Philadelphia Flyers säsongssummering, del 1: 40-årskalaset som kom av sig
Säsongen 2006/07 går till historien som Philadelphia Flyers sämsta säsong någonsin. Flyers firade under året 40-årsjubileum och inför säsongen målades drömscenariot med en Stanley Cup-buckla under jubileumsåret upp, men dom drömmarna seglade snabbt bort. Firandet kom av sig och Flyers blev överlägset sist i hela NHL.
Philadelphia Flyers säsong har minst sagt varit omtumlande. De har haft en oerhörd spelaromsättning och genomgått stora förändringar på ledarsidan, dessutom drabbades de – precis som ifjol – oerhört svårt av skador. Laget hade inte mindre än 301 man games lost to injury. I fjol låg den siffran runt 350 och med så pass många skador får man det tufft och Flyers spelade inte många matcher med samma laguppställning som i föregående match.
Säsongen inleddes med en 0-4-förlust mot Pittsburgh Penguins och det kom att bli startskottet på en av fem matchserier där Flyers inte vann en enda match. Pittsburgh, Washington, Florida, Toronto och Ottawa var alla för svåra under säsongen men samtidigt vann Flyers samtliga fyra matcher mot Atlanta. Flyers slapp den här säsongen att möta lagen ifrån Northwest Division.
Flyers lyckades bara vinna tre av elva matcher under oktober och förlorade bland annat med hela 1-9 mot Buffalo. Detta fick Flyers starka man Ed Snider – ordförande och ägare – att agera omgående. Spelarna Petr Nedved, Nolan Baumgartner och Niko Dimitrakos hade alla inlett säsongen värdelöst och skickades efter förnedringen i Buffalo ner till farmarlaget Philadelphia Phantoms i AHL. Snider var minst sagt förbannad och menade att hela laget var värdelöst, dessutom lovade han i media att huvuden skulle fortsätta att rulla. Och mycket riktigt togs det än större åtgärder några dagar senare. Lagets headcoach och general manager – Ken Hitchcock respektive Bobby Clarke – fick snällt kliva åt sidan och ge plats åt John Stevens och Paul Holmgren, Hitchcocks och Clarkes respektive assistenter.
Hitchcock hade under säsongsinledning provat flera märkliga tankar. Bland annat ville han använda Petr Nedved, mannen utan defensivt tänkande, som center i lagets checking-line. Ett experiment som slutade lika illa som det låter. Nedveds säsong har varit fruktansvärt dålig och i januari plockade Edmonton honom ifrån waivers.
En annan av Hitchcocks märkliga idéer var att para ihop jättarna Derian Hatcher och Mike Rathje i ett ultradefensivt backpar och samtidigt spela med Joni Pitkänen och Freddy Meyer i ett ultraoffensivt backpar. För att uttrycka det milt så gick det lika bra som i Nedvedfallet.
När Paul Holmgren och John Stevens nu satt bakom spakarna vaknade Flyers till och gjorde några riktigt bra matcher precis efter ledarskiftet. Den formtoppen höll i sig en kort tid, men mycket bättre blev det inte förrän mot slutet av säsongen.
Under december förlorade man sedan tio raka matcher – ett mindre smickrande klubbrekord – och i januari förlorade Flyers nio raka matcher. Efter All Star-uppehållet i januari kunde man dock se tendenser till ett pånyttfött Flyers som helt plötsligt började vinna några matcher, bland annat slogs Detroit tillbaka med imponerande 6-1 i februari.
I samma veva började Holmgren göra sig hörd på transfermarknaden och bytte bort gamla överbetalda och underpresterande eller skadedrabbade veteraner mot unga talangfulla spelare. Peter Forsberg, Alexei Zhitnik och Kyle Calder skeppades iväg och i utbyte kom Ryan Parent, Scottie Upshall, Braydon Coburn, Lasse Kukkonen och en hel drös med draftval. Dessutom Värvades målvakten Martin Biron ifrån Buffalo för ett draftval. Holmgren hade därmed fått iväg flera miljoner i lönekostnader samtidigt som han hade fyllt på Flyers talangbank med intressanta namn.
Under säsongens sista veckor luftade Flyers flera unga spelare för att ge dem så mycket NHL-rutin som möjligt samtidigt som ledarna fick sig en ordentlig titt på dem. Resultaten varierade och trots att Martin Biron storspelade i kassen och gjorde den ena ”omöjliga” räddningen efter den andra så förlorade Flyers 14 av säsongens 20 sista matcher. Säsongen avslutades dock med en 4-3-seger mot Buffalo, som då var klara vinnare av Presidents' Trophy som grundseriens poängmässigt bästa lag. Ett frenetiskt kämpande Flyers som ville avsluta säsongen med en seger vann nätt och jämt över ett slappt och oengagerat Buffalo som gick på halvfart och redan hade tankarna i Stanley Cup-slutspelet.
---
Säsongen 2006/07 går till historien som Philadelphia Flyers sämsta säsong någonsin. Aldrig tidigare under klubbens 40-åriga historia har man spelat in sämre än årets 56 poäng. Dessutom var poängskillnaden mellan fjolårssäsongen och årets säsong (45 poäng) den värsta nedgången någonsin i NHL:s historia.
Som om ovanstående i räckte så slog Flyers under säsongen flera bottennoteringar:
• Flyers förlorade samtliga matcher mot inte mindre än fem lag.
• Flyers förlorade 13 raka hemmamatcher.
• Flyers förlorade sammanlagt 48 matcher.
• Flyers vann bara tio hemmamatcher under säsongen.
• Flyers använde sig av hela 49 spelare under säsongen.
• Flyers använde sig av 15 rookies under säsongen.
---
Säsongens sista bakslag kom när Chicago – som ”bara” blev ligans femte sämsta lag – vann draftlotteriet och därmed fick förstavalet i sommarens draft. Flyers får välja som andra lag. Att ligans klart sämsta lag – rent poängmässigt, för egentligen är ju Flyers ligans bästa lag – inte får välja först i draften är absurt, men man får trösta sig med att det inte finns någon spelare i Sidney Crosby-klass i år. Toppen är relativt jämn och det skiljer inte mycket mellan killen som är rankad först och den som är rankad till exempel femma.
---
Avslutningen på en annars dyster läsning om säsongen 2006/07 får bli ett citat av Jim Jackson, Flyers egna TV-kommentator:
- Flyers are on a 3-on-2, but Mike York has the puck…
---
Därmed var del 1 av årets säsongssummering avklarad och del 2, som består av säsongens spelarbetyg, färdigställs förhoppningsvis under helgen som kommer.
