Philadelphia Flyers största värvningar de senaste 15 åren
Jag satte mig ner för att lista mina egna tankar om Flyers största, bästa och mest betydelsefulla värvningar sedan jag började följa dem för ungefär 15 år sedan.
Bobby Clarke har verkligen ett sinne för affärer och gör ofta flera till en början konstiga bytesaffärer men som sedermera har blivit succéer. Enligt mig så är det dessa värvningar som har lett till att Flyers är det topplag som de har varit de senaste åren. De är ordnade i kronologisk ordning och inte någon rankning:
Eric Lindros, -92
Lindros klargjorde tidigt för Quebec att han vägrade spela för dem, men trots det så valde de honom först i den kommande draften. Det satte igång en av de värsta karusellerna i NHLs historia. Det skulle behövas en skiljedomstol för att avgöra Lindros öde och han hamnade därmed i Philadelphia Flyers. När ”The Next One” kom till Flyers gjorde han det på bekostnad av Peter Forsberg, Mike Ricci, Chris Simon, Steve Duchesne, Kerry Huffman, Ron Hextall, några draftval och 15 miljoner dollar. Flyers vann därmed kampen med NY Rangers som hade ett liknande tradeförslag på gång till Quebec.
Philadelphia hade därmed fått hockeyvärldens nya storstjärna till klubben och lyfte sig nu ur en liten svacka. Lindros spelade först med Mark Recchi och Brent Fedyk i kedjan Crazy Eights, men när Recchi byttes bort till Montreal mot bland annat John LeClair så splittrades kedjan. Den ökända Legion of Doom återkom från det glada 70-talets glansdagar, men den bestod nu av Lindros, LeClair och Mikael Renberg. Tillsammans utgjorde de tre en av NHLs mest fruktade kedjor och med sammanlagt över 300 kilo så var de väldigt tunga att möta i offensiv zon. Säsongen 1996-97 såg tog de tre nästan ensamma Flyers till Stanley Cup-final, som Detroit dock vann i fyra raka matcher. Under sina 486 grundseriematcher i den orange tröjan gjorde Lindros 290 mål och assisterade till ytterligare 369 stycken för sammanlagt 659 poäng. Lägg därtill 24 mål och 33 assist på 50 slutspelsmatcher och ni förstår vilken betydelse Lindros fick för sitt nya lag. Exempelvis vann han Hart Trophy och Lester B. Person Award 1994-95. Han har även vunnit OS-guld med Kanada.
När han sedan på grund av bråk med Flyers-ledning blev bortbytt till NY Rangers 2001 så försvann en skadebenägen slocknad stjärna från klubben. I utbyte fick Flyers Kim Johnsson, Jan Hlavac, Pavel Brendl och ett draftval som kom att bli Stefan Ruzicka. Kim Johnsson har blivit en viktig spelare i Flyers försvar, både offensivt och defensivt. Rykten säger att Kims medverkan i traden var nyckeln till Clarkes agerande. Hlavac blev rätt så omgående bortbytt till Vancouver mot min personlige favorit Donald Brashear och spelade senast i Sparta Prag under lockouten. Brendl blev bortbytt mot Sami Kapanen i Carolina och Ruzicka tillhör Flyers farmarlag Philadelphia Phantoms.
Trots att Lindros-traden ofta har kallats för en av de sämsta spelaraffärerna i NHLs historia så kan man inte undgå att märka vilken betydelse Lindros fick för Flyers.
De senaste åren har han dock haft väldigt otur med hjärnskakningar titt som tätt, säsongen 2000-01 missade han helt. Detta har givetvis medfört att hans stjärnstatus och skicklighet inte längre är som den var under 90-talet. Inför den nuvarande säsongen värvade Toronto Eric Lindros, där han efter mellanåren i Rangers har börjat hitta formen igen.
