SvenskaFans rankar: 9. Philadelphia Flyers

För Philadelphia Flyers slutade den gångna säsongen i conferencefinalen mot Pittsburgh Penguins. Det var givetvis en enorm besvikelse – men också en enorm framgång och förbättring jämfört med säsongen 2006/07, då Flyers slutade överlägset sist i ligan. Inför säsongen 2008/09 är nu målet att ta sig hela vägen till Stanley Cup-triumf.

Den gångna säsongen var ett enormt kliv framåt för Philadelphia Flyers. Säsongen 2006/07 var den sämsta i klubbens historia och det var också NHL-historiens största poängtapp i förhållande till den föregående säsongen – Flyers gick från 101 poäng till skamligt låga 56 poäng.

Den katastrofala insatsen 06/07 ledde till stora förändringar i Flyers – både på spelar- och ledarsidan. På kontoret avgick Bobby Clarke – Mr. Flyers – som general manager och ersattes av sin assistent – det gamla råskinnet Paul Holmgren. Veterancoachen Ken Hitchcock kickades och John Stevens befordrades till headcoach.

I spelartruppen skickades gamla, skadedrabbade, överbetalda och underpresterande veteraner som Peter Forsberg, Alexei Zhitnik, Kyle Calder och Petr Nedved iväg. In kom istället unga talanger som Ryan Parent, Scottie Upshall, Braydon Coburn och Joffrey Lupul. Dessutom plockade Flyers till sig veteraner som Daniel Briere, Kimmo Timonen, Scott Hartnell och Martin Biron via trades eller från free agent-marknaden.

Helrenoveringen blev minst sagt lyckosam och efter en något ojämn grundserie – med enorma formtoppar och sanslösa dippar – tog man sig till slutspel via 95 poäng och en sjätteplacering i Eastern conference. Det officiella målet inför säsongen var att ta sig till slutspel – och det målet skulle man så småningom lägga långt, långt bakom sig.

I förstarundan ställdes Flyers mot Washington Capitals och efter en jämn, tät och välspelad matchserie vann Flyers den sjunde och avgörande matchen i förlängning. I nästa omgång väntade sedan Montreal Canadiens – conferencesegrare och storfavoriter – och Canadiens vann också den första matchen. Men Flyers kom tillbaka och vann sedan fyra raka matcher och skickade iväg Habs till en i deras ögon för tidig golfsemester.

Flyers ställdes sedan mot Pittsburgh Penguins i conferencefinalen. Penguins hade farit fram som tåget i slutspelet och en kombination av Penguins fantasiska form och de katastrofala skadorna på Braydon Coburn och Kimmo Timonen – som hade varit fantastiska för Flyers – stjälpte Flyers, som torskade med 1-4 i matcher.

Den gångna säsongen bjöd på många definitiva genombrott i Flyers. Mike Richards, Jeff Carter, Braydon Coburn, R.J. Umberger, Randy Jones, Scottie Upshall och Riley Cote tog alla enorma kliv framåt under säsongen och det tillsammans med redan etablerade och producerande veteraner kan räcka långt även den här säsongen.

Flyers motto under den gångna säsongen var ”Back with a vengeance” och man kom tillbaka och man fick sin hämnd. Den här säsongens motto är ”Hungry for more”. Siktet är alltså inställt mot stjärnorna och kvaliteten finns definitivt där, men räcker det ända fram? I juni vet vi.

Målvakter:

Flyers har en odiskutabel förstamålvakt i Martin Biron, som visade en finfin klass i slutspelet. I matchserierna mot Washington Capitals och Montreal Canadiens var han fenomenal och utan tvekan en av lagets viktigaste spelare – som målvakter visserligen brukar vara. Inför den gångna säsongen rådde det vissa frågetecken om huruvida Biron var mannen som kunde bära Flyers i ett slutspel – frågetecken som sedermera rätades ut till utropstecken i april och maj.

