En uppvisning av allt som är fel
Dave Hakstol kan inte få återvända som head coach säsongen 18/19.
Att Philadelphia skulle vara underlägsna Pittsburgh var inte särskilt förvånande. Att Philadelphia skulle få avsluta säsongen efter sex matcher var inte särskilt förvånande. Att Philadelphias brister skulle utnyttjas av Pittsburgh var inte särskilt förvånande.
I det stora hela kan man tycka att det gick som det borde gå – och det är så klart sant. Men bryter man ner Philadelphias slutspel var de här sex matcherna en enda lång föreställning av allt som är fel med Flyers i allmänhet och Dave Hakstol i synnerhet.
Att slentrianmässigt slänga ur sig något mummel om att Flyers måste lösa målvaktsproblemet och att man inte har haft någon rejäl målvakt sedan Ron Hextalls dagar är långt ifrån hela sanningen och dessutom ett lojt narrativ att försöka driva som huvudargument.
Visst var Brian Elliott, Petr Mrazek och Michal Neuvirth alla för dåliga. Mrazek spelade totalt en halvtimme och kan väl exkluderas ur diskussionen. Elliott och Neuvirth spelade däremot ungefär lika mycket – och båda två var direkt usla.
Elliott hade en Sv% på 87,69 i fem-mot-fem-spelet. Hans xSv% låg på 93,22, vilket gav en dSv% på -5,52. Neuvirth var ännu sämre, med 81,67 i Sv%, 91,65 i xSv% och hela -9,98 i dSv%. Det gör honom till slutspelets sämsta målvakt.
Målvakterna var odiskutabelt på tok för dåliga och släppte billiga mål, men problemen går så mycket djupare än en handfull dåliga matcher från målvakterna. Elliott kommer trots allt från en bra säsong och klev in i slutspelet efter två månaders skadefrånvaro.
Fokus bör istället ligga på Dave Hakstol – roten till allt det onda, kanske inte i världen men definitivt i Flyers.
---
Vi börjar med det mest uppenbara: Travis Konecny. En av totalt 21 spelare som gjorde minst 20 fem-mot-fem-mål i ligan den här säsongen. Näst mest fem-mot-fem-mål sedan årsskiftet med 17 fullträffar, enbart Connor McDavid var bättre. En utomordentligt duktig winger som bildade en av ligans främsta kedjor med Claude Giroux och Sean Couturier.
I slutspelet fick han åtta fem-mot-fem-minuter med Giroux.
Åtta.
Michael Raffl placerades inledningsvis i förstakedjan för att göra den tyngre och mer likt en checking line. På riktigt alltså. Det var Hakstols argument.
Konecny snittade inte ens 15 minuters istid per match i slutspelet. I en matchserie där Flyers ofta var desperata efter mål använde coachen inte ett av sina främsta offensiva vapen. Det är obegripligt.
---
På sina tre säsonger i Philadelphia har Dave Hakstol visat en hängiven förmåga att inte alls kunna få ihop bästa möjliga lag på isen. Man gick in i slutspelet utan optimala kedjekombinationer och backpar – och man åkte ut utan optimala kedjekombinationer och backpar.
Konecny-problematiken har vi nämnt. Det började där, men det slutade sannerligen inte där. När Radko Gudas trasade sönder Sean Couturiers knä och Flyers tappade sin förstacenter bestämde sig Hakstol för att lyfta upp Valtteri Filppula som förstacenter. Ett beslut som givetvis inte är hållbart i längden, även om finländaren lyckades bli involverad i några mål tack vare sina kedjekamrater.
I samband med Couturiers skada slängde man om i alla kedjor och backpar… förutom Brandon Manning/Radko Gudas-paret. Flyers överlägset sämsta backpar fick inte bara fortsatt förtroende – de överöstes dessutom med beröm av Hakstol.
Det så diffusa – och meningslösa – veteran presence-resonemanget från Hakstol saknar både logik och trovärdighet när det tillämpas på det paret.
---
När matchserien såg ut att glida bort på allvar och Flyers hamnade i ett 1-3-underläge var det dags för nya förändringar. I en elimination game blev Dave Hakstols motdrag att sätta in Robert Hägg och Dale Weise i laget. Ut kom bland annat Travis Sanheim, en av få backar i den här matchserien som faktiskt kunde trycka spelet framåt.
I ett läge där Flyers behöver hämta upp och vända ett underläge tycker man att Dale Weise och Robert Hägg gör större nytta än Jordan Weal och Travis Sanheim.
