SvenskaFans rankar: 6. Philadelphia Flyers

Philadelphia har återigen bjudit på en händelserik sommar och återigen är det oklart hur Flyers lagbygge står sig. Håller försvarsbesättningen? Hittar Ilya Bryzgalov formen igen? Kan alla ungdomar undvika sophomore slumps? Många faktorer måste stämma överens, men potentialen finns i laget.

Mycket kan sägas om Philadelphia Flyers anno 11/12. Man gick in i den gångna säsongen efter en minst sagt händelserik sommar och flera frågetecken omgärdade laget. Med tanke på förutsättningarna inför säsongen får därför säsongen ses som en framgång, men med tanke på hur säsongen utvecklade sig får den trots allt ses som en besvikelse.

Förra sommaren var alltså en dramatisk sådan. En hel drös med spelare – med Mike Richards och Jeff Carter i spetsen – fick lämna laget i en extreme makeover. Den stora spelaromsättningen spåddes sätta sina spår i Flyers spel, men Paul Holmgrens nya lagbygge klaffade förvånansvärt fort och effektivt.

Claude Giroux utvecklades till en av ligans mest dynamiska centrar, Jaromir Jagr kompletterade honom väldigt effektivt, Wayne Simmonds blev en powerforward av klass, Jakub Voracek klev fram som en mini-Jagr, Max Talbot visade oanade offensiva kvaliteter, Brayden Schenn, Sean Couturier samt Matt Read stod för starka rookiesäsonger och flera andra yngre spelare klev framåt.

Men allt var inte positivt. Ilya Bryzgalov, som signades till ett långt och dyrt kontrakt, seglade mellan höga toppar och djupa dalar. Hans högstanivå var jämförbar med ligans absoluta toppskikt, medan lägstanivån var skrämmande låg.

Den största tragedin var dock Chris Prongers. Flyers lagkapten och framtida Hall of Famer drabbades av en allvarlig ögon- och huvudskada efter att ha blivit träffad i ögat av bladet på en klubba. Veteranen hann bara med 13 matcher och plågas fortfarande svårt att de allvarliga sviterna han fick efter att ha dragit på sig en hjärnskakning. Allting tyder på att Prongers karriär är över, även om det finns ett litet, litet hopp om en eventuell comeback.

Med tanke på alla faktorer och frågetecken inför säsongen får den alltså ses som framgångsrik. Flyers slutade femma i Eastern Conference på 103 poäng, sex poäng från ettan New York Rangers, enbart Pittsburgh gjorde fler mål än Flyers och powerplay tillhörde toppskiktet i ligan. I slutspelet körde man över Penguins, men föll sedan sönder och samman mot New Jersey i andrarundan – vilket givetvis innebär att säsongen slutade som en besvikelse.

Under de senaste månaderna har Flyers återigen varit aktiva, om än inte lika dramatiskt som i fjol. Man gick all in på både Ryan Suter och Zach Parise, men gick som bekant miste om båda två. Man la sedan ett 14 år långt offer sheet på Nashvilles Shea Weber, men Predators matchade budet. I samma veva skrev Matt Carle på för Tampa Bay och Jaromir Jagr flyttade till Dallas.

Lägg dessutom till Prongers frånvaro och det faktum att Andrej Meszaros slet av hälsenan under sommarträningen så blir problemen än tydligare.

Men spelare har anslutit också. Luke Schenn hämtades in från Toronto i utbyte mot James van Riemsdyk – två underpresterande spelare som Flyers och Maple Leafs hoppas får en nytändning i en ny omgivning. Ruslan Fedotenko och Bruno Gervais signades några dagar in på free agency och bidrar med nyttigt djup – men att Flyers på pappret har försämrats råder det ingen tvekan om.

Förhoppningen är dock att Bryzgalov ska hitta tillbaka till det spelet han visade upp i Phoenix och som gav honom kontraktet hos Flyers, att alla de unga spelarna ska undvika sophomore slumps, fortsätta utvecklas och öka sin poängskörd samt att veteraner som Daniel Briere, Scott Hartnell, Claude Giroux, Kimmo Timonen och Braydon Coburn fortsätter leda laget.

