Nomaden Craig Anderson

Nomaden Craig Anderson

Det kan inte ha undgått många att målvakten Craig Anderson har fått flytta igen. I fredags så tog Chicago Blackhawks honom på waivers ifrån St. Louis Blues.

Komedin som Anderson har huvudrollen i började i mitten av januari månad. Anderson hade börjat säsongen i Blackhawks där hans miserabla facit hade varit 2-8-1 med 86,6 i räddningsprocent och 3,90 i GAA och där han släppte in fem mål i sin sista match mot Philadelphia Flyers den 11 januari (en match som Chicago för övrigt förlorade med 2-5).

En vecka senare så ville Chicago ge Anderson lite matchning i farmarlaget Norfolk Admirals men då började eländet. Den 19 januari plockade nämligen Boston Bruins honom på waivers. I Boston fick han uppenbarligen lite semester och kunde se lite sevärdheter i ”Beantown” då han inte spelade en enda match för laget. När målvakten Andrew Raycroft kom tillbaka efter skada så ville klubben helt enkelt sända ner Anderson till farmarlaget, men inte då eftersom Blues tog honom på waivers den 30 januari. Komedin fulländas i det hänseendet att Anderson inte fick någon speltid i Blues heller varav Chicago tog tillbaka honom på waivers i fredags.

Allt detta är komiskt men tyder onekligen också på något allvarligare: Är Anderson kass i mål helt enkelt? Nej, han är inte helt kass men dessvärre så är han inte kanon heller för den delen vilket hans meriter visar. 24-åringen från Park Ridge, Illinois (inte allt för långt ifrån Chicago) inledde sin bana i Guelph Storm i OHL säsongen 1998-99 då han vann tolv matcher av 21 stycken vilket var tillräckligt bra för att Calgary Flames skulle drafta honom som #77 i 1999 års draft.

Åren därefter gjorde Anderson helgjutna säsonger för Guelph men han fick ändå inget kontraktförslag från Calgary och gick in draften på nytt år 2001. Där valde Chicago honom som #73. Chicago gav honom chansen direkt i farmarlaget i Norfolk Admirals men nio segrar på 28 matcher och 2,95 i GAA tillsammans med 88,6 i räddningsprocent var inte märkvärdigt. Revanschen kom dock året efter under säsongen 2002-03 då han höll nollan fyra gånger på 32 matcher för Norfolk och hans räddningsprocent blev istället 92,3.

Detta gav honom också chansen i Blackhawks i NHL där han fick pröva på att spela sex matcher. I NHL uppdagades det dock att Anderson inte var en målvakt som vann matcherna på egen hand eller gjorde de stora räddningarna. Därför vann han heller ingen match i NHL denna säsong. Säsongen 2003-04 gick bättre för Anderson då han visade prov på att hela tiden förbättra sig och hade en positiv inställning till hockeyn vilket smittade av sig på de andra. Förutom 37 matcher i AHL för Norfolk så blev det också 21 matcher i NHL. Visserligen bara sex segrar men 2,84 i GAA och 90,5 i räddningsprocent var ändå helt acceptabelt i bedrövliga Chicago.

Under lockoutsäsongen så skulle Anderson ta och dominera i AHL var tanken och det började bra, då han hade 9-4-1, GAA på 1,83 och 92,9 i räddningsprocent, dessvärre sabbade en höftskada resten av grundserien men Anderson visade ändå prov på bra målvaktsspel efter skadan då han fick 2,36 i GAA och 92,5 i räddningsprocent på sex slutspelsmatcher.

I år har det dock varit katastrof för både Chicago och Anderson som tidigare nämnts, varav Anderson har fått hälsa på i Boston och St. Louis. Kanske ett trevligt avbrott för Anderson som gillar att spela golf, äta och spela TV-spel. Det måste han onekligen fått jättemycket tid att göra då han bodde på hotell!

Anderson lär dock inte behöva kuska runt mer denna säsong då Chicagos förstamålvakt, Nikolai Khabibulin är knäskadad. Anderson får istället möjlighet att kampera ihop med överraskningen Adam Munro och på så sätt ge målvaktstalangen Craig Crawford speltid i Norfolk Admirals. Nomaden Andersons NHL-karriär är inte imponerande med bara åtta segrar på 41 försök med 3,34 i GAA och 88,6 i räddningsprocent men så dålig att han behöver flytta två gånger på tre veckor är han inte. Den här gången kanske han får stanna!

-----------

En rolig detalj med Craig Anderson är att han förr brukade spela med ett extra S i sitt efternamn så att det istället för Anderson blev Andersson. Detta beror på att när han reste med sitt juniorlag till Sverige för en turnering så blev han förtjust i denna stavning. Han valde dock att överge den under säsongen 2003-04. Personligen tror jag att det kan ha med att Anderson försökte marknadsföra sig mot svenska klubbar och på så sätt hamna i Elitserien, istället för att spelai farmarligan!

Källor:
www.tsn.ca, www.nhl.com, www.cbc.ca, www.hockeydb.com, www.chicagoblackhawks.com

Ken Christoffer Söhrman2006-02-04 17:25:00

Fler artiklar om Chicago