Säsongssummering Philadelphia Flyers: Del 2. Spelarbetyg

För Philadelphia Flyers tog säsongen 2007/08 slut i conferencefinalen mot Pittsburgh Penguins. Nu gäller det att analysera, sammanfatta och reflektera över säsongen för organisationen. SvenskaFans gör samma sak. Nedan följer den andra och sista delen av Philadelphia Flyers säsongssummering – spelarbetygen.

Spelarna bedöms på en skala från 1 till 6:

1. Inte godkänd
2. Under förväntan
3. Godkänd
4. Bra
5. Mycket bra
6. Världsklass

Betygen är baserade på spelartypen, rollen i laget och vad som förväntades av spelaren i fråga inför säsongen. En rollspelare kan därför få ett högre betyg än en världsspelare.

---

Målvakter:

30. Antero Niittymäki – 3

[28 GP] [12-9-2] [69 GA] [2,91 GAA] [90,7 SV%] [1 SO]
Spelade ej i slutspelet

Den eviga talangen Antero Niittymäki, nu 28 år gammal, hade en ojämn säsong. Den ena matchen kan han spela som en fullfjädrad All Star-målvakt och spika igen kassen helt och hållet, för att i nästa match göra flertalet enkla misstag. Överlag får han dock godkänt då han trots allt vann mer matcher än han förlorade.

Säsongens stora höjdpunkt för Niittymäki var när Flyers besegrade Toronto med 3-2 i början av januari och finländaren motade hela 54 skott. Han fick totalt 56 skott mot sig, vilket var nytt klubbrekord för Flyers.

43. Martin Biron – 5

[62 GP] [30-20-9] [153 GA] [2,59 GAA] [91,8 SV%] [5 SO]
[17 GP] [9-8] [52 GA] [2,97 GAA] [90,4 SV%] [1 SO]

Under sin första hela säsong i Flyers visade Martin Biron definitivt att Paul Holmgren gjorde helt rätt som gav upp ett draftval i andrarundan för att få honom under slutet av den förra säsongen. Han inledde säsongen strålande och var en av ligans hetaste målvakter, men likt hela laget hamnade han i en rejäl formsvacka kring årsskiftet. Mot slutet av grundserien hittade han dock formen igen och var fullkomligt makalös under slutspelet.

I Biron har Flyers inte bara en väldigt duktig målvakt, utan även en härlig kille som höjer stämningen i omklädningsrummet. Han är också frispråkig och tvekar aldrig att säga vad han tycker och känner. Biron var också en starkt bidragande orsak till att Daniel Briere, hans bästa vän, skrev på för Flyers.

---

Försvarare:

2. Derian Hatcher – 4

[44 GP] [2 G] [5 A] [7 P] [+/- +4] [33 PiM]
[15 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- +2] [40 PiM]

Jätten Derian Hatcher har gjort en fullt godkänd säsong, trots enorma skadeproblem. Allvarliga knäproblem och ett brutet ben i foten begränsade honom till endast 44 spelade matcher i grundserien. När det vankades slutspel bet dock Hatcher ihop och missade enbart de två första matcherna, trots att han tvingades tömma sitt högra knä på vätska varje dag. När Flyers åkte ur slutspelet avslöjade lagets general manager Paul Holmgren att Hatcher egentligen inte skulle ha spelat över huvudtaget, men att han övervann smärtan. Holmgren, själv en tuffing utöver det vanliga under sin aktiva karriär, var full av respekt för kämpen Hatcher.

Under säsongen, och framför allt under slutspelet, påverkade hans knäproblem tydligt hans redan bristfälliga skridskoåkning, vilket gjorde att han hamnade ur position då och då, framför allt när motståndarna fick snabba spelvändningar. Hans insatser i numerära underlägen, som ledare och föredöme samt att han alltid står upp för sina lagkamrater var dock oerhört viktiga för Flyers. Det sägs nu att Hatcher överväger att lägga av under sommaren, då han inte vet om han klarar av en ny hel säsong med sina sargade knän.