Det är fortfarande många frågetecken och ”om” kring Flyers, men skulle förhoppningarna besannas kan det bli en spännande säsong. Förutsättningarna för ett långt slutspelsäventyr finns inom laget, men det är många faktorer som måste stämmas överens. Kanske för många?

Målvakter:

Det vilar ett stort ansvar på Ilya Bryzgalovs axlar. Det blev ett faktum redan när man signade honom till ett välbetalt kontrakt inför den gångna säsongen – men det är än mer uppenbart inför den här säsongen. Och nu vill det till att ryssen faktiskt lever upp till det kontraktet han fick för ett drygt år sedan.

Den stora anledningen till det stavas givetvis Michael Leighton, som fick ett ettårskontrakt av Flyers när man hade skeppat iväg Sergei Bobrovsky. Leighton var en av hjältarna när Flyers gick till Stanley Cup-final 09/10 – men blev också den stora syndabocken när man förlorade finalen. Sedan dess har han dolt en efterhängsen ryggskada under kontraktsförhandlingar och fått börja om i AHL.

Leighton gjorde annars bra ifrån sig i AHL under den gångna säsongen, men har tidigare under karriären visat sig ha problem när han inte får spela regelbundet – och med Bryzgalov som förstamålvakt kommer Leighton inte direkt att överösas av speltid.

Bryzgalov kommer alltså gå in i säsongen med ansvar och förhoppningar på sig. Kanske är det också det han behöver? Somliga målvakter eftersöker konkurrens och hot underifrån, medan andra vill ha sin startplats mer eller mindre självskriven. Han visade under säsongen att det finns en enormt hög högstanivå, och kan han bara hitta en jämn nivå i sitt spel har Flyers en pålitlig målvakt som kan vinna matcher åt laget.

I Adirondack Phantoms gör nu Niko Hovinen sin första nordamerikanska säsong efter några starka år i SM-Liiga. Han behöver givetvis en viss inskolningsperiod, men har relativt stora framtidsförhoppningar på sig och lär bli den som kallas upp vid händelse av skada.

Backar:

Chris Prongers framtid som hockeyspelare är – för att uttrycka det milt – högst osäkert. Nashville matchade Flyers offer sheet på Shea Weber. Matt Carle lämnade för Tampa Bay. Andrej Meszaros slet av hälsenan under sommarträningen. Förutsättningarna för Philadelphias försvarsbesättning kunde onekligen ha sett bättre ut.

Som läget ser ut nu kommer därför Kimmo Timonen att få dra ett tungt lass, i synnerhet i offensiven. I det här fallet kan kanske därför lockouten – om den inte pågår hela säsongen, givetvis – vara av godo. Vid 37 års ålder börjar Timonen sakta men säkert att brytas sönder efter åratal av en uppoffrande spelstil.

De senaste säsongerna har han inlett strålande och varit en av ligans främsta försvarare under de första 3-4 månaderna, bara för att svalna av betydligt mot slutet av säsongen och inför slutspelet. Finländaren har tvingats spela tunga och tuffa minuter under hela grundserien, främst på grund av skadeläget i laget, vilket också har tagit ut sin rätt. Nu får han chans att samla nya krafter och en något nerkortad säsong skulle gynna Flyers försvarsgeneral.

Vid sin sida bör Timonen rimligtvis få sin tidigare vapendragare Braydon Coburn eller nyförvärvet Luke Schenn. Den senare kom från Toronto i utbyte mot James van Riemsdyk och man hoppas att han får en nytändning och att utvecklingen skjuter fart igen i Flyers. När han draftades som femte spelare totalt 2008 spåddes han en lysande framtid som defensivspecialist, men har varit ojämn och stundtals direkt dålig hos Toronto. Ett miljöombyte – och vem kan faktiskt prestera väl i Toronto? – bör gynna Schenns fortsatta utveckling.

Coburn är en av Flyers mest pålitliga spelare, och har så varit sedan hans första hela säsong i organisationen. Han klarar av de flesta situationer han ställs inför, men finns det något man kan klaga på är det poängproduktionen. Coburn går nu in på ett nytt fyraårskontrakt värt $4,5 miljoner och sett till rådande marknad är det ett klart överkomligt kontrakt för Coburn – som behöver steppa upp något när nu både Pronger och Meszaros saknas.

