Bobby Clarke - En hårdför lirare
- Vi tar den närmsta vägen till pucken och kommer dit med vårt sämsta möjliga humör, ordens är Bobby Clarkes när han ska förklara Philadelphia Flyers taktik. Under 15 säsonger i Flyers satte han sin prägel på laget och ledde dem till fyra Stanley Cup-finaler, varav två slutade med seger. Clarke var den självklare ledaren för laget som gick under det ökända namnet Broad Street Bullies.
Bobby Clarke var hela Flyers på 70-talet, han var kapten och den stora stjärnan, samtidigt spelade han oerhört fysisk och var på gränsen till brutal i sitt spel. Från Clarkes debutsäsong 1969-70 fram till nu så har han symboliserat hockeyn i Philadelphia, en oerhörd kämpaanda, gigantisk vinnarskalle och tufft ledarskap.
Philadelphia Flyers under framförallt 70-talet speglades av fysisk hockey och en skrämseltaktik, därav namnet Broad Street Bullies. Namnet kommer ifrån gatan som Flyers arena ligger på och Bullies betyder “mobbare“, broderskärleks stad Philadelphia och dess hockeylag är kanske inte så kärleksfulla ändå...
Robert Clarke föddes den 13 augusti 1949 i den lilla gruvstaden Flin Flon i Manitoba i centrala Kanada. Under 50- och 60-talen så hade pojkarna i staden två alternativ, antingen satsade de på hockey eller så arbetade i gruvorna. Clarke gjorde det första, han tränade varje dag i veckan och trots att han till en början bara var en spelare i mängden så blev han småningom lagkapten för det lokala juniorlaget, Bombers. Flin Flon Bombers var mycket svårslagna på hemmais, mycket på grund av dess geografiska läge, det lilla samhället låg en tiotimmarsbussresa från distriktets huvudstad Winnepeg. Lagen som kom för att spela mot Bombers sägs ha varit så utmattade efter bussresan så att de inte orkade spela i sin fulla potential. Hans lagkamrat i såväl Bombers som Flyers, Reggie Leach kom från samma stad och spelade i samma kedja.
Chansningen lönade sig
Det var dock nära att Clarke aldrig fick chansen i NHL, när han var 15 år diagnostiserades han med diabetes och många NHL-scouter rådde sina lag att inte chansa med honom, trots att han på de två föregående säsongerna hade gjort smått otroliga 305 poäng på 117 matcher. Clarkes juniortränare räddade dock troligtvis hans karriär. Han menade att den talangfulla centern åtminstone skulle få en ärlig chans att bevisa att han klarade av att spela i NHL så han anordnade en rad medicinska tester på den ansedda Mayo Clinic i Minnesota. Testerna där visade att Clarke mycket väl skulle kunna spela i NHL, men trots det så ville inget lag plocka honom i den första rundan i 1969 år draft, inte ens Flyers. Men deras general manager Bud Poile såg potential i Clarke och band upp honom i den andra rundan som 17:e totalt. En chansning som minst sagt har gett det önskade resultatet. Direkt efter draften fick Flyers två trade-förslag från Montreal och Detroit, som båda ville ha Clarke och som erbjöd flera rutinerade spelare i utbyte, men Flyers vägrade släppa iväg honom.
Bobby Clarkes otursförföljda inledning på karriären var dock inte slut, under sitt första training-camp med Flyers fick han två allvarliga diabetesattacker. Flyers coach Frank Lewis undersökte vad som låg bakom båda händelserna, han kom fram till att Clarke bara hade ätit en mindre frukost inför båda träningstillfällena. Flyers tog nu fram en speciell dietplan för Clarke som han följde i flera år. Före varje match drack Clarke en flaska Coca-Cola med tre extra upplösta sockerbitar, mellan perioderna drack han ett halvt glas juice med extra socker och efter matchen drack han ett helt glas. Lägg därtill att coach Lewis alltid packade ner mängder med chokladkakor och en tub med hundraprocentig glukos i sin väska inför varje träning och match så förstår man hur mycket de ville satsa på Clarke. I samma veva konstaterades det att han även hade lite problem med synen. Han övervann dock alla hinder och tog en plats i laget.
