Fem anledningar till att säsongen blir ett fiasko
Som brukligt är omgärdas Philadelphia Flyers av frågetecken inför säsongen. Blir det succé, fiasko eller något mellanting?
Vad är väl en sommar utan omskakande händelser kring Philadelphia Flyers? Handlar det inte om stora trader eller gigantiska buyouts så kan man i alla fall räkna med någon form av skadesmäll. De senaste månaderna har inte varit annorlunda. I vanlig ordning omgärdas alltså Flyers av en hel del frågetecken inför säsongen.
Blir den kommande säsongen en succé, ett fiasko eller ett mellanting? I två olika artiklar letar vi efter faktorer som antingen gör Flyers säsong till just ett fiasko eller en succé – först ut är fiaskovarningarna.
---
Fem anledningar till att säsongen blir ett fiasko:
Försvarsbesättningen
Sedan Chris Prongers skada har Philadelphias försvar under långa stunder gått att jämföra med en hönsgård. Försvarsbesättningen i sig får ses som ett orosmoln och adderar man dessutom ett suspekt team defence blir problemen än tydligare. Som om det inte räcker drabbades man av ett tungt slag häromveckan, när läkare upptäckte blodproppar i Kimmo Timonens ben och båda lungor.
Visst är Timonen inte längre vad han en gång var, men trots att han nu är 39 år var finländaren Flyers viktigaste och jämnaste försvarare. En lång frånvaro väntar och man får ändå säga att sannolikheten att karriären är över är förhållandevis stor. Tätt efter nyheten om Timonen signade Flyers upp Michael Del Zotto, och även om det är en bra chansning under rådande omständigheter ger han inte direkt trygghet till försvaret.
Utan Timonen är Flyers möjligheter att få ihop en enhetlig försvarbesättning väldigt begränsade. Att bara få ihop två stabila och fullt pålitliga backpar av Mark Streit, Braydon Coburn, Andy MacDonald, Nicklas Grossmann, Luke Schenn, Michael Del Zotto och Nick Schultz är inte det enklaste. Troligtvis slutar det med att paret MacDonald-Coburn kommer få dra det tunga lasset i even strength. Skandalöst dåligt? Nej, inte alls. Väldigt betryggande? Nej, inte direkt.
---
Secondary scoring
Flyers hade sju 20-målsskyttar och var ett av ligans mest målglada lag – men trots det är man enormt beroende av sin förstakedja samt powerplay. När Claude Giroux i synnerhet och hans kedja i allmänhet inte producerar finns det få spelare i övrigt man kan lita på kliver fram. Är det till exempel en styrka att Flyers hade sju 20-målsskyttar eller är det en svaghet att man inte hade en enda 30-målsskytt?
Trots att flera spelare hade en hygglig sammanlagd målskörd är målskyttet i even strength ett problem. I mångt och mycket är Flyers beroende av sitt powerplay för att vinna matcher, och det är ett synnerligen riskabelt framgångsrecept… framför allt som den gångna säsongens andrauppställning sällan gjorde någon nytta.
---
Disciplinen
Philadelphias akilleshäl under en hel evighet. Den stämpel man har fått på sig utifrån lever i allra högsta grad kvar även inom organisationen. Flyers lever fortfarande kvar i uppfattningen att man behöver en enforcer, att man behöver fightas, att man behöver spelare som tacklas men som drar på sig många onödiga utvisningar och att det är acceptabelt att nyttja klubban som tillhygge.
De korkade och/eller lata utvisningarna har varit ett problem de senaste åren. Under fyra av de fem senaste säsongerna har Flyers snittat mest eller näst mest utvisningsminuter. Man är ett av lagen som drar på sig flest minors. Visst finns det garanterat fall där den orangea tröjan leder till en tveksam utvisning, men organisationen sätter sig själva i den sitsen.
Zac Rinaldo hade en period där han visade lovande tendenser. Motståndarnas utvisningar var fler än hans egna och han såg till och från ut att kunna bli en spelare för numerärt underläge. De förhoppningarna seglade sakta men säkert bort under den gångna säsongen. Scott Hartnell, Wayne Simmonds, Steve Downie, Jay Rosehill, Braydon Coburn och Nicklas Grossmann är andra spelare som ställer till det.
Hartnell och Downie är som bekant borta nu, vilket kommer underlätta för den här problematiken, och Simmonds kompenserar med sitt powerplay-spel. Men de disciplinära problemen kommer garanterat leva vidare och innan organisationen som helhet tar tag i problemet – Ron Hextall (av alla människor…) har dock inlett lovande här – kommer det att kosta Flyers många matcher och chans på framgång. Att Flyers har ett effektivt penalty killing är inget mer än konstgjord andning.
---
Craig Berube
De disciplinära problem som diskuterades ovan är på inga sätt unikt för Craig Berubes styre, de har som sagt funnits i organisationen sedan begynnelsen – men Berube har inte heller levt upp till det brandtal han höll när han tog över efter Peter Laviolette.
Det pratades non-stop om ”accountability” – att spelare skulle ställas till svars för sina aktioner. Men bortsett från extremt få situationer såg vi knappt röken av det under säsongen. Spelare kunde fuska i sin backchecking, dra på sig korkade utvisningar och underprestera å det grövsta utan någon som helst åtgärd från Berube.
Nu ska Berube givetvis ha beröm för den uppryckning som Flyers gjorde under förra säsongen, men är han verkligen rätt man att leda Flyers in i framtiden? Bortsett från hela fadäsen med accountability-pratet exponerades andra svagheter i slutspelsserien mot New York Rangers. Han hade svårt att anpassa sig, kunde varken åtgärda försvarsspelet eller uppspel/pucktransporter och formerade laget synnerligen märkligt vid flera tillfällen.
---
Oktober
Den uppryckning som Philadelphia stod för efter förra säsongens inledning är minst sagt imponerande, men det är ingenting man kan hoppas på två år i rad. Inledningen under den kommande säsongen blir nämligen en mycket tuff sådan.
Under oktober ställs Flyers mot Boston, New Jersey, Montreal, Anaheim, Dallas, Chicago, Pittsburgh, Detroit, Los Angeles och Tampa Bay. Att inleda säsongen med en hel radda förluster är i allra högsta grad en risk man inte kan bortse från. Och inte kan Flyers studsa tillbaka på samma sätt igen, trots en fortsatt svag division?
---
Om några dagar presenteras fem anledningar till att säsongen blir en succé.