Bakom Biron finns den evige talangen Antero Niittymäki. Den numera 28-årige finländaren spåddes bli Flyers kommande stormålvakt för några år sedan, men har inte lyckats i Flyers och får nog rikta in sig på en karriär som back-up. Niittymäki har väldigt höga toppar – minns exempelvis OS-turneringen 2006 och de 54 räddningarna mot Toronto i januari – men också väldigt djupa dalar. I mitten av september opererade finländaren höften, men förväntas vara redo igen lagom till grundserien startar, om inget oförutsett händer.

I och med Niittymäkis skada värvade Flyers 31-årige Jean-Sebastien Aubin som en försäkring om finländarens höftproblem drar ut på tiden eller blir värre under säsongen. Flyers har även bjudit in den gamle stortalangen Maxime Ouellet, numera 27 år, till klubbens training camp. Han draftades av Flyers i förstarundan 1999, men spelade bara två NHL-matcher för Flyers och har under sin karriär endast medverkat i tolv NHL-matcher.

Det ska mycket till om Ouellet spelar till sig ett kontrakt i och med värvningen av Aubin och då det snarare är bättre att satsa på de egna talangerna – som Scott Munroe, Jacob DeSerres, Jeremy Duchesne och Michael Teslak – istället.

Backar:

Flyers har ett av ligans bästa första backpar och bra bottom-six-alternativ, men däremellan finns vissa frågetecken. Kimmo Timonen är den givna försvarsgeneralen och en av ligans bästa tvåvägsförsvarare. I offensiven är han viktig med sin fina skridskoåkning och därmed pucktransporter, snabba uppspel och fina kyla på blålinjen, som man framförallt märker i numerära överlägen. I defensiven är han en riktig krigare och viker sällan ner sig. Finländaren visade i slutspelet att han kan plocka undan vem som helst från matchbilden – fråga bara Alexander Ovechkin och Alexei Kovalev.

Tillsammans med Timonen lär unge Braydon Coburn spela. 23-åringen är en stor och stark tvåvägsförsvarare med fin skridskoåkning, men som måste lära sig att bli ännu tuffare. Coburn utvecklades enormt under den gångna säsongen och kommer bara att bli bättre under säsongen. Duon spelade tillsammans under stora delar av den gångna säsongen och deras betydelse märktes smärtsamt tydligt när båda två missade conferencefinalen mot Pittsburgh, där det också blev förlust.

I andra backpar lär troligtvis jättetalangen Ryan Parent återfinnas. 21-åringen inledde den gångna säsongen i AHL, men gjorde så pass bra ifrån sig att han fick chansen i Flyers med två månader kvar av grundserien. Där övertygade han stort, men blev petad när slutspelet drog igång. När sedan Timonen och Coburn missade matchserien mot Pittsburgh fick han återigen chansen, och visade att han ska ha en ordinarie plats i Flyers backbesättning.

Den stora frågan bland Flyers försvarare är vem som ska kampera ihop med Parent. På förhand spås det bli antingen Steve Eminger eller Ossi Väänänen, två nyförvärv. Det bästa för Parents utveckling tros vara att spela med en fysiskt spelande försvarare som främst riktar in sig på spelet i egen zon. En beskrivning som passar in mer på finländaren Väänänen än kanadensaren Eminger. En dark horse som Parents partner är Lasse Kukkonen, en underskattad och smart försvarare, som alltid offrar allt för laget, men som av någon anledning hamnade i Stevens frysbox under den gångna säsongen och troligtvis kommer stanna kvar där.

I tredje backpar kommer troligtvis Randy Jones och den av Eminger, Väänänen och Kukkonen som inte spelar med Parent att kampera. Det är i nuläget inte mycket som tyder på att Parent och Jones bildar ett backpar.

Derian Hatchers knäproblem gör att han kommer att inleda säsongen på long-term injury list och troligtvis stannar han där hela grundserien, för att sedan göra en sista kraftansträngning i slutspelet.

