Veckans profil: Bernie Parent

”Veckans profil” fortsätter med Philadelphia Flyers i särklass störste målvakt genom tiderna – Bernie Parent. Han förde fram Flyers till två raka Stanley Cup-titlar 1974 och -75 och utsågs båda säsongerna till slutspelets viktigaste spelare.

Bernie Parent föddes den 3 april 1945 i en förort till Montreal och kärleken till hockeyn föddes tidigt. Som barn var han något av en ensamvarg och därför kändes det som ett naturligt val att ställa sig i mål – den mest ensamma positionen i alla lagsporter. Att Parent inte lärde sig att åka skridskor förrän vid elva års ålder kan dock också ha haft ett visst inflytande över positionsvalet. I sin första match släppte han in inte mindre än 20 mål och det var inte många som trodde att Bernie Parent en dag skulle vinna Stanley Cup.

- Ett av mina bästa ögonblick var en jul när jag var runt tolv år och mina föräldrar gav mig målvaktsskydd i julklapp. Jag var så uppspelt så jag drog på mig skydden över mina pyjamas, tog min klubba och gick ut på bakgården. Där låtsades jag att jag var Jacques Plante som stoppade skott ifrån Gordie Howe och Alex Delvecchio i Stanley Cup-finalen, berättade Parent under sin NHL-karriär.

Tack vare en otrolig inställning och hängivenhet arbetade sig dock Parent upp i de olika juniorlagen och 1965 fick han chansen i Boston Bruins, en chans som han dock inte tog. Under hans två första säsonger för Boston spelade han svagt och släppte i snitt in 3,67 mål per match. I expansionsdraften 1967 valde Boston att inte skydda honom så expansionslaget Philadelphia Flyers såg sin chans och plockade Parent före etablerade namn som Jacques Plante och Glenn Hall. En chansning som flera år senare skulle visa sig guld värd.

I Flyers gick det bättre och Parent började på allvar etablera sig som en högklassig NHL-målvakt. Han delade målvaktssysslan med en annan ung talang, Doug Favell, och målvaktsduon spelade bara bättre och bättre. Men offensiven fungerade inte alls, laget gjorde helt enkelt för lite mål och då klubben hade bra djup på målvaktssidan valde man i januari 1971 att byta bort Parent till Toronto. Parent ansågs ha ett bättre marknadsvärde än Favell och i utbyte fick man målvakten Bruce Gamble, centern Mike Walton och ett draftval i förstarundan. Walton skeppades omedelbart vidare till Boston i utbyte mot ynglingen Rick MacLeish – en kraftfull center som skulle komma att ha en stor roll i Flyers framtid.

Kontroversiellt byte

Parent var förkrossad över att ha blivit bortbytt, men såg trots allt något positivt. I Toronto fick han chansen att spela tillsammans med sin barndomsidol – målvaktslegenden Jacques Plante. Plante fungerade som Parents mentor i en och en halv säsong innan Parent under uppmärksammade former lämnade Toronto. Under slutet av säsongen 1971/72 ville inte Toronto höja Parents lön från 30 000 dollar till 40 000 dollar så Parent tog istället chansen i den nya ligan WHA. Miami Screaming Eagles erbjöd honom smått otroliga 750 000 dollar för ett femårskontrakt och Parent accepterade. Klubbytet blev kontroversiellt då Parent därmed blev den första NHL-spelaren som tog klivet över till WHA.

- Jag trivdes i Toronto och hade två bra år där. Men när WHA bildades fick jag chansen att ordna en stabil ekonomi för min familj, och det kunde jag inte få någon annanstans, förklarade Parent.

Men Miami Screaming Eagles bildades aldrig. Laget lades ner ganska omgående och det sägs att Parent har den enda Eagles-tröjan som någonsin har funnit. Istället skapade man ett nytt lag i Philadelphia under namnet Philadelphia Blazers och Parent återvände till staden där han på allvar inledde sin NHL-karriär. Philadelphia Blazers fick dock problem redan från starten, deras första match blev inställd på grund av sprucken is i arenan. Dessutom fick de omgående ekonomiska problem, vilket ledde till att man strax innan slutspelet slutade att betala ut lön till Parent, som i sin tur vägrade att spela. Blazers förlorade i förstarundan i slutspelet och laget flyttades istället till Vancouver, Parent följde dock inte med utan hans rättigheter byttes bort till New York Raiders.

Parent inledde förhandlingar med Raiders, men han ville egentligen återvända till NHL, och det vara endast ett lag han ville spela för – Philadelphia Flyers. Hans agent fick i uppdrag att fixa det och i maj 1973 bytte Toronto bort hans rättigheter, tillsammans med ett draftval, till Flyers. Motsatt väg gick Doug Favell och ett draftval.

”Endast Herren räddar mer än Bernie Parent”

Under sin andra vända i Flyers tog laget hela ligan med storm. Broad Street Bullies körde över allt i sin väg och längst bak stod en glödhet Bernie Parent. Trots att pressen i Philadelphia fortfarande hackade ner på honom efter att han hade vägrat spela för Blazers lade han all fokus på hockeyn. Passande nog skulle Flyers inleda säsongen 1973/74 mot Toronto på hemmaplan och Parent förde fram sitt nygamla lag till en 2-0-seger. Säsongsinledningen var strålande från Parents sida och han höll nollan i fyra av de tio inledande matcherna.