5. Braydon Coburn – 5

[78 GP] [9 G] [27 A] [36 P] [+/- +17] [74 PiM]
[14 GP] [0 G] [6 A] [6 P] [+/- +4] [14 PiM]

Vilken säsong unge Braydon Coburn har stått för! Han inledde säsongen i andra backpar med Derian Hatcher, men avslutade den i första backpar med Kimmo Timonen och var en bjässe i slutspelet – hans första i karriären – innan han fick en puck i ansiktet och missade de fyra sista matcherna. Rent poängmässigt var hans säsong en riktig framgång. Hans tidigare NHL-rekord var tre mål och elva poäng – siffror som han passerade tidigt på säsongen.

Det enda som står i vägen för ett högre betyg är det faktum att han ibland står för valpiga och felaktiga beslut, vilket visserligen är full normalt för en ung kille som spelar över 20 minuter per match. Coburn kommer att bli en väldigt duktig försvarare och tillsammans med Timonen har Flyers ett stabilt och säkert första backpar för många säsonger framåt.

6. Randy Jones – 5

[71 GP] [5 G] [26 A] [31 P] [+/- +8] [58 PiM]
[16 GP] [0 G] [2 A] [2 P] [+/- +6] [4 PiM]

Även Randy Jones stod för en väldigt bra säsong. Defensivt såg han mycket säkrare ut än förra säsongen och han bidrog även med en hel del i offensiven. Jones är bara 26 år gammal och har framtiden på sin sida, han tar flera kliv framåt för varje säsong han spelar och kommer troligtvis att husera på Flyers blålinje i flera år, om han nu förlänger sitt kontrakt, som går ut till sommaren.

Jones stora akilleshäl tidigare säsonger har varit hans defensiv och närkampsspel. Det har dock förbättrats avsevärt den här säsongen, vilket troligtvis har att göra med att han har spelat med defensiva veteraner som Jason Smith och Derian Hatcher, som delar ut flera tips och tricks till de yngre spelarna i Flyers.

8. Rory Fitzpatrick – 1

[19 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- -12] [11 PiM]
Spelade ej i slutspelet

Nej, det blev inte någon All Star-match för Rory Fitzpatrick den här säsongen heller. 33-åringen anslöt till training camp och spelade till sig en plats i truppen, men agerade mest sjätte- eller sjundeback då fåtal gånger han spelade. Han missade sedan andra halvan av säsongen på grund av bråck och har nu gjort sitt i Flyers.

Att Fitzpatrick inte skulle gå in och dominera var det inte många som hade förväntat sig, men att han skulle klara av att spela ett vettigt försvarsspel trodde man. Det kunde han inte och virrade mest omkring i egen zon.

21. Jason Smith – 4

[77 GP] [1 G] [9 A] [10 P] [+/- -4] [86 PiM]
[17 GP] [0 G] [2 A] [2 P] [+/- -4] [4 PiM]

Vilken kämpe och vilket föredöme för sina lagkamrater! Flyers lagkapten Jason Smith spelade hela slutspelet med båda sina axlar söndertrasade, men offrade sig ändå skoningslöst i närkamperna och för att blockera skott, vilket han hittills är bäst på i hela slutspelet. Under grundserien plågades han av en fotskada och en ömmande kropp efter mängder med blockerade skott och utdelade tacklingar, men han klagade aldrig och vek aldrig ner sig.

Smith har en klart begränsad offensiv, men fullt frisk är han alltjämt en bjässe i egen zon, vilket framför allt brukar märkas i slutspelet. Tyvärr så gjorde hans söndertrasade axlar att han inte kunde spela på den nivå som han själv och alla andra hade förväntat sig. Inställningsmässigt håller Jason Smith absolut världsklass och han har en smärttröskel som känns näst intill omänsklig. När han slog sina axlar ur led i samma match fullföljde han ändå matchen. Spelmässigt lämnade han dock en del övrigt att önska den här säsongen, som troligtvis blir hans enda i Flyers då hans kontrakt går ut och Flyers med största sannolikhet inte får plats med honom under lönetaket om man vill förstärka med en offensivt stark försvarare.

