Genomgång av truppen
En kort genomgång av truppen.
Jag tänkte göra som jag gjort tidigare under slutspelet, alltså ranka spelarnas insatser så här långt med några korta ord.
Duncan Keith:
Keith har i långa stunder hållit en fruktansvärt hög klass, likt hans Norris-klass från 2010. Synd att han gjorde den huvudlösa höga kklubban på Jeff Carter i Conf. Finalerna.
Niklas Hjalmarsson:
Han hade en ganska jobbig afton i första final då han mötte Bostons toppkedjan, han ”underskattade” dem som han sade själv, extremt stabil annars.
Brent Seabrook:
Han gjort ett par viktiga mål i slutspelet, spelar även med ett utav de största hjärtan i hela laget. Älskar att vinna.
Nick Leddy:
Rookie i dessa stora sammanhang, har haft det tyngre än i grundserien, har inte fått igång skridskoåkningen ordentligt. Växer med uppgiften för varje match.
Patrick Sharp:
Har gjort 8 mål i slutspelet, men var för osynlig i första Stanley Cup-finalen, vilket i många fall symboliserar en matchvinnare, osynlig och bara blixtrar till. Kan bättre även ifall han har gjort mycket poäng.
Marcus Krüger:
Han får nöja sig med en defensiv roll, vilket han sköter fantastiskt bra, inte minst i slutspelets bästa boxplay.
Jonathan Toews:
Captain Serious har inte fått till det alls i slutspelet, ändå är laget i en 1-0 ledningen i en Final, kaptenen kan bättre och kommer säkerligen att lyfta sig, visade gott gry i match 1.
Brandon Saad:
”Manchild” visar att han inte tänker vika ned sig bara för att han är rookie i heta sammanhang, gjorde det ack så viktiga 1-2 målet i nattens match. Hans första i slutspelet.
Michal Handzus:
En veteran som har fått ett riktigt lyft mellan Kane och Bickell som det ser ut nu, Handzus är skickligare än vad många tror. När han trejdades till Chicago lät det. ”Handzus är bara där för att vinna tekningar.” Nu är han en andracenter som har producerat bra.
Johnny Oduya:
Fantastisk back som har höjt sin status som NHL back i Blackhawks uppställning. En viktig kugge tillsammans med Hjalmarsson.
Bryan Bickell:
Står på 8 fullträffar i slutspelet tillsammans med Sharp, han världens läge i löneförhandlingarna under sommaren. Jobbig att möta.
Michal Rozsival:
Hade aningen tröga fötter i första finalen, orsakade en del farligheter bakåt. Annars varit stabil, hans första finalspel trots sina många år i ligan. Skickade pucken mot mål som avgjorde första matchen.
Dave Bolland:
”The rat” har förhoppningsvis vaknat, är bättre ju viktigare och tuffare matcherna är. Även visat att han kan göra viktiga mål.
Brandon Bollig:
Bidrar med fysiskt spel och kan slåss om det behövs, bara spelat ett par matcher.
Andrew Shaw:
Bäst i match 1, avgjorde även matchen i tripple overtime. Respektlös och ger sig på folk i alla storlekar. Vilken spelare.
Michael Frolik:
Bildar ligan bästa boxplay med Krüger, har även han fått en tillbakadragen roll.
Marian Hossa:
Han spelar med större hjärta än tidigare, han går mycket mer i bräschen än vad han gjorde tidigare, hans backcheckning, är numer mycket värdefull, alla jobbar för varandra. Man vinner som lag och förlorar som ett lag. Gillar Hossas inställning skarpt.
Patrick Kane:
Varit för osynlig vissa stunder, men kan glimra till och göra tex, ett hat trick. Visade att han var pigg i övertiden i final 1. Har förmågan att frysa motspelarna med sin kyla och teknik.
Viktor Stålberg:
Fått begränsat med speltid och har inte uträttat så mycket i slutspelet. Bänkad för tillfället.
Corey Crawford:
Är i världsklass form och leder i dagsläget Conn Smythe racet i mina ögon, en fördel i målet, istället för nackdel som ifjol.
Ray Emery:
Sitter lugnt på sin plats i hörnet av båset.
Några korta ord om varje spelare som blev mycket relaterat till den första finalen som är färsk i minnet.