Hans två första säsonger blev poängmässigt inga succésäsonger och tvivlande röster höjdes såväl inom som utom NHL, men Flyers höll fast vid sin unga talangfulla center och vägrade lyssna på utomståendes kritik. Återigen kom det att visa sig vara rätt, Clarke utvecklades allt mer för varje match han spelade och under sin tredje säsong i NHL var inte längre samtalsämnet hans diabetes, utan hans spel och ledaregenskaper. Säsongen slutade med 81 poäng, vilket var klubbrekord. Vid 22 års ålder blev han som förste Flyersspelare någonsin tilldelad Bill Masterton Memorial Trophy som delas ut till den spelaren som har visat störst ihärdighet, sportsmannaanda och engagemang inom ishockeyn i Nordamerika.
Hatad i Sovjet
När Kanada 1972 skulle spela Summit Series mot Sovjets landslag var det ingen överraskning att Bobby Clarke blev uttagen. De stolta kanadensarna trodde inledningsvis att det bara var att ställa ut skridskorna och spela av matcherna, men de blev snabbt varse om motsatsen. Sovjet fullständigt spelade ut Kanada, i Kanada. Publiken buade åt sina största idoler och trots att Bobby Clarke hade varit Kanadas bästa spelare i de inledande matcherna var han fullkomligt galen, så som bara han kunde bli. Först hade han medvetet stått lite i skymundan bakom de allra största spelarna, men när spelet inte ville funka och publikens buande gjorde att han klev fram som den ledaren han var och sedermera fick demonstrera flera gånger. Namnet på ryggen kvittade, var inte spelaren tillräckligt bra fick han höra det av Clarke. Den så viktiga sjätte matchen i serien, som spelades i Moskva, är inte ihågkommen för ett furiöst kämpande kanadensiskt spel, utan för Clarkes brutala behandling av Valeri Kharlamov, Sovjets kanske bästa spelare. Bobby Clarke kunde som sagt inte acceptera att Sovjet var bättre än Kanada och inspirerad av 50 000 telegram hemifrån med lyckoönskningar, körde han över allt som rörde sig. När Clarke sedan högg, likt skoghuggaren hugger ved, Kharlamov över ankeln, där han redan var skadad, gick matchen och situationen till historien. 1972-års Summit Series är inte ihågkommet för Kanadas comeback utan för just denna händelsen.
- Jag kallade över Clarke till mig, tittade på Kharlamov och sa, "Jag tror det krävs en liten smäll över ankeln". Jag tänkte inte över det två gånger, det var Vi mot Dem och Kharlamov var på väg att sänka oss, kommenterade Kanadas assisterande coach John Ferguson händelsen i tidningarna efter matchen.
Detta kom dock inte till att vara Clarkes enda konflikt med sovjeterna. När Flyers 1976 blev det första NHL-laget att slå ett sovjetiskt lag (4-1) lämnade Soviet Central Red Army isen i protest över Flyers hårda spel.
Älskad i Philadelphia
Bobby Clarke är en spelare som man älskar att ha som lagkamrat men som man fruktar att ha som motståndare. Med en enorm vilja att vinna och hatet att förlora som de riktigt stora spelarna besitter syntes extra tydligt hos honom. Inför säsongen 1972-73 utsågs han till lagkapten och hans spel kom att symbolisera hela Flyers spel i flera år. Han var lagkapten i två omgångar, 72-73 till 78-79 och 82-83 till 83-84. Sin absoluta höjdpunkt i karriären kom under 1970-talets mitt då Flyers vann två raka Stanley Cup säsongerna 1973-74 och 1974-75. När Flyers vann så firade hela staden och det sägs att två miljoner fans gick ut på stan och firade sina hjältar båda åren. Det rapporteras ha varit de största enskilda paraderna i USA sedan andra världskrigets slut.
