Säsongssummering 08/09, del 2: Spelarbetyg
Philadelphia Flyers säsongssummering fortsätter med del 2, spelarbetygen. Samtliga spelare betygsätts, kommenteras och utvärderas. Säsongssummeringen fortsätter senare med en blick in i framtiden, men det är än så länge ett annat kapitel.
Som sig bör ska Philadelphia Flyers säsong summeras. Nedan följer del två av säsongssummeringen – Spelarbetygen. Samtliga spelare som avslutade säsongen med Flyers betygsätts, kommenteras och utvärderas. Därmed faller spelare som Ossi Väänänen, Scottie Upshall och Glen Metropolit – som alla lämnade Flyers under säsongen – bort.
För att inkluderas i betygsättningen krävs det dessutom att man kom upp i tio spelade matcher för Flyers, vilket gör att exempelvis Danny Syvret, Nate Guenin och långtidsskadade Derian Hatcher inte bedöms.
Spelarna bedöms på en skala från 1 till 6:
1. Inte godkänd
2. Under förväntan
3. Godkänd
4. Bra
5. Mycket bra
6. Världsklass
Betygen är baserade på spelartypen, rollen i laget och vad som förväntades av spelaren i fråga inför säsongen.
------
Målvakter:
30. Antero Niittymäki – 3
[32 GP] [15-8-6] [2,76 GAA] [91,2 Sv%] [83 GA] [1 SO]
Spelade inte i slutspelet
Antero Niittymäki har tidigare i karriären varvat fantastiska insatser med rejäla bottennapp – och den här säsongen var inget undantag. Finländaren blandar och ger titt som tätt och har uppenbara problem att hålla sig fokuserad under matcherna. Ena stunden bjuder han på en monsterräddning, men i nästa anfall släpper han in ett skott som en juniormålvakt vore missnöjd med att släppa in.
Det mesta tyder nu på att Niittymäki har spelat sin sista match i Flyers organisation då lönetakssituationen gör att han blir för dyr nu när hans kontrakt går ut. Flyers måste helt enkelt rikta in sig på en andremålvakt med minsta möjliga lön, och det kommer Niittymäki inte att acceptera. Vi tackar för lång och trogen tjänst, men någon större förlust blir det inte om finländaren lämnar.
---
43. Martin Biron – 4
[55 GP] [29-19-5] [2,76 GAA] [91,5 Sv%] [146 GA] [2 SO]
[6 GP] [2-4-0] [2,56 GAA] [91,9 Sv%] [16 GA] [1 SO]
Martin Biron fortsatte på den inslagna vägen med en ojämn grundserie, där lagets katastrofala inledning givetvis påverkade honom stort. När han dessutom fick en allvarlig influensa mitt under december gjorde det inte saken bättre. Mot slutet av grundserien skärpte han dock till sig och när slutspelet väl drog igång levererade han. Biron förbättrade då både sin räddningsprocent och målsnittet.
Det mesta tyder nu på att Biron får lämna Flyers efter två och en halv säsong inom organisationen. Hans kontrakt går ut till sommaren och Birons lönekrav skulle komma att bli oerhört svårt för Flyers att få in under lönetaket. Flyers valde istället att satsa på Ray Emery, och gav honom ett ettårskontrakt värt 1,5 miljoner dollar, till skillnad från Birons förväntade flerårskontrakt värt 4-5 miljoner dollar per säsong.
------
Försvarare:
3. Lasse Kukkonen – 4
[22 GP] [0 G] [2 A] [2 P] [+/- -2] [10 PiM]
Spelade inte i slutspelet
Lasse Kukkonen har inte haft det lätt under John Stevens ledning. Flyers headcoach har helt enkelt inte uppskattat Kukkonen överhuvudtaget, trots att finländaren allt som oftast presterar bra när han fick spela. Han glänser inte, men gör väldigt sällan några misstag och offrar kroppen för laget.
