Sharks Vecka51-52
Ingen övertygade när papporna såg på.
Senaste tiden har varit minst sagt turbulent för Sharks. Efter svajande form i stort sett hela december nåddes den absoluta botten den trettionde december med en förlust emot divisions rivalerna i Phoenix med hela 8-0, allt som kunde gå snett gjorde det och laget såg ut som om de gett upp allt vad hockey innebär för all framtid. Vad som gjorde förlusten extra pinsam var att den skedde under den så kallade ”the dad trip” d.v.s. spelarnas pappor var influgna för att se sina söner spela hockey. GM Doug Wilson kände sig manad att agera, laget har under långa stunder mest glidit omkring och väntat på att få ställa upp i power play eller bara spelat i en av perioderna, så det var ett tydligt budskap till truppen när han skickade ner Steve Bernier till Worcester. Bernier för närvarande fyra i Sharks interna poängliga och en av de som kanske mest av alla slagit av på takten under matcherna. Matt Carle, poäng bästa back så här långt i Sharks, fick också göra Bernier sällskap. Men orsaken till Carles nedflyttning beror mer på att han själv säger sig ha tappat självförtroende och att den hårda matchningen har kört slut på honom. Det sägs ifrån ledningen att båda två kommer att vara tillbaka i NHL innan säsongens slut men att det just nu är oklart om det handlar om ett par veckor eller en månad.
Laget svarade positivt till Wilsons reprimander med att vinna över Dallas och sedan spöa skiten ur Detroit med 9-4 i match där Sharks först låg under med 3-0, inte illa pinkat mot två motståndar som Sharks i vanliga fall har mycket svårt att vinna emot.
Den svenske bulldozern Murray har fått lite mer speltid i och med Carles nedflyttning och han har spelat riktigt övertygande, nu är det ju inte Carle som Murray konkurrerar med när det gäller speltid utan snarare Gorges och Davidson och jag tycker nog att Murray har spelat bättre än den sistnämnde men han är fortfarande lite orörlig så därför ser jag fortfarande att Gorges går före Murray när rostern blir komplett igen.
En som tagit steget i motsatt håll ifrån Bernier och Carle är Joe Pavelski. Efter en bra trainingcamp så var det nära att Pavelski skulle ta en plats i början av säsongen men konkurrensen var stenhård, speciellt i de två offensiva kedjorna. Så Ron Wilson valde att starta Pavelski i Worcester, där han gjorde väldigt bra ifrån sig, när sedan Michalek och Cheechoo blev skadade samtidigt så var Pavelski det naturliga valet för att få fart på offensiven. Pavelski har spelat med hjärta och jag vet inte om han kommer att plana ut något i sitt spel men som han spelar nu så fattar inte jag hur han inte kom med ifrån början speciellt med tanke på hur Bell har spelat. I skrivande stund har ”little Joe” nio mål och sex assist på nitton matcher. Det som imponerar är framförallt han kreativitet, det händer alltid något när han har pucken, naturligtvis är han redan något av en publikfavorit. Helt klart bra scoutat av Sharks att norpa åt sig Pavelski i sjunde rundan i 2003 draften.
Ville Nieminen är förmodligen tillbaka ifrån skada denna eller nästa vecka och Mark Bell har infunnit sig i rätten för att få sin dom för fyllekörning, återkommer om utfallet av detta.
Uppställningen de två senaste matcherna (skiftar väldigt under matcherna då Wilson är en typiskt aktiv coach):
Marleau-Thornton-Grier
Michalek-Pavelski-Cheechoo
Clowe-Goc-Brown
Rissmiller-Smith- -
Vlasic-Hannan
Ehrhoff-Gorges
McLaren-Murray/Davidson
Personligen är jag inne på min andra tenta vecka och börjar känna mig rejält skoltrött, det är ju piss att fira jul med tenta ångest, men när detta är avklarat så återkommer jag med lite mer reguljära veckorapportering.
