svenskafans-logo
NHLNHL
Analys av off-season – backarna: ”Största sen Pronger-traden”

Analys av off-season – backarna: ”Största sen Pronger-traden”

Vi tittar lite närmare på Chuck Fletchers agerande under sommaren. Nu är det dags för backarna.

Sommaren har minst sagt bjudit på aktivitet i Philadelphia. Chuck Fletchers utrensning kan närmast jämföras med Paul Holmgrens dito sommaren 2011.

Det var då som Mike Richards och Jeff Carter skickades till Los Angeles respektive Columbus. Vidare gjorde Ville Leinos lönekrav att man tvingades släppa honom efter ett fint genombrott. Man gjorde sig även av med Kris Versteeg efter att ha betalat hyfsat dyrt för honom vid föregående trade deadline.

In kom istället Ilya Bryzgalov, Wayne Simmonds, Brayden Schenn, Jakub Voracek, Jaromir Jagr, Max Talbot och några draftval som kom att bli lyckosamma (Sean Couturier och Shayne Gostisbehere).

Nu har Chuck Fletcher alltså levererat något liknande. Över de senaste veckorna har Jakub Voracek, Shayne Gostisbehere, Nolan Patrick, Phil Myers, Robert Hägg och Brian Elliott försvunnit, tillsammans med en rad draftval. Det är en inte helt obetydlig del av de senaste årens stomme.

Ryan Ellis, Rasmus Ristolainen, Cam Atkinson, Keith Yandle, Nate Thompson, Martin Jones och Derick Brassard har anslutit. Det är att skaka om och Chuck Fletcher har onekligen satt sin prägel på rostern inför säsongen 21/22.

Vi tittar nu närmare på hans agerande under sommaren. Målvaktspositionen var först ut och nu är det dags för backarna.

---

Analys av off-season – backarna:

Det har sannerligen bjudits på förändringar i försvaret. Chuck Fletcher har bytt ut hälften av vad som får antas vara den ordinarie försvarsbesättningen.

Shayne Gostisbehere, Phil Myers och Robert Hägg har alla lämnat. In kom Ryan Ellis, Rasmus Ristolainen och Keith Yandle. Kvar har vi Ivan Provorov, Travis Sanheim och Justin Braun, samt Sam Morin, Cam York och Egor Zamula en bit ner på Philadelphias depth chart.

Vi betar av nyförvärven lite mer utförligt, men börjar med en summering av spelarna som lämnade.

Förlusterna

Det har cirkulerat traderykten kring Shayne Gostisbehere en längre tid. Redan under förra off-season ska det ha varit aktuellt och det fortsatte även under den gångna säsongen. I mars placerades han exempelvis på waivers – dock utan intresse från övriga ligan. Det bristande intresset för Ghost visade sig sedan också när Flyers fick betala relativt dyrt – en 2nd rounder och en 7th rounder – för att Arizona skulle ta honom.

De senaste åren har Gostisbehere haft svårt att nå de fantastiska höjderna från hans rookiesäsong och säsongen 17/18. Han har blivit petad då och då och att hans framtid låg någon annanstans kändes väldigt sannolikt när Chuck Fletcher förvarnade om stora förändringar.

Även Phil Myers fick flytta på sig, och det kanske överraskade lite mer. Myers var en av spelarna i den nya generationen som Flyers la en hel del förhoppningar på. Han har alla ingredienser för att bli en högst användarbar topp-4-back – storlek, skridskoåkning och puckhantering – och såg också väldigt lovande ut under säsongen 19/20.

Den gångna säsongen blev däremot ett steg tillbaka när Myers väntades axla en ännu större roll. Han var inte mogen uppgiften – eller så var det omgivningen som drog ner honom. Oavsett vilket var han en besvikelse. Men när man faktiskt kunde få loss Ryan Ellis från Nashville är det rimligt att de ber om honom i utbyte – Myers kan säkert lyfta sig igen jämte exempelvis Mattias Ekholm – och det är ett byte som Flyers gör alla dagar i veckan.