27-åringen fick finna sig i att vara sjätte- eller sjundeförsvarare redan från säsongsstarten och lyckades därefter inte spela till sig en ordinarie tröja, trots att han kanske egentligen förtjänade det. Flera gånger om sattes han till och med upp på waivers, men övriga lag i ligan nappade inte och så småningom skickades han ner till AHL, där han spelade färdigt säsongen. Kukkonens kontrakt går nu ut och allting tyder på att han lämnar Flyers.
---
5. Braydon Coburn – 4
[80 GP] [7 G] [21 A] [28 P] [+/- 7] [97 PiM]
[6 GP] [0 G] [3 A] [3 P] [+/- 2] [7 PiM]
Braydon Coburn imponerade stort under förra säsongen, hans första fulla säsong i NHL, och hade stora förhoppningar på sig inför den gångna säsongen. Coburn bildade förra säsongen ett stabilt backpar med Kimmo Timonen, men fick den här säsongen finna sig i att ta hand om Flyers andrapar, oftast tillsammans med Matt Carle. Det ledde till att Coburn fick ta ett klart mycket större defensivt ansvar, något som han kanske inte riktigt var redo för.
Säsongen bestod inte av någon toppinsats från Coburns sida, men han gjorde inte heller bort sig. Potentialen för att bli en toppback i ligan finns utan tvekan, och Coburn är på rätt spår. Hans skridskoåkning och förmåga att transportera puck kommer att ta honom långt, men han måste fortsätta utveckla sitt defensiva spel, alternativt spela med en partner som kan sköta defensiven fram tills han är redo för det själv.
---
6. Randy Jones – 1
[47 GP] [4 G] [4 A] [8 P] [+/- 8] [22 PiM]
[6 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- 1] [0 PiM]
Nej, nej och återigen nej. Randy Jones är långt ifrån en förtroendeingivande försvarare. Misstagen avlöser varandra gång efter annan, både med och utan puck. Han levererade slarviga uppspel som bryts på egna blålinjen, tittar för mycket puck i defensiven och går konstant bort sig framför egen kasse. Dessutom är han på tok för passiv och svag i det fysiska spelet.
Trots det får Jones konstant speltid av Stevens, och att det handlar om favorisering är tydligt. Jones var en av Stevens mest betydelsefulla spelare när duon höll till i AHL, men i NHL räcker han inte till, framförallt inte för sitt kontrakt värt 2,75 miljoner dollar per säsong. Av någon anledning är det också Jones som paras ihop med Kimmo Timonen mot slutet av matcherna när Flyers toppar upp laget för att exempelvis jaga en kvittering.
Det har spekulerats i att Jones kan vara på väg bort från Flyers under sommaren – och det vore en välkommen nyhet. Om inte annat så kan man annars hoppas att han inte för förlängt kontrakt efter den kommande säsongen.
---
25. Matt Carle – 4
[64 GP] [4 G] [20 A] [24 P] [+/- 2] [16 PiM]
[6 GP] [0 G] [3 A] [3 P] [+/- 0] [4 PiM]
Matt Carle hämtades in från Tampa Bay i början av säsongen och blandar och ger. Han är ett tillgång med sin skridskoåkning, förmåga att transportera pucken, snabba uppspel och precisa skott, dessutom är han fortfarande ung. 24-åringen har dock en förmåga att stundtals nonchalera det defensiva spelet, framförallt mot sämre motstånd, men det är förhoppningsvis något som försvinner i takt med att rutinen kommer.
Carles caphit på 2,9 miljoner dollar är klart överkomligt och fortsätter han att utvecklas går han en härlig framtid till mötes. Tillsammans med Braydon Coburn bildar Carle dessutom ett spännande backpar inför framtiden, men de två orutinerade ungdomarna har i dagsläget en del problem i defensiven.
---
41. Andrew Alberts – 5
[79 GP] [1 G] [12 A] [13 P] [+/- 6] [61 PiM]
[6 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- 1] [10 PiM]
Andrew Alberts hämtades in som en nödlösning i början av säsongen när Flyers drogs med en hel del skadeproblem på backsidan, men han växte ut till en av lagets viktigaste försvarare. Alberts är den enda riktigt fysiskt spelande försvararen i truppen – Braydon Coburn har förmågan att bli det men är inte där ännu – och fick enormt med speltid i numerära underlägen.