Veteranförsvararen Bryan Berard har erbjudits ett tryout-kontrakt som gäller under Flyers training camp och kan mycket väl ta en plats i laget om han står för en bra försäsong. Yngre, mer oprövade förmågor som Danny Syvret, Nate Guenin och Michael Ratchuk kommer troligtvis att få speltid vid skador eller avstängningar.

Lagkaptenen och krigaren Jason Smith kunde inte erbjudas nytt kontrakt på grund av lönetaket och har lämnat för Ottawa Senators. Även Jaroslav Modry och Denis Gauthier har försvunnit från Flyers, men de två sista är inte några större förluster. Däremot kommer Smiths ledaregenskaper och föredöme att saknas.

Forwards:

Flyers fina bredd och djup bland forwards gör att lagets headcoach John Stevens har oerhört många alternativ till hur han vill mönstra sina kedjeformationer. Under den gångna säsongen tvingades man experimentera en hel del med olika alternativ på grund av skador, avstängningar och dålig form hos vissa nyckelspelare. När samtliga spelare är friska och hela har laget dock tre jämbördiga offensiva kedjor som alla kan leverera, samt en klassisk fjärdekedja, som går in för att nöta ut motståndarna med sitt energiska spel och som förhoppningsvis kan bidra med några mål.

Daniel Briere, Mike Richards och Jeff Carter utgör en av ligans bästa centeruppsättningar och under sommarens spåddes det att de skulle få leda varsin kedja, precis som under den gångna säsongen. De tre kedjorna fick då likvärdigt med speltid och ingen av dem ansågs som förstakedjan. Den kedjan som var hetast fick helt enkelt spela några minuter mer.

Så blir dock inte fallet nu – i alla fall inte till en början. Under försäsongen har man experimenterat med Briere som högerforward i en kedja som även har Simon Gagne som vänsterforward och Mike Richards som center. Briere har tidigare i sin karriär varit framgångsrik som winger, bland annat spelade han ibland på den positionen under slutspelet och under tiden i Buffalo.

Under den gångna säsongen fick Briere mycket kritik för att han inte lyckades producera samma fina siffror som under tiden i Buffalo. Men det är inte så konstigt att han inte nådde upp till det då han hade en mängd olika kedjekamrater under hela säsongen samtidigt som han skulle lära sig ett nytt spelsystem. I powerplay var Briere dock mycket framgångsrik och hans kyla, känsla och fantasi skördade många framgångar för Flyers – som också hade ligans näst bästa powerplay.

Simon Gagne hade enorma problem med hjärnskakningar under den gångna säsongen, men är nu helt återställd och säger själv att han är i bättre fysisk form än tidigare. 28-åringen är en smart spelare som har förmågan att alltid stå på rätt plats vid rätt tillfälle. I offensiven är han en målmaskin och väldigt duktig i defensiven. Gagne kommer få ett stort förtroende under den kommande säsongen och så länge hjärnskakningsproblemen inte gör sig påminda kommer han inte att göra någon besviken.

Fjolårets succéman Mike Richards fullbordar sedan förstakedjan. Den 23-årige centern hade en imponerande genombrottssäsong senast med 28 mål och 75 poäng på 73 matcher. Det ledde till en seger i den interna poängligan, en plats i All Star-matchen och folk runt om i ligan började få upp ögonen för den unga centern.

Han är en perfekt tvåvägscenter som konstant matchas mot motståndarnas bästa spelare – och oftast lyckas plocka bort dem – samtidigt som han är en viktig kugge i Flyers offensiva spel, framförallt i powerplay, där han styr spelet från blålinjen. Han är dessutom ett fint föredöme och står alltid upp för sina lagkamrater, oavsett om det gäller lite gruffande eller slagsmål. Richards blev i tidigare i september utsedd till Flyers lagkapten – och det är en roll han kommer att ha i många år då han för några månader sedan skev på ett tolvårskontrakt med Flyers.

