Den lagom stora nyårskrönikan 2022

Då grundserien sällan är så värst intressant att orda om så kan vi lämna den därhän enbart genom att nämna några notiser. Att Steven Stamkos nådde 100 poäng för första gången i karriären var fränt, att Nikita Kucherovs poängsnitt enbart bräcktes av Connor McDavid är bara ytterligare ett i raden av bevis på vilken stor lirare han är. Att Nick Paul och Brandon Hagel hämtades in visade sig solidifiera lineupen både där och då och på sikt. 

Och med det i ryggen, och för första gången på länge utan några frågetecken i truppen, gick man in i slutspelet. Och vilken resa det skulle bli. 

För det fanns en avgörande skillnad mot de två mästerskapsårens lag jämfört med det som klev in mot Toronto i första rundan. Denna upplagan var inte ansedd som ens favorit ur sin egen division. Och genom hela slutspelet så stod man ständigt som underdogs mot lag som gått starkt genom hela säsongen. 

Och det var heller inte skönspel som bar laget fram till ytterligare en final. Det var hjärta, rutin och ett lagspel som var den bärande grunden och som gjorde att detta slutspelet nog är det jag personligen håller högst av dem som genomförts av denna kärnan.

För det är något med att slå lite ur underläge, att resa sig ur jobbiga situationer och att kämpa sig ur underlägen och motgångar. Det känns lite extra då, man är extra stolt efter att ha rest sig på nio mot ett Toronto som såg ut att ha bekämpat sina demoner, man mår lite extra bra efter en seger i Florida där spelare sprungit skytteltrafik mellan bås och omklädningsrum efter att ha täckt skott med alla möjliga delar av kroppen. Och när man fullständigt svängde runt en till synes hopplös serie mot ett New York Rangers som verkade ostoppbara för att än en gång krångla sig vidare till final så kändes det som att det fick gå precis hur det ville. 

För innerst inne visste nog alla att det var något helt annat som stod på andra sidan. Alla visste att ett ganska söndertrasat Tampa Bay skulle stöta på ordentlig patrull mot ett Colorado som mer kunde ses som en maskin än ett hockeylag. 

Och så blev det med, egentligen var det aldrig särskilt nära heller. Med en skadelista närmast i längd med ett pergament och mot ett Colorado som nog hade varit favoriter även om alla varit friska och krya. 

Det gick inte längre helt enkelt, soppan var slut och alla reserver tömda. Ingen kan klandra dem för någonting, det drog det så långt de bara möjligtvis kunde. 

Så med den tillbakablicken ur världen så kan vi börja med det verkligt intressanta, denna säsongen. Min tanke är att här ge vad som hänt, vart man är på väg och lite takes på vad som varit bra och mindre bra. 

Med tanke på allt, med ingångsvärdena man gick in med och med om man tar i beaktning att detta laget knappt vet vad vila heter så kan man inte ge den första halvan av säsongen annat än godkänt. För trots att man temporärt fick flytta training camp till Nashville för att fly en orkan och den turbulens som grooming-anklagelserna mot Ian Cole förde med sig, så har man ändå skaffat sig ett fint utgångsläge för resten av säsongen. 

Och det medans man fortfarande letar efter sin identitet lite grann. Givet att man hittat mer nu än i början av säsongen så finns det alltjämt saker att arbeta vidare med och spelare att få igång. 

Spelmässigt har man följt samma mönster som man brukar. En offensiv på grönbete håller en sviktande defensiv och ett svajigt målvaktsspel under armarna medans man letar efter struktur. När strukturen väl börjar sitta så svalnar offensiven något men framförallt så gör helheten att man vinner med 4-1 snarare än 4-3, vilket gör matcherna betydligt mindre slitsamma och att belastningen kan spridas över fler spelare, vilket är medicinen mot det där jag tidigare skrev om att inte veta vad vila är. 

Så som sagt så är det svårt att inte ge annat än godkänt, och med allt fler bitar som börjar falla på plats så är det svårt för hoppet om en ny lång vår att inte tändas. För just insikten om att börjar ta sig i kombination med vad man vet att detta gänget kan ställa till med när det vankas slutspel gör det svårt att inte låta tankarna sväva iväg i de banorna. 

Men mer om det får vi se, nu tänker jag ta tillfället i akt att plocka ut lite bra och lite anus från det vi sett så här långt av säsongen. För det har givetvis funnits delar av bägge. 

Tycker vi börjar med det negativa, så har vi kvar det roliga till sist. Detta kommer vara utan inbördes ordning. 

Var ingen som trodde att han efter att ha vräkt in mål under försäsongen skulle harva runt i en fjärdekedja efter 30-talet matcher efter att ha gjort en synnerligen slät figur. Samtidigt så vet alla att det finns mer där och frågan är om han verkligen fått en fullständig chans att hitta sig själv och visa det. Namestnikov är ett bra komplement och kan spela med bra spelare, kanske är det en sådan chans han lite oförtjänt borde få för att ges möjligheten att hitta tillbaka igen?

Nä, här har ålderns höst kommit snabbt och skoningslöst. Det går långsammare, det är mer rikt på misstag och i övrigt händer inte mycket kul överhuvudtaget. Det är tråkigt att skriva om en så pass bra människa, men detta är nog förmodligen Bellemares sista säsong i NHL, åtminstone hans sista i Tampa Bay. Frågan är om det inte är där man söker efter en eventuell förstärkning vid deadline. 