Inför trading deadline hämtade Flyers in såväl Nicklas Grossmann som Pavel Kubina. Den sistnämnde hade både skadeproblem och underpresterade, och är nu inte kvar i organisationen – men Grossmann övertygade. Det tog inte lång tid innan han fick ett kontraktsförslag av Flyers och defensivspecialisten kommer vara en viktig kugge för Flyers under de kommande åren.

Några dagar in i free agent frenzy skrev Flyers ett kontrakt med Bruno Gervais, och efter Meszaros skada kommer Gervais att få en större – och mer intressant – roll än vad som sannolikt var tänkt från början. Han är relativt effektiv på att transportera pucken och skottet från blålinjen kan överraska, men det finns stora frågetecken kring hans defensiv och hur han faktiskt hanterar en utökad roll.

Det faktum att man har fått in två högerfattade försvarare i form av Gervais och Schenn ger ytterligare en dimension till försvarsspelet, och är dessutom något som har saknats i Flyers under de senaste åren.

Två yngre spelare – Marc-Andre Bourdon och Erik Gustafsson – gör sedan sannolikt upp om den sjätte och sista platsen i försvarsbesättningen. Bourdon är ett säkrare alternativ i defensiven och bidrar med en fysik som sannolikt kompletterar Gervais väl i ett tredje backpar.

Gustafsson å sin sida imponerar med sin skridskoåkning och har en viss potential i det offensiva spelet. Kanske är han till och med redan nu redo för en topp-4-roll. Bristen på offensivt lagda försvarare i Prongers och Meszaros frånvaro talar för att svensken får en ordinarie plats, men det krävs i så fall sannolikt i en topp-4-roll då Gustafsson och Gervais inte bildar det ultimata tredjeparet.

Andreas Lilja var extremt ojämn under den gångna säsongen och när han väl är friskförklarad efter sin höftoperation – det råder delade meningar om när det faktiskt blir aktuellt – bör han få inleda som sjundeförsvarare.

Forwards:

I Philadelphias offensiv är det givetvis Claude Giroux som drar de största rubrikerna. En stor del i att Paul Holmgren skickade iväg Mike Richards och Jeff Carter var för att man ville ge Giroux ännu större ansvar och utrymme – och nog tog Giroux vara på den chansen.

Han stod för ett av ligans större genombrott när han ledde Flyers offensiv, som konstant tillhörde toppskiktet. På 77 matcher stod Giroux för 93 poäng (28+65) – den bästa noteringen i Flyers sedan Mark Recchis 91 poäng från säsongen 99/00. Finns det något man kan klaga på i Giroux spel är det hans vilja att hellre leta efter en passning än att själv skjuta några gånger extra, men det är också det enda.

Förutom att Giroux lyfte sitt eget spel till en ny nivå förbättrade han även spelarna runtomkring honom – framför allt Scott Hartnell. Säsongsinledningen var en stor besvikelse från Hartnells sida, men när han väl placerades jämte Giroux lossnade det. När säsongen summerades landade Hartnell på karriärsbästa 37 mål och 67 poäng – och belönades med ett nytt sexårskontrakt.

I Jaromir Jagrs frånvaro kommer nu Jakub Voracek, som påminner en del om just Jagr i sitt spel, att få chansen tillsammans med Giroux och Hartnell i förstakedjan. Voracek, som var en del av Carter-traden, stod för en stark första säsong i Flyers. Han hade främst en roll i andra- eller tredjekedjan och nådde 49 poäng – ett klart godkänt resultat och han har nu förhoppningar på sig om att kunna förbättra det ytterligare.

Andrakedjan i Flyers tillhör ligans största playoff performer sedan förra lockouten, nämligen Daniel Briere. 34-åringen kom inte riktigt igång under den gångna grundserien, men levererade som vanligt i slutspelet. Han behöver nu snäppa upp sig något under grundserien om Flyers ska kunna kompensera för de uteblivna målen som Jagr och James van Riemsdyk lämnar efter sig.

