Analys av off-season – målvakterna: ”Säsongen lever och dör med Hart”

Vi tittar lite närmare på Chuck Fletchers agerande under sommaren. Först ut är målvaktspositionen.

Sommaren har minst sagt bjudit på aktivitet i Philadelphia. Chuck Fletchers utrensning kan närmast jämföras med Paul Holmgrens dito sommaren 2011.

Det var då som Mike Richards och Jeff Carter skickades till Los Angeles respektive Columbus. Vidare gjorde Ville Leinos lönekrav att man tvingades släppa honom efter ett fint genombrott. Man gjorde sig även av med Kris Versteeg efter att ha betalat hyfsat dyrt för honom vid föregående trade deadline.

In kom istället Ilya Bryzgalov, Wayne Simmonds, Brayden Schenn, Jakub Voracek, Jaromir Jagr, Max Talbot och några draftval som kom att bli lyckosamma (Sean Couturier och Shayne Gostisbehere).

Nu har Chuck Fletcher alltså levererat något liknande. Över de senaste veckorna har Jakub Voracek, Shayne Gostisbehere, Nolan Patrick, Phil Myers, Robert Hägg och Brian Elliott försvunnit, tillsammans med en rad draftval. Det är en inte helt obetydlig del av de senaste årens stomme.

Ryan Ellis, Rasmus Ristolainen, Cam Atkinson, Keith Yandle, Nate Thompson och Martin Jones har anslutit. Det är att skaka om och Chuck Fletcher har onekligen satt sin prägel på rostern inför säsongen 21/22.

Vi tittar nu närmare på hans agerande under sommaren och börjar med målvaktspositionen.

---

Analys av off-season – målvakterna:

Målvaktspositionen är den lagdel där förändringarna var som minst, men det betyder inte att det är ett ointressant inslag. Att Philadelphia skulle ge upp om Carter Hart var aldrig aktuellt. Istället handlade sommaren om att hitta en ny backup till honom – och där blev svaret alltså Martin Jones.

Flyers säsong lever eller dör sannolikt med Carter Hart, men vi börjar med Jones.

Jones i San José

Den numera 31-årige Jones kom ursprungligen fram i Los Angeles men landade så småningom i San José, via Boston. I Kings var han bland annat med om att vinna Stanley Cup 2014 och fina prestationer bakom Jonathan Quick gjorde att han pekades ut som en målvakt som var redo för betydligt mer än en backup-roll.

Los Angeles skickade honom till Boston i traden som tog Milan Lucic till Kings sommaren 2015. Några dagar senare flippades Jones sedan vidare till San José där den då 25-årige Jones skulle ta över målvaktsansvaret från Antti Niemi.

De första tre åren gick bra. Jones spelade 65, 65 respektive 60 matcher noterades för stabila siffror (37-23-4, 35-23-6 respektive 30-22-6 record samt 91,8, 91,2 respektive 91,5 i Sv%).

Efter flera år där San José hade målats upp som en contender som aldrig nådde hela vägen fram hade man missat slutspel helt och hållit säsongen 14/15 och det såg ut som att Sharks fönster var på väg att slå igen. Säsongen 15/16 tog man sig däremot hela vägen till Stanley Cup-final. Där blev visserligen Pittsburgh för svåra, men Jones gjorde ett bra slutspel.

Jones fortsatte att ligga på en relativt hög och stabil nivå i ytterligare två år, men 18/19 hände någonting. San José tog sig visserligen till Conference-final via starka segrar mot Vegas och Colorado, men Jones siffror dalade.

Under de tre senaste åren har hans räddningsprocent landat på 89,6 vid alla tre tillfällena och efter Conference-finalen har Sharks missat slutspel två år i rad. Nu kan man visserligen hitta många faktorer som har påverkat det – Joe Pavelski lämnade och flera nyckelspelare (Erik Karlsson, Brent Burns, Logan Couture och Timo Meier) har underpresterat – men Jones prestationer är onekligen en del av det.

I somras tog så hans tid i San José slut. Doug Wilson köpte ut Jones från det sexårskontrakt han signerade sommaren 2017 men som började ticka in först till säsongen 18/19.

Varför Jones?

Att Philadelphia skulle gå efter sin backup via free agency kändes tämligen självklart. Dels fanns det så pass många alternativ där, dels hade man redan gett upp många tillgångar i andra trades.

Att det blev just Martin Jones överraskade något, men är kanske ändå rätt så logiskt. Flyers signade honom till ett ettårskontrakt värt $2 miljoner.

Jonathan Bernier hade pekats ut som ett väldigt fint alternativ, men fick både ett för stort kontrakt och utlovad – får man anta – startroll i New Jersey. Braden Holtby verkade vilja stanna kvar i Western Conference. Linus Ullmark fick dollarsäckar och större roll i Boston. Frederik Andersen och Laurent Brossoit valde Carolina respektive Vegas, vilket inte direkt är orimligt. Petr Mrazek var nog aldrig aktuell med tanke på förra sejouren i Flyers och blev dessutom för dyr.

Jaroslav Halak är väl den man kan fundera över, men med bonusar kan han kosta $1 miljon mer än Jones – och det kan vara en rätt stor skillnad med tanke på hur tight många lag ligger mot lönetaket. Dessutom är Halak 36 år och hade droppat av lite under föregående säsong. Det är inte så värst kontroversiellt om man inte såg honom som så aktuell.

Hastigt och lustigt var inte de rimliga alternativen så värst många.

Riskerna och möjligheterna med Jones

Martin Jones har varit en medioker målvakt de senaste åren, om vi ska vara lite snälla. Visserligen kan det som sagt finnas förmildrande omständigheter då nyckelspelarna framför honom i San José inte direkt har levererat som man hoppats, men det går givetvis inte att blunda för Jones tillkortakommanden.

