Brett Lindros: Ett offer för hjärnskakningarna
Det talas allt mer om det vårdslösa spelet i hockeyvärlden, både i NHL och Elitserien. Spelarna är större och starkare än någonsin, tacklingarna och påhoppen är råare och fulare än de värsta tv-programmen och skadelistorna längre än barnens önskelistor till jultomten. Brett Lindros är ett av offren för den brutala hockeyn där hjärnskakningar numera har blivit en del av vardagen.
Diskussionerna om det hårda spelet har tagit ordentlig fart i SM-slutspelet efter att flera fula och fega tacklingar har renderat i matchstraff. Det är handlingar och ingripanden som inte accepteras på hockeyrinken och matchstraffen och avstängningarna är väl motiverade. Samma diskussioner finns också i NHL där hjärnskakningar och huvudskador är ett stort problem.
Idag är sju spelare uppsatta på skadelistan med huvudskador eller hjärnskakningar i NHL. Värst drabbade är Philadelphia Flyers där Keith Primeau missar hela säsongen på grund av en hjärnskakning och där Kim Johnsson efter två smällar i huvudet inte spelat en match sedan i början av januari och har missat 18 av lagets 19 senaste matcher. När han kommer tillbaka är ännu osäkert, hans senaste comeback slutade med att han fick lämna isen med yrsel. Även backen Chris Therien finns på lagets skadelista med en hjärnskakning.
Philadelphia är också klubben där Eric Lindros, ”The Next One”, startade sin karriär. Lindros har under hela sin karriär varit plågad av huvudskador men den numera 33-årige centern har inte gett upp utan spelare fortfarande, idag i Toronto Maple Leafs. Vad färre dock känner till är att stjärnan har en yngre bror som också har spelat i NHL men hans karriär fortkortades av – just det – hjärnskakningar. Sammanlagt blev det bara två säsonger och 51 matcher i NHL för Lindros den yngre.
Under en period av sex månader lyckades Brett ådra sig hela fyra hjärnskakningar, något som egentligen ter sig som en omöjlighet men han lyckades otroligt nog med det. Naturligtvis kan inte alla smällar skyllas på vårdslöst spel, och att både Brett och Eric har lätt att drabbas av hjärnskakningar har antagligen en genetisk anledning, men faktum kvarstår dock att hjärnskakningar och huvudskador inte är något man leker med. För många smällar i huvudet kan ge men för livet. Det var också en av anledningarna till att Kenny Jönsson lämnade NHL, han hade fått ett stort antal tacklingar där huvudet farit illa och några fler hade kunnat hota karriären.
Brett Lindros listades redan som nummer nio totalt i NHL Entry Draft 1994 av New York Islanders. Elaka tungor säger att anfallaren valdes så tidigt av två speciella anledningar då hans statistik och spel i den kanadensiska juniorligan knappast motiverade honom att väljas så tidigt som nummer nio. Det första var att han mätte 193 cm och vägde 97 kg och bara den storleken lockade scouterna. Anledning nummer två var självklart att han var lillebror till Eric Lindros, den som alla förutspådde skulle bli den nye storstjärnan. Men unge Lindros hockeykunskaper ska inte underskattas, även om han hela tiden befunnit sig i skuggan av sin storebror så saknade Brett verkligen inte talang.
Islanders GM vid tidpunkten, Don Maloney, kallade till och med Brett för ”den bättre Lindros” efter att han blivit vald av klubben. Det var stora ord, och kanske satte de för stor press på Lindros den yngre.
Brett Lindros var en stor och stark power forward som inte tvekade att bryta in på mål och använda sin tyngd för att på det viset komma nära mål och kunna trycka in lösa puckar. Men kanadensaren hade också fina handleder och ett målsinne och även om han kanske inte hade samma talang som sin äldre bror så fanns där tillräckligt med kunskaper för att bli en fruktad målskytt i NHL. Men det fick han aldrig chansen att visa.
Lindros första säsong i NHL blev symptomatisk för hans korta karriär, det vill säga den innehöll alldeles för få matcher. Ägarna och spelarna kunde inte komma överens om ett nytt avtal och den lockout som följde förstörde halva säsongen och under tiden skickades Lindros tillbaka till sitt juniorlag, Kingston Frontenacs i OHL. På 72 matcher under tre år i den ligan samlade kanadensaren på sig 39 mål, 41 assists och hela 319 utvisningsminuter. Men karriären i OHL utvecklade Lindros, poängen ökade varje säsong samtidigt som utvisningsminuterna sjönk. Under tiden spelade också Lindros med det kanadensiska landslaget med bland annat Paul Kariya och Brian Savage och under 55 matcher där blev det 8 mål och 21 poäng.
När väl kollektivavtalet var löst tog den unge Brett direkt plats i New York Islanders och under hans 33 matcher blev det bara ett mål och fyra poäng men hela 100 utvisningsminuter. Laget missade slutspel och Lindros kom aldrig upp i den kapaciteten som många trodde där han skulle vara en av de bästa nykomlingarna. Uppmärksamheten snodde istället en viss Peter Forsberg som vann Calder Trophy. Forsberg som för övrigt hamnat i Quebec eftersom Bretts storebror Eric vägrat spela i klubben och bytts bort till Philadelphia. På något sätt kommer man alltid att tänka på Eric när Brett påtalas. Det är inte lätt att leva i skuggan av en äldre syskon som lyckas bättre. Det vet alla som har en bror eller syster som är äldre.
New York Islanders hade dock inte gett upp hoppet om sin framtidsspelare och säsongen 1995-96 var säsongen då han på allvar skulle visa Eric, NHL och resten av världen att han är en världsspelare. Fyra hjärnskakningar och 18 matcher senare var den drömmen dock i kras och Brett tog det förnuftiga beslutet att lägga skridskorna på hyllan istället för att riskera sin hälsa. Ett beslut som måste vara oerhört svårt att ta för en spelare som älskar sporten. Men ett beslut som skapar förutsättningar för ett bekymmerslöst liv.
För Brett blev hjärnskakningarna slutet på karriären och fler har fått följa i hans fotspår då hjärnskakningarna har ökat i hockeyvärlden. Det är spelarnas och domarnas ansvar att se till att ojusta och fega tacklingar som kan orsaka huvudskador försvinner ur spelet. Det ska beivras med straff, böter och avstängningar direkt. Det är betydligt viktigare än att bötfälla spelare som slåss man mot man, spelare som puffar på varandra i spelargången eller som säger något förhastat i stridens hetta. Det är skadorna vi vill ska försvinna från hockeyn, inte viljan att vinna och att känslor visas.
Det var något som Jarkko Ruutu tydligen inte hade i åtanke när han tryckte in Jaromir Jagrs huvud i sargen under OS. Är det något man måste vara rädd om så är det just huvudet.
Och det var Brett Lindros. Tack vare sitt beslut är han på sitt sätt större än sin bror. Han offrade spelet i hjärtat för hälsan. Något hans bror knappast kan sägas ha gjort.
Vem som är smartast får du själv bedöma.
----------
Fakta BRETT LINDROS
Klubb: New York Islanders
Position: Högerforward
Mått: 193 cm, 97 kg
Listad: 1:a rundan, 9:e valet totalt, 1994 av New York Islanders
NHL-statistik: 51 GP, 2 G, 5 A, 7 P, 147 PIM
Källor: www.hockeydb.com