26. Jim Vandermeer – 1

[28 GP] [1 G] [5 A] [6 P] [+/- +4] [39 PiM]
Spelade ej i slutspelet

Vilken besvikelse den tidigare publikfavoriten var. I december hämtade Flyers ”hem” honom från Chicago, där han hade spenderat tre säsonger efter att ha inlett sin NHL-karriär i Flyers. Två månader senare byttes Vandermeer bort till Calgary för ett draftval efter 28 fullständigt katastrofala matcher.

28-åringen matchades med Kimmo Timonen i första backpar, men det var en uppgift som han smärtsamt tydligt inte klarade av. Misstagen med och utan puck avlöste varandra och inte ens i närkampsspelet – som normalt sett är han styrka – var han effektiv. Vandermeer var överlycklig när han kunde återvända till Flyers, men fick lämna laget med svansen mellan benen. I Calgary har han dock varit godkänd.

26. Jaroslav Modry – 2

[19 GP] [0 G] [3 A] [3 P] [+/- -11] [8 PiM]
[9 GP] [0 G] [3 A] [3 P] [+/- -6] [0 PiM]

Jaroslav Modry inhämtades från Los Angeles inför trade deadline, men var ingen hit. Han blixtrade till i några enstaka matcher, men var överlag en stor besvikelse. När en 37-åring med tolv NHL-säsonger under bältet gör rena rama juniormisstagen i såväl passnings- som positionsspelet kan man inte få godkänt. Han ska dock ha beröm för sina få utvisningar.

Tänker man också på att Modry under hela säsongen spelade med en dödssjuk far hemma i Slovakien – och som också avled under slutspelet – så kan man förstå varför Modry inte direkt spelade sin bästa hockey. Hans kontrakt går nu ut och han kommer inte att få en fortsättning i Flyers om det inte handlar om en roll som sjundeback för en billig penning, men det förefaller högst osannolikt.

28. Lasse Kukkonen – 3

[53 GP] [1 G] [4 A] [5 P] [+/- +3] [38 PiM]
[14 GP] [0 G] [2 A] [2 P] [+/- -1] [6 PiM]

Finländaren Lasse Kukkonen gör ett klart godkänt jobb i det tysta och täcker mängder med skott. Den enda gången man märker honom är dessvärre bara när han gör misstag, vilket händer då och då. Likt de flesta finländarna är han dock disciplinerad och ger alltid allt i samtliga situationer. Till och från under säsongen har han varit petad och det har definitivt påverkat hans självförtroende, vilket man har kunnat se på isen.

Kukkonen är en klart kompetent spelare att ha i tredje backpar eller som sjundeback, och det är i någon av de rollerna som han kommer att befinna sig nästa säsong.

44. Kimmo Timonen – 6

[80 GP] [8 G] [36 A] [44 P] [+/- 0] [50 PiM]
[13 GP] [0 G] [6 A] [6 P] [+/- +3] [8 PiM]

Flyers finländske försvarsgeneral var utomordentligt bra under grundserien – och helt makalöst fantastisk under slutspelet. Då plockade han ner Alexander Ovechkin och Alexei Kovalev som ingenting och spåddes få en nyckelroll mot Pittsburgh i conferencefinalen. Men då kom chocken. I matchserien mot Montreal hade han fått ett skott på foten och en blodpropp hade samlats i foten. Läkarna sa att han skulle missa hela matchserien mot Pittsburgh, men han gjorde sensationell comeback i match fem.

Kimmo Timonen är en komplett försvarare och den första riktiga försvarsgeneralen som Flyers har haft sedan Eric Desjardins. Defensivt är han en klippa och han tacklas och täcker skott som få, medan han har ett känsligt passningsspel och oerhört bra blick för spelet. Det enda negativa med Timonen den här säsongen är poängskörden, som kunde ha varit något bättre. Han är dock lagets viktigaste spelare tillsammans med Martin Biron och Mike Richards och att ha gjort en sådan här fin insats redan under sin första säsong i en ny klubb med nya lagkamrater bådar gott inför framtiden.

