Fem funderingar från inledningen: ”Carter Hart är tillbaka”
Vi blickar tillbaka på de tio första matcherna och resonerar om inledningen.
Philadelphia har hunnit med tio matcher och vi resonerar kring tio funderingar från inledningen.
---
Carter Hart är tillbaka
Den mest avgörande frågan på förhand har fått ett väldigt tydligt svar – Carter Hart är tillbaka. Bortsett från ett par absurda mål under inledningen, som lika gärna kan skyllas på otur, har Flyers målvakt sett ut att lämna den problematiska säsongen 20/21 bakom sig.
Hart har ett 3-2-2 record med en sammanlagd räddningsprocent på 92,6. Blickar vi bara mot 5-on-5-spelet har Hart en Sv% på 95,05 – den fjärde bästa noteringen bland ligans ordinarie målvakter. Hans Goals Saved Above Expected (6,0) är i klustret strax bakom ligans topptrio och siffrorna ser genomgående fina ut.
Att Carter Hart skulle studsa tillbaka var inte helt orimliga förväntningar, men desto mer anmärkningsvärt är det att Martin Jones faktiskt har sett bra ut också. På sina tre matcher har han en sammanlagd räddningsprocent på 95,0, medan den ligger på 93,33 i 5-on-5-spelet.
Hur lång tid vågar man ge Sanheim/Ristolainen?
Redan på förhand fanns det vissa skeptiska inslag mot ett andrapar bestående av Travis Sanheim och Rasmus Ristolainen. Det finns säkert folk som skulle klassificera dem som det perfekta paret där Sanheim är den offensiva pucktransportören och Ristolainen är den pålitliga defensiva pjäsen, men så är inte fallet.
Istället har de nästan en tendens till att exponera varandras svagheter. Båda två kan vara allt för ivriga i försvarsspelet och överger positionsspelet lite för ofta – Sanheim för att han vill jaga puck och Ristolainen för att han vill jaga tacklingar. Parets xGoals % (39) är exempelvis klart sämst i Flyers. Jämför exempelvis med Provorov/Ellis (52,4), Provorov/Braun (49,4) eller Yandle/Seeler (47,8).
Nu är ju tio matcher för kort tid för att ge upp om ett backpar, utan ytterligare lite tålamod känns rimligt – men hur lång tid vågar man ge Sanheim/Ristolainen? Och vad gör man om det inte fungerar? Inte särar man väl på Provorov/Ellis som förstapar? Och inte sätter man ihop Yandle/Ristolainen?
Hur åtgärdar vi fjärdekedjan?
Philadelphias fjärdekedja – främst bestående av en kombination av Nate Thompson, Nicolas Aube-Kubel, Zack MacEwen och Patrick Brown – har inte sett bra ut. Faktum är att man ofta har sett direkt dåliga ut. Trots det tycker Alain Vigneault att det är en bra idé att slänga ut den i viktiga situationer.
37-årige Thompson ser ut som en 37-årig djupspelare, Aube-Kubel verkar ha tappat allt han visade upp 19/20, Brown har visserligen bara hunnit med tre matcher men har inte gjort något väsen av sig och slutligen ser faktiskt MacEwen ut att vara den mest spännande ur den kvartetten.
En del av problemet kan illustreras här nedan:
Why is this relevant?@NHLFlyers 4th line have been caved so far.
— Alexander Appleyard (@avappleyard) November 8, 2021
MacEwen-Thompson-Brown: 26.47% ExGF
MacEwen-Thompson-NAK: 39.52% ExGF
Thompson has WORST ExGF of any @NHL C who has played 90+ mins 5v5.
35.68%
Actual GF% is worse. 21.53%. Outscored 5-1 at 5v5. #Flyers https://t.co/K7oYpjceKp
Förhoppningsvis löser sig mycket bara genom att Kevin Hayes kommer tillbaka och antagligen petar ner Scott Laughton i fjärdekedjan. Så småningom kan vi förhoppningsvis skriva in Wade Allison i laguppställning och plötsligt kan fjärdekedjan se klart mycket mer intressant ut.
Men Vigneault kommer väl garanterat att slänga ut Thompson där i match efter match. Och hur hanterar man det fram till dess att man är skadefria?
19/20- eller 20/21-vibbar?
Var kommer den här säsongen ta vägen? Inledningen har inte varit så där contender-övertygande, men den har varit tillräckligt lovande för att tända hoppet om en rolig säsong. Flyers har trots allt gått 6-2-2 – där den alltid så utmanande bortaturnén i västra Kanada har inkluderats – med såväl Kevin Hayes som Ryan Ellis på skadelistan.
Ta dessutom hänsyn till all rotation i truppen i somras och det är tämligen naturligt att det kan ta lite tid innan allt faller på plats.
Men blickar vi tillbaka till såväl säsongen 19/20 som säsongen 20/21 känner vi igen inledningar som inte var perfekta men som kunde tolkas som lovande. Den här säsongsinledningen ger helt klart mer vibbar åt 19/20, men nog finns risken för 20/21 där också? Tar säsongen den riktningen än en gång vill det sannerligen till att Chuck Fletcher byter ut coachstaben tillräckligt snabbt.
Varför låter man Therrien hållas?
Philadelphia har tillgång till Claude Giroux och Keith Yandle. Giroux har gjort flest powerplay-poäng i ligan över de tio senaste åren. Yandle är fortfarande en av ligans bättre powerplay-specialister.
Vad är då den naturliga lösningen när powerplay blir kallt i någon enstaka match? Man plockar givetvis bort Yandle från förstauppställningen och lyfter bort Giroux från hans G spot.
Argumentet ska ha varit att man ville belöna Cam Atkinson med en plats i förstauppställningen – och det var väl rimligt, men av vilken anledning måste man då göra alla andra förändringar?
Michel Therrien fortsätter med sina galna justeringar i powerplay. Varför låter man honom hållas?
---
Statistiken är hämtad från NHL.com, evolving-hockey.com och moneypuck.com