Framför egen kasse är han stark och han går väldigt sällan bort sig i positionsspelet samtidigt som han är relativt säker med pucken. Uppspelen är säkra och ibland kan han även bjuda på fina uppåkningar med pucken. Däremot kan han lätt få problem med motståndarnas toppspelare och behöver matchas korrekt för att vara effektiv.
---
44. Kimmo Timonen – 6
[77 GP] [3 G] [40 A] [43 P] [+/- 19] [54 PiM]
[6 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- -3] [12 PiM]
Kimmo Timonen har en svaghet – målskyttet. Finländaren har ett precist och relativt tungt skott, men har en förmåga – eller snarare oförmåga – att välja ett passningsalternativ istället för att själv trycka iväg ett skott när läget finns. Flera gånger, framförallt i powerplay, väljer Timonen att hellre spela pucken vidare istället för att trycka in ett skott på mål, eller bara flippa in pucken framför mål. Det avspeglar sig också i hans poängprotokoll. När de andra toppförsvararna i ligan gör 10-15 mål per säsong gjorde Timonen blott tre mål den här säsongen.
Bortsett från de uteblivna målen finns det dock ingenting att klaga på angående Timonen, som är en av ligans klart bättre tvåvägsförsvarare. Han är säkerheten själv i defensiven, med ett främst tätt och följsamt spel samtidigt som han oerhört sällan går bort sig i positionsspelet. Trots att han är relativt liten till växten tar han för sig i närkamperna och tvekar aldrig att offra sin kropp för att blockera ett skott. Hans 164 blockerade skott är mest i Flyers, och ger en topp-15-notering i NHL.
Timonen är dessutom en ledargestalt och är utan tvekan Flyers viktigaste spelare. 34-åringen missade fem matcher den här säsongen – och så fort han inte är med i laguppställningen går Flyers försvarsspel ner sig rejält. Hans lugn, placeringsförmåga, vinnarinstinkt och puckskicklighet smittar av sig på hela laget. Nu väntar vi bara på att även målskyttet ska lossna för honom.
---
47. Luca Sbisa – 5
[39 GP] [0 G] [7 A] [7 P] [+/- -6] [36 PiM]
[1 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- 0] [2 PiM]
Luca Sbisa kom från ingenstans och spelade sig direkt in i Flyers laguppställning efter ett imponerande training camp i kombination med långtidsskador bland försvarsbesättningen. Schweizaren draftades i förstarundan i 2008 års draft och troddes inte vara redo för NHL-spel redan nu. Men 18 år gammal visade han vad han gick för och det råder ingen tvekan om att Sbisa kommer att bli en oerhört duktig spelare.
Han spelar oerhört moget för sin ålder, gör sällan några misstag och hävdar sig bra i samtliga tre zoner, oavsett motstånd. Hans spelförståelse och säkra positionsspel har en stor del i hans framgång den här säsongen, men han måste bli lägga på sig en hel del muskler för att bli ännu mer effektiv. Inom tre år kommer Luca Sbisa att vara en av Flyers ledande försvarare.
---
77. Ryan Parent – 4
[31 GP] [0 G] [4 A] [4 P] [+/- 3] [10 PiM]
[6 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- -3] [6 PiM]
Ryan Parent sitter på en enorm potential och kommer i framtiden att bli en väldigt nyttig och effektiv defensiv försvarare, men man märker också att han alltjämt har en del att lära. I sitt defensiva spel påminner han till stor del om Nicklas Lidström – han förlitar sig helt enkelt på ett starkt positionsspel, en förmåga att läsa spelet och sina effektiva poke checks. Parent är dock välväxt och i takt med att musklerna kommer så kommer han också att kunna använda sin kropp effektivt i närkamperna.