Mot slutet av säsongen visade Briere upp ett härligt samspel med Brayden Schenn, och de lär fortsätta att kampera ihop. Schenn hade en helvetisk säsongsinledning med en fotfraktur och en hjärnskakning, men imponerade med en rejäl forechecking och ett starkt fysiskt spel mot slutet av säsongen.

Sannolikt kommer Wayne Simmonds, en av de större överraskningarna i Flyers under den gångna säsongen, att husera tillsammans med Briere och Schenn. Att Simmonds skulle stå för en klockren arbetsinsats i byte efter byte och vara ett allmänt svin på isen hade alla förväntat sig – men att han samtidigt skulle stå för 28 mål och 49 poäng var en glad överraskning. Framför allt visade han sig vara en oerhört viktig kugge i Flyers framgångsrika powerplay, där han placerade sig framför motståndarnas målvakt. Totalt blev det elva mål i den spelformen.

Matt Read är en spelare som mycket väl kan bli aktuell för en topp-6-roll, sannolikt på Simmonds bekostnad i så fall. Han är en mycket skridskostark tvåvägsforward som imponerade stort under sitt första år i ligan, även om han redan har hunnit bli 26 år. Han kan spela på alla tre forwardspositioner, placeras på blålinjen i powerplay och dödar utvisningar; kort och gott är han en komplett spelare.

Det var flera spelare som imponerade för Flyers under den gångna säsongen – men det största utropstecknet av dem alla var Sean Couturier. Efter att ha blivit draftad som åttonde spelare totalt övertygade han enormt under training camp och spelade till sig en ordinarie plats. Framför allt var det hans mogna och ansvarsfulla defensiv som imponerade och ju längre säsongen led, desto större ansvar fick han. Han matchades ofta mot motståndarnas toppspelare och fick tunga minuter i numerärt underläge.

Hur Flyers formerar sin bottom-6 i övrigt är högst osäkert, och mycket beror på vem som placeras som fjärdecenter. Max Talbot är den spelare som är mest lämpad för den rollen, men han fyller samtidigt en viktig och effektiv roll som winger i en tredjekedja – och förtjänar topp-9-minuter efter en stark säsong, som resulterade i karriärsbästa 19 mål och en i övrigt lika solid arbetsinsats som alltid.

Även nygamle Ruslan Fedotenko kan tänkas blanda sig i kampen om den sista rollen i topp-9. Fedotenko debuterade i NHL för just Flyers säsongen 00/01, men blev tradad till Tampa Bay 2002. Sedan dess har han vunnit Stanley Cup med Lightning och Pittsburgh och har en förmåga att höja sitt spel en nivå när det vankas slutspel. Han är ansvarsfull och visar upp ett fint tvåvägsspel men är inte längre lika kvick som tidigare, vilket gör att han känns som ett frågetecken för topp-9.

Eric Wellwood bör ha spelat till sig en roll i någon form efter flera starka insatser under den gångna säsongen. Han hävdar sig väl ute på isen, både taktiskt och fysiskt, och har en mycket giftig skridskoåkning. Vill det sig väl kan han mycket väl vara redo för en större roll, men rimligtvis får han inleda i fjärdekedjan.

Den sista forwardsplatsen är än så länge väldigt öppen. Veteranenforcern Jody Shelley är inte i närheten av en ordinarie plats, men kan mycket väl få speltid om Laviolette & Co anser sig behöva en heavyweighter mot vissa motståndare. I vilket fall fyller Shelley en stor funktion i omklädningsrummet, där han är väldigt uppskattad, och bör vara en del av laget även under den kommande säsongen.

Energiknippet Zac Rinaldo, ligans näst mest utvisade spelare, har goda chanser att ta en ordinarie plats men behöver i så fall utveckla sitt spel generellt. Speedkulan Harry Zolnierczyk kommer att få speltid under en lång säsong, men är sannolikt för lik Wellwood för att gå in i samma kedja som honom. Tom Sestito är en större och kraftfullare variant av Rinaldo, och är dessutom en lite mer komplett spelare.