Går mot sin poängmässigt sämsta säsong sen 2016. Ett ynka litet mål på kontot hittills och omges av känslan av att något inte står riktigt rätt till. Om det är skador eller bara slitage som ger sig tillkänna kan de lärde sia om, men det är inte den Hedman som skämt bort oss tidigare år som vi nu ser. Förhoppningsvis är det bara en förlängd startsträcka vi ser och att han kommer stormande tillbaka med besked sista halvan. Men det finns också en möjlighet att vi ser en mellansäsong, och det vore inte heller varken förvånande eller något vi kan klandra honom för. 

Svårt att egentligen säga så mycket, då han ibland är föremål för överanvändning. Men fem ynka poäng varav ett mål är inte ens i närheten av godkänt. Jag högaktar Maroon som en stark person utanför isen, en glue guy och oerhört stor människa. Men på isen måste han upp ett par snäpp. Kanske borde man återförena gubb-kedjan igen och se om det lossnar lite. För ibland känns det som att det går lite för fort i övriga konstellationer. 

Ingen gigantisk ko på isen, men både offensivt och defensivt har han tagit kliv bakåt. Kanske ålderstecken och slitage även här, men tror vi kan slå fast att det inte kommer bli några nya 40 poäng denna säsongen. Jag tycker fortfarande att Perry bidrar och är nyttig, men skulle gärna se lite mer av det som gjorde honom så otroligt bra förra säsongen. 

Sådär, då kan vi börja blicka mot de positiva utropstecknen, för det är ju alltid mer muntert. 

Många hade sina tveksamheter till Hagel efter det massiva pris han kostade för att sedan se sin produktion torka ut efter traden. Dock är produktion för alla utom de absoluta toppspelarna ett dåligt mått då det ofta går väldigt ojämnt. Och i precis alla delar utom just produktionen var Hagel jättebra redan efter han anslöt. Och nu när produktionen kickat igång igen så läggs det även märke till allt annat han gör. Killen är ett litet kärnkraftverk som aldrig får slut på bränsle. Han jobbar oförtrutet, vinner mängder med puckar, är extremt obekväm och sitter på fin offensiv touch. Han kan användas som komplement i en toppkedja, rivjärn i en checking line eller som katalysator bredvid någon som kört fast och behöver en spark i arslet. Det pratas bland Tampa-fans om saknaden efter Yanni Gourde, i mitt tycke fyllde man det hålet när man hämtade in Hagel i fjol. Han fyller samma roll, har snarlik produktion men är 7 år yngre. Signa långt och signa helst i sommar, Hagel är värd varje cent. 

Fick en mer flygande start än Hagel när han kom in och hittade sin plats direkt. Paul tar mer plats som person och är både på och vid sidan av isen en person man direkt tar till sig och tycker om. Bufflig, rejäl, tung och med fina offensiva instinkter så har Paul snabbt blivit en publikfavorit. Kontraktet han skrev i somras ser i nuläget väldigt bra ut och i Anthony Cirellis frånvaro under stora delar av säsongen så har Paul axlat det ökade ansvaret med den äran. Nu har och kommer nog produktionen dippa något under resterande del av säsongen, men han har visat sig gilla att kliva fram när saker ställs på sin spets. Nick Paul älskar Tampa, Tampa älskar Nick Paul. En fin start på sin första hela säsong för den långe drasuten. 

Frågetecknen hopade sig inför säsongen om huruvida Sergachev skulle kunna ta klivet för att fylla hålet efter Ryan McDonagh. De frågetecknen har så här cirka 40 matcher in rätats ut med besked. Sergachev har både fyllt det hålet samt fyllt ut den glipa som en svajig Victor Hedman lämnat mot föregående säsonger. Sergachev har varit en best och för närvarande ser undertecknad inga problem med det kontrakt som kickar in nästa säsong. 

Har varit precis det han signades för att vara och tagit många av McDonaghs tuffa defensiva situationer och gjort dem till sina. Stabil, trygg och värd varenda cent av de tre miljoner han lyfter i lön. Går inte att vara annat än nöjd. 

Fick göra en kort sejour i AHL innan han kallades upp men har sen dess lämnat all konkurrens på högersidan i sitt eget damm. Inte den kvickaste på rören, men med ett högt hockey-IQ och jättefina spelegenskaper så har han sett hemma ut sen start. Han fyller ett hål som lagets enda spelande högerback och har imponerat stort med sin förmåga att spela sig ur trångmål och att få igenom puckar till mål. Här har man en riktigt fin försvarare att bygga vidare kring, med tiden kan Perbix bli en fin NHL-back. 

Man skulle givetvis kunna nämna Stamkos, Point och Kucherov här också, men de överträffar inte förväntningar på det viset som de i listan ovan i mitt tycke. 

Så med dessa listor och en match mot Arizona så stänger vi ännu ett starkt år i historien om Tampa Bay Lightning. Jag fortsätter tjata om vilken ynnest det är att få uppleva denna perioden och att man aldrig ska ta det varken för givet eller glömma bort att njuta av det, för det kommer komma perioder när det bara är en tillbakablick. 

Med det sagt återstår det bara för SvenskaFans en man starka Tamparedaktion att tillönska alla läsare ett gott nytt 2023. Må det fyllas med nya, fräna hockeyminnen och häftiga upplevelser i världens bästa sports tecken. 

Skål och på återhörande!