The end of an era
En era går i graven i Philadelphia efter den kommande säsongen. Då ska nämligen Spectrum – Philadelphia Flyers gamla arena och fylld med minnen – rivas och ersättas av ett hotellkomplex. Som ett sista farväl till arenan spelas nattens träningsmatch mot Carolina Hurricanes i Spectrum, och tillställningen kommer att vara fullspäckad med jippon.
Säsongen 1967/68 klev Philadelphia Flyers in i NHL och sedan dess har lagets historia tagit både den ena och den andra vändningen. Fram till 1996 var det dock en sak som alltid bestod – Spectrum, Flyers hemmaarena. 1996 byggdes nuvarande Wachovia Center och Flyers fick en hypermodern och fräsch arena. Sedan dess har organisationens AHL-lag Philadelphia Phantoms spelat i Spectrum.
Efter den kommande säsongen ska dock Spectrum rivas och istället ska det byggas ett hotellkomplex med restauranger och affärer. Ägarna Comcast-Spectacor – som också äger Flyers – kommer att bygga en ny, men aningen mindre, arena som kompensation, men det är ännu inte klart vad som kommer att hända med Phantoms. Klart är det däremot att Flyers kommer att ta farväl av Spectrum i två matcher. I oktober möts Flyers och Phantoms i vad som blir Flyers sista match i Spectrum, men redan inatt ställs man mot Carolina Hurricanes i vad som blir den sista matchen mellan två NHL-lag i Spectrum.
Nattens match kommer att vara fylld av diverse jippon och festligheter. Bland annat har Flyers bjudit in samtliga av sina före detta lagkaptener, och elva har accepterat inbjudningen. Den mest uppmärksammade – Eric Lindros – kunde dock inte komma. Även Rick Tocchet, Peter Forsberg och Jason Smith har tackat nej.
Publiken får istället rikta in sig på att tacka av och hylla Lou Angotti (Flyers första kapten), Ed van Impe, Bobby Clarke, Mel Bridgman, Bill Barber, Dave Poulin, Ron Sutter, Kevin Dineen, Eric Desjardins, Keith Primeau och Derian Hatcher.
Dessutom kommer merparten av spelarna från Flyers två Stanley Cup-vinnande lag (1974 och 1975) att återvända till Spectrum för ett sista avsked.
---
Spectrum är fylld av minnen från de 29 åren som Flyers spenderade där, men den sista matchen som Flyers spelade där slutade i besvikelse. I maj 1996 vann Florida Phanters med 2-1 i den femte matchen i andrarundan i slutspelet. Matchen avgjordes i den andra övertidsperioden och när Phanters sedan vann den sjätte matchen hemma i Florida gick man vidare och tog sig så småningom hela vägen till Stanley Cup-final, där det dock blev förlust.
Det sista minnet från Spectrum är alltså en besvikelse, men dessförinnan har det hänt mängder med saker som har etsat sig fast i Philadelphiafansens minnen – och i NHL:s historia. Nedan följer en genomgång av Philadelphia Flyers största – och mest uppmärksammade – ögonblick från tiden i Spectrum:
• Den första säsongen för Flyers i Spectrum var allt annat än glamorös. När lagets första träning någonsin drog igång var arenan inte ens färdigbyggd och samtidigt som spelarna tränade på isen sattes stolar fortfarande upp på läktarna och plexiglaset hade ännu inte satts dit.
Några månader senare kollapsade en bit av taket i arenan, och under reparationerna tvingades Flyers spela mer än en månad på bortais.
• Under Flyers tredje säsong gjorde målvakten Bernie Parent en Tommy Salo – han släppte helt enkelt in ett mål från mittzon. Två matcher återstod av säsongen och Flyers behövde en seger för att hålla Minnesota North Stars – som man också mötte – bakom sig och säkra en slutspelsplats.
Med drygt åtta minuter kvar av den tredje perioden dumpade Minnesotas försvarare Barry Gibbs ner pucken i Flyers zon för att kunna få till ett byte. Sekunderna senare hörde han ett stort stön från publiken i Spectrum. Pucken hade på något sätt flugit in i mål över Parents högra axel, utan att målvakten ens reagerade.
