Reflektioner från uttåget 2009
Idag är det sorg. Anaheim är inte längre med och slåss om Stanely Cup-pokalen.
95 matcher senare var det då över – igen. Jag behövde lite distans innan jag kände att jag kunde göra en rättvis bedömning av situationen. Det går inte att komma ifrån på vilket grymt sätt det hela slutade. Dan Cleary avgör med världens skitmål, typiskt Detroit. Inte att göra massa skitmål då utan att avgöra sent på matcherna.
Idrott är så mycket mer än att bara ha kul. Har ni tänkt på det? Ibland tror jag att jag är världens sämsta förlorare, försöker alltid vända på det och försvarar alltid mig genom att säga att det kallas vinnarskalle. Då hatar man att förlora.
Nu är alla mina lag borta från titlar i alla dess bemärkelser. Anaheim rök som bekant igår, HV71 som torskade årets sm-final mot Färjestad och Arsenal som inte alls varit bra i år. Ändå kan jag hitta en gemensam nämnare – inget av lagen kändes sådär riktigt heta under säsongens gång.
Återigen till Ducks. Största orsaken till att jag trodde på att Anaheim skulle slå ut Detroit (för det trodde jag verkligen) var att Detroit vann Stanley Cup ifjol. Då brukar det alltid vare sig man vill eller inte smyga sig in en liten mättnad hos spelarna. Trodde jag i alla fall.
Men nu när jag tänker efter en andra gång så kanske det hela handlar om vinnarmentalitet istället? Detroit har faktiskt byggt upp en otrolig vinnarmentalitet i föreningen genom årens gång, likaså Manchester United. Oj, nu berömde jag de två lagen jag verkligen ogillar mest av alla. Antar att man måste vara stor i nederlaget.
Nästa säsong vill jag inte se följande spelare i Anaheim Ducks:
Chris Pronger – Tjänar alldeles för mycket i förhållande till vad han presterar. Trög, orörlig och känns inte ens farlig från offensiv blå längre. Man ska dock inte ta bort vad han gjort för klubben, mycket var hans förtjänst att laget vann Stanley Cup för 2 år sedan. Men allting har ett slut, tack och adjö Chris!
Rob Niedermayer – Har varit helt under isen i år. Beror inte på att hans gamla kedjekamrater Påhlsson och Moen försvann, för han var dålig innan dess också. Ser hellre en ung och hungrig spelare på hans plats i en framträdande checking-line.
Jean- Sebastien Giguere – Giggy har varit länge i klubben men nu har han kört fast. Har inte lyckats hitta tillbaka till den forna formen från 2007 som var den viktigaste faktorn till guldet. Nu finns en viss Jonas Hiller i laget och där har vi en framtida stormålvakt i många år.
Det är ingen idé att betygsätta spelarna efter slutspelet. Min kollega Elfstrand gjorde det på ett utmärkt sätt efter grundseriens slut och ingen har väl egentligen höjt eller sänkt sig sedan dess. Jo förresten, Bobby Ryan tappade den fina formen som förde Ducks till playoff tråkigt nog. Även Selänne hade jag hoppats på mer ifrån, men han har inte tillräckligt bra spelare omkring sig för att göra fler mål just nu.
Nu är det snart sommar och första juli närmar sig med stormsteg. Vem vet vad som händer då? Vi kanske plockar in Jay Bouwmeester och Mats Sundin! Drömma kan man ju alltid göra.
Avslutningsvis lånar jag ett citat från Per Elofsson till oss Ducks-fans som fortfarande lider sedan igår – ”Det är bara att bryta ihop och komma igen!”
Väl mött nästa säsong igen!