Parent slutade grundserien med 12 nollor och ett imponerande målsnitt, 1,89. Men det mest imponerande var antalet segrar han hade, hela 47 stycken efter 73 spelade matcher. Det var ett nytt rekord inom NHL och rekordet stod sig ända till den gångna säsongen då New Jersey Devils Martin Brodeur vann 48 av 78 matcher.

Fansen i Philadelphia glömde snabbt Blazershistorien och Parent blev snabbt en publikfavorit. Ett företag tryckte till och med upp bildekaler med texten ”Only the Lord saves more than Bernie Parent” – ”Endast Herren räddar mer än Bernie Parent”.

I slutspelet ställdes Flyers mot Atlanta Flames som slogs tillbaka i fyra raka matcher och Flyers vann därmed sin blott andra slutspelsomgång i klubbens historia. I andra omgången ställdes Flyers mot New York Rangers och matchserien gick till sju matcher, där lagen vann sina respektive hemmamatcher. Rangers tippades på förhand som favoriter, trots att Flyers hade stått för en bättre grundserie. Parent höll nollan i den första matchen och förde fram sitt Flyers till Stanley Cup-final tack vare en 4-3-seger i match sju.

Motståndare i Stanley Cup-finalen blev självaste Boston Bruins, laget där Parent hade inlett sin NHL-karriär och där Bobby Orr dominerade från backposition. Boston hade vunnit Stanley Cup två gånger de senaste fyra säsongerna och gick in i finalen som stora favoriter, men Flyers hade Bernie Parent. Boston inledde också bäst och stod som segrare efter första matchen, men tack vare ett övertidsmål av Bobby Clarke i match två utjämnade Flyers. Segern var Flyers första i Boston på sju år.

I den avgörande matchen klev Bernie Parent fram och var som bäst när han behövdes som mest och förde sitt Flyers fram till en 1-0-seger och Flyers hade som första expansionslag vunnit Stanley Cup. Parent var stor hjälte och nu omåttligt populär i Philadelphia. Han tilldelades Conn Smythe Trophy som slutspelets viktigaste spelare och vann Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt.

- Vanligtvis så får inte pressen vara i sjukvårdsrummet, men nu gjorde de ett undantag. Jag låg på en massagebänk, rökte en cigarett och drack en öl. Sen började jag berätta hur det kändes att vinna Stanley Cup, berättade Parent efter den första Stanley Cup-segern.

Andra raka segern

Parent fortsatte att dominera i sin målbur säsongen 1974/75 och när grundserien var färdigspelad hade han stått för 12 nollor och släppte i snitt in 2,03 mål per match. Dessutom stod han med flest segrar av samtliga målvakter i NHL. I slutspelet ställdes Flyers emot Toronto i förstarundan, de slogs tillbaka med 4-0 i matcher och New York Islanders väntade i nästa omgång. Det var i serien mot Islanders som hela Philadelphia vacklade. Under uppvärmningen inför en match fick Parent ett skott på knäet och var tvungen att få hjälp av isen. Wayne Stephenson fick hoppa in och spelade bra, men trots det lyckades Islanders hämta upp ett 3-0-underläge i matcher och tvingade fram en sjunde och direkt avgörande match. Lagom till match sju var Parent matchklar och såg ännu en gång till att föra Flyers till en Stanley Cup-final tack vare en 4-1-seger.

I finalen väntade Buffalo Sabres, ett ungt lag med massvis av offensiv potential – men Flyers hade Bernie Parent. Målvakten spelade på topp och motade skott efter skott. I match sex höll han nollan och förde fram Flyers till deras andra raka Stanley Cup-seger. Återigen förärades han med Conn Smythe Trophy och Vezina Trophy. Många anser att en målvakt aldrig har spelat bättre än Parent gjorde i slutspelen 1974 och -75. Han anses vara en av de bästa – om inte den bästa – stand-up-målvakterna genom alla tider.

För Parent lekte hockeylivet och publiken i Philadelphia avgudade nu honom. Under segerparaderna efter Stanley Cup-segrarna blev han hyllad och så pass många supportrar samlades runtom honom att polisen fruktade för hans säkerhet.

Säsongen 1975/76 fick dock Parent spolierad av en ryggskada och lyckades endast spela elva matcher. Han kom dock tillbaka och då hans barndomsidol och tillika före detta målvaktskollega Jacques Plante anställdes som Flyers målvaktstränare inför säsongen 1977/78 stod han för ännu en fantastisk säsong. Han låg ensam bakom flera av Flyers segrar och avslutade säsongen med sju nollor, bäst i hela ligan. Säsongen 1977/78 skulle dock bli hans sista hela säsong.