Gagne och Briere visade en fin kemi tillsammans under de få matcher de fick tillsammans innan Gagne tvingades vila. Med Briere på kanten hoppas man också att den lilla liraren ska kunna koncentrera sig ännu mer på offensiven, samtidigt som man har kloke Richards som tar det defensiva ansvaret i kedjan.

23-årige Jeff Carter kommer att ta hand om den andra toppkedjan och han kommer troligtvis att få med sig Scottie Upshall och Mike Knuble – radarkompisarna från den förra säsongen. Precis som många av Flyers yngre spelare tog även Carter flera kliv framåt under den gångna säsongen. På 82 matcher blev det 29 mål och 53 poäng och han går en lysande framtid till mötes.

Carter är stor, stark, har en fantastisk skridskoåkning och är en av Flyers grundpelare inför framtiden. Hans skott är något utöver det vanliga, men han måste avlossa det oftare. Hans defensiv utvecklades under den gångna säsongen, mycket tack vare det defensiva ansvaret han fick ta när Mike Richards var skadad.

Upshall är en perfekt energispelare som hela tiden åker skridskor och smäller på motståndarna – allt för att skapa ytor och tid åt sina kedjekamrater. Dessutom kan han vara en riktig pest som hela tiden hugger på motståndarna – fysiskt såväl som muntligt. Kan han bara utveckla sin offensiv ytterligare ett snäpp så kommer 24-åringen att bli en väldigt framgångsrik NHL-spelare.

Bulldozern Mike Knuble stod för en stabil säsong med 29 mål och 55 poäng. 15 av de målen kom i powerplay, vilket inte bara var bäst i Flyers, utan även bland de bästa i ligan. Knubles muskler och kraft gör sig bra tillsammans med Carter och Upshall. Medan Upshall koncentrerar sig på att fara runt och skapa ytor och tid åt sina kedjekamrater kan Knuble söka sig in mot målburen och vinna närkamper kring sargen – som han gör mycket framgångsrikt. Samtidigt får då Carter mer utrymme och tid med pucken och kan avlossa sitt fina skott.

I tredjekedjan kommer en av sommarens få nyförvärv troligtvis att husera – nämligen Glen Metropolit. Den lille centern med bra fart på skridskorna krigade till sig en plats hos Boston Bruins inför den gångna säsongen och stod för elva mål och totalt 33 poäng på 82 matcher. 34-åringen är också så pass mångsidig att han kan spela på samtliga forwardspositioner och kan även rycka in högre upp i kedjehierarkin vid skador. Dessutom är han en tillgång under numerära underlägen.

Tillsammans med Metropolit spelar då troligtvis Joffrey Lupul och Scott Hartnell. Lupul och Hartnell spelade tillsammans under delar av den gångna säsongen, men då med Mike Richards som center. Hartnell plöjde då väg för sina kedjekamrater, Lupul letade efter öppna lägen för skott och Richards agerade playmaker och säkrade upp i defensiven. Stevens hoppas nu att Metropolit kan ta en liknande roll som den Richards hade då. Alla tre är dessutom duktiga i defensiven, vilket också gör att de kan ställas mot en toppkedja i ligan och vara säkra defensivt samtidigt som de hotar i offensiven.

Lupul hade en minst sagt skadefylld fjolårssäsong. Han missade 14 matcher på grund av en hjärnskakning och nackskada efter att ha blivit överkörd av lagkamraten Derian Hatcher när denne precis hade tacklat en motståndare. När Lupul precis hade lyckats göra comeback igen slog han dock upp en ankelskada och missade tolv matcher. Dessutom hade han problem med en handledsskada under säsongsinledningen. Trots alla skadeproblem kom han dock upp i starka 20 mål och 46 poäng på 56 matcher. Håller han sig bara skadefri så kan de siffrorna nästintill fördubblas.

Scott Hartnell hade förtvivlat svårt med målskyttet under inledningen av den gångna säsongen – som också var hans första i Flyers. Han gjorde bara tre mål på de första 23 matcherna, och blev sedan avstängd två matcher på grund av en – enligt NHL – våldsam tackling. Efter avstängningen kom han dock igång med målskyttet och säsongen slutade med 24 mål på 80 matcher.