22-åringen missade de första tre månaderna av grundserien på grund av en axelskada, men återtog sin plats i laguppställningen så fort han var frisk och matchtränad. Han fick då speltid tillsammans med Kimmo Timonen i första backpar och gjorde det bra, men kan få problem när han ställs mot ligans bästa forwards. Med lite mer rutin, muskler och tjuvknep i sin repertoar så kommer Parent dock att bli oerhört svår att spela mot.
------
Forwards:
12. Simon Gagne – 5
[79 GP] [34 G] [40 A] [74 P] [+/- 21] [42 PiM]
[6 GP] [3 G] [1 A] [4 P] [+/- -4] [2 PiM]
Med tanke på alla hjärnskakningsproblem Simon Gagne hade under den förra säsongen så stod han för en enastående säsong. För fjärde gången i karriären stod han för en 30-målssäsong samtidigt som han är en av lagets viktigaste defensiva forwards. Han har en bra skridskoåkning och en förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle – offensivt såväl som defensivt.
Gagne var en av få spelare som inte underpresterade i slutspelsrundan mot Pittsburgh, även om han inte var strålande. I dagens trupp är han dessutom den som har varit längst i Flyers – nio säsonger, hela karriären – och är en av ledargestalterna i laget och organisationen. I det relativt unga lagbygget har han därför en viktig roll och har visat upp en bra kemi med flera spelare, vilket enbart är positivt.
---
13. Dan Carcillo – 3
[20 GP] [0 G] [4 A] [4 P] [+/- -2] [80 PiM]
[5 GP] [1 G] [1 A] [2 P] [+/- 3] [5 PiM]
Dan Carcillo hämtades in inför trading deadline för att få in lite mer muskler i laget samtidigt som Flyers behövde skapa sig mer utrymme under lönetaket så att man kunde kalla upp spelare vid händelse av skador eller sjukdom. Carcillo blev snabbt en av publikens favoriter tack vare sitt uppoffrande, energiska och temperamentsfulla spel, men han var också ojämn i sitt spel. Dessutom hade han problem med målskyttet, trots flera fina lägen under säsongsavslutningen.
I slutspelet tillhörde han dock lagets främsta spelare, trots den ödesdigra fighten mot Maxime Talbot i match sex i slutspelsrundan mot Pittsburgh. Faktum är dock att Carcillo hade bäst plus/minus-statistik av samtliga spelare under slutspelet, och blev till på köpet målskytt. Carcillo har utan tvekan potential för en topp-9-roll, men måste då eliminera sina meningslösa utvisningar.
När han spelar precis på gränsen till det tillåta, och enbart ibland passerar den gränsen, så är han en effektiv forward. Carcillo kan tacklas, blockera skott, reta gallfeber på motståndarna och är inte rädd för att ge sig in i trafik framför målburen. Det gäller bara att han får förtroende från ledarstaben och inte flyttas mellan tredje- och fjärdekedjan så fort han gör ett dåligt byte.
---
14. Andreas Nodl – 3
[38 GP] [1 G] [3 A] [4 P] [+/- -15] [2 PiM]
Spelade inte i slutspelet
Andreas Nodl lotsas sakta men säkert in i NHL genom att kallas upp från AHL vid skador och sjukdomar, och 22-åringen går åt rätt håll. Poängproduktionen har visserligen ännu inte kommit igång och i det defensiva positionsspelet har han vissa problem, men det är någonting som kommer i takt med utveckling och mer rutin. Fram till dess får österrikaren rikta in sig på att ha rollen som trettonde eller fjortonde forward i organisationen.
Ytterforwarden är relativt storväxt, har bra fart i benen och har tidigare visat att han kan göra mål. Nu gäller det som sagt bara för honom att föra över den förmågan till NHL-nivån. Om det inte skulle lyckas har han visserligen potentialen att utvecklas till en hyfsad spelare för tredje- eller fjärdekedjan, men i så fall måste man ha tålamod med hans utveckling.