Slutligen har även Robert Hägg lämnat, som en del av Rasmus Ristolainen-traden. Hägg är en NHL-spelare, men en begränsad sådan. Tyvärr har han däremot använts alldeles för mycket av såväl Dave Hakstol som Alain Vigneault och han kommer inte vara saknad i Philadelphia.

Ryan Ellis – ”Det perfekta alternativet”

Chuck Fletchers viktigaste uppgift under off-season var att hitta en naturlig partner till Ivan Provorov. Dels för att Provorov rent individuellt behöver en solid partner för att komma loss, dels för att lagbygget behöver det om man hoppas kunna utmana fullt ut.

In kom alltså Ryan Ellis och han får nästan ses som det perfekta alternativet. Om Matt Niskanen fick ut det bästa av Ivan Provorov – vad borde då inte Ryan Ellis kunna göra?

Flyers var som sagt på jakt efter en högerfattad toppback och det är inte orimligt att påstå att Ellis var den mest attraktiva spelaren. Andra alternativ – Seth Jones och Dougie Hamilton, exempelvis – kom med massiva kontraktsförlängningar och i Jones fall rapporterades tradekostnaden dessutom vara väldigt hög.

I Ellis får man nu en etablerad toppback på ett avsevärt mycket billigare kontrakt. $6,25 miljoners cap hit är sannerligen ett bra pris för vad Ellis bidrar med om man blickar ut över backkontrakten som har delats ut över sommaren. 30-åringen kommer visserligen med term, men Flyers är inte i ett läge där man ska oroa sig över 2025 idag.

Flyers måste göra avtryck omgående. Efter tio års besvikelse – som mer eller mindre kulminerade i mars – måste fokus vara kortsiktigt. Man behöver vinna tillbaka fansens förtroende (och pengar…) och samtidigt bli relevanta innan Claude Giroux blir allt för gammal.

Ellis har varit en uppskattad, men också aningen underskattad, försvarare i många år nu. Han har varit såväl en analytics darling som en old school-favorit – vilket i ärlighetens namn inte är allt för vanligt trots allt.

Han har skridskoåkningen, produktionen, skottet, handlederna, passningarna, defensiven – allt. Chuck Fletcher har påpekat hur effektiv han är i sitt transition game, vilket var en stor svaghet i Flyers förra säsongen.

Nu ska det sägas att Ellis kommer med ett litet frågetecken. Den gångna säsongen var ett steg tillbaka från hans normalt sett höga nivå. Rimligtvis kan det – förhoppningsvis – förklaras med en trasig knoge som gjorde att han bara kom upp i 35 matcher. Tidigare år har han missat matcher på grund av en knäskada (17/18) och hjärnskakning (19/20).

Vid första anblick kan det framstå som en skadedrabbad 30-åring, men en trasig knoge på grund av ett blockat skott och en hjärnskakning på grund av en dåraktig Corey Perry kanske inte kvalificerar Ellis som skadedrabbad?

Även med den gångna säsongen i bakhuvudet är det här en trade man gör utan att tveka, i synnerhet som priset i allra högst grad var överkomligt. Med Ellis på plats är det inga problem att undvara Phil Myers och Nolan Patrick kommer inte bli saknad i Philadelphia.

I teorin är Ryan Ellis allt som Flyers behöver. Nu är det bara att vänta in oktober för att bli övertygad i praktiken också.

Rasmus Ristolainen – Chansningen

Om Ryan Ellis är en mycket imponerande värvning som möttes av mer eller mindre eniga jubelrop så är Rasmus Ristolainen något helt annat.

Finländaren är kanske det tydligaste exemplet på analytics vs. old school-tänket i NHL. Hans storlek och fysiska inslag i kombination med poängproduktion och det faktum att han är högerfattad gör honom attraktiv enligt den äldre skolan.

Analytics-gemenskapen hävdar snarare det motsatta och Ristolainen är minst sagt svår att förhålla sig till.
 