Båda säsongerna vann han lagets interna poängliga och var samtidigt en av dem spelarna som satt mest i utvisningsbåset, näst efter tuffingarna Dave Schultz och Andre Dupont som var omöjliga att ”slå”. Han låg även i topp i lagets interna poängliga under båda slutspelen. Skulle det inte varit för Clarkes uppoffrande spel, ledaregenskaper och allmänna närvaro i Flyers på 1970-talet skulle de nog aldrig vunnit Stanley Cup.
- Clarke var lagets hjärta och själ, sade Dave Schultz efter Stanley Cup-segern 1975.
Utöver de två Stanley Cup-segrarna ledde han även Flyers till ytterligare två finaler, 1975-76 och 1979-80, men de slutade dock båda med förlust.
Fem minuters stående ovation
När Bobby Clarke tvingades lägga skridskorna på hyllan efter säsongen 1983-84 gjorde han det med en speciell plats i alla Flyers-fans hjärtan. Efter 15 säsonger med Flyers pensionerade han sig som lagets mesta assistläggare (852), största poängmaskin (1210) och var den som hade spelat mest matcher i klubben (1144). Alla tre rekorden står sig fortfarande. Utöver det så är han klubbens fjärde bästa målskytt genom tiderna, han har bäst +/- (506), han drog på sig 1453 utvisningsminuter och ligger på fjärde plats även där efter storheter som Rick Tocchet, Paul Holmgren och Andre Dupont. Clarke har även gjort flest mål i numerärt underläge i klubbens historia (32). Under sina 15 säsonger i NHL, uteslutande i Flyers, slutade han aldrig med negativ statistik i plus/minus-statistiken, som bäst hamnade han på +83 och under sin debutsäsong slutade han med +1.
Bobby Clarke är minst sagt stor i Philadelphia, vilket återigen visade sig den 15 november 1984 då Flyers pensionerade hans tröja och hissade upp den i taket. Fansen i arenan gav han en stående ovation i nästan fem minuter. Den 15 juni 1987 valdes han in i hockeyn Hall of Fame.
Clarke inledde sin karriär utanför isen redan säsongen 1979-80 då han kombinerade sitt spelande med att vara assisterande tränare i Flyers under tre år. Det var under dessa tre åren som han inte var lagkapten, då NHL:s regelverk inte tillåter en spelande ledare att vara lagkapten. När han slutade spela hockey blev han general manager i Florida och stannade där i strax över ett år innan han kom hem till Philadelphia och har varit lagets general manager sedan dess. Han är lika obarmhärtig bakom kulisserna som han var på isen, vilket har visat sig genom åren på olika sätt, bland annat när han skickade iväg Eric Lindros till New York Rangers. Han har också utvecklats till en stor taktiker på transfermarknaden och visar gång efter annan prov på fingertoppskänsla. Han ledde laget till två Stanley Cup-segrar för 30 år sedan som lagkapten och ska nu göra detsamma som GM.
Fakta Bobby Clarke
Grundserien:
Matcher: 1144
Mål: 358
Assist: 852
Poäng: 1210
Utvisningsminuter: 1453
Slutspelet:
Matcher: 136
Mål: 42
Assist: 77
Poäng: 119
Utvisningsminuter: 152
Utmärkelser:
Bill Masterton Memorial Trophy (1972)
Frank J. Selke Trophy (1983)
Hart Memorial Trophy (1973, 1975, 1976)
Lester B. Pearson Award (1973)
Lester Patrick Trophy (1980)
Bästa center i WHL genom tiderna
Clarke har även fått priset som går till WHL:s bäste målskytt uppkallat efter sig
Källor:
www.philadelphiaflyers.com, www.hockeydb.com, www.comcast-spectacor.com, www.flyershistory.com, www.legendsofhockey.com