---
15. Joffrey Lupul – 3
[79 GP] [25 G] [25 A] [50 P] [+/- 1] [58 PiM]
[6 GP] [1 G] [1 A] [2 P] [+/- 1] [2 PiM]
Joffrey Lupul är oerhört ojämn. När han är i form kan han vara en målmaskin utan dess like, men när han är ur form gör han inte mycket nytta på isen. Den gångna säsongen blev det 25 mål, vilket inte är ett dåligt facit, men blir 25-åringen mer jämn i sin nivå har han kapacitet för ytterligare 10-15 mål. Han måste även förbättra sin arbetsvilja, offervilja och defensiva spel, vilket också gör att han inte får ett högre betyg.
När Lupul hamnar i en av sina formsvackor – som han gör titt som tätt – visar han också en dålig vilja till att arbeta sig in i form, utan föredrar snarare att vänta sig ut ur formsvackan, vilket också leder till att han vid flera tillfällen har skickats ner i kedjehierarkin. Lupuls cap hit ökar nu också från 2,3 miljoner dollar till 4,2 miljoner dollar – vilket sätter extra press och krav på en klart mycket jämnare spelnivå.
---
17. Jeff Carter – 6
[82 GP] [46 G] [38 A] [84 P] [+/- 23] [68 PiM]
[6 GP] [1 G] [0 A] [1 P] [+/- -2] [8 PiM]
Vilken genombrottssäsong Jeff Carter hade! Han slog sitt tidigare målrekord på 29 mål redan i mitten av januari och kom sammanlagt upp i finfina 46 baljor, vilket bara Alexander Ovechkin överträffade. Inför säsongen fick Carter ett nytt treårskontrakt värt 5 miljoner dollar per säsong, vilket först ansågs vara i överkant för en spelare som ännu inte hade slagit igenom på allvar, men nu är det ingen som kritiserar det kontraktet.
Carter var under långa stunder fullkomligt dominant under grundserien och gjorde också mest matchvinnande mål (12) i ligan. Han har ett rejält handledsskott och ett bra slagskott och i takt med att han träffar mål oftare så kommer han bli en målmaskin att räkna med. Under säsongen utvecklade han också sitt defensiva spel och fick ett stort ansvar även i penalty killing.
I slutspelet var 24-åringen en besvikelse och mäktade bara med ett ynka mål, men i efterhand avslöjades det att han drogs med en axelskada. Hans svaga insats mot Pittsburgh får därför ursäktas, framförallt med tanke på det faktum att han är relativt orutinerad.
---
18. Mike Richards – 6
[79 GP] [30 G] [50 A] [80 P] [+/- 22] [63 PiM]
[6 GP] [1 G] [4 A] [5 P] [+/- -4] [6 PiM]
Mike Richards fortsätter på den inslagna vägen med ett klockrent tvåvägsspel och nominerades också till Selke Trophy, som delas ut till ligans bästa defensiva forward. Såväl hans offensiv som defensiv tog ytterligare ett steg framåt och under sitt första år som lagkapten föregick han med ett gott exempel.
Richards är utan tvekan Flyers viktigaste forward. Han spelar som pointman i powerplay, är en nyckelkugge i penalty killing och matchas konstant mot motståndarnas bästa spelare – och gör allting mycket bra. Dessutom går han alltid in i närkamperna och tvekar aldrig att slänga handskarna om det skulle behövas. Den unge lagkaptenens uppoffrande spel – bland annat blockerade han mest skott av samtliga forwards i ligan – är en ständig tändvätska för laget och Richards kommer att bli en av de mest uppskattade spelarna i Flyers historia. Är det någonting man skulle önska så är det att han skulle förbättra sin tekningsstatistik, som den här säsongen var inte allt för starka 49.0 procent.
Under slutspelet var Richards en av få som levererade, trots att det senare avslöjades att han spelade med två skadade axlar. De problemen började redan under säsongens början, vilket gör Richards insats den här säsongen än mer imponerande.
