Juventus - Napoli0 - 1
Juventus 0 - 1 Napoli: Ett fall för Allegri
Många gånger har jag ifrågasatt Allegris laguttagningar och taktiska upplägg. Varje gång har han gett mig fel. Men ikväll är jag rakt besviken. Inte så mycket på startelvan och taktiken, men på mentaliteten inför uppgiften och på misstron mot det egna lagets förmåga. Återigen är inställningen för feg. Återigen faller vi i matchens absoluta slutskede. Och nu känns scudetton plötsligt väldigt, väldigt osäker. Nu är det upp till Allegri att visa vägen.
Första halvlek
Matchupptakten är trevande med två lag som är märkbart medvetna om matchens betydelse. Båda lagen tappar mycket boll och kortpassningsspelet lämnar en hel del att önska, särskilt i Juventus backlinje – där nästan allt spel är förlagt de första tio minuterna. Napoli bjuds på flera omställningslägen, men saknar fokus för att komma till någon riktig farlighet.
Sedan börjar Juventus ta tag i matchen och skapar några chanser, där Höwedes hörnnick är den vassaste. Efter en kvart drar sedan Pjanic en frispark i stolpen via muren och ett ledningsmål var bara någon centimeter bort.
Napolis höga press skapar dock problem för Juventus låga uppspelstaktik som sällan resulterar i att man spelar sig upp på offensiv planhalva, vilket resulterar i chanser för Mario Rui och Hamsik. För mig är det en gåta varför Juve inte försöker variera uppspelen med längre och rakare bollar när det är helt uppenbart att backlinjen inte är spelskicklig nog för att hantera Napolis höga spel.
Efter en ganska snäll första halvtimme hettar det till ordentligt efter att Insigne lackar ur på Khedira. Därefter får matchen en helt annan kampkaraktär, vilket är på sin plats i en sådan här match. Resten av halvleken är intensiv, hård och taktisk utan att riktigt lyfta tekniskt och anfallsmässigt – förutom Insignes tjusiga mål som helt riktigt blev bortvinkat för offside.
Första halvlek slutar mållöst och vi måste erkänna att Napoli var det bättre laget så långt. En ljuspunkt är att Juventus osynliga mittfält dock lyckas hålla Napolis innermittfältare nästan lika osynliga. I det här läget är jag beredd att offra en helt ok Dybala mot en Mandzukic för att hitta fler uppspelspunkter som gör att vi kan hitta förbi Napolis press med direkta längre bollar.
Andra halvlek
Allegri gör mycket riktigt ett andra byte redan i halvtid, men det är Cuadrado som ersätter Dybala och ingen annan. Colombianen blir genast en injektion som får fart på Juve. Över lag är det en helt annan matchbild vi ser de första tio minuterna än i första halvlek. Båda lagen kommer till flera farligheter tack vare ett mer vågat spel från främst Juventus med större ytor mellan lagdelarna.
Därefter tar dock gästerna kommandot åter igen och är de som jobbar hårdast för ett ledningsmål, vilket kanske är helt i sin ordning med tanke på tabelläget – där ett oavgjort resultat förmodligen känns helt ok för Bianconeri.
I den 61:a minuten skickar Sarri in centern Milik istället för Mertens, som varit i princip osynlig i matchen, vilket sedermera leder till att Napoli börjar variera sitt kortpassningsspel med längre bollar mot polacken längst fram.
Spelet står sedan och väger ganska länge och ett tätt och fokuserat spel från båda sidor gör matchbilden rätt låst. Allegri gör sitt sista byte redan i den 71:a minuten då Mandzukic överraskande ersätter formstarke Douglas Costa. Buffon gör en häpnadsväckande vass räddning på en livsfarlig volley från en felaktigt avvinkad Callejon.
De sista 20 minuterna blir en lång väntan på en slutsignal som skulle förkunna ett vidhållet försprång på fyra poäng, och inget av lagen kom till några spektakulära målchanser. Fram tills 90:e minuten då Napoli får en onödig hörna som Koulibaly tryckte in med en kraft som inte ens matchens bästa spelare, Benatia, kunde stå emot. Plötsligt är det bara en poäng mellan lagen och allting känns plötsligt väldigt, väldigt mörkt.