Räddningsprocenten i sig – 89,6 i tre år i rad – säger en hel del. Det gör även hans totala räddningsprocent i fem-mot-fem-spelet över de tre senaste åren, 89,71. Det är den sämsta noteringen av de 33 målvakter som har haft mest att göra de senaste tre åren.

Vidare ger även Jones bedrövliga GSAA och GSAx – Goals Saved Above Average respektive Goals Saved Above Expected – tydliga indikationer. Hans GSAA (-63,46) är överlägset sämst bland gruppen vi nämnde ovan. Näst sämst är Jonathan Quick (-37,54) följt av Braden Holtby (-24,36). Som jämförelse toppar Andrei Vasilevskiy listan på 37,7.

Angående GSAx hittar vi Jones i botten även där, med -52,09. Devan Dubnyk (-43,77) är näst sämst medan Connor Hellebuyck (24,56) toppar listan. Vidare är även Jones HDSv% (79,7) på en låg nivå.

Den spontana reaktionen är så klart att rygga tillbaka när man ser Jones prestationer. Sannolikheten att han kommer att fortsätta vara skakig är inte direkt obefintlig, men finns det fog för att hoppas att han kan vara en uppgradering från Brian Elliott och kanske pressa Carter Hart?

Förhoppningen är ju att Jones är ett reclamation project. Han har varit en stabil och pålitlig målvakt tidigare – det är inte så att hela hans karriär har varit skräp. Nu återförenas han också med Kim Dillabaugh, Flyers nuvarande målvaktscoach som var ansvarig för målvaktsutvecklingen i Los Angeles när Jones kom fram där.

Flyers fick ut ett antal bra år av Steve Mason när han anslöt i en liknande situation, även om det var en annorlunda ledning och coacher då.

Men vill man hitta hopp – och det vill väl ändå de flesta fansen – så är det nog här man ska gräva. Kanske kan ett utköp och miljöombyte också skaka liv i en falnande karriär.

Det ska också konstateras att Jones inte är värvad med avsikten att göra honom till etta, det vore minst sagt oroväckande om så vore fallet. Säsongen lever och dör som sagt med Carter Hart – och så länge han gör sitt klarar man sig med en hygglig målvakt. Det såg vi exempelvis säsongen 19/20. Då landade Brian Elliott på 89,9 Sv% över 31 matcher och Flyers placerade sig tvåa i Metropolitan Division när grundserien avbröts med ett tiotal matcher kvar.

Jones borde kort och gott vara duglig i rollen som backup. Behöver man använda honom mer än så börjar det bli svettigt, vilket då för oss in på Carter Hart…

Var står Carter Hart?

Ryan Ellis hit och Rasmus Ristolainen dit. Den överlägset största nyckelfaktorn i defensiven ligger i att Carter Hart studsar tillbaka.

Hart gick från en mycket kvalificerad målvakt under 19/20, i synnerhet visade han framfötterna i slutspelet, till en av de värsta under 20/21. Det fanns många brister i Flyers under den föregående säsongen – det kollektiva försvarsspelet var bedrövligt och backarna kunde knappt hantera pucken – men det största problemet var att Hart kollapsade fullständigt.

Det har spekulerats i att han hade problem med att justera sitt spel, att han inte lyckades åtgärda sina problem eftersom det knappt fanns några träningstillfällen på grund av det täta schemat och/eller det faktum att isoleringen under pandemin satte sig hårt på honom. Kanske var det bara en mellansäsong – alla målvakter kan ha en sådan – som med tanke på alla omständigheter utvecklade sig till den perfekta stormen.

Det var i alla fall mörka siffror som präglade Harts 20/21. Hans räddningsprocent i alla situationer landade på 87,7. I fem-mot-fem-spelet var den siffran 88,73. Hans HDSv% blev 76,6. Vidare landade hans GSAA på -17,03 och hans GSAx på -18,88.

Nyligen skrev Hart på ett nytt treårskontrakt värt $3,979 miljoner per säsong. Det är så klart inte det där stora kontraktet som pratades om efter förra säsongen, men ändå ett tydligt besked att Flyers tror på honom – samtidigt som man nog är väldigt glada över att man inte signade upp honom ännu dyrare inför säsongen.

Förhoppningen är att en lång sommar och ordentliga förberedelser inför kommande säsong får Hart rätt kalibrerad igen. Då har Flyers en väldigt framträdande målvakt – och bara det, utan att ta hänsyn till övriga förstärkningar, borde göra att man på allvar utmanar om slutspelsplatserna igen.

Summering:

Givetvis är det så att Martin Jones har ett antal frågetecken över sig. Men samtidigt kommer såväl Carter Hart som Brian Elliott från sämre säsonger än Jones. Nu säger väl visserligen det mer om hur usel Harts säsong faktiskt var än om att Jones var stabil, men det är inte orimligt att hoppas att Jones kan vara en uppgradering över Elliott.

Sannolikheten att Hart återigen är en av ligans sämsta målvakter borde ändå vara förhållandevis låg. Även om det upprepas flera gånger om så kan det vara värt att påpeka det igen – Flyers säsong lever och dör med Hart.

Flyers visar att man tror på Hart genom att ge honom ett av de största kontrakten direkt efter ELC de senaste åren. Det är Hart som måste studsa tillbaka och det är den överlägset största faktorn inför kommande säsong. Då är i ärlighetens namn backup-namnet av aningen mindre betydelse. I den rollen duger Jones sannolikt gott.

---

Statistiken är hämtad från Evolving-Hockey och Natural Stattrick.