Krönika: Det var en gång en liga som var vackrare än alla andra...
"Milan tvingas sälja sina absolut största stjärnor. Men de går inte till toppklubbarna i England eller Barcelona och Real Madrid. De går till nyrika PSG i den, i italofilernas ögon, mediokra franska Ligue 1. Det enkla svaret på varför är för att PSG är snuskigt rika. Men det är ju bara att skrapa på ytan. Det riktiga svaret är snarare att många italienska klubbar levt högt, högt över sina egna tillgångar. Nu, när festen är över så känner man av bakfyllan och när man får notan på festen så kommer
Det var en gång en liga som gick under namnet Serie A. Denna liga var den vackraste av ligor och dominerades av giganter som var störst, bäst, vackrast och rikast och som girigt roffade åt sig allt som glittrade (även om allt som glittrar verkligen inte är guld). Problemet med denna vackra liga var att den var så innerligt nöjd med hur den såg ut att den inte brydde sig om sin omvärld.
När La Liga kom upp på tal så rynkade Serie A föraktfullt på näsan: "Spanjorer kan inte spela fotboll, de saknar taktiska kunskaper, de kan bara anfalla och klacka - ligan består bara av två lag..." När Premier League nämndes så blev italofilerna förnärmade: "Men herregud, ska det kallas för fotboll? De enda de gör är att köra långbollar och glidtackla i regnet. Usch och fy..."
Men omvärlden förändrades. Klubbar investerade i sina ungdomsakademier, i sina arenor och på sin publik (på gott och ont) och en dag när Serie A vaknade och frågade sin spegel vem som var vackrast i världen så fick den svaret: "Ja, inte fan är det du med dina halvtomma omoderna läktare, med dina lag helt utan egna produkter och med din fotboll som fortfarande hör hemma i 90-talet då man trodde att fotboll kunde spelas i slow motion."
De första syntomen såg vi när gamla storlag som Parma helt plötsligt inte hade råd att behålla sina stjärnor och gick i konkurs. Likaså Napoli och FIorentina. För de absolut största lagen var det ingen större skillnad - men det skulle komma.
Serie A mår inte bra - hon är sjuk. Men det största syntomen är inte de gammalmodiga arenorna, våldet kring ultas-fansen, la tezzera del tiffosi eller värvningspolitiken. Nej, den sjukaste syntomen är självbilden. I italofilernas ögon är Serie A fortfarande störst, bäst och vackrast. Man vägrar inse att det är nya tider som råder.
***
Milan tvingas sälja sina absolut största stjärnor. Men de går inte till toppklubbarna i England eller Barcelona och Real Madrid. De går till nyrika PSG i den, i italofilernas ögon, mediokra franska Ligue 1. Det enkla svaret på varför är för att PSG är snuskigt rika. Men det är ju bara att skrapa på ytan. Det riktiga svaret är snarare att många italienska klubbar levt högt, högt över sina egna tillgångar. Nu, när festen är över så känner man av bakfyllan och när man får notan på festen så kommer nästa chock.
Ingen ska komma och lura in i oss att Ibra eller Thiago Silva ville lämna Milan och frivilligt gå till Paris. De blev sålda. För att de var för dyra. Punkt slut. På samma sätt som Inter nu måste säga upp massa dyra kontrakt och vända ryggen till gamla hjältar så tvingas Milan göra det samma. Det är inte förrän nu som alla Serie A-älskare börjar fatta att ligan inte mår bra, men sanningen är ju den att det Milano-lagen tvingas göra nu har mittenlagen (och även Juventus post Calciopoli) varit tvungna att göra under det senaste deceniet. En hel del italienska lag har anpassat sig till den nya verkligenheten, man satsar stenhårt på ungdomslagen osv.
Calciopoli kanske var det bästa som kunde hänt Juventus (även om många juventini säkert hade sluppit året i B) men det tvingade turinarna att tänka om, satsa på ungdomar, bygga en egen arena och hitta en ny filosofi. Hade det inte skett kanske de hade stått på samma ostabila mark som Inter och Milan.
Serie A är inte längre störst, bäst, vackrast och rikast. Engelsmän kör inte bara sin hit and run, spanjorer anfallarer visserligen fortfarande bara hela tiden - men de har blivit bäst i världen på det. Och tyskar och fransmän har ätit upp försprånget som Serie A hade och i Tysklands fall även gått förbi.
Så - vad händer nu? Ska vi alla börja heja på PSG eller ManCity eller något annat lag? Nej, precis. Vi stannar. Vi fortsätter älska. Vi fortsätter köpa tröjan och spara ihop till en matchbiljett för att få se våra hjältar. Skillnaden är att när vi gör det så gör vi det med vetskapen om att vi inte är vackrast när vi ser oss i spegeln. Serie A kommer att bli friskt - men det betyder inte att den kommer bli bäst igen bara för det. Med frisk menar jag att den kommer lära sig att leva efter sina tillgångar. Med frisk menar jag att den kommer att satsa på sina talanger. Lära sig att spela tempofylld och mångsidig fotboll. Lära sig värva smarta och prisvärda värvningar på talanger och inte på stjärnor i nerförsbacke. Och vi kommer att fortsätta älska våra lag och vår liga, inte för vad den var, utan för vad den är.