En poäng, trots ett totalt haveri
Det var fredag morgon, klockan plingade 03.00 och förkunnade med det att det var dags för ny matchdag. Med en solig blick i sömndruckna ögon så masade jag mig mot soffan för att ta mig igenom säsongens 18e fight.
Och ja, vad kan man säga om det som utspelade sig i Nationwide Arena? Jag vet inte riktigt, det är svårt att säga vad som är hönan och ägget i den här historien.
För å ena sidan så gillar jag mycket av det jag såg från Columbus. Framförallt på forwardssidan så finns många väldigt sympatiska inslag som jag gärna hade sett i mitt lag. Framförallt det gäng med offensivt skickliga ryssar de samlat på sig ger en väldigt hög avkastning.
Men samtidigt så är det ett komplett haveri över de sista 40 minuterna från gästerna.
Det börjar med en Jonas Johansson som under första halvan av mittperioden hade gjort ungefär lika stor nytta om han stått ute i sarghörnet som mellan stolparna. Men det fortsätter med ett lag framför honom som helt frånser detaljer, helt struntar i att vrida på skallarna och under långa stunder blir totalt överkörda av ett Blue Jackets som på ett jättefint sätt avspeglar tränare Dean Evasons energinivå.
Det gick ifrån en tremålsledning som bara skulle defileras hem, till en svettig kamp för att få med sig någon poäng överhuvudtaget.
Och det lyckades man ju med, ganska oförtjänt, men ändå. Och det är ju såklart positivt, det är ju poängsamlande det i slutändan kommer ner till. Men för ett lag som är så tydliga med sin processdrivenhet så kommer den här insatsen inte att falla i god jord. Med all rätt.
Den här matchen bör tjäna som ett exempel på att ingen är odödlig, att inget är gratis eller går att ta för givet. Det borde de ha vetat, de vet det såklart redan. Men ibland så sammanfaller faktorer som gör att man framstår i att kollektivt ha tappat huvudet.
Det händer, nyckeln är att låta det bli något som bara hände och snabbt hitta tillbaka på rätt spår igen. Man hittade något där innan man gav sig ut på den här bortaresan som var väldigt bra. Och kanske har Brayden Points återintåg skakat om lite i den balans man fann i segrarna mot Winnipeg och New Jersey.
Kanske har killar som såg sin chans och tog den då, nu backat tillbaka lite igen. Kanske har man, genom att gå tillbaka till att spela med 12 forwards och 6 backar mixtrat med det driv som att spela 11 forwards och 7 backar verkar ge den här gruppen. För det har spelmässigt långt ifrån varit toppen under den lilla bortaresan man nu vänder hem ifrån.
Och då är det såklart positivt att ändå komma hem med tre av fyra poäng, när poängen faktiskt är det som räknas.
Men nu väntar tre genuint kompetenta hockeylag på hemmaplan. Och mot Dallas, Colorado och Washington så kommer inga poäng att inhämtas så länge inte processen sitter där den ska, så länge inte fokus är på rätt saker och så länge man inte är smärtsamt medvetna om sin egen dödlighet.