Ron Hextall, -94
När Hextall kom tillbaka till Flyers efter en säsong var i Quebec Nordiques och NY Islanders var det en gammal Flyershjälte som kom tillbaka. Efter slutspelet 1987 vann han Conn Smythe Trophy som slutspelets viktigaste spelare trots att Flyers förlorade finalen. Han blev därmed den fjärde spelaren i NHLs historia som vann utmärkelsen som medlem av det förlorande laget. Samma säsong vann han även Vezina Trophy. Hextall hade ett häftigt humör och samlade på sig en hel del utvisningsminuter. Under sina fem sista säsonger i Flyers spelade han 208 matcher (110 vinster) och fick då 96 utvisningsminuter dömda mot sig. Han hade ett snitt på 2,46 insläppta mål per match och en räddningsprocent på 90 %.
Under sina två sejourer i Flyers gjorde Hextall 1 mål och 28 assist på 489 grundseriematcher och 1 mål och 4 assists på 84 slutspelsmatcher.
John LeClair och Eric Desjardins, -95
Den 9 februari 1995 skickade Flyers Mark Recchi och ett draftval till Montreal i utbyte mot John LeClair, Eric Desjardins och Gilbert Dionne.
LeClair blev snabbt en uppskattad spelare av Philadelphiapubliken tack vare sitt uppoffrande spel framför kassen och sitt målskytte. Johnny blev snabbt ansedd som en av ligans allra bästa Powerforwards. ”John har gjort flera mål genom att trycka undan försvararen och sprätta upp pucken i nätet.” har Flyers coach Ken Hitchcock sagt.
Han hade sina bästa säsonger under mitten och slutet av 90-talet då han gjorde 50 mål eller mer under tre säsonger som medlem av den ovan nämnda Legion of Doom. På 649 matcher gjorde LeClair 333 mål och 643 poäng innan han blev utköpt av Philadelphia på grund av det nya lönetaket. LeClairs största bedrift kom dock i Montreal där han vann Stanley Cup 1992-93. Han var även en stor bidragande faktor till att USA fick en silvermedalj i OS 2002 med sina sex mål på lika många matcher.
De senaste åren har LeClair haft stora ryggproblem och missat flera matcher på grund av olika operationer. Idag spelar han i Pittsburg.
Eric Desjardins har blivit en viktig kugge i Flyers försvar sedan han kom 1995. Han är stark och spelar vårdat i den defensiva zonen och vet precis när han ska följa med upp i de offensiva ruscherna. Högerfattade Desjardins har på 693 matcher gjort 132 mål och 419 assist för 551 poäng i Flyers tröja. Desjardins blev under uppmärksamma former lagkapten när Lindros vägrade spela runt millenniumskiftet. Klubben hade bjudit in i stort sett hela presskåren för att bevittna när de sydde på C:et på Desjardins tröja.
Precis som LeClair så kom Desjardins största hockeyögonblick i Montreal när de tillsammans vann Stanley Cup 1992-93, bland annat gjorde han ett hattrick i en av finalmatcherna.
På de första 11 matcherna för säsongen gjorde Desjardins 13 poäng innan han drabbades av en hjärnskakning, dock så är han på väg tillbaka nu.
Gilbert Dionne spelade bara en handfull matcher i Flyers tröja.
Keith Primeau, -00
När Keith Primeau kom från Carolina 2000 så skickade Flyers Rod Brind’Amour den motsatta vägen. Säsongen 2001-02 utsågs ”Prims” till lagkapten och har föregått med gott exempel sedan dess med sitt uppoffrande lagspel. Primeau är en tung (över 100 kilo) och stark spelare som aldrig viker undan en tum i närkamperna och som hela tiden peppar på sina medspelare. Tack vare sin tyngd och starka defensiva kvalitéer får han ofta spela mot det andra lagets förstakedja. Trots det så har han på 303 matcher för Flyers gjort 86 mål, 120 assist och 206 poäng. Han har även suttit i utvisningsbåset 408 minuter.
De senaste åren har dock Primeaus poängskörd minskat, samtidigt som han har drabbats av hjärnskakningar, men trots det är han fortfarande en viktig kugge i dagens Flyers. De senaste månaderna har det uppstått mer och mer rykten om att Primeau är på väg att lämna Flyers, men Bobby Clarke och Prims själv har hela tiden förnekat det.
