Finländska spelarporträtt: Joni Pitkänen
Joni Pitkänen tillhör en liten skara finländska spelare som i framtiden kan komma att tillhöra den absoluta världseliten. Talangen finns där, och han har visat vad han kunnat tidigare - nu gäller det bara att han spelar i rätt lag och håller sig skadefri en hel säsong.
Han är Philadelphias framtida stjärna i försvaret. Det är i alla fall vad man hoppas på i Philadelphia-lägret, och visst finns potentialen där. Joni har i flera år rankats som en av de större försvarartalangerna i världen, men kan egentligen inte ses som ett prospekt längre. Talangfull kan man fortfarande kalla honom.
Jag personligen har stora förhoppningar på Joni och hans karriär. Återväxten på riktigt duktiga finländska backar är inte vad man skulle kunna önska – och flera viktiga stöttepelare i försvaret som spelar i det finländska landslaget när det drar ihop sig till större turneringar, börjar bli till åren. Det finns en del namn att hoppas på; Lasse Kukkonen (visserligen inte purung), Teemu Laakso, Sami Lepistö, Ville Koistinen och kanske Jussi Timonen och Ossi Väänänen. Ingen är dock i samma talangkategori som Joni Pitkänen, vilket är lite oroande.
Dagens finländska backlinje känns rätt stabil, med namn som Kimmo Timonen, Sami Salo, Toni Lydman, Petteri Nummelin och så vidare. Duktiga namn och spelare, men som börjar bli till åren. Ersättarna är långt ifrån samma klass – förutom då Joni.
Joni började sin karriär i Kärpät Oulu:s system, och fick spela sina första matcher med A-laget säsongen 00/01. Den lite större backen gjorde tre, mer eller mindre hela, säsonger i SM-Liiga innan han lämnade Finland för spel i Philadelphias organisation. Philadelphia hade draftat honom 2002 som nummer fyra totalt, och efter ett lysande JVM (sex poäng på sju matcher, och utnämnd till turneringens bästa back) var det egentligen ingenting att vänta på för varken Joni och Philadelphia.
Debutsäsongen var helt klart godkänd för Jonis del, och han slutade på 27 poäng fördelat över 71 matcher. Han blev tvåa i den interna poängligan för backar, även om det bör nämnas att konkurrensen inte var allt för hård. Poängskörden borde dock ha blivit större, men han lyckades inte komma upp i samma offensiva standard som man kan vänta av honom under sin första säsong i NHL. Dessutom spelade han väldigt mjukt, och smällde inte alls på som man förväntade sig av en back av hans storlek.
Lockout-säsongen kom att bli väldigt nyttig för Jonis del. Dels lade han på sig mer kilon muskler, men han fick även mycket speltid i Philadelphia Fantoms och började mer och mer förstå hur han skulle använda sin kropp i närkamperna. Poängmässigt blev det 41 poäng på 76 matcher, och en seger i Calder Cup tillsammans med Antero Niittymäki. Med ytterligare en säsong i Nordamerika under bältet gav sig Joni in på sin tredje säsong i Philadelphias organisation varav det därmed blev den andra i Flyers. En säsong i AHL hade gjort honom gott – en klockren säsong från hans sida tog ett abrupt slut i och med en skada som förkortade hans säsong till 56 matcher. På dessa 56 matcher hann Joni med att noteras för 46 poäng, varav 13 av dessa var mål. Ett lysande facit för en back, speciellt i hans ålder. Trots att han något korta säsong lyckades han vinna den interna poängligan för backar och dessutom ro hem en utmärkelse som den spelaren som utvecklats mest.
Inför den här säsongen var förhoppningarna på sina håll stora på Philadelphia Flyers och Joni Pitkänen. Om Joni lyckades vara skadefri skulle han hamna på mellan 60-70 poäng, och visst kan detta infrias, men Philadelphia har inte precis imponerat så här långt – och Joni har varken varit bättre eller sämre än någon annan. Rent poängmässigt har han varit bäste back, och troligen spelmässigt också (vilket inte säger så mycket då han uppträtt aningen lojt och slarvat en hel del). Sju poäng på nio matcher har det blivit – vilket är sex poäng fler än närmsta konkurrent vilket placerar honom som trea i den interna poängligan. I plus/minusstatistiken ligger han på mindre smickrande -8, som i och för sig speglar lagets insats väl.
Det som är signifikativt för Joni och hans spel är att han ofta följer med i offensiva utflykter, då han med sin speluppfattning ser att läge finns utan att riskera allt för mycket rent defensivt. Skridskostark är han, så han kan med ren skridskostyrka ta sig förbi motståndarnas backar och avsluta med ett av sina hårda och välplacerade skott. Han har också förmågan att kunna styra ett numerärt överläge, men i år har inte Philadelphias numerära överläge fungerat speciellt bra – vilket givetvis Joni har en del i.
För att få ut det mesta av Joni behöver han spela med en defensivt inriktad partner, så att han får utrymme att ge sig ut på lite mer riskabla utflykter offensivt. Hittills har han fått spela mycket med Meyer, vilket inte är den perfekta partnern för Joni då han är lite offensiv av sig själv. Han sitter just nu på ett kontrakt som sträcker sig över den här säsongen och tanken är att han skall skriva under ett kontrakt efter den här säsongen som ger lite mer i plånboken – men frågan är om han vill vara kvar i ett bottenlag. För det är precis vad Philadelphia är för tillfället.
Länkar
http://www.phillyflyers.com/NewsandNotesDetail.asp?Record=1307
www.eurohockey.net
http://www.philadelphiaflyers.com/team/roster/RosterDetail.asp?PlayerID=105