Sammanfattning
Enligt mig är Napoli det bättre laget i första halvlek, trots att de inte skapar fler målchanser än Juventus. Däremot är de trots bristande individuell skärpa mer konsekventa i sin spelidé och sitt utförande av sin tränares fotbollsfilosofi – de spelar högt med press i Juventus uppspelningsfas och anfaller uteslutande via Insignes vänsterkant. Juventus klarar knappt att spela bollen över mittlinjen mer än ett fåtal gånger.
I andra halvlek verkade vi få se ett fröjdigare Juventus, men skenet bedrog. Efter bara tio minuter tog Napoli över igen och Allegris mannan föll hem för att bevaka det oavgjorda resultatet som fortfarande höll oss fyra fina poäng före Napoli i tabellen. Just Allegri bär det största ansvaret för att det nu bara är en poäng som skiljer.
Det är beklämmande att se att förutsättningarna (tabelläge, föregående resultat i ett dubbelmöte etc) ska påverka taktiken och insatsen så mycket som den gör för Juventus (och Allegri). Jag vet att det psykologiska påverkar mycket också, det är svårt att ändra på. Det som går att förändra är dock taktiken och inställningen. Det är där Allegris Juventus har misslyckats ett par gånger för mycket.
Det är bara elva dagar sedan vi gjorde tre mål på Real Madrid. Är det för mycket begärt att åtminstone hoppas på ett par anfall av den sorten som de dubbla Champions Leaguemästarna på knä?
Istället fick vi se ett manskap som tvingades i parterr av ett konsekvent men uddlöst Napoli. Vi förlorade inte mot ett sprakande anfallseuforiskt Napoli, utan mot ett målinriktat och hårt pressande Napoli som aldrig slutade tro på sin dröm.
Sarri har kritiserats för sin blinda konsekvens, för att han alltid spelar samma startelva och alltid gör samma byten, utan förmåga till variation varken i spelidé eller rotation i truppen. Allegri måste kritiseras för det motsatta. Han roterade sex spelare inför den oacceptabla poängförlusten mot Crotone, och lika många inför kvällens match. Dessutom är det helt uppenbart att lagets instruktioner är så strikta att de inte ens vågar försöka spela på ett sätt som påminner om den heroiska insatsen mot Real Madrid eller om hösten vinst mot Napoli då de klev in på San Paolo med pondus och kraft och dominerade hem tre poäng till Turin.
Att Allegris lag inte spelar med samma tro på sig själva som motståndaren gör, är det som smärtar mest. Vi såg ett Juventus som föll med tyglarna för hårt åtspända för att våga tro på sin egen förmåga att med kraft anfalla ett lag som ligger efter dem i tabellen.
Det är min summering av den här matchen, och även om jag djupt önskar att han förlänger sitt kontrakt, oavsett vem som vinner årets scudetto, så lägger jag ansvaret på Massimiliano Allegri. Jag vet att laget är tillräckligt bra för att lösa den sjunde scudetton. Nu har Allegri fyra matcher på sig att visa att han tror detsamma.
Spelarbetyg:
Gianluigi Buffon – 6,5
Gör flera bra räddningar på både bättre och sämre distansskott. Slipper dock riktiga rökare ikväll, vilket vi vet att Insigne & co är kapabla till. Chanslös på hörnan.
Benedikt Höwedes – 6
Den rutinerade tysken bidrar främst med, just det – rutin. Han tvingas gå in som mittback efter Chiellinis skada, ett prov som han löser. I alla fall defensivt sätt. Däremot finns det en hel del mer att önska ur teknisk synpunkt och hans spelsinne får rädda honom många gånger. Hans alldeles för dåliga fötter måste skyllas på hans långa skadefrånvaro.
Medhi Benatia – 7
Benatia är vår klippa i försvaret när Chiellini tvingas bryta matchen tidigt pga skada. Han gör otaliga viktiga brytningar och räddar oss flera gånger med sin styrka, snabbhet och spelförståelse. Däremot viker han ner sig fullständigt i matchens viktigaste duell, den mot Koulibaly på hörnan i 90:e minuten, vilket sänker hans betyg från 8 till 7.