77. Ryan Parent – 5

[22 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- -4] [6 PiM]
[4 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- -1] [0 PiM]

Flyers största försvarstalang hade en mycket bra säsong. Han inledde året i Philadelphia Phantoms i AHL, men i februari fick han chansen av John Stevens – och tog den. Han spelade sedan merparten av grundseriematcherna, men blev på grund av sin orutin petad till slutspelet. När skadorna sedan drabbade Flyers blålinje kom han åter in i laget och visade fortsatt fin form, och fick ovärderlig erfarenhet från slutspelssammanhang.

Parent har inte mycket att bidra med i offensiven – rent poängmässigt – men han har en säker förstapass från egen zon och kan transportera upp pucken om så krävs. Hans största tillgångar finns i det defensiva spelet, där han redan har visat sin klass. Hans positionsspel håller bra klass och tack vare sin väldiga kroppshydda klarar han även av närkampsspelet på den här nivån. Ryan Parent kommer att bli en oerhört duktig försvarare och kommer förhoppningsvis att stanna i Flyers en lång tid.

---

Forwards:

9. Scottie Upshall – 5

[61 GP] [14 G] [16 A] [30 P] [+/- +2] [74 PiM]
[17 GP] [3 G] [4 A] [7 P] [+/- +1] [44 PiM]

24-årige Scottie Upshall stod för en väldigt bra insats under sin första hela säsong med Flyers. Upshall har bra fart i benen och ger sig gärna in i närkamper eller när det hettar till. Han gör dessutom ett fördelaktigt jobb längs med sargen och kan spela på vilken kant som helst, han har även spelat som försvarare i numerärt överläge.

Den del av spelet där Upshall har imponerat mest är dock i rollen som agitator. Han kan reta gallfeber på vem som helst med sin ettriga spelstil, småfula tjuvnyp, rappa käft och effektiva tacklingsspel. Han visade också upp ett fint samspel med Jeff Carter och Mike Knuble under framförallt den andra hälften av säsongen och under slutspelet. Upshall är en perfekt spelare att ha i en tredjekedja som en agitator som även kan samla ihop poäng, dessutom kan han också gå in i en toppkedja och göra ett bra jobb. Förhoppningsvis stannar han länge i Flyers.

12. Simon Gagne – 3

[25 GP] [7 G] [11 A] [18 P] [+/- -8] [4 PiM]
Spelade ej i slutspelet

Simon Gagne – Flyers klart bästa spelare de senaste säsongerna och lagets stjärna – fick i stort sett hela säsongen förstörd på grund av hela tre hjärnskakningar och en nackskada. När Gagne fick den tredje smällen i början av februari bestämde läkarna att han inte fick spela mer hockey under säsongen, då de konstaterade att han hade fått sin tredje hjärnskakning – eller snarare förvärrat den första ännu en gång – och dessutom en nackskada.

Under början av säsongen visade dock Gagne upp glimtar av ett fint samspel med Daniel Briere, vilket bådar gott inför framtiden. Nu har Gagne återigen börjat ta upp isträningen och han förväntas vara helt återställd till nästa säsong. Under sommaren väntar nu ett stenhårt träningsprogram för att få Gagne tillbaka i matchform, då han enligt Flyers general manager Paul Holmgren ser lite rundnätt ut.

14. Stefan Ruzicka – 3

[14 GP] [1 G] [3 A] [4 P] [+/- +5] [27 PiM]
Spelade ej i slutspelet

Stefan Ruzicka är egentligen för bra för att spela i AHL, men han är också för dålig för att hålla en ordinarie plats i NHL. Han är för liten och för svag för att klara av en plats i en scoring line och är för dålig i defensiven för att ta en plats i exempelvis fjärdekedjan. Han har dock ett bra skott och fin speluppfattning, men är en för dålig spelare överlag för att hålla en ordinarie plats.

Som ersättare om skador eller avstängningar skulle uppstå håller han dock, men frågan är hur intresserad Ruzicka själv är av det. Hans kontrakt går ut till sommaren och det är tveksamt om vi ser en fortsättning i Flyers för honom.