---
19. Scott Hartnell – 5
[82 GP] [30 G] [30 A] [60 P] [+/- 14] [143 PiM]
[6 GP] [1 G] [1 A] [2 P] [+/- -2] [23 PiM]
Scott Hartnell stod på många sätt för en imponerande säsong – men han måste dra ner på de onödiga utvisningarna för att få ut maximalt av sin talang. 27-åringen drog på sig mest minor penalties av samtliga spelare i ligan och har en tendens att dra på sig en hel del onödiga utvisningar i offensiv zon på grund av nonchalans och bristande disciplin.
När Hartnell däremot håller känslorna under kontroll och koncentrerar sig på att vara den effektiva bulldozer han kan vara så skapar han mycket oreda för motståndarna. Han är också en effektiv agitator, men måste som sagt hålla känslorna under styr och inte luras in till att ta de meningslösa utvisningarna.
Vid Jeff Carters sida har han visat sig vara en effektiv powerforward och duon visar upp en härlig kemi. Hartnells uppoffrande fysiska spelstil skapar stora ytor för Carter, och tredjelänken i den kedjan. Hartnell satte den här säsongen personligt rekord i mål, assist och poäng och det bidrar till ett högt betyg, trots de onödiga utvisningarna och den svaga insatsen i slutspelet. Där led dock Hartnell mycket av att Carter var skadad.
---
22. Mike Knuble – 4
[82 GP] [27 G] [20 A] [47 P] [+/- 5] [62 PiM]
[6 GP] [2 G] [1 A] [3 P] [+/- -2] [2 PiM]
Trots att Mike Knuble är 36 år gammal är han alltjämt en effektiv powerforward och har en oerhört viktig roll i Flyers powerplay, där han placeras framför kassen. Med sina drygt 100 kilo är han inte helt enkel att flytta undan för motståndarförsvararna och Knubles förmåga att konstant hålla sig placerad framför målvakten är guld värd för det numerära överläget.
Veteranen har vid flera tillfällen styrt in skott eller petat in returer framför kassen och kom sammanlagt upp i elva powerplay-mål och sex matchvinnande mål. Knuble har dessutom en vilja att hela tiden driva på mål och ta smällarna för att skapa ytor för sina kedjekamrater, vilket är ack så viktigt.
Betyget dras dock ner något då han på ålderns höst drar på sig en del onödiga utvisningar, vilket har att göra med det faktum att han inte längre är lika snabb. Det är dock en anpassningsfas han måste gå igenom, och med tanke på vilken smartness Knuble har lär det inte vara några problem. Noterbart är också att Knuble var ligans bästa målskytt bland spelare över 35 år. Veteranforwarden blir UFA i juli, men att förlänga med honom är en av Flyers högsta prioriteter och Knuble vill vara kvar i laget.
---
24. Josh Gratton – 4
[19 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- -2] [57 PiM]
Spelade inte i slutspelet
Josh Gratton hämtades in mot slutet av oktober för att lägga till lite mer muskler och fysik bland spelarna som är aktuella att kallas upp vid skador eller sjukdom. 26-åringen, som nu är inne på sin andra stint med Flyers, visade upp en härlig moral och kämparanda när han väl fick chansen och tvekar aldrig att gå en fight, oavsett motståndare.
Gratton har dock inte skickligheten eller snabbheten för att hålla en ordinarie tröja i ett NHL-lag med Stanley Cup-ambitioner, men att han är en bra ersättare är det ingen tvekan om. Han vet sin roll, accepterar den och sätter sällan laget i problem genom att ta onödiga utvisningar. 100-kiloskolossens kontrakt går ut i juli, men det är långt ifrån omöjligt att Flyers re-signar honom.
---
28. Claude Giroux – 5
[42 GP] [9 G] [18 A] [27 P] [+/- 10] [14 PiM]
[6 GP] [2 G] [3 A] [5 P] [+/- 2] [6 PiM]
Claude Giroux kom in till training camp med enormt stora förhoppningar på sina axlar efter bland annat ett monsterlikt slutspel i juniorlaget med 51 poäng på 19 slutspelsmatcher. Det ansågs som givet att han skulle kliva rakt in i en topp-9-roll, kanske även topp-6. Giroux floppade dock rejält. Det var tydligt att han inte var redo för seniorhockey, utan han fick istället inleda säsongen i AHL.
