Borde Flyers ha gjort mer?
Petr Mrazek och Johnny Oduya. Borde Philadelphia ha gjort mer kring trade deadline?
På den här sidan årsskiftet har Philadelphia vunnit flest matcher och tagit flest poäng i ligan. Innebär det att man är en seriös contender? Rimligtvis inte. Men mycket tyder på att Ron Hextalls lagbygge ligger lite före på utvecklingskurvan. Någon eller några slutspelsrundors erfarenhet vore därför viktigt för den unga stommen.
Att peta upp Flyers på samma nivå som Tampa Bay, Pittsburgh och Boston – de tre största utmanarna i Eastern Conference – känns inte logiskt, även om man har varit bättre än alla tre i två månaders tid. Men om Flyers lyckas hålla formen levande i ytterligare en och en halv månad kan man mycket väl ställa till med problem i slutspelet, oavsett motstånd.
Två månader är en lång tid – tillräckligt lång för att man inte nonchalant ska vifta undan Flyers record. Men man ska inte heller övervärdera det. Balansgången däremellan kan vara en svår utmaning.
Flyers, på andra plats i Metropolitan Division, har ett bra slagläge inför säsongsavslutningen med dussintalet poäng ner till lagen utanför slutspel. Men innebär det att man faktiskt – för första gången under Ron Hextall – borde ha varit köpare kring trade deadline? Borde man ha gjort mer än bara Petr Mrazek och Johnny Oduya?
Det finns många faktorer som talar för Flyers. Förstakedjan är magisk. Nolan Patrick har kommit igång och ger andrakedjan en ny dimension. Ivan Provorov-Shayne Gostisbehere är ett fantastiskt backpar. Powerplay fortsätter att vara pålitligt.
Men det finns också många faktorer som talar emot Flyers. Fjärdekedjan är ordet kaos personifierad, gör sällan något annat än att vara tillbakatryckta i egen zon och har faktiskt en förhållandevis framskjuten roll i nyckelsituationer. Backparen bakom Provorov/Gostisbehere går inte att lita på. Man väljer aktivt att inte ha bästa möjliga lag på isen. Penalty killing är ligans tredje sämsta… vilket kanske kan spåras till att Valtteri Filppula och Jori Lehterä används mycket i den spelformen…
Ska man känna sig trygg i det första stycket? Eller orolig över det andra stycket? Kan de positiva faktorerna övervinna de negativa i ytterligare två månader?
---
Ett logiskt sätt att åtgärda bristerna – förutom att sparka en medioker head coach och assisterande coach – vore så klart att handla kring trade deadline.
Det har varit dåligt med Flyersrykten under Hextall-eran, men de senaste veckorna sipprade det ut allt mer saker. Kanske för att Flyers övervägde att vara köpare för första gången under honom? Ryan Hartman skulle ha passat in fint i tredjekedjan. Ian Cole skulle gissningsvis ha stabiliserat något av Flyers sämre backpar. Patrick Maroon skulle ha gett en stor och tung proven winger även till vänster. Mike Green skulle ha gett försvaret ytterligare en spelare som kan göra något vettigt med pucken. Ryan McDonagh och Erik Karlsson behöver inte presenteras.
Men det skulle ha kostat. Hartman kostade bland annat en 1st rounder och en hygglig prospect. För att få Cole behövde man ge upp en 3rd rounder. Prislappen på Green var antagligen hög och det verkar råda vissa frågetecken över hans skadesituation. McDonagh kostade multum och Karlsson skulle inte ha blivit billigare direkt.
En 2nd eller 3rd rounder här eller där spelar kanske mindre roll, men Hextall har redan gett upp två picks för Petr Mrazek. Vill man då offra ytterligare picks – som vi vet att han värdesätter högt i sitt lagbygge – innan man vet exakt vilka picks man ger upp för Mrazek?
Och skulle verkligen en Hartman, Cole eller Maroon ha gjort Flyers så värst mycket bättre?
Kanske har man redan likvärdiga eller bättre interna alternativ.
Oskar Lindblom har sett mycket bra ut sedan han kallades upp och fick chansen med Nolan Patrick och Jakub Voracek. Fyra matcher är så klart en liten sample size, men under den perioden har Lindblom exempelvis lyckats skaffa sig bäst CF% (55,56) i laget. Det placerar honom också i toppskiktet bland ligans forwards. Vi väntar fortfarande på hans första poäng, men det är bara en tidsfråga om han fortsätter så här.
Nu vet man ju aldrig med Dave Hakstol, men det skulle förvåna om Lindblom inte får behålla sin NHL-plats när Wayne Simmonds kommer tillbaka om en vecka – och det i sin tur skulle med all rimlighet ge effekt längre ner i kedjorna… det vill säga att den katastrofala fjärdekedjan splittras.
Det finns ett större behov av att uppgradera försvaret. Andrew MacDonald-Robert Hägg och Brandon Manning-Radko Gudas ser inte alls bra ut. Men det bästa alternativet – Travis Sanheim – har inte Hakstols förtroende och skickades så småningom ner till AHL, där han nu gör succé. Varför ge upp tillgångar för en kortsiktig värvning som egentligen inte ger tillräcklig boost när det bästa alternativet redan finns internt?
(Att man sedan inte väljer att använda det alternativet är en helt annan fråga…)
---
På sina håll över sociala medier gnälls det över att Ron Hextall inte handlade vid trade deadline – men då glömmer man kvickt att Petr Mrazek anslöt en vecka tidigare. Där har man alltså redan spenderat två picks – en 3rd rounder och en 4th rounder som kan bli en 2nd rounder och en 3rd rounder beroende på hur det går i slutspelet och om Flyers förlänger med Mrazek.
Den relativa osäkerheten kring Mrazek-traden gör det rimligt att Hextall är mer restriktiv en vecka senare. Förbättrar man inte sina chanser avsevärt genom att ta in någon av ovan nämnda spelare är det vettigare att spara sina tillgångar. Kanske ska man istället satsa om ett år eller två, när laget borde ha en större och mer relevant contender-status.
En enkel, men i dagsläget rätt avlägsen, jämförelse är exempelvis vad Tampa gjorde med McDonagh och Miller.
Flyers ligger förmodligen lite före på utvecklingskurvan. Då kan man lätt bli trigger-happy och reagera lite mer kraftfullt än vad som egentligen är berättigat. Hextall visade än en gång tålamod och att man bygger något långsiktigt. Man håller sig till den ursprungliga planen – och vem vet, kanske är det till sommaren man går efter en viss försvarare i den kanadensiska huvudstaden?