15. Joffrey Lupul – 5

[56 GP] [20 G] [26 A] [46 P] [+/- +2] [35 PiM]
[17 GP] [4 G] [6 A] [10 P] [+/- +1] [2 PiM]

Med tanke på att Lupul under säsongen plågades av problem med ankeln, handleden och nacken och till råga på allt även en hjärnskakning har han stått för en mycket bra säsong. Lupul kom under sommaren från Edmonton, där han inte hade kommit upp i samma klass som han höll i Anaheim under sina två första säsonger i ligan. I Flyers har han dock imponerat stort och har hittat ett fint samarbete med Mike Richards.

Lupul har ett livsfarligt skott som han aldrig tvekar att avlossa och har även visat sig vara klart kompetent i defensiven – som annars var hans stora akilleshäl under tiden i Edmonton och det stora orosmolnet när han kom till Flyers. Den här säsongen har han till och med spelat en hel del i numerära underlägen och har löst det bra. Tack vare sina 20 mål – som han kom upp till i grundseriens näst sista match – blev han Flyers sjätte spelare som kom upp i minst 20 mål (sjunde spelare om man räknar med Vaclav Prospal, som dock gjorde merparten av sina mål för Tampa Bay).

17. Jeff Carter – 5

[82 GP] [29 G] [24 A] [53 P] [+/- +6] [55 PiM]
[17 GP] [6 G] [5 A] [11 P] [+/- 0] [12 PiM]

Den här säsongen visade Jeff Carter upp hela den enorma talang han besitter. Under sina två tidigare säsonger har den talangen bara visat sig då och då, men under framförallt den sista hälften av säsongen var Carter dominant på isen. Han satte nytt personligt rekord i i stort sett samtliga offensiva kategorier och var tillsammans med kedjekamraten Mike Knuble den enda spelaren i laget som spelade samtliga 82 matcher.

Carter påminner i sin spelstil om Mats Sundin då han är en storväxt och stark center med bra speluppfattning och ett farligt skott. Han har dessutom en underbar skridskoåkning och kan många gånger bara glida igenom ett försvar när han kommer i full fart. Är det några saker som Carter måste förbättra så är det i rollen som playmaker och sin skotteffektivitet. Dessutom vore det en klar fördel om han tar för sig ännu mer med sin kropp. Carter blir RFA till sommaren, men han har själv sagt att han vill stanna i Flyers och Paul Holmgren har sagt att han kommer att göra allt som krävs för att så ska bli fallet.

18. Mike Richards – 6

[73 GP] [28 G] [47 A] [75 P] [+/- +14] [76 PiM]
[17 GP] [7 G] [7 A] [14 P] [+/- 0] [10 PiM]

Vilken genombrottssäsong Mike Richards har haft! Han har varit helt fantasisk i precis allting han har gjort och har utan tvekan varit lagets klart bästa forward och tillsammans med Kimmo Timonen lagets bästa spelare. Han slog personligt rekord i samtliga offensiva kategorier och var samtidigt en bjässe i det defensiva spelet. Han har en nyckelroll i special teams, där han spelar på blålinjen i numerära överlägen och är lagets viktigaste forward i numerära underlägen. Dessutom matchas han alltid mot motståndarnas bästa spelare i even strength, där han har för vana att plocka bort dem, antingen genom effektivt spel eller genom att sänka dem med en välinriktad och stenhård tackling.

Richards är dock inte bara en bra spelare, han är även en mycket duktig – och viktig – ledare i laget. Han fick inför den här säsongen rollen som en av två assisterande kaptener och förväntas bli Flyers kommande lagkapten, kanske redan till nästa säsong. 23-årige Richards står alltid upp för sina lagkamrater och blev under säsongen belönad med ett tolvårskontrakt.

19. Scott Hartnell – 5

[80 GP] [24 G] [19 A] [43 P] [+/- +2] [159 PiM]
[17 GP] [3 G] [4 A] [7 P] [+/- -2] [20 PiM]

Scott Hartnells första säsong i Flyers kan delas upp i två delar. Under de första två, tre månaderna var han inte alls lyckad och hade oerhört svårt med målskyttet, men efter att han hade kommit in i laget och anpassat sig till spelsystemet vände det och Hartnell var en kraft att räkna med. Med sin ettriga, totalt orädda och tacklingsvilliga spelstil är han som skapt för att spela i Flyers – vilket han också visade under den andra halvan av säsongen.