Där utvecklades han sakta men säkert och kallades så småningom upp igen strax efter jul. Bara fyra matcher senare drabbades han dock av en lättare hjärnskakning och missade fem matcher. Men när han sedan kom tillbaka visade han omgående upp de kvalitéer som han förväntades göra redan under säsongsinledningen.
21-åringen har en härlig skridskoåkning, fantastisk klubbteknik och är såväl en bra playmaker som avslutare. Dessutom är han redan relativt säker i det defensiva spelet, mycket tack vare hans fina spelförståelse, och fick en hel del förtroende i numerärt underläge. I slutspelet var han utan tvekan den klart bästa spelaren och han kommer att vara en nyckelspelare för Flyers under flera år framöver.
---
32. Riley Cote – 4
[63 GP] [0 G] [3 A] [3 P] [+/- -7] [174 PiM]
Spelade inte i slutspelet
Riley Cote är en klart kompetent fighter, inget snack om saken, och är en av ligans villigaste fighters. Han vet när han ska ta fighterna och är allt som oftast villig att slänga handskarna mot vilket motstånd som helst. Han är ingen större hockeyspelare, men är medveten om sina brister och skadar väldigt sällan laget med onödiga utvisningar. Dessutom kan han leverera tunga tacklingar titt som tätt.
27-åringen skadade vänsterhanden i en fight mot slutet av grundserien och missade avslutningen samt slutspelet, även om han troligtvis inte skulle ha fått särskilt mycket speltid i slutspelet. Cote har kontrakt över de kommande två säsongerna och om ingen av Flyers talanger underifrån imponerar enormt mycket under training camp så har han en fast roll i Flyers även nästa säsong.
---
36. Darroll Powe – 5
[60 GP] [6 G] [5 A] [11 P] [+/- -8] [35 PiM]
[6 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- 0] [7 PiM]
Darroll Powe kom från ingenstans och slog sig rakt in i laguppställningen. En bit in i oktober kallades han upp från AHL, men drabbades tidigt av en hjärnskakning och missade 15 matcher – men kom därefter tillbaka i en härlig form. Powe far omkring på isen och tacklas, retas, jävlas och bidrar med något mål då och då.
Oftast fick han centra fjärdekedjan, men ryckte ofta in i tredjekedjan vid behov och gjorde det väldigt bra. Han har en härlig energinivå, vilja och skridskoåkning. Trots att han är relativt liten till växten tvekar han aldrig att ge sig in i en tackling eller i trafik och han är säker i defensiven. 23-åringen har även en hyfsat viktig roll i penalty killing och får dessutom ta ett stort defensivt ansvar oavsett vilken kedja han spelar i.
---
42. Jared Ross – 3
[10 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- -4] [2 PiM]
[6 GP] [1 G] [0 A] [1 P] [+/- 0] [0 PiM]
Jared Ross är ytterligare en i raden av spelare som är för bra för AHL, men som inte riktigt kan hålla en ordinarie tröja i NHL. 26-åringen stod för 69 poäng (29+40) på 64 matcher för Philadelphia Phantoms och blev bland annat utsedd till MVP i AHL:s All Star-match, men i NHL väger han aningen för lätt.
Ross är 175 centimeter kort och bara 75 kilo lätt och kan få en del problem mot storväxta och fysiskt spelande försvarare i NHL, men han har en klart imponerande skridskoåkning. Dessutom krigar han alltid bra, men får inte ut allt för mycket av sitt spel då han oftast har fått spela i fjärdekedjan med spelare som Riley Cote eller Arron Asham. Ska Ross vara som allra mest effektiv så måste han spela i en scoring-line, men det ska mycket till om det ska ske i Flyers starka forwardsbesättning.