Rykten började genast göra klart att Parent inte hade sett pucken på grund av att solen sken in i arenan och rakt i ansiktet på honom genom en öppen dörr, men Parent förnekade det.
– Jag såg den inte, men det var inte på grund av solen. Jag såg hur pucken lämnade Gibbs klubblad, sedan klev någon in framför honom, och jag kunde inte se den längre, berättade Parent.
Parent skulle dock bli rejält förlåten av Flyersfansen några år senare…
• Säsongen 1973/74 skrev Philadelphia Flyers historia då de som första expansionslag blev Stanley Cup-mästare. I finalen ställdes de mot Boston Bruins – anförda av Bobby Orr och Flyers stora antagonister på den tiden. Flyers ledde med 3-2 i matcher inför den sjätte matchen hemma i Spectrum.
Flyers tog ledningen genom Rick MacLeish med några minuter kvar av den första perioden, och den ledningen stod sig hela vägen fram till matchens sista skälvande minuter, då Bostons superstjärna Bobby Orr drog på sig en utvisning för holding. Med några sekunder kvar av matchen hade han kommit ut på isen igen, men det räckte inte.
Med tre, fyra sekunder kvar av matchen stod Flyers försvarare Joe Watson bakom egen kasse, om han rörde pucken skulle det blåsas av för icing, men Watson ville bara att tiden skulle gå ut. Bostons Wayne Cashman kom dock farande mot honom, så han petade till pucken – men publiken förde sådant oväsen att tidtagaren aldrig hörde domarens signal.
Samtidigt som Watson stod och undrade vad han skulle göra strömmade Flyersspelarna in till Bernie Parent – som vann Conn Smythe Trophy för sin slutspelsinsats – och omfamnade honom. Samtidigt stormade överlycklig fans isen och en av NHL-historiens mest minnesvärda prisutdelningar tog plats.
När Flyers lagkapten Bobby Clarke tog emot Stanley Cup-bucklan var hela rinken fylld med fans och när Clarke och hans lagkamrater skulle åka ärevarv med bucklan omgärdades de av fans som ville ta del av firandet. Istället för att njuta av ögonblicket fick spelarna snarare koncentrera sig på att mota undan fans från bucklan.
• Säsongen efteråt vann Flyers återigen Stanley Cup, men avgörandet kom på bortais mot Buffalo Sabres. Återigen höll Bernie Parent nollan i den avgörande matchen och återigen vann han Conn Smythe Trophy. För andra året i rad tog han även hem Vezina Trophy.
Mitt under den följande säsongen – 1975/76 – ställdes Flyers, som ligans bästa lag tack vare sina två raka Stanley Cup-triumfer, mot det sovjetiska landslaget. Flyers hade på grund av sin hårda, ibland brutala, spelstil blivit nästintill avskydda runt om i Nordamerika, men när de ställdes mot ”The Big Red Machine” blev de allas älsklingar.
Flyers inledde bäst och tog även kommandot i matchen när plötsligt en av de mest uppmärksammade händelserna någonsin i Spectrum hände. Ed van Impe, Flyers tuffe och råstarka försvarare, sänkte Sovjets superstjärna Valeri Kharlamov med en mörbultande tackling. Det var andra gången på några år som Kharlamov sänktes av en Flyersspelare. I Summit Series 1972 mellan det kanadensiska och Sovjetiska landslaget slog Bobby Clarke sönder fotleden på Kharlamov.
Efter van Impes tackling – som hade föregåtts av stenhårt spel av Flyers i hela matchen – beordrade Sovjets coach Konstantin Loktev sitt lag av isen och vägrade att fortsätta spela.
– Jag har tacklat spelare hårdare än vad jag tacklade Kharlamov. Han var inte alls skadad. Jag tror bara att han var rädd för att fortsätta matchen för han visste att vi skulle fortsätta tackla dem, kommenterade van Impe.
Sovjet förklarade att de enbart skulle fortsätta spela om domarna strök lagutvisningen de fick för att fördröja spelet när de klev av isen. Flyers ägare Ed Snider tog dock tag i det hela och förklarade att Sovjet inte skulle få betalt om de inte fortsatte matchen, som sändes på TV.