Med sin uppoffrande spelstil skapar han många chanser och stora ytor åt sina kedjekamrater och är väldigt uppskattad i laget, både på och utanför isen. Hartnell backar inte undan från någon och har under flera tillfällen kastat handskarna för att stå upp för sig själv eller en lagkamrat. Han har dessutom fått en bra kontakt med de yngre spelarna i Flyers, och framförallt med Steve Downie, den uppmärksammade rookien, som han har tagit under sitt beskydd.

20. R.J. Umberger – 4

[74 GP] [13 G] [37 A] [50 P] [+/- 0] [19 PiM]
[17 GP] [10 G] [5 A] [15 P] [+/- +7] [10 PiM]

R.J. Umbergers mångsidighet är både hans fördel och nackdel. Han kan spela på samtliga tre forwardspositioner och har under säsongen spelat i samtliga fyra kedjor i helt olika roller. I grundserien gjorde han inte mycket väsen av sig, utan att för den skull vara dålig – men i slutspelet formligen exploderade han. 13 mål på 74 grundseriematcher förvandlades till tio mål på 17 matcher – varav åtta mål kom i matchserien mot Montreal.

Umbergers kontrakt går ut den första juli och därefter blir han RFA. Flyers jobbar för tillfället på att förlänga det kontraktet, men Umberger sägs också vara aktuell för en trade där Flyers får en försvarare i utbyte. Hans tradevärde borde vara högt efter hans succé i slutspelet och frågan är hur han gör mest nytta för Flyers – som en forward med djupa dalar och höga berg, eller som hjälp för att förstärka försvaret?

22. Mike Knuble – 5

[82 GP] [29 G] [26 A] [55 P] [+/- -3] [72 PiM]
[12 GP] [3 G] [4 A] [7 P] [+/- -1] [6 PiM]

Store och starka Mike Knuble har en viktig roll i Flyers powerplay. Placerad framför motståndarnas målbur gör han ett oerhört bra jobb med att trycka undan försvarare och skymma målvakten. Den här säsongen satte han dessutom nytt personligt rekord i antalet powerplay-mål med 15 stycken. 35-årige Knuble bidrar dessutom med fina ledaregenskaper och är ett föredöme på vid sidan av och på isen. Tillsammans med kedjekamraten Jeff Carter var han dessutom ensam om att spela samtliga 82 matcher under grundserien.

I slutspelet missade Knuble fem matcher på grund av en knäskada, men gjorde en tidig comeback för att hjälpa laget. Tyvärr så kom han inte riktigt igång igen och hade troligtvis fortfarande besvär av skadan under resterande del av slutspelet. I och med att Sami Kapanen har flyttat hem till Finland och osäkerheten kring Jason Smith och Derian Hatcher så kan Knuble bli en verkligt viktig veteran i Flyers nästa säsong.

24. Sami Kapanen – 5

[74 GP] [5 G] [3 A] [8 P] [+/- -12] [16 PiM]
[16 GP] [2 G] [0 A] [2 P] [+/- -4] [2 PiM]

Flyers lille finländare Sami Kapanen hade en klart godkänd säsong. Han står för ett i stort sett felfritt spel i defensiven och har en viktig roll i numerära underlägen. Hans roll i laget har dock minskat rejält under de senaste säsongerna och den här säsongen höll han mest till i fjärdekedjan. Missnöjd med för lite speltid och den mindre rollen gjorde att han nu tackade för sig i Flyers och flyttar hem till Finland igen.

Kapanen bidrar inte med mycket i offensiven och trots att han med sin oerhörda snabbhet kan kontra till sig många frilägen bränner han de flesta. Han är dock en stor kämpe och en viktig förebild för de yngre spelarna i laget och sett ur den aspekten kommer han att saknas i Flyers.