---
45. Arron Asham – 3
[78 GP] [8 G] [12 A] [20 P] [+/- 0] [155 PiM]
[6 GP] [1 G] [1 A] [2 P] [+/- -1] [6 PiM]
Arron Asham blandar och ger något otroligt. Ena kvällen kan han dominera matchbilden fullkomligt med sitt fysiska spel och vaska fram mängder med målchanser, och till och med snärta in någon balja med sitt underskattade skott. Nästa kväll kan han dock se ut som en förvirrad liten nybörjare på isen och dra på sig den ena meningslösa utvisningen efter den andra samtidigt som han går bort sig totalt i defensiven.
När Asham är fokuserad på sin uppgift och roll i laget är han effektiv, men han var något för ojämn under säsongen för att förtjäna ett högre betyg. 8+12 är dock ett godkänt resultat för en spelare som oftast höll till i fjärdekedjan och vid sporadiska tillfällen fick spela högre upp i hierarkin. När han kommer upp i kedjorna kan han dock få vissa problem, framförallt när han då ställs mot aningen bättre motståndare i ett högre tempo.
---
46. Jon Kalinski – 3
[12 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- -2] [0 PiM]
Spelade inte i slutspelet
22-årige Jon Kalinski har alla förutsättningar för att bli en klart kompetent NHL-spelare. Han är redan nu en bra tvåvägsforward med härlig arbetsmoral och ett fint positionsspel. Dessutom behärskar han det fysiska spelet trots att han inte är allt för välvuxen. Tidigare i karriären har han haft en tendens att dra på sig onödiga utvisningar, men det har han plockat bort den senaste tiden.
Kalinski kan spela såväl center som winger och hade nästintill spelat till sig en plats i fjärdekedjan efter flera fina insatser i december och januari, men drabbades av en kontusion i låret och tvingades till flera veckors ofrivillig vila, vilket så småningom ledde till att andra spelare slog sig in i laget. Nästa säsong får han troligtvis inleda i AHL, men bli inte förvånade om Kalinski inom något år har en bofast roll i Flyers tredje- eller fjärdekedja.
---
48. Daniel Briere – 3
[29 GP] [11 G] [14 A] [25 P] [+/- -1] [26 PiM]
[6 GP] [1 G] [3 A] [4 P] [+/- -1] [8 PiM]
Daniel Briere har haft en helvetessäsong, för att uttrycka det milt. 31-åringen drogs med enorma ljumsk- och magmuskelproblem och försökte sig på den ena comebacken efter den andra, men de misslyckades alla. Slutligen lyckades han komma tillbaka i mars, men var klart besvärad av ett sargat självförtroende, en kanske inte helt frisk kropp och det faktum att han fick hoppa fram och tillbaka mellan olika kedjor.
Så småningom hamnade han i tredjekedjan tillsammans med Claude Giroux, där tredjelänken varierade från match till match. Dan Carcillo, Arron Asham och Darroll Powe fick alla chansen där. Daniel Briere är en högklassig spelare och playmaker, och han ska ha en roll i en första- eller andrakedja för att vara effektiv. Han måste ha en målskytt jämte sig, och allra helst även en bulldozer eller någon som täcker upp något i defensiven.
Det är lögn att tro att Briere kommer att uträtta storverk i en tredjekedja tillsammans med en annan playmaker – som förvisso var oerhört duktig. Men faktum kvarstår att Briere inte utnyttjades till fullo efter att han kom tillbaka från sin skada. Förhoppningsvis gör den långa sommaren med rehabilitering och styrketräning att han kommer tillbaka i gammal god form nästa säsong – och då får axla den rollen som han ska ha. En Daniel Briere i form är nämligen alldeles för bra för att byta bort.
------
Den övre raden av spelarstatistiken är grundseriesiffrorna, medan den undre är noteringen i slutspelet.
Noterbart är också att endast matcherna som har spelats med Flyers räknas med i statistiken.
---
Den andra delen av tre av Philadelphia Flyers säsongssummering är därmed slut. Under del 3 avslutas säsongssummeringen med en blick in i framtiden.
Läs även:
Del 1: Ett steg framåt eller ett steg bakåt?