Giorgio Chiellini – spelade för kort tid för att betygsättas
Skadas olyckligt redan i ett av matchens första Napolianfall, när han kommer sent in i en duell med Insigne. Är sedan helt ur gängorna med felpass och dålig tajming. Kliver ut pga skadan i minut 11.
Kwadwo Asamoah – 5,5
Asamoah har varit lika bra som Alex Sandro i år, kanske bättre, och det har därför varit smått obegripligt för mig att ledningen har låtit ghananens kontrakt löpa ut på det här sättet. Idag gör han dock ingen stormatch, långt ifrån. Han löser de flesta situationer, men är ändå inte helt vän med bollen och kliver inte fram offensivt en enda gång på 93 minuter.
Sami Khedira – 5
Hur många bolltouch hade Khedira ikväll? Jag såg inte Khedira röra bollen en enda gång. Han är visserligen ingen regista, men den här insatsen var häpnadsväckande osynlig. Khediras styrka ligger visserligen mycket i det arbete han gör i det tysta, men i dag var han alldeles för tyst.
Miralem Pjanic – 6
En frustrerande första halvlek för bosniern där han uteslutande tvingas jaga boll och har en frispark i stolpen. I andra halvlek får han mer att jobba med och han är oerhört nyttig som navet i Juventus elva, men trots det fina jobb han gör i defensiven så vill vi ha mer av det läckra i hans register. Han är viktig och bra, men det här var ingen match som passar Miralem Pjanic. Får godkänt med nöd och näppe.
Blaise Matuidi – 6
Fransmannen löper kopiöst och är oerhört viktig i arbetet som Juventus mittfält gör för att hålla Napolis djupledsgående mittfältare borta från straffområdet. Däremot är han ingen kreatör och anfallen stannar ofta upp när bollen hamnar vid Matuidis fötter.
Paulo Dybala – 5,5
La Joya jobbade bra och gjorde några fina aktioner med boll, men blir tyvärr helt isolerad bakom Napolis höga press och blir den som offras redan i halvtid när Allegri tvingas agera för att bryta den negativa matchbilden. Dybala är inte dålig idag, men han måste göra mer för att de haltande uppspelen ska bära frukt i första halvlek.
Gonzalo Higuain – 5
Vi hade nästan förväntat oss en kasse eller två av exnapolitanen ikväll, men tyvärr blev det en sorglig kväll för argentinaren. Hade han fått en chans hade han förmodligen tagit den. Men den kom aldrig. Det är inte bara Higuains fel, men det går ändå att kräva mycket mer av en nia en sådan här match. Tyvärr blir Higuain nästan överflödig när matchbilden blir som ikväll, han kan inte göra mycket utan assistans, och det är en svaghet.
Douglas Costa – 6
Costa var kanske vår bästa spelaren i det sega Juventus vi såg i första halvlek. Han var pigg, explosiv och löste upp det låsta spelet med sin vilja att gå framåt. Försvinner tyvärr i andra halvlek Får kliva av oväntat tidigt. Personligen hade jag hellre sett Higuain kliva av då brassens oberäkneligt hade kunnat vara ett ess i matchens slutskede.
Stephan Lichtsteiner – 5,5
Kommer in redan i den elfte minuten och gör det hyfsat bra på sin högerkant mot den svåre Insigne, men har alldeles för många felpass för att undfly kritik. Liksom resten av laget lämnar han mycket att önska offensivt sett. Vi vet att schweizaren erbjuder ett alternativ högt upp i banan, men liksom Asamoah klev han inte fram överhuvudtaget.
Juan Cuadrado – 5
Kommer in som en frisk fläkt redan i halvlek och ser pigg och farlig ut med en gång. Hamnar dock utanför spelet efter tio minuter och kommer därefter aldrig tillbaka in i matchen igen. Hade han gjort något bättre av det läge han fick hade vi värderat hans insats helt annorlunda, men taffligheten i den situationen blev signifikativ för colombianens ickekonstruktiva inhopp ikväll.
Mario Mandzukic – 6
Kroaten kom in med 20 minuter kvar att spela och var troligtvis mer av ett defensivt byte än ett offensivt då Allegri vet att Mandzukic kan stänga sin vänsterkant. Han bidrog dock en hel framåt men utan att lyckas skapa några direkta farligheter. Personligen hade jag gärna sett honom från start då hans huvud är perfekt för den här typen av matcher.
