Lagbanner

Tillbakablick: Todd Ewen - Anaheims första tuffing

Nuförtiden är Anaheim ett av ligans tuffaste lag med spelare som George Parros, Sean O’Donnell och Brad May – det har inte alltid varit så. I början var de relativt snälla, förutom en kille. Deras första tuffing, Todd Ewen

Todd Gordon Ewen var född 22:a mars 1966 i Saskatoon, Saskatchewan. Det var inte många som trodde att den lille parveln senare skulle bli en rejäl bit på 1.91 centimeter och 104 kilo. Hans uppväxt var lugn och sansad med mycket hockey som inledde sin karriär med Kamloops Oilers i Western Hockey League säsongen 1982-83 – då var han 16 år. Han blev dock borttradad till Naniamo Lakers under off-season men representerade aldrig dem då Naniamo flyttade till New Westminster.

Ewen blev kvar i New Westminster Bruins under de tre kommande säsongerna. Hans första år var hyggligt med 24 poäng och 176 utvisningsminuter på 68 matcher – tillräckligt bra för att han skulle bli draftad av Edmonton Oilers under sommaren 1984, detta då klubben valde honom med sitt åttonde val och som nummer 168 totalt. Edmonton var dock en av NHL:s bästa klubbar vid den här tiden så Ewen hade en lång väg kvar innan han skulle ta sig till NHL. Han blev kvar i New Westminster och presterade under den andra säsongen 31 poäng och 304 utvisningsminuter på 56 matcher. Sista året skulle dock bli hans bästa trots att inledningen var medioker för Ewens del. Vid jul hade han bara sex poäng men över 200 utvisningsminuter, aggressiviteten tog överhanden och spelet blev lidande och det skulle kräva en talangscout från Edmonton för att få rätsida på hans lir.

Scouten Barry Fraser berättade för Ewen att NHL och Edmonton var utom räckhåll om han bara skulle slåss, det måste även finnas utrymme för spel emellanåt. Ewen lärde sig av detta och när säsongen var slut så hade han 52 poäng och 289 utvisningsminuter på 60 matcher, dessutom hade han blivit utnämnd till WHL:s mest förbättrade spelare och blivit assisterande kapten. Dessvärre så gick dock inte New Westminster till slutspel varav han blev utlånad till Maine Mariners för att spela slutspel, dock utan att göra något större intryck. Något som skulle visa sig vara fallet för hela hans karriär när det gäller slutspel.

Ewen fick dock aldrig chansen med Edmonton. Träningslägret 1986 gick inget vidare och han skickades ner till farmarlaget Nova Scotia. Meningsmotsättningar mellan honom och Larry Kish resulterade dock att han blev bortbytt till St. Louis Blues under säsongen – i utbyte mot Shawn Evans.

St. Louis-sejouren i sig var inget fantastiskt. Under 1986-87 blev det 23 matcher medan följande säsong var hans bästa i St. Louis var hans bästa med 64 matcher, fyra mål, sex poäng och 227 utvisningsminuter. Det var också det året hans fick mest rubriker för att han lyckades proppa Detroit Red Wings fighter, Bob Probert. Probert var erkänd som en av NHL:s bästa fighters men stod ingen chans efter att Ewen hade landat sin högernäve, något ni kan se på följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=1-MkucShdFY

Även efter denna fight så var Ewen en av de som bäst stod upp mot Probert som kunde vara fullständigt hänsynslös. För Ewens del så var det nog hans finest moment och han fick mycket respekt runtom i ligan men lyckades inte cementera sig i St. Louis laguppställning. Säsongen 1988-89 var en besvikelse med mycket skador och året därefter byttes han bort till Montreal Canadiens som jagade Stanley Cup och behövde tuffhet i sin laguppställning. Ewen inledde bra i Montreal med tio poäng på 41 matcher och 158 utvisningsminuter men återigen var konkurrensen för hård i Montreal och han spenderade många matcher på läktaren under åren 1990 till 1992 (samt att han fick många skador). Ironiskt nog kom han tillbaka starkt till säsongen 1992-93 då han spelade 75 matcher och gjorde 14 poäng samt 193 utvisningsminuter men fick knappt någon speltid när det roliga började, NHL-slutspelet. En match blev det i slutspelet och han fick ingen speltid i finalmatcherna mot Los Angeles Kings och som Montreal vann med 4-1.

Under sommaren 1994 blev han bortbytt med svenske Patrick Carnbäck till expansionslaget Anaheim Mighty Ducks i vad som kom att bli klubbens första trade (mot ett tredjerundesval) – Ewen blev historisk! I Anaheim blev han utnämnd till assisterande kapten och hade ansvar tillsammans med sin partner in crime, fighterkompisen, Stu ”Grim Reaper” Grimson att beskydda Anaheims stjärnor, först Paul Kariya och sedermera Teemu Selänne. Ewen var älskad av fansen för sina fighter och den lojalitet han visade sina medspelare. Något som lagkompisarna också uppskattade. Hans första säsong blev en succé med nio mål, 18 poäng och 272 utvisningsminuter på 76 matcher. Dessutom var han en bidragande orsak till att Anaheim var ett av de bästa expansionslagen genom tiderna då de tog 71 poäng på 84 matcher under sin första säsong. De följande åren var inte lika bra för Ewen då han det bara blev 24 respektive 53 matcher de följande åren. Återigen kunde hans envetna skador, främst knä, tillskrivas dessa bleka siffror. Ewen var dock en älskad figur av fansen och det var en mindre chock då han inte blev erbjuden något nytt kontrakt inför säsongen 1996-97 av klubben.

Helt sonika valde Ewen att flytta lite mer söderöver och hamnade i San Jose Sharks men i det som kom att bli hans sista säsong var han en blek figur med bara två assists och 162 minuter på 51 matcher. Han försökte ta en plats till säsongen 1997-98 i San Jose men hans båda trasiga knän stoppade det och karriären tog slut.

När Ewen slutade stod han på 518 matcher i NHL och 1911 utvisningsminuter. Många undrar vad en fighter gör efter NHL men för Ewen har det bara gått framåt. Han blev författare varav hans mästerverk var barnboken, A Frog Named Hop (jag har inte läst boken så jag kan inte avgöra om det är Ewen som egentligen är Hop) men numera återfinns han i St. Louis där han och frugan Kelli är fastighetsmäklare samt han även tränar unga spelare på välgörenhetsbasis. Han känner dock fortfarande sviterna efter sina skador och har under årens lopp genomgått 15 operationer – främst för sina knän och fingrar (han hävdar att han har brutit varje finger minst två gånger).

Todd Ewen som fighter var ingen lätt historia för motståndarna. Han var stor och stark samt att han inte backade ner för någon. Han var alltid villig att slåss mot de bästa och vek inte ner sig lätt. Enligt många en underskattad fighter. Om man ska tro sidan www.dropyourgloves.com så hade Ewen 187 slagsmål i NHL varav han vann 54 procent av dessa – om det stämmer låter jag vara osagt. En sak är dock säker, Ewen banade vägen för Parros och Co. i Anaheim och även det som kom att bli grunden i det Anaheim som vann säsongen 2006-07 med sin tuffhet men även skicklighet.

Spelarfakta:

Todd Ewen

[518 GP] [36 G] [40 A] [76 P] [1911 PiM]
Position: RW
Säsonger: 11
Klubbar: St. Louis Blues [1986-1990], Montreal Canadiens [1990-1993], Anaheim Ducks [1993-1996], San Jose Sharks [1996-1997]

Ken Söhrman2008-09-14 19:00:00
Author

Fler artiklar om Anaheim