Fem funderingar efter säsongen: Behålla eller släppa Voracek?

Funderingar om Flyers målvaktssituation, försvar och forwardsbesättning.

Det är dags för Philadelphia Flyers att blicka fram mot sommaren och kommande säsong. Och vi gör det med hjälp av att blicka tillbaka till säsongen som gick och prestationerna där. Vi lägger fokus på fem funderingar kring målvaktspositionen, försvaret och forwardsbesättningen.

---

Mason är på riktigt

Sedan traden från Columbus i april 2013 har Steve Mason fått ordning på sin karriär igen. Det fleråriga misslyckandet i Blue Jackets är ett minne blott… även om vissa fortfarande verkar ha kvar samma uppfattning om honom. Men under dessa två år har Mason levererat en otroligt stabil hockey.

Tillsammans med Claude Giroux och Jakub Voracek har han varit Flyers mest pålitliga spelare – och utan tvekan lagets viktigaste spelare. Det är ju förvisso något som kan sägas om samtliga målvakter, men i Flyers fall är det mer än bara en klyscha.

Masons storspel började i princip direkt efter traden, och har hållit i sig sedan dess. Argumenten mot hans nyfunna form har ofta cirkulerat kring en alldeles för liten sample size. Under början och en bra bit fram var det så klart en högst legitim tveksamhet – men var slutar ett sample size att vara för litet? Bör vi inte ha nått, och passerat, gränsen där vi kan slå fast att Mason numera är på riktigt?

26-åringen har nu gjort 119 grundseriematcher för Flyers, och ytterligare fem i slutspelet. För skojs skull kan vi räkna bort de sju matcherna han gjorde under säsongen 12/13, som var extremt succéartade, och bara fokusera på de två senaste säsongerna. Över den perioden är det enbart Carey Price (93,88) och Tuukka Rask (93,66) som har en bättre räddningsprocent i even strength, med minst 3000 spelade minuter, än Mason (93,40).

Att Mason lyckas placera sig så högt upp på listan är fascinerande när man konstaterar att han har gjort det bakom Nicklas Grossmann, Andrew MacDonald, Andrej Meszaros, Vincent Lecavalier, RJ Umberger, Zac Rinaldo och Jay Rosehill, för att nämna några av Flyers lite ”sämre” spelare under den perioden.

Flyers har äntligen hittat en legitim förstamålvakt. Och trots att Craig Berube försökte sitt bästa för att knäcka honom står han kvar.

Steve Mason är på riktigt.

---

Schenn är ingen left winger

Alla har vi – mestadels i frustration – stått och väntat på Brayden Schenns genombrott. Visst ser vi en poängmässig utveckling, men finns verkligen den prestationsmässiga utvecklingen där? Eller är det helt enkelt så att förväntningarna på Schenn var, och fortfarande är, för stora?

Schenn gjorde 47 poäng den här säsongen (18+29). Det placerar honom på 92:a plats bland ligans forwards, före namn som Paul Stastny, Milan Lucic, Mike Cammalleri, Brad Marchand och Justin Williams. 47 poäng är alltså en borderline 1st liner i ligan (30 lag = 30 förstakedjor = 90 spelare).

Men är verkligen Schenn spelaren som ska komplettera Claude Giroux och Jakub Voracek? Han spelade knappt hälften av sina even strength-minuter med Giroux och Voracek, men gjorde exempelvis bara sju poäng tillsammans med Giroux. Det är inget godkänt facit.

Schenn ser, kort och gott, malplacerad ut som LW jämte Giroux och Voracek. Den här säsongen fick han – till skillnad från tidigare – en lång period tillsammans med den duon, men lyckas alltså inte övertyga. Han presterar betydligt bättre som center, eller till och med RW.

Flyers har ett enormt behov av att fylla ut vänstersidan av sin forwardsbesättning. Men Brayden Schenn ser inte ut att vara svaret på det problemet.

---

… men är verkligen Raffl lösningen?

Michael Raffls resa från Leksand och HockeyAllsvenskan till Philadelphia och NHL är imponerande. Österrikaren har gått och blivit en gedigen tvåvägsforward som kan spela i alla situationer och i olika roller.

I dagens trupp är han sannolikt den forward som passar in bäst med Claude Giroux och Jakub Voracek. Han spenderade majoriteten av sina even strength-minuter med Giroux och med sina 18 ES-mål var han bäst i laget. 18 fullträffar var dessutom lika många som Sidney Crosby och Joe Pavelski, samt fler än spelare som Jeff Carter, Phil Kessel, Milan Lucic och James van Riemsdyk.

Raffl ger förstakedjan en dimension som exempelvis Brayden Schenn inte gör. Han hanterar det oglamorösa slitgörat och öppnar upp både tid och yta för sina kedjekamrater. Statistiken backar dessutom upp honom – men är verkligen Raffl lösningen för hålet till vänster om Giroux och Voracek?