Ken Hitchcock, -02
När Ken Hitchcock kom till klubben inför säsongen 2002-03 hade han något år tidigare fört Dallas Stars till Stanley Cup-seger. ”Hitch” är en respekterad coach i hela NHL och är speciellt känd för sin taktiska förmåga. Han har även en förmåga att lyfta fram unga löften till nyttiga spelare i laget, han är inte heller rädd för att matcha unga spelare hårt så att de kommer in i laget och NHL.
Genom åren har han bland annat varit med om att coacha Kanada till seger i både OS och World Cup.
Michal Handzus och Robert Esche, -02
Den 12 juni 2002 bytte Flyers till sig Michal Handzus och Robert Esche från Phoenix. I utbyte var de tvungna att skicka iväg Brian Boucher och ett draftval.
Michal Handzus har blivit populär bland Flyers fans, mycket tack vare sina fina defensiva kvalitéer. De senaste åren har han dock även utvecklat sitt offensiva spel. 261 poäng på 450 matcher är klart godkänt för en center som oftast har fått spela i en defensiv kedja eller som har fått ta hand om det defensiva jobbet i en offensiv kedja. Denna säsong har han dock flyttats ut som ytterforward så att rookien Mike Richards har fått spela på sin naturliga position som center. Zeus är lätt att känna igen på isen tack vare sin yviga kalufs som sticker ut under hjälmen. Handzus var en av de nominerade till Frank J. Selke Trophy som NHLs bästa defensiva forward efter säsongen 1999-00. Dock så vann Detroits oldman Steve Yzerman utmärkelsen. Zeus är ett typexempel på spelare som gör så mycket nytta för laget, men som sällan får de stora rubrikerna.
Robert Esche etablerade sig som förstamålvakt i Flyers för någon säsong sedan. Men frågan är hur länge han får behålla den platsen? Den unge finländaren Antero Niittymäki är mycket lovande och spelade hem Calder Cup i AHL till Flyers farmarlag Philadelphia Phantoms senaste säsongen.
Peter Forsberg, -05
Den förlorade sonen har äntligen återvänt! ”Foppa” skeppades ju till Quebec i Lindros-traden innan han spelade en enda match för Flyers. Quebec flyttade sedan till Denver och blev Colorado Avalanche. När Colorado inte kunde behålla ”Foppa” på grund av det nya lönetaket så var det många som hoppades att just deras favoritlag skulle värva honom. Till slut hamnade han i Flyers, trots att det var långt gångna förhandlingar med LA Kings och Boston innan Bobby Clarke anmälde sitt intresse.
”Jag kände direkt att jag ville till Flyers. Det var perfekt.” har ”Foppa” själv sagt. Senast Philadelphia vann Stanley Cup var 1974-75, då med Bobby Clarke som den stora profilen, nu hoppas Clarke att Foppa ska upprepa vad han själv gjorde då och återigen ta Stanley Cup-bucklan till Philadelphia. Foppa om någon borde klara av det. Med två Stanley Cup-segrar, OS-guld, VM-guld, en Hart Trophy och mängder med All Star-matcher på meritlistan så har han den rätta vinnarmentaliteten. Förblir han bara frisk så kan han bli den injektion Flyers behöver för att gå hela vägen och han har börjat lika bra som alla hoppades. På de första 17 matcherna för säsongen har han gjort hela 33 poäng och ligger därmed på en andra plats i NHLs poängliga.
Hedervärda omnämnande:
Mark Recchi, -92 och -99
John Vanbiesbrouck, -98
Jeremy Roenick, -01
Sami Kapanen, -03
Alexei Zhamnov, -04:
Fotnot:
Spelare som exempelvis Simon Gagne och Mikael Renberg som har varit nyttiga lagmedlemmar har draftats av Flyers och räknas därför inte med på listan.
Genom åren så har även Flyers värvat rutinerade rävar som Paul Coffey, Rick Tocchet och Dale Hawerchuk, men enligt undertecknad var de alla på nedgång och stannade bara några säsonger. Därför har de inte kommit med på listan.