Loktev accepterade utvisningen och beordrade då ut sina spelare på isen igen, där de möttes av ett Flyers som bara hade blivit än mer taggade av incidenten. Flyers gjorde sedan mål nästan direkt efter det att spelet fortsatte och tacklade sig sedan till en imponerande 4-1-seger.
• Paul Holmgren är nu en framgångsrik general manager i Flyers, men under sin spelarkarriär var han fruktad runt om i NHL och bara Rick Tocchet har dragit på sig mer utvisningsminuter genom tiderna i Flyers.
Under en träningsmatch inför säsongen 1977/78 började Holmgren fightas med Wayne Cashman i Boston, och duon fick så småningom matchstraff. När de lämnade isen fortsatte de att käfta med varandra och när de kom ut till omklädningsrummen fick Cashman tag i en klubba och började svinga den mot Holmgren. Det ledde till att flera spelare rusade ut och gav sig in i fighten och hela 16 matchstraff delades ut. Endast åtta Bostonspelare och nio Flyersspelare kunde spela färdigt matchen.
Efter Cashmans hjärnsläpp sattes det upp en järngrind mellan de båda omklädningsrummen och den kallas alltjämt för ”The Holmgren-Cashman gate”.
• Säsongen 1979/80 gick Flyers obesegrade i 35 raka matcher, vilket inte helt otippat var ett nytt NHL-rekord. Den förlustfria sviten bröts på bortais mot Minnesota North Stars med en förnedrande 1-7-förlust. Flyers tog hem Campbell Conference den säsongen och tog sig så småningom även till Stanley Cup-final. Väl där blev det dock förlust med 2-4 i matcher mot New York Islanders, som tog sin första av fyra raka Stanley Cups.
Ett av säsongens mest minnesvärda ögonblick kom dock inte från en spelare, utan från Flyers speaker Lou Nolan. Flyers hade en stor ledning i en match och Nolan börjar tappa koncentrationen och riktar blicken mot publiken istället för matchen. Plötsligt får han syn på en söt flicka mitt i publikhavet och vänder sig om och säger det till personen jämte sig.
Problemet var bara det att Nolan hade glömt att stänga av mikrofonen, så hela arenan hörde vad han sa till sin kollega.
• Säsongen 1986/87 tog sig ett ungt, men talangfullt, Flyers till Stanley Cup-final där man ställdes mot suveräna Edmonton Oilers. Inför den sjätte matchen ledde Edmonton med 3-2 i matcher och Flyers målkung Tim Kerr saknades på grund av skada och lagkaptenen Dave Poulin spelade trots brutna revben. Allt hopp vilade därför på rookiemålvakten Ron Hextalls axlar.
Hextall var magisk i mål och förde fram Flyers till en 3-2-seger, vilket därmed tvingade fram en sjunde och direkt avgörande finalmatch i Edmonton. Hextalls insats i den sjätte matchen har av många kallats som den bästa insatsen någonsin av en målvakt. Efter matchen var Flyersfansen så uppspelta av glädje att Hextall behövde poliseskort ut till sin bil.
Tre dagar senare förlorade visserligen Flyers den sjunde matchen mot Oilers, men Hextall vann Conn Smythe Trophy och blev den blott fjärde vinnaren av Conn Smythe Trophy som spelade för det förlorande laget. Rookien vann även Vezina Trophy.
• Trots att Ron Hextall var en gudomlig målvakt och en av de bättre burväktarna som någonsin har burit Flyers tröja är han kanske mest känd för sitt minst sagt hetsiga humör. I slutspelet 1989 ställdes Flyers mot Montreal Canadiens i conferencefinalen och redan i mach ett sänktes Brian Propp av en ful armbågstackling av Chris Chelios.
Chelios hade klarat sig undan hämnd fram till den sjätte matchen, men när det stod klart att Flyers inte kunde vända ett tvåmålsunderläge sent i matchen tog Hextall hand om saken. När Chelios kom in i offensiv zon vid sargen lämnade Hextall sitt målområde och sänkte honom med en tackling.