Siffrorna har varit tydliga under i princip hela Ristolainens karriär. I bästa fall har han varit en försvarare som inte bidrar så värst mycket – i värsta fall har han varit en försvarare som skadar sitt lag.

Att betala dyrt för det är både fascinerande och oroväckande – i synnerhet som man några veckor tidigare gjorde en fantastisk trade för Ryan Ellis.

Man kan absolut tycka att Flyers var för bekväma framför och runt omkring sin egna målbur, det är nog få som skulle argumentera emot det. Man kan också tycka att Ristolainen har kvaliteter som kan tillföra något där. Ristolainen har även producerat bra i powerplay, så kanske kan han tillföra något även där.

Frågan är bara om det kompenserar för allt det andra…

5-on-5-siffrorna är som sagt mördande för Ristolainen. Det är rimligt att ställa sig frågande till hur mycket omgivningen och förutsättningarna i Buffalo har påverkat honom. Det är också rimligt att ställa sig frågande till beslutet att slänga in honom i NHL så pass tidigt efter draften som Buffalo gjorde.

Men hur rimligt är det att förvänta sig att Ristolainen nu kommer att vara något annat än vad han har varit i åtta säsonger?

Kan ett miljöombyte verkligen ge den effekten? Nog för att man måste tro att han nu kommer till en bättre omgivning och inte behöver ta på sig en lika stor roll bakom Ryan Ellis… men all rimlighet säger att man inte direkt ska förvänta sig några stordåd.

Ristolainen kommer i alla fall bara med ett år kvar på sitt kontrakt. Ur den aspekten är det en chansning man kan ta. Men man betalade ett högt pris för den chansningen. Att bli av med Robert Hägg skadar inte, men att ge upp en 1st rounder och en 2nd rounder i en budgivning för Ristolainen är saftigt.

Dessutom behövde man ju betala Arizona – bland annat en 2nd rounder – för att ta sig an Shayne Gostisbehere så att man kunde bereda plats åt Ristolainen.

Ristolainen har vissa spännande inslag, det ska inte förnekas, men som helhet är han en massiv chansning.

Keith Yandle – Budgetlösningen

Inför free agency kändes det som att Chuck Fletcher skulle hålla den sjätte och sista ordinarie backplatsen öppen för Cam York. Under training camp skulle man sedan se hur hans status var. Så blev det inte.

Den sista stora backvärvningen som Flyers gjorde blev nämligen Keith Yandle.

På ett sätt är det tråkigt att York får ytterligare ett hinder framför sig, men det är samtidigt rimligt att Fletcher tar in en veteran. Inför den gångna säsongen chansade man på att ungdomarna skulle ta kliv och hjälpa till att bära laget – och man blev rejält brända. Det har blivit tydligt att Flyers inte vill riskera något liknande nu.

Yandle kom in på ett billigt ettårskontrakt ($900 000 cap hit) efter att ha blivit utköpt av Florida några dagar tidigare. Han får ses som en vettig budgetlösning och ersättare till Shayne Gostisbehere som powerplay-specialist.

I just powerplay är den numera 34-årige Yandle fortfarande en tillgång. Över de tre senaste säsongerna har han ligans åttonde bästa Points/60 i powerplay (5,9) bland backar med minst 300 PP-minuter under den perioden. Det är klart bättre än Gostisbehere (3,4), Ivan Provorov (3,55) och Travis Sanheim (3,01), som är Flyers tre mest använda PP-backar under den perioden.

Yandle återfinns i topp-10 även gällande Assists/60 (5,14) och First Assists/60 (3,33), men är aningen sämre än såväl Gostisbehere som Provorov när det kommer till Goals/60. Yandle slår sig ändå in på topp-30 med 0,76.

Tittar vi bara på den gångna säsongen faller Yandle ner något i de olika kategorierna, men landar ändå på topp-20 eller topp-30 bland backar med minst 100 powerplay-minuter. Gällande First Assists/60 han däremot fortfarande en topp-10-placering.

Kort och gott må han ha varit för dyr för Florida, men han är fortfarande en högst användbar powerplay-back.