Den 26-årige kanadensaren är en kämpe och viker aldrig ner sig på isen. Hans energiska och kraftfulla spelstil gör också att han vinner mycket mark och ytor åt sina kedjekamrater, dessutom är han duktig i defensiven och kan utnyttjas i samtliga spelformer. Men framförallt är Hartnell en spelare som alltid ger allt för laget och som aldrig tvekar att stå upp för sig själv eller en lagkamrat.

39-årige Jim Dowd är aktuell som fjärdecenter även den här säsongen. För precis ett år sedan bjöds han in till Flyers training camp och tog en plats i laget och under sommaren har han tränat i Philadelphia med andra Flyersspelare. Han blev även nu inbjuden till Flyers training camp och mycket tyder på att han får ett kontrakt även nu. Åldermannen är säker i defensiven och stark i tekningscirkeln. I unga Flyers är även hans enorma erfarenhet värdefull.

Vid sin sida kommer Dowd med allra största sannolikhet få enforcern Riley Cote och sommarens andra nyförvärv bland forwards – Arron Asham. Det är två fysiskt starka spelare som gärna ger sig in i duellerna och som står upp för sig själva och sina lagkamrater. Deras offensiv är begränsad, men de gör inte bort sig i defensiven, vilket är det viktigaste. Dowd kommer att få ta ett stort ansvar i den kedjan, framförallt i det defensiva tänkandet när Cote och Asham ligger högt upp i sin forechecking.

Flyers har även två intressanta talanger som mycket väl kan ta en ordinarie plats i laget redan den här säsongen – Claude Giroux och Steve Downie. 20-årige Giroux är en av Flyers största talanger och förväntas ta en plats i laguppställningen redan i år. Han är kvick och teknisk och Flyers hoppas att hans skickligheter som playmaker kommer att passa utmärkt tillsammans med Jeff Carter i framtiden. Giroux är dock också själv en kapabel avslutare, men måste lägga på sig ytterligare muskler för att kunna stå upp mot tunga motståndarförsvarare.

I Giroux – Carter hoppas Flyers så småningom få ett radarpar som under många år leder Flyers i offensiven. Den här säsongen får dock Giroux troligtvis rikta in sig på en roll som skadeersättare – om inte veteraner som Knuble eller Dowd underpresterar rejält och därmed blir petade.

Fjolårets uppmärksammade rookie Steve Downie kommer – om inte Asham gör bort sig totalt på försäsongen – troligtvis att få inleda säsongen hos Philadelphia Phantoms i AHL. Dels för att han i den här konkurrensen ännu inte klarar av att ta en ordinarie topp-9-plats, dels för att han utvecklas mer av att spela i Phantoms förstakedja än i Flyers fjärdekedja. Räkna dock med att Downie kommer få speltid vid eventuella skador.

Om experimentet med Briere som högerforward inte faller väl ut kan han mycket väl gå tillbaka till sin gamla centerplats och i så fall flyttar troligtvis Mike Richards tillbaka till sin gamla kedja med Hartnell och Lupul. Metropolit flyttas i så fall ner till fjärdekedjan och antingen Knuble eller Giroux tar platsen hos Gagne och Briere.

Även ungtuppar som Jonathan Matsumoto, Andreas Nodl och Patrick Maroon kan få speltid via uppkallningar från Phantoms.

Under sommaren har Flyers tappat forwards som Sami Kapanen, Steffen Thoresen, R.J. Umberger, Vaclav Prospal och Denis Tolpeko. Av dem kommer framförallt Kapanens energiska spelstil och ledarförmågor att saknas. Umberger och Prospal ersätts med råge om Gagne hittar tillbaka till sin gamla fornstora form – vilket mycket pekar på.