Domarna lyckades så småningom sära på duon, men direkt efteråt slår Hextall till Chelios med sin plockhandske. Hextall får matchstraff och när Chelios så småningom lämnar isen forsar öl och läsk över honom från publiken.
Hextall fick tolv matchers avstängning för incidenten, men ångrade sig inte en sekund och förklarade sig hela tiden med att det var en hämnd för vad Chelios hade gjort mot Propp – en armbågstackling som inte ens resulterade i en utvisning för Chelios.
• Några år senare, närmare bestämt i säsongens första hemmamatch 1992/93, stod en 19-årig Eric Lindros för en av de mest uppmärksammade hemmadebuterna någonsin. Flyers hade värvat Lindros från Quebec Nordiques under uppmärksammade former under sommaren och redan i sin första tävlingsmatch på hemmais för Flyers blev det succé. I säsongens första match hade Lindros gett Flyers ledningen med 3-2 mot Pittsburgh, men Penguins kvitterade och matchen slutade 3-3.
I Lindros hemmadebut mötte Flyers sina konkurrenter New Jersey Devils och med lite mindre än sex minuter kvar av den tredje perioden presenterade Lindros sig. Han stal pucken av Scott Niedermayer, grundlurade Devils målvakt Chris Terreri och petade in pucken. Samtidigt som han flög i luften såg han hur pucken gled över mållinjen och Spectrum bröt ut i ett enda stort glädjejubel.
Lindros hade gett Flyers ledningen med 5-4 och hade presenterat sig för sin hemmapublik under de kommande sju åren.
• Stämningen i Spectrum var dock inte alltid bara hatisk mot motståndarna. Flyersfansen är kända för att mana fram sitt eget lag och för att motarbeta motståndarna, mer än gärna med burop och hatramsor. Mot slutet av säsongen 1992/93 kom Pittsburgh på besök till Spectrum och i vanliga fall skulle gloporden hagla ner över Penguins spelare.
Den här kvällen var det dock annorlunda. Två månader tidigare hade Penguins superstjärna Mario Lemieux diagnostiserats med cancer och gjorde nu sin första match efter behandlingen. När Lemieux gled in på isen inför uppvärmningen ställde sig tusentals Flyersfans upp och gav honom en stående ovation – som inte direkt är vanligt för en bortaspelare. Lemieux stod för ett mål och en assist i matchen, som Flyers vann med 5-4.
• Under början av 90-talet missade Flyers slutspelet under fem raka säsonger, och det var också då som en av mest pinsamma händelserna i Spectrums historia kom – till och med värre än Bernie Parents Tommy Salo-misstag.
Svensken Tommy Söderström lämnade sin kasse när Chicago Blackhawks fick en avvaktande utvisning mot slutet av mittenperioden. Försvararen Garry Galley befann sig bakom Chicagos förlängda mållinje och skickade upp en stenhård passning till Kevin Dineen på blålinjen. Passningen hamnar dock inte hos Dineen, utan glider ner mot Flyers tomma kasse.
Söderström befann sig i det läget halvvägs till Flyers bås och vänder om och jagar efter pucken, men hinner inte ifatt den. Pucken glider retfullt in i det tomma målet och ger Blackhawks ledningen med 2-1. Flyers lyckades dock kvittera i det efterföljande numerära överläget och matchen slutade även 2-2. Galley fick lite upprättelse för det makabra självmålet när även han fick en assist på kvitteringsmålet.
---
Klassiska Spectrum är alltså fylld av lika klassiska hockeyminnen, men det har även varit mängder med andra stora ögonblick i arenan. Förutom Flyers och Phantoms så har även Philadelphia 76ers – stadens NBA-lag – spelat sina hemmamatcher i Spectrum. De vann bland annat en mästerskapstitel och legender som Wilt Chamberlain, Charles Barkley, Julius Erving och Moses Malone har alla representerat laget.
Det har även varit en mängd med konserter och andra stora tillställningar i Spectrum.
---
Källor: Courier Post, Philadelphia Inquirer, flyershistory.com