25. Patrick Thoresen – 4

[21 GP] [0 G] [5 A] [5 P] [+/- -6] [8 PiM]
[14 GP] [0 G] [2 A] [2 P] [+/- +1] [4 PiM]

Norrmannen Patrick Thoresen hämtades in från waivers efter att ha hamnat i frysboxen hos Edmonton Oilers och krigade till sig en plats i Flyers laguppställning. 24-åringen är i stort sett en kopia av Sami Kapanen – med de enda skillnaderna att han är tio år yngre och har aningen bättre teknik. Thoresen blir RFA till sommaren, men lär troligtvis erbjudas ett nytt kontrakt och är en perfekt energispelare i fjärdekedjan.

Den före detta Djurgårdaren kommer troligtvis aldrig att bli någon större poängmakare i NHL, men han har definitivt potentialen för att bli en stark defensiv forward med specialroll i numerära underlägen. Dessutom kan han med sin teknik bita sig fast i offensiv zon och till och med tråckla in något mål här och där.

27. Steve Downie – 5

[32 GP] [6 G] [6 A] [12 P] [+/- +2] [73 PiM]
[6 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- -2] [10 PiM]

Den uppmärksammade rookien Steve Downie blev avstängd i 20 NHL-matcher innan han ens hade spelat i NHL. Det gjorde att hans debut inte kom förrän i december, men Downie visade direkt att han är en man för framtiden. Med sin riviga och energifyllda spelstil skapar han fina ytor för sina medspelare och retar gallfeber på motståndarna. Dessutom är han sådär härligt småful och spelar hela tiden på gränsen till det otillåtna och backar inte undan när det hettar till.

Downie stod för flera fina insatser, men gjorde också en del misstag i defensiven, något som märktes ännu mer i slutspelets täta och jämna matcher. Därför blev det också bara sex matcher för den unga kanadensaren i slutspelet, men i takt med att erfarenheten, rutinen och en större roll i laget kommer så kommer också Downie att bli en väldigt duktig forward som kan spela i samtliga kedjor. Redan den här säsongen visade han fint samspel med Mike Richards och framförallt Scott Hartnell.

32. Riley Cote – 5

[70 GP] [1 G] [3 A] [4 P] [+/- +2] [202 PiM]
[3 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- 0] [0 PiM]

Riley Cote utvecklades enormt under sommaren – då han hårdtränade – och krigade sig till en ordinarie plats som enforcer/fighter i Flyers. Han är långt ifrån ligans största eller skickligaste fighter, men han går in med en otrolig energi, vilja och kraft. Faktum är att Cote fick näst mest fighting majors i hela ligan under säsongen. Hans 202 utvisningsminuter var också fjärde mest i ligan och givetvis också mest i Flyers.

Samtidigt som Cote kan vara oslipad och direkt galen på isen så spelar han också disciplinerat och går sällan bort sig i positionsspelet. Hans defensiva kvalitéer imponerade under säsongen och hans tacklingar ekar fortfarande i Wachovia Center. Cote blir RFA till sommaren, men har förtjänat att få stanna i Flyers, och det lär han troligtvis också göra.

34. Jim Dowd – 6

[73 GP] [5 G] [5 A] [10 P] [+/- 0] [41 PiM]
[17 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- 0] [4 PiM]

I rollen som rutinerad, tekningsstark och defensivt bra center i fjärdekedjan har 39-årige Jim Dowd väldigt få övermän. Rutinen är enorm efter 15 NHL-säsonger och en Stanley Cup-ring och i tekningscirkeln är han säker. Rutinen visar sig också i hans defensiva spel, där han nästan aldrig gör några misstag eller hamnar fel i positionen. Hans roll i fjärdekedjan är ovärderlig – Riley Cote står för tyngden, Patrick Thoresen har energin och Jim Dowd säkrar upp och basar från sin centerplats.

Dowd hade också en nyckelroll i numerära underlägen, där han fick en hel del speltid och skötte sig exemplariskt. Amerikanen – som inte helt otippat också är äldst i Flyers – har också förmågan att kliva fram och göra viktiga mål i täta matcher. Dowds kontrakt går ut till sommaren och det är oklart hur hans framtid ser ut.