Det går ju däremot också att argumentera för att Flyers inte behöver jaga en left winger för sin förstakedja. Giroux och Voracek skulle säkert lyfta ett litet snäpp till med en målskytt av toppklass jämte sig – men med tanke på vad det skulle kosta att gå efter en sådan, och det faktum att lagbygget hålls tillbaka av jobbiga kontrakt, vore det kanske onödigt.

Känslan är att Raffl snarare är en winger för middle-6 än en förstakedja i den bästa av världar – men om inte Flyers lyckas drafta en redo left winger till sommaren är det trots allt österrikaren som är bäst lämpad för uppgiften.

---

Behålla eller släppa Voracek?

Jakub Voracek har haft en härlig utveckling sedan traden som tog honom från Columbus till Philadelphia. Under de senaste tre säsongerna har han etablerat sig som en toppspelare i ligan – och den här säsongen får ses som det definitiva genombrottet. Under långa stunder toppade han poängligan, men slutade så småningom på en femteplats.

Det råder ingen tvekan om att Voracek både är Flyers bästa och viktigaste winger. Han har spelat varje match de senaste tre säsongerna och tar en allt större roll. Över den perioden är det bara sju forwards – som har spelat minst 2500 minuter – som har en bättre notering i Points/60 än honom. Den här säsongen är han på plats nio i samma kategori, med minst 1000 spelade minuter.

Att påstå att Claude Giroux och Jakub Voracek är ett av ligans främsta radarpar är inte helt ologiskt. Även om man tillhör skaran som vill spela Giroux och Voracek i varsin kedja går det inte att förneka. Men hur ska man se på Voraceks framtid?

Voracek har för tillfället ett år kvar på sitt kontrakt, med en cap hit på $4,25 miljoner, och får alltså krita på en förlängning den 1 juli. Med tanke på att han fortfarande bara är 25 år bör ett långt kontrakt inte avskräcka lika mycket som i andra fall. Det är inte heller orimligt att förvänta sig ett sju- eller åttaårskontrakt med minst $7 miljoner i cap hit när en förlängning blir aktuell.

Men är det ett korrekt beslut att förlänga med Voracek under de omständigheterna? Kommer han vara värd ett sådant kontrakt i framtiden? Ska man passa på att stärka upp andra hål i laget – behovet av en förstaback är till exempel enormt – när hans värde är saftigt?

Personligen ser jag helst att man förlänger med Voracek. Men kommer man inte överens om ett kontrakt under sommaren bör Flyers starkt överväga en trade. Man vill inte ställas inför risken att Voracek lämnar som UFA om ett drygt år.

---

Vad händer på backsidan?

Philadelphia har i dagsläget sju backar under kontrakt, och då räknar vi bort Chris Pronger. Michael Del Zotto står på RFA-status och är en spelare man vill, bör och ska förlänga med. Kanske kan även Carlo Colaiacovo vara förtjänt av ett nytt kontrakt? Och slutligen går det inte att utesluta att någon av Shayne Gostisbehere, Samuel Morin eller Travis Sanheim faktiskt är NHL-redo.

Att Mark Streit, Andrew MacDonald, Nick Schultz, Radko Gudas och Michael Del Zotto kommer att ingå i en sju man stark försvarsbesättning kan vi nog slå fast. Streit och Del Zotto är nog för viktiga för att någon ska offras. Schultz har precis förlängt och lär därför inte försvinna. MacDonald lär bli kvar på grund av hans kontrakt. Gudas har precis kommit till organisationen.

Men hur kommer försvaret se ut i övrigt? Kan man verkligen ha både Luke Schenn och Gudas samtidigt? Addera dessutom in Nicklas Grossmann i ekvationen och situationen blir än mer otänkbar. Tre spelare som alla bör husera i ett tredjepar – och tre spelare som inte bör kampera ihop med varandra.

En av dem – två i den bästa av världar – bör försvinna över sommaren. Ur ett långsiktigt perspektiv bör så klart Andrew MacDonald vara förstaprioriteringen att slippa undan från, men det är att drömma alldeles för hårt i dagsläget. Gudas lär som sagt sitta säkert, vilket ger alternativen Grossmann och Schenn.

Båda två blir UFA:s efter kommande säsong, vilket innebär två saker. Dels är desperationen att bli av med dem inte enorm, dels finns det alltid lag som kan vara villiga att ta på sig utgående kontrakt. För lag som behöver fylla på med lön för att komma över ett lönegolv kan Grossmann och Schenn vara alternativ. Och det finns alltid någon galning som kan se ett värde i dem.

Bästa möjliga situation med backsidan vore om Ron Hextall kan göra sig av med såväl Grossmann som Schenn, och kanske till och med signa upp en Christian Ehrhoff, Paul Martin eller Mike Green på ett korttidskontrakt (även om möjligheterna till det känns extremt osannolika).

Att följa Hextalls hantering av Flyers backbesättning blir en av sommarens mer intressanta grejer.