Det ska sägas att Yandle oftast var på isen med Floridas förstauppställning, där Aleksander Barkov och Jonathan Huberdeau exempelvis ingår. Den har även inkluderat en skytt som Mike Hoffman och en net front presence som Patric Hörnqvist.

Det är långt ifrån självklart att Yandle tar backrollen i Flyers förstauppställning. Flyers verkar vara bestämda i sin åsikt att Provorov ska spela där och nu har dessutom såväl Ryan Ellis som Rasmus Ristolainen – två användbara PP-backar – anslutit. Men det vore onekligen en udda värvning om man inte avser använda honom i just powerplay, ty 5-on-5-spelet kan vara begränsat.

Yandle kan vara en tillgång i passningsspelet och kan transportera puck, men behöver rimligtvis matchas kontrollerat. Han borde paras ihop med Justin Braun och det är ett par som, på det berömda papperet, borde komplettera varandra.

Slutligen kommer Yandle med 922 raka matcher under bältet och har Doug Jarvis rekord (964) inom räckhåll. Det blev stora rabalder när Florida var på väg att peta honom under den gångna säsongen och vi kan räkna med något liknande om samma situation skulle uppstå i Flyers. Det är onekligen en cirkus som man gärna vill vara utan.

Summering:

Flyers tre backvärvningar utgör onekligen tre olika profiler. Ryan Ellis är en odiskutabel stjärnvärvning, Rasmus Ristolainen är en ifrågasatt chansning och Keith Yandle kommer med lite fyndpotential.

Men de har också en sak gemensamt – alla tre beskrivs som dedikerade idrottsmän och ledartyper, i Yandles fall ska han dessutom vara en rejäl humörhöjare. Det har varit ett tema genom hela Chuck Fletchers sommar och får en onekligen att fundera över hur illa ställt det var i Flyers omklädningsrum föregående säsong.

Intangibles likt dessa är så klart inte utan betydelse, men smått omöjligt att utvärdera och ta ställning till.

Tittar vi istället på några av de största bristerna i Flyers försvar under den gångna säsongen så har Chuck Fletcher definitivt försökt åtgärda dem. Flyers transition game var under all kritik och där har man uppgraderat sig rejält bara genom att få in Ellis. Men även Yandle och förhoppningsvis även Ristolainen kan bidra där.

Positionsspelet och spelet runt egen kasse var två andra problem. Även här kommer Ellis bli en tillgång och i teorin hoppas man att Ristolainens fysiska inslag ska hjälpa till.

Det är svårt att bedöma nyförvärven som en enhet med tanke på hur olika profiler det som sagt rör sig om. Ryan Ellis är en utomordentligt fin värvning som blir ett omedelbart lyft. Det är inte fel att påstå att han är den största värvningen som Flyers har gjort sedan Chris Pronger 2009.

Ristolainen är en chansning som det nog inte finns något liknande att jämföra med, i alla fall inte i Flyers närhistoria. Chuck Fletcher riskerar en hel del här, men faller allt det andra på plats kan man definitivt överleva en Ristolainen-flopp – i synnerhet som han bara har ett år kvar på kontraktet.

Slutligen kommer Yandle med low risk, high reward-potential. Som powerplay-specialist är han alltjämt en tillgång och i rätt roll bör man även kunna få ut ett dugligt 5-on-5-spel från honom.

Fletcher ville förändra försvarsbesättningen och har alltså nu bytt ut hälften av de ordinarie spelarna. Han höll minst sagt sina löften om förändringar, men kombinationen av en briljant Ellis-trade och en väldigt dyr chanstagning på Ristolainen förbryllar helt klart.

Sommarens viktigaste – en högerfattad toppback – blev dock en brutal home run och bara det gör att försvarsbesättningen ser så oerhört mycket mer spännande ut.

--- 

Statistiken är hämtad från Evolving-Hockey och Natural Stattrick.
 

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2021-09-01 16:30:00
Author

Fler artiklar om Philadelphia