Har Simmonds blivit överflödig?
Har Wayne Simmonds betydelse minskat efter Nolan Patricks utveckling?
Wayne Simmonds framtid är ett av de hetare ämnena som cirkulerar kring Philadelphia. Den 29-åriga powerforwarden har ytterligare ett år kvar på sitt kontrakt och en förlängning kan signas redan till sommaren.
Men har Simmonds gått och blivit överflödig?
Simmonds har sällan varit någon fantastisk 5-mot-5-spelare, utan har snarare varit en powerplay-specialist. Förvisso en väldigt duktig sådan och när han parkerar framför motståndarnas målvakt är han minst sagt svårhanterlig.
Över de fem senaste säsongerna är det enbart Alexander Ovechkin som har gjort fler powerplaymål än Simmonds. Vidare är det bara 16 spelare som har gjort mer powerplaypoäng än honom under samma period. Förra säsongen gjorde han näst mest mål i den spelformen. Simmonds har, kort och gott, ansetts vara en ovärderlig del av Flyers powerplay.
Fram till nu?
---
Under februari och mars missade Wayne Simmonds sju matcher och fick hastigt och lustigt konkurrens om sin powerplay-plats. När Simmonds har saknats tidigare har han ersatts av Ryan Whites och Dale Weises. Det är synnerligen ovärdiga ersättare. Nu var det istället Nolan Patrick som fick chansen. Och det såg spännande ut.
I sin roll framför motståndarnas målvakt har Simmonds länge varit en av ligans bästa spelare, kanske den bästa. Han är svår att flytta på, skicklig att läsa av hur han ska positionera sig och duktig på att såväl styra pucken som att snappa upp returer.
Men med Patrick fick Flyers något mer. Visst ger han – än så länge – inte samma fysiska närvaro som Simmonds gör som net-front presence, men Flyers får istället en skickligare spelare. Patrick är effektiv på små ytor, kan hantera pucken lika bra som vem som helst och kan plocka fram ett giftigt skott. Och han kommer bara bli bättre.
Under Simmonds frånvaro gjorde Patrick tre powerplaymål och gav som sagt Flyers powerplay en ny och spännande dimension. Där Simmonds brunkar fram pucken och främst gör ”dirty goals” ger Patrick en finess och ett finlir som kan exemplifieras i framspelningen här nedan.
What a play by Patrick! pic.twitter.com/AsSC6wDBF7
— Sons of Penn (@SonsofPenn) March 9, 2018
---
Den här säsongen, eller i varje fall de senare månaderna, har Wayne Simmonds petats ner ett hack i Flyers depth chart. Jakub Voracek har studsat tillbaka på ett mäktigt sätt och Travis Konecny imponerar i förstakedjan. Det placerar Simmonds i tredjekedjan – och det skapar potentiella problem inför framtiden.
Att ha en powerplay-specialist för knappt $4 miljoner i tredjekedjan är givetvis inga problem. Att ha en 30-årig powerforward som kanske inte längre är samma powerplay-specialist för minst $6 miljoner känns problematiskt – och ger ännu en anledning till att backa undan från hans kommande kontraktsförlängning.
Det mest relevanta argumentet till att förlänga med Simmonds är just hans betydelse i powerplay. Att säkra upp en av ligans bästa spelare i den rollen är så klart attraktivt. Men vi har också sett hur det kan gå när man signar upp powerforwards i 30-årsåldern på långa kontrakt. Milan Lucic spelar med Connor McDavid och/eller Leon Draisaitl och gick nyss poänglös i 14 matcher…
---
Så har Wayne Simmonds blivit överflödig i Philadelphia i och med Nolan Patricks utveckling?
Nu ska man inte överreagera efter sju matcher, men argumenten för att inte förlänga med Simmonds växer sig allt starkare. Rimligtvis får man förvänta sig att Simmonds kräver – och till och med förtjänar, sett till hur ligan ser ut – minst sex år och en cap hit på minst $6 miljoner. Kanske längre. Kanske dyrare. Det är ett potentiellt jobbigt kontrakt redan under de första åren.
Simmonds har inte bara hamnat utanför topp-6 – statistiken indikerar på att han kanske har tagit ett steg tillbaka.
Produktionen i 5-mot-5-spelet har avtagit. Simmonds G/60 (0,39) är sämre än Dale Weises (0,53) och har sjunkit jämfört med tidigare säsonger, när vi undersöker statistiken hos utmärkta naturalstattrick.com. Hans P/60 (1,08) har även det dippat av och är nu sämre än Valtteri Filppula, Jordan Weal och Michael Raffl. Det är dessutom på samma nivå som Dale Weise. Även i powerplay ser man en försämring jämfört med när han har varit som bäst.
Visserligen har hans S% (6,58) minskat något, men så har även hans Shots/60 (5,86). Simmonds drar på sig färre utvisningar, men får också med sig färre utvisningar. Vidare tacklas han dessutom mindre än tidigare säsonger.
Simmonds har sällan varit någon överdrivet fantastisk possession-spelare, men även där ser vi en tillbakagång. Över de tre föregående säsongerna låg hans CF% på 51,42. Nu har den siffran sjunkit ner till 47,95. Liknande tendenser ser vi även på hans CF% Rel (-1,41), FF% (47,45), GF% (44,93) och GF/60 (2,23).
Nu finns det kanske förmildrande omständigheter. Petas man ner ett hack i lagets depth chart hamnar man så klart med sämre kedjekamrater. Claude Giroux byts ut mot Valtteri Filppula och han får inleda färre byten i offensiv zon jämfört med tidigare.
---
Tar vi en övergripande blick på Philadelphia ser vi ett topptungt lag. Topp-6 och förstaparet håller en hög och jämn klass. Men där bakom är det desto mer svajigt. Spelare som Andrew MacDonald och Valtteri Filppula har nyckelroller som de inte behärskar. Delvis beror det på en usel head coach, dels beror det på att Flyers ligger lite före på utvecklingskurvan.
Det bristande djupet lär åtgärdas internt över de kommande säsongerna. Morgan Frost, German Rubtsov, Mikhail Vorobyov, Travis Sanheim, Phil Myers och Sam Morin är alla exempel på spelare som kan fylla på.
Men kanske vill Flyers plugga igen de där hålen innan dess.
Redan innan Nolan Patricks fina prestationer på Wayne Simmonds powerplay-position fanns det argument för att använda Simmonds som trade bait. Han har ett högt anseende och lär ge ett bra utbyte i en trade – ett utbyte som mycket väl skulle kunna användas för att plugga igen ett hål eller två.
Har Nolan Patrick gjort Wayne Simmonds överflödig?