Nyckelspelare:

Mike Richards, Daniel Briere, Kimmo Timonen

Nyförvärv:

Glen Metropolit – Free agent, Boston Bruins
Steve Eminger – Trade, Washington Capitals
Arron Asham – Free agent, New Jersey Devils
Ossi Väänänen – Free agent, Djurgården (Sverige)
Jean-Sebastien Aubin – Free agent, Los Angeles Kings

Förluster:

R.J. Umberger – Trade, Columbus Blue Jackets
Sami Kapanen – KalPa (Finland)
Denis Tolpeko – Dynamo Moskva (Ryssland)
Vaclav Prospal – Trade, Tampa Bay Lightning
Denis Gauthier – Trade, Los Angeles Kings
Jason Smith – Free agent, Ottawa Senators
Patrick Thoresen – Free agent, Lugano (Schweiz)
Jaroslav Modry – Free agent, HC Liberec (Tjeckien)

Svenskar:

Patrik Hersley

Coach:

John Stevens

Preliminär laguppställning:

Simon Gagne – Mike Richards – Daniel Briere
Scottie Upshall – Jeff Carter – Mike Knuble
Scott Hartnell – Glen Metropolit – Joffrey Lupul
Riley Cote – Jim Dowd – Arron Asham

Kimmo Timonen – Braydon Coburn
Ryan Parent – Ossi Väänänen
Randy Jones – Steve Eminger

Martin Biron (Antero Niittymäki)

Andra notabla spelare i laget: Jean-Sebastien Aubin, Derian Hatcher, Claude Giroux, Steve Downie, Lasse Kukkonen, Danny Syvret, Jonathan Matsumoto, Andreas Nodl, Nate Guenin

Bästa nyförvärvet: Glen Metropolit

På grund av lönetaket kunde inte Flyers ge sig efter en dyr free agent den här sommaren, så istället siktade man tidigt in sig på en billig center till tredje- eller fjärdekedjan. Svaret blev Glen Metropolit – och det är en stabil center. Han är smart, kvick, mångsidig och kan rycka in i en högre kedja vid skador.

Värsta förlusten: Jason Smith

Trots att Jason Smith inte längre håller samma höga klass som för några år sedan så är han alltjämt ett enormt föredöme både på och utanför isen och besitter fantastiska ledaregenskaper. Under slutspelet spelade han samtliga 17 matcher för Flyers trots två söndertrasade axlar – vilket givetvis begränsade honom enormt. Ändå smällde han på med full kraft i tacklingarna och blockerade skott som aldrig förr. Smiths hjärta, själ och ledaregenskaper kommer att saknas enormt i Flyers.

Årets poängkung: Daniel Briere

Daniel Briere stod för en klart godkänd debutsäsong i Flyers med tanke på att han var tvungen att lära sig ett nytt spelsystem och fick byta kedjekamrater ungefär lika ofta som andra byter kalsonger. Nu har han med sig sin förväntade radarpartner Simon Gagne i kanonform och räkna med mer än fjolårets 31 mål och 72 poäng från Brieres klubba.

Årets nykomling: Claude Giroux

Jättetalangen Claude Giroux har ingen större konkurrens om titeln Årets nykomling i Flyers den här säsongen – om han lyckas ta en ordinarie plats i laguppställningen. Om så är fallet kommer 20-åringen definitivt att leva upp till de högt ställda förväntningarna, om inte så får han stå på tillväxt i Philadelphia Phantoms i ytterligare en säsong.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9. Philadelphia Flyers
10. Calgary Flames
11. New York Rangers
12. Ottawa Senators
13. Chicago Blackhawks
14. Minnesota Wild
15. Boston Bruins
16. Colorado Avalanche
17. Tampa Bay Lightning
18. Edmonton Oilers
19. Carolina Hurricanes
20. Buffalo Sabres
21. Vancouver Canucks
22. Nashville Predators
23. Phoenix Coyotes
24. Columbus Blue Jackets
25. Toronto Maple Leafs
26. St Louis Blues
27. Florida Panthers
28. New York Islanders
29. Atlanta Thrashers
30. Los Angeles Kings