Lagbanner
Todd Marchant: Jag har pratat med Chris Pronger massvis de senaste dagarna
Nummer 22 fortsätter i Ducks

Todd Marchant: Jag har pratat med Chris Pronger massvis de senaste dagarna

Todd Marchant ger i en lång intervju sin syn på hans nya kontrakt, rollen i laget och förlusterna av Chris Pronger och Francois Beauchemin.

Om förhandlingsprocessen…

Vi hade kontakt med Ducks före första juli för att se om det fanns något intresse att re-signa mig men villkoren var lite av ett problem för båda parter. Första juli kom och jag fick erbjudanden från andra klubbar. Många erbjudanden innehöll ett 2-års kontrakt och det var då jag återigen vände mig till Ducks för att se om de hade något liknande att erbjuda. Jag hade redan från början uttryckt att Anaheim var mitt förstaval och det var här jag ville vara. Direkt efter att vi kom överens om kontraktslängden gick det hela mycket snabbt.

Min fru och jag är nöjda med att vara en del av Ducks-familjen i ytterligare 2 år. Förhoppningsvis kan jag hjälpa laget dit där vi vill vara. Absolut, vi diskuterade att lämna, frugan jag själv och min agent. Det var ganska nära, för att vara ärlig. Men jag klargjorde hela tiden att det var i Anaheim jag ville spela. Det sa jag till Bob (Murray) i vårt sista möte och det sa jag även till er journalister.

Jag tror och Bob håller nog med när jag säger att jag fortfarande håller på den högsta nivån. Det tycker jag att jag bevisade föregående säsong och även i slutspelet. Jag ser fram emot att komma tillbaka till södra Kalifornien och till lagets training camp. Jag kommer stanna i New York till mitten av augusti sedan kommer jag tillbaka.


Om sin övertygelse om sig själv som spelare under kontraktsförhandlingarna…

Jag citerar från Bob Murray som pratade om min rörlighet på isen och min blotta närvaro i omklädningsrummet som något han värderade högt. Det finns många spelare som är svåra att värdera, spelare som gör så otroligt mycket. Det är lätt att värdera en spelare som gör 30 mål, 60 poäng och som spelar i powerplay och allt det där.

Någon som mig själv som blockerar skott, dödar utvisningar och är en ledare i omklädningsrummet, sådant står aldrig i de officiella matchrapporterna men dessa spelare finns i framgångsrika lag och fyller dessa uppgifter. Jag är glad att Anaheim Ducks inser vad jag gör och uppskattar mig för det.


Om förlusterna av Francois Beauchemin och Chris Pronger…


Vi hade inte Beauch med oss under större delen av säsongen. Han är en enastående spelare och var en väldigt fin lagkamrat. Uppenbarligen så önskar vi honom inget annat än allt gott i Toronto. Han var i en annorlunda situation än många av oss andra.

Med Chris var löneläget som det var, Ducks kände inte att de kunde behålla både Scotty och Chris. Bob fick möjligheten att göra en deal som skulle ta tillbaka Lupes (Joffrey Lupul), få hit en ung talang som Luca Sbisa och 2 draftval. Det kommer hjälpa oss i framtiden och vem vet vad det kommer ge redan kommande säsong.

Jag har pratat med Chris massvis de senaste dagarna och han var en väldigt god vän och en fin lagkamrat. Jag önskar honom det bästa men tyvärr så var det tid för honom att gå vidare.
Båda spelarna kommer vara saknade, men det ger samtidigt en möjlighet för någon annan att visa sin potential och att de kan spela det här spelet. Brett Festerling fick chansen förra säsongen när Beauch blev skadad och gjorde det väldigt bra. Det gjorde även Brendan Mikkelson och Brian Salcido som skrev nytt kontrakt trots att han bara spelade en handfull matcher. De här killarna kommer få sin chans att bli vardagliga NHL-spelare.


Om hur ledarskapsrollen ökar på övriga veteraner i Ducks nu när Pronger lämnat…

Jag tycker inte nödvändigtvis att pressen ökar på oss övriga veteraner, utan det ger någon annan chansen att ta ett kliv upp och bli en ledare. Du behöver inte titta längre än till Ryan Getzlaf som var alternativ kapten förra året och tog sitt spel upp ytterligare en nivå och dessutom blev en kille som andra ser upp till i omklädningsrummet.

Detta är en möjlighet för Corey Perry att ta en mer ledande roll. I slutändan är det dessa spelare som andra kommer att se som ledare. Det enda jag kan göra som spelare och som person är att fortsätta göra saker som gjort mig framgångsrik. Det innebär att jobba hårt varje dag och visa arbetsetiken som hållit mig i den här ligan i 15 år. Det är något unga killar kan lära ifrån.


Om statusen på foten som han opererade för benbrott förra månaden…

Det var en oroelse för många lag, Ducks inkluderat. Jag har precis börjat med fysisk terapi och gjorde en röntgen innan jag lämnade Kalifornien och allt ser bra ut. Jag måste göra nya tester och röntgen sex veckor efter operationen för att se att allt är okej men alla indikationer tyder på att det går bra. Jag ser inga problem och det gör inte heller läkarna. Jag har inte haft några bakslag och förväntar mig att vara redo när campen drar igång.


Om hans tankar på att avsluta karriären…

Allting är möjligt. Jag fick samma fråga under slutspelet och jag blev ganska överraskad måste jag säga för att det har jag inte ens tänkt på. Mitt nya 2-årskontrakt kan mycket väl vara mitt sista. Som sagt, allt är möjligt. Det kunde ha slutat för 10 år sedan. Mitt mål och fokus är att vara i så bra form som möjligt de kommande två åren. Efter det får vi se vad som händer, jag kanske kommer ha två kanonår och sen köra på två till. Det vet jag ju inte nu. Just nu är jag bara exalterad att få komma tillbaka och spela och särskilt för Anaheim Ducks.


Källa: Anaheim Ducks officiella hemsida.

Rickard Franssonricfr253@student.liu.se2009-07-08 02:10:00
Author

Fler artiklar om Anaheim