40. Vaclav Prospal – 4

[18 GP] [4 G] [10 A] [14 P] [+/- +7] [6 PiM]
[17 GP] [3 G] [10 A] [13 P] [+/- -3] [6 PiM]

Vaclav Prospal var som allra sämst när han behövdes som allra mest – i conferencefinalen mot Pittsburgh Penguins. Men å andra sidan så är frågan om Flyers överhuvudtaget skulle ha tagit sig till slutspel om det inte vore för Prospals insatser mot slutet av grundserien efter att han hade hämtats in från Tampa Bay Lightning inför trade deadline.

Över lag gjorde dock Prospal ett bra slutspel och i matchserien mot Washington Capitals var han dominant, men likväl ska man kunna kräva mer av en spelare av Prospals kaliber. Att bli helt osynlig när de viktigaste matcherna drar igång är helt oacceptabelt – och det är också det som drar ner hans betyg ett snäpp. Prospals kontrakt går ut i sommar och det lär inte förnyas då Simon Gagne rapporteras vara helt återställd inför nästa säsong.

48. Daniel Briere – 5

[79 GP] [31 G] [41 A] [72 P] [+/- -22] [68 PiM]
[17 GP] [9 G] [7 A] [16 P] [+/- -3] [20 PiM]

Första säsongen i en ny organisation och med nya lagkamrater kan vara oerhört jobbig och svårspelad, men Daniel Briere löste det ändå helt okej. Han led en hel del av att Simon Gagne saknades, men lyckades ändå göra 31 mål – vilket var mest i Flyers – och 72 poäng. Briere hade sina svackor under säsongen, men var i stort sett alltid ett hot i powerplay, där hans tålamod, passningsskicklighet och känsla för spelet resulterade i 14 mål och 37 poäng.

Brieres stora svaghet är hans bristande defensiv, något som Flyers dock var medvetna om när man skrev kontrakt med honom inför säsongen. Hans frejdiga och oberäkneliga offensiv gör att han väldigt ofta hamnar fel i det defensiva positionsspelet när motståndarna får till en spelvändning – därav hans oerhört dåliga plus/minus-statistik. Under vissa tillfällen under grundserien och mot slutet av slutspelet placerades han som ytterforward istället för center och såg klart mycket bättre ut med Mike Richards som center och fysiske Scott Hartnell på andra kanten.

53. Denis Tolpeko – 4

[26 GP] [1 G] [5 A] [6 P] [+/- -4] [24 PiM]
Spelade ej i slutspelet

Denis Tolpeko är en av få ryssar som tog bakvägen in i NHL. Redan som ung flyttade han till Nordamerika och tog vägen genom juniorligorna och AHL till Flyers. Matcherna den här säsongen var hans första i NHL – och kanske också hans sista. I slutet av maj skrev han nämligen på för Dynamo Moskva och vänder alltså därmed hem till Ryssland.

23-årige Tolpeko visade upp en fin vilja och energi under sina matcher för Flyers, men hade ju också fördelen av att redan vara van vid det nordamerikanska spelet. Spelare som Tolpeko kan man dock hitta lite överallt och det är ingen större förlust för Flyers att han väljer att flytta hem.

55. Ben Eager – 2

[23 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- -8] [62 PiM]
Spelade ej i slutspelet

Ben Eager hade stora förhoppningar på sig inför säsongen och tippades till och med bli en ny powerforward av klass – men tuffe Eager lyckades inte alls och blev bortbytt till Chicago Blackhawks i december. Eager är en stor och tung retsticka som har potentialen för att även bli nyttig i offensiven, men då måste han också få ordentligt med speltid – vilket han inte fick i Flyers.

I unga och spännande Blackhawks lyckades han bara spela tre matcher innan han fick en hjärnskakning och missade 27 matcher. Därefter blev det fyra matcher innan en axelskada satte stopp för resten av säsongen.

---

Kvoten för att betygsättas går vid tio spelade matcher.

Ryan Potulny, Jesse Boulerice, Alexandre Picard, Claude Giroux, Nate Guenin och Kyle Greentree spelade alla för få matcher.

---

Den övre raden av spelarstatistiken är grundseriesiffrorna, medan den undre är slutspelets notering.

Noterbart är också att endast matcherna som har spelats med Flyers räknas med i statistiken.

---

Läs även del 1 av säsongssummeringen. Du hittar den här.