Ögonskadan som innebar slutet

Bernie Parents karriär fick ett abrupt slut den 17 februari 1979. Under en match mot New York Rangers råkade en klubbspets tränga igenom hålet för ögat i hans karakteristiska målvaktsmask, en sak som hade påståtts vara en omöjlighet ödelade Parents karriär. Hans högra öga blev allvarligt skadat och läkarna förklarade att han inte längre kunde spela hockey. Den 4 juni 1979 offentliggjorde Parent sitt beslut att dra sig tillbaka från hockeyn.

- Jag mår inte bra av det här, men allting har ett slut. Jag har så många underbara minnen, framförallt de två Stanley Cup-segrarna, berättade han.

Parent slutade sin NHL-karriär med 608 spelade matcher, varav 271 slutade med seger. Han hade stått för 54 nollor och ett sammanlagt målsnitt på imponerande 2,55. Han hade spelat 71 slutspelsmatcher, hållit nollan sex gånger och hade ett målsnitt på 2,43.

I samma veva som Parent drog sig tillbaka blev han anställd av Flyers som scout och sedermera assisterande målvaktscoach. Utåt sett såg Parent ut att trivas med livet, men skenet kan bedra. Parents finansiella rådgivare hade investerat alla hans tillgångar åt honom, men hade gjort det så pass dåligt att i stort sett alla Parents tillgångar försvann. Parent gick ner i en djup depression och desto mer deprimerad han blev desto mer alkohol drack han. Under sin aktiva karriär hade Parent alltid varit noga med alkoholen men inom ett år efter sin pensionering var han en fullfjädrad alkoholist.

Han var alltjämt anställd av Flyers, men lyckades inte helt oväntat sköta sitt jobb lika bra längre. Han lade i stort sett hela sin lön på alkohol och det var inte förrän han riskerade att förlora sin fru, tre barn och alla sina vänner som han insåg att han hade alkoholproblem. Han anmälde sig själv till Anonyma Alkoholister och tog återigen kontrollen över sitt liv.

Parent, Lindbergh och Hextall

Inför säsongen 1981/82 tog han klivet ifrån assisterande målvaktscoach till huvudansvarig i och med att Jacques Plante lämnade jobbet. Parent stannade på den positionen i tolv år och visade upp enastående kvalitéer som målvaktscoach. Han insisterade aldrig på att de skulle ändra på något, utan utvecklade istället det som de redan var bra på. Han lyckades göra en annars medelmåttig Rick St. Croix till en säker sista utpost, men det var inte förrän svensken Pelle Lindbergh kom till klubben som Parent fick sin första stjärna.

Parent och Lindbergh utvecklade ett speciellt förhållande till varandra och Lindbergh var överlycklig över att få sin stora barndomsidol som målvaktscoach – precis som Parent hade varit med Jacques Plante.

Under Parents vingar utvecklades Lindbergh till en av ligans främsta målvakter och 1985 vann han Vezina Trophy. Parent fick äran att dela ut priset på ceremonin och med blandad stolthet och glädje överlämnade han trofén till Lindbergh. Några månader senare miste Lindbergh livet i en tragisk bilolycka och Parent tog beskedet hårt.

- Det känns som att jag har mist en son, berättade han under minneshögtiden.

Det dröjde dock inte länge förrän han fick en ny skyddsling. Säsongen efter Lindberghs död tog en rookie vid namn Ron Hextall över målvaktspositionen i Flyers. Hextall hade en nästan psykotisk tävlingsinstinkt och vinnarskalle vilket man flera gånger kunde se på isen, men utanför isen var han dock lugn och ville hela tiden utvecklas. Parent gjorde små justeringar på Hextalls spelstil och redan under sitt rookieår vann Hextall Vezina Trophy och Conn Smythe Trophy efter att ha fört Flyers till Stanley Cup-final, där det dock blev förlust mot Edmonton.

Parent stannade kvar som målvaktscoach i Flyers till och med säsongen 1992/93 då han valde att sluta för att kunna spendera mer tid med sin familj. Bland annat spenderade han ett helt år med att segla runt med sin yacht.

Den gamle målvaktsfantomen är alltjämt närmast avgudad i Philadelphia och han har fått sitt nummer pensionerat och hissat upp i taket av Flyers och blev 1984 – som Flyers första spelare någonsin – invald i Hockey Hall of Fame.

Notabelt om Bernie Parent:

• Franskanadensaren Parent pratade relativt dålig engelska och blev retad för det som barn, det ledde till att han länge inte ville prata engelska över huvudtaget. När han blev uppspelt hade han dessutom en förmåga att prata väldigt snabbt och därmed otydligt vilket gjorde att folk väldigt ofta inte förstod vad han sa.

• Parent har berättat att han alltid var oerhört rädd när han stod i mål i NHL – och att den rädslan hjälpte honom att spela bättre.

• Parent tog aldrig av sig målvaktsmasken utanför omklädningsrummet på matchdagar.

• Parent hade strikta rutiner inför matcher. Han satte sig ensam under en miniatyr av Stanley Cup-bucklan och gick igenom hans kommande motståndare. Därefter sov han i åtta timmar, åt en köttbit till lunch och sov därefter lite till.

• Parent motto var samma igenom hela karriären: ”Du behöver inte vara galen för att vara målvakt – men det hjälper.”

Statistik, Bernie Parent:

0 kommentarer

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2007-06-27 12:40:00