Nog för att Hägg mycket väl kan ha en ordinarie tröja i det här försvaret – men sannerligen inte på Sanheims bekostnad.
---
Genom hela matchserien såg vi en smått fantastisk oförmåga att faktiskt läsa av spelet på isen och agera därefter. När till och med en galning i en soffa i Växjö kan se att en match är på väg att rinna iväg och att en kollaps känns oundviklig… så står Dave Hakstol på bänken, stirrar rakt fram och drömmer om Brandon Manning.
Någon motaktion sker inte och mycket riktigt sker också kollapsen.
Någon förmåga att ge laget maximala förutsättningar finns inte. Kedjekombinationer optimeras inte. Backpar optimeras inte. Byten optimeras inte. När man jagar reducering skickas Michael Raffl ut för att ta en tekning i offensiv zon.
---
Dave Hakstols go-to guys är alltså Valtteri Filppula, Jori Lehterä, Dale Weise, Brandon Manning och Radko Gudas, oavsett om man ska hämta upp ett underläge eller ska försvara en ledning. Kanske ett aningen överdrivet påstående – men definitivt inte långt från sanningen. Det är skrattretande.
---
Special teams har varit ett problem under stora delar av säsongen. Inte ens powerplay har varit så framgångsrikt som man kan förvänta sig och under slutspelet var det direkt bedrövligt. Visst är sex matcher en extremt liten sample size – inte bara för special teams – men en utdelning på 9,5 procent är givetvis långt ifrån godkänt.
När Pittsburgh satte press på Claude Giroux fanns det ingen plan B, trots att Jakub Voracek hade oceaner av ytor på andra sidan isen. Det roterades hej vilt i båda uppställningarna och spelare bedömdes vara tillräckligt friska för att spela PK men inte PP, trots att det ofta behövdes göra mål.
Kanske kan man rycka på axlarna åt powerplay och konstatera att det helt enkelt inte fungerade under en kort tidsperiod, eller så blir man frustrerad över att alternativ inte fanns – trots att man under säsongsinledningen testade flera olika varianter, bland annat där spelet utgår från bakom den förlängda mållinjen.
I penalty killing såg vi samma problem som vi har sett i flera år. Aggressiviteten är märkbart frånvarande och forwards hetsar mest fram och tillbaka i någon form av positionsspel, som snarare gör att man ligger fel mest hela tiden. Försvararna gör det inte mycket bättre och gång på gång ser vi motståndare helt rena framför målvakten – vilket i och för sig inte bara är ett problem i PK.
Flyers har haft ett av ligans sämsta PK under flera år och under inga som helst omständigheter borde Ian Laperriere få nytt förtroende.
---
Under hela säsongen – och det sattes på sin spets i slutspelet – har Flyers regelbundet kommit ut till match utan att vara redo. Trots att grundseriematcherna mot Pittsburgh såg exakt likadana ut var man exempelvis inte redo för anstormningen i den första matchen.
Det är ett mönster som har upprepat sig gång efter gång under säsongen och kan tillämpas på vilken period som helst i vilken situation som helst. Även i den tredje perioden i Game 6 såg vi det.
Oförmågan att vara ordentligt förberedda för match är inga enstaka isolerade händelser, det är ett mönster som har pågått allt för lång tid. Det är inte heller något som bara drabbar några få individer, utan hela laget kan bli lamslagna och passiva direkt på nedsläpp.
I grund och botten bör det vara individernas ansvar att se till att man är redo för match – men när kollektiva kollapsar sker gång efter annan är det ett större problem. Ett problem som dessutom inte åtgärdas utan tillåts ske i den tredje perioden av vad som kan vara säsongens sista match.
---
Dave Hakstol försöker riskminimera och spela för att inte förlora.
Dave Hakstol ser onekligen ut att föredra tyngd före snabbhet och skicklighet.
Dave Hakstol bänkar de yngre spelarna för misstag som veteranerna tillåts göra.
Dave Hakstol har en absurd övertro på sina veteraner.
Dave Hakstol kan inte anpassa sig under matchens gång.
Dave Hakstol kan inte maximera laguppställningens potential.
Dave Hakstol kan inte identifiera och utnyttja lagets styrkor.
Dave Hakstol kan inte identifiera och åtgärda lagets svagheter.
Dave Hakstol kan inte förbereda laget för match.
Dave Hakstol kan inte få återvända som head coach säsongen 18/19.
---
Statistiken är hämtad från Corsica och Natural Stat Trick