Slutligen har Ben Holmstrom vissa förhoppningar på sig om att kunna spela till sig rollen som fjärdecenter, vilket skulle kunna skicka upp Talbot som winger i tredjekedjan. Holmstrom, lagkapten för Adirondack Phantoms under den gångna säsongen, är stark i tekningscirkeln, ansvarsfull defensivt och bidrar alltid med energi – vilket är exakt vad man behöver få av en fjärdecenter. Kan han bara hålla en jämn nivå i match efter match är han sannolikt den som är mest lämpad i den rollen, under förutsättning att Talbot återfinns högre upp i kedjehierarkin.

Nyckelspelare:

Claude Giroux, Kimmo Timonen, Ilya Bryzgalov

Nyförvärv:

Luke Schenn – från Toronto – trade
Bruno Gervais – från Tampa Bay – free agent
Ruslan Fedotenko – från New York Rangers – free agent

Förluster:

James van Riemsdyk – till Toronto – trade
Jaromir Jagr – till Dallas – free agent
Matt Carle – till Tampa Bay – free agent
Sergei Bobrovsky – till Columbus – trade
Pavel Kubina – till HC Vitkovice (Tjeckien) – free agent

Svenskar:

Nicklas Grossmann, Andreas Lilja, Erik Gustafsson

Coach:

Peter Laviolette

Preliminär laguppställning:

Scott Hartnell – Claude Giroux – Jakub Voracek
Brayden Schenn – Daniel Briere – Wayne Simmonds
Ruslan Fedotenko – Sean Couturier – Matt Read
Eric Wellwood – Max Talbot – Tom Sestito

Kimmo Timonen – Braydon Coburn
Nicklas Grossmann – Luke Schenn
Marc-Andre Bourdon – Bruno Gervais

Ilya Bryzgalov (Michael Leighton)

Andra notabla spelare: Niko Hovinen, Erik Gustafsson, Andreas Lilja, Brandon Manning, Zac Rinaldo, Harry Zolnierczyk, Jody Shelley, Ben Holmstrom

---

Bästa nyförvärvet: Luke Schenn

Luke Schenn har en ojämn karriär i Toronto bakom sig, men har en skön potential. I egen zon är han effektiv och kan rensa undan framför egen målvakt. Han är ett fysiskt hot och tvekar inte att använda kroppen. Förhoppningsvis kan ett miljöombyte trigga igång den fortsatta utvecklingen igen.

Värsta förlusten: James van Riemsdyk

Likt Luke Schenn har James van Riemsdyk inte riktigt lyckats blomma ut, och har till på köpet varit skadedrabbad under sina första år i NHL. Skridskoåkningen och de offensiva instinkterna finns där, men frågetecken har lyfts kring hans arbetsmoral och vilja att ge sig in i den tuffaste trafiken. Att det finns mycket potential för att kunna bli en framgångsrik powerforward råder det dock ingen tvekan om.

Årets poängkung: Claude Giroux

Enbart en långtidsskada kan hindra Claude Giroux från att springa hem segern i Flyers interna poängliga.

Årets nykomling: Ben Holmstrom

Det är inte många nykomlingar som förväntas kunna vara redo för NHL den här säsongen, om det nu blir något spel. Ben Holmstrom kan mycket väl spela till sig en plats i fjärdekedjan och bör kunna hävda sig väl där.

Årets genombrott: Eric Wellwood

Speedkulan Eric Wellwood imponerade under den gångna säsongen och kan hävda sig i flera olika situationer och i flera olika kedjor. Mångsidigheten, skridskoåkningen och en skön inställning kan resultera i ett definitivt genombrott.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6. Philadelphia Flyers
7. Chicago Blackhawks
8. Carolina Hurricanes
9. Minnesota Wild
10. St. Louis Blues
11. San Jose Sharks
12. Washington Capitals
13. Nashville Predators
14. Detroit Red Wings
15. Tampa Bay Lightning
16. New Jersey Devils
17. Buffalo Sabres
18. Ottawa Senators
19. Dallas Stars
20. Colorado Avalanche
21. Phoenix Coyotes
22. Florida Panthers
23. Toronto Maple Leafs
24. Anaheim Ducks
25. Edmonton Oilers
26. Montreal Canadiens
27 Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets