Inför Flyers-Islanders: Flyers måste växla upp
Bättring krävs när Philadelphia nu ska gå upp mot New York Islanders.
Åtta år. Åtta lång, plågsamma och frustrerande år har vi väntat. Äntligen har Philadelphia vunnit en matchserie. Senaste gången det hände var alltså 2012, när man besegrade Pittsburgh i den där episka matchserien.
Sedan dess har Flyers-fansen slitits mellan hopp och förtvivlan – under Dave Hakstol-eran var det visserligen mestadels förtvivlan – men den här säsongen tog det äntligen fart. Flyers var ett av ligans främsta lag under månaderna inför det påtvingade uppehållet i mars och blev det toppseedade laget tack vare tre segrar under kvalificeringsmatcherna.
Efter efterföljande avancemang från förstarundan borde allt vara frid och fröjd, men det gick inte helt smärtfritt mot Montreal. Orosmoln varvas med styrkebesked och kanske går de olika faktorerna till och med in i varandra när man ska blicka tillbaka på Canadiens-serien och se fram mot matchserien mot New York Islanders.
---
Så gick det:
Tre raka segrar mot Boston, Washington och Tampa Bay följdes upp med en något skakig förstamatch mot Montreal. Ett tidigt övertag lovade visserligen gott och Flyers fick med sig en hyggligt tidig ledning, men man skakades också av Montreal. Flyers fick förlita sig på Carter Hart – inte för sista gången i serien – och kom undan med en inledande seger.
Match två var en insats som hämtad från de mörkaste Dave Hakstol-dagarna. Flyers kom inte redo och blev överkörda från nedsläpp. Montreal tog ledningen efter en minut – som följd av en ursinnig inledande press – och vann så småningom med 5-0. Där och då var det de största segersiffrorna i hela slutspelet.
Hart kunde inte beskyllas för den kollapsen, men han fick lämna matchen i den andra perioden. Om det däremot fanns någon oro över att slutspelspressen blev för stor skrattade Hart sina eventuella belackare i ansiktet. Han levererade nämligen två raka nollor när Flyers vann med 1-0 respektive 2-0 och gick upp till 3-1 i matcher.
Han blev tidernas näst yngsta målvakt att hålla nollan i två raka slutspelsmatcher. Rekordet, från 1945, sitter fortfarande Detroits Harry Lumley på.
Flyers lyckades inte slå in den första matchbollen, i match fem, utan lämnade den matchen med en 3-5-förlust. Återigen såg vi en del kaosartade prestationer där Flyers inte fick grepp om matchbilden.
I match sex lyckades man så äntligen döda matchserien. Drömöppningen med 1-0 efter bara 28 sekunder blev viktig, kanske i synnerhet som såväl 2-0 som 3-1 kvickt förvandlades till uddamålsledningar igen.
När Flyers lade sig på defensiven för att spela av matchen lyckades Montreal sällan skapa några farligheter och avancemanget var nog i ärlighetens namn inte särskilt hotat.
---
Intrycken vi tar med oss:
Carter Hart > Carey Price
Redan på förhand var målvaktsduellen kittlande – och den kom att bli lika högklassig och avgörande som väntat. Carey Price höll i takterna från serien mot Pittsburgh och fortsatte att vara den ryggraden som Montreal behöver luta sig mot. Problemet för Canadiens var ju bara att Carter Hart var så mycket bättre.
Båda två spelade alltså på en hög nivå – skillnaden var att Hart stal någon match. Hart går nu in i andrarundan med den bästa räddningsprocenten av samtliga ordinarie målvakter – oavsett om vi inkluderar eller exkluderar kvalificeringsmatcherna. Över hela slutspelet har han 94,3 Sv% och under förstarundan 93,6 Sv%.
Eventuellt snack om att Hart inte var slutspelsmogen har alltså visat sig vara helt obefogat, i alla fall inledningsvis. Nu är väl nästa steg hur han hanterar ett långt slutspel. Ett enkelt konstaterande gör vi i alla fall: i Hart har Flyers en matchvinnare av högsta klass.
Var är stjärnornas målproduktion?
Under grundserien var Travis Konecny, Sean Couturier, Jakub Voracek, Claude Giroux, Kevin Hayes och James van Riemsdyk de poängbästa spelarna. Fem av dem – med Voracek som undantaget – var dessutom lagets bästa målskyttar.
Nu är det enbart Voracek som man inte, på något sätt, kan beklaga sig över. Konecny, Couturier, Giroux och van Riemsdyk har ännu inte nätat och Hayes gjorde sitt första mål i Game 6.
Voracek har varit en kraft att räkna med och har genomgående varit pålitlig. Hayes har mestadels hållit en hög klass i spelet i stort, och det är givetvis värt en hel del så klart – men produktionen måste också vara där.
Konecny har träffat virket vid ett antal tillfällen och har missat några oförklarliga chanser. Det borde bara vara en tidsfråga innan han nätar och då blir det kanske till och med en ketchupeffekt?
Couturier, Giroux och van Riemsdyk måste steppa upp. De två förstnämnda har absolut inte varit klappkassa, men väl lite väl ojämna under perioder – och produktionen måste bättras på. JVR har varit ett stort problem och dessutom petad. Nog för att utpräglade målskyttar kan vara streaky, men van Riemsdyk har inte bidragit med någonting under slutspelet.
Så… är stjärnornas dåliga målproduktion ett problem eller en outnyttjad tillgång? Vill man se glaset som halvfullt tog man sig förbi förstarundan utan formtoppade toppspelare – på ett sätt är det ett styrkebesked. Washington ställdes exempelvis inför samma utmaning och har nu fått lämna bubblan. Kanske är det också talande för oron inför andrarundan. Hur långt kan man egentligen ta sig utan producerande toppspelare?
Det tar sannolikt stopp mot New York Islanders om vi inte får se de gamla vanliga Giroux, Couturier, Konecny & Co.
Powerplay måste komma igång
Philadelphias powerplay har varit uselt under slutspelet. Det hänger rimligtvis ihop med problemen som toppspelarna har att producera, men vilken del som är orsak och verkan kan väl debatteras. Faktum är i alla fall att Flyers powerplay ligger på 10,3% under hela slutspelet. Över serien mot Montreal är det snäppet bättre med 14,3%.
Man går nu upp mot ett svagt penalty kill hos New York Islanders – ett lag som dessutom drar på sig en del utvisningar. Det finns en möjlighet att exploatera här, men då vill det till att powerplay kommer igång.
Mot Montreal visade man allt för ofta upp ett alldeles för lågt tempo och ett väl enformigt spel. Det mesta ska gå genom Claude Giroux – och det är givetvis högst rimligt när man har tillgång till den här erans bästa powerplay-playmaker – men när hans möjligheter begränsas blir det problematiskt.
En statisk uppställning gav egentligen bara sporadiska skott från Ivan Provorov och ett antal farligheter där Giroux vallade pucken i sargen bakom målburen till Jakub Voracek. Något hot från slotet fanns i princip inte. Några inspel på spelaren framför målvakten såg vi sällan. De tidigare så effektiva passningarna genom slotet – där Giroux och Voracek kan sätta upp varandra för direktskott – blev inte alls effektiva.
Canadiens var helt enkelt duktiga på att stressa Flyers, ta bort passningsvägar och stänga slotet.
Fascinerande nog har Michel Therrien valt att inte testa PP-specialisterna James van Riemsdyk och Shayne Gostisbehere i förstauppställningen, trots uteblivna resultat. Kanske förtjänar inte JVR den möjligheten, men nog måste det finnas logik i att sätta honom i sin position framför målvakten – dels för att försöka få igång honom, dels för att försöka få igång powerplay?
Kan man verkligen hålla Gostisbehere utanför laget?
Två gånger om har Shayne Gostisbehere klivet ner från läktaren, in i laget och blivit en positiv injektion. Han imponerade stort mot Tampa Bay och fick inleda matchserien mot Montreal. Men efter kollapsen i match två var det Gostisbehere som offrades när man ville göra förändringar – trots att det sannerligen inte var hans fel.
När Matt Niskanen sedan blev avstängd till match sex fick Gostisbehere än en gång kliva in i laget – och skötte sig återigen mycket bra. Han var en av lagets klart främsta försvarare i den matchen, offensivt såväl som defensivt och både med och utan puck.
Det finns dock en utmaning för honom – och det är var han passar in. Man särar inte på Travis Sanheim och Phil Myers. Ivan Provorov lär fortsätta att kampera ihop med Niskanen, även om den senare har haft sina problem under slutspelet.
I tredjeparet har Gostisbehere och Justin Braun inte fungerat ihop, vare sig nu eller under grundserien. Braun har inte övertygat allt för mycket under slutspelet och borde kunna vara petningsbar, men är viktig och nyttig i penalty kill – det känns osannolikt att man petar den veteranen, trots att Gostisbehere och Robert Hägg har fungerat tillfredsställande ihop.
Med tanke på vilken potential och eventuell impact som Gostisbehere sitter på måste man fråga sig om man verkligen kan hålla honom utanför laget?
Hur kan vi jämföra Canadiens och Islanders?
Montreal var en rätt dålig match-up för Philadelphia. De var duktiga på att motverka Flyers styrkor och på att utnyttja Flyers svagheter.
Under säsongen har Flyers förlitat sig mycket på en tung och effektiv forechecking. Det visade sig ofta vara en lyckosam strategi för att trötta ut och pressa ner motståndarna och vi kunde se effekterna av det så sent som i kvalificeringsmatcherna. Men Carey Prices förmåga att gå ut och spela pucken, lugna ner tempot och helt avstyra Flyers forecheck visade sig vara förödande.
Att få ner pucken djupt och arbeta fast den blev kort och gott problematiskt för Flyers. New York Islanders och Semyon Varlamov borde inte utgöra i närheten av samma utmaning i just den aspekten.
Vidare är Montreal ett starkt puck possession-lag, till skillnad från Islanders. Kanske är den en större utmaning att ta sig an ett lag som gärna dikterar matchbilden på egen hand än ett lag som kanske släpper lite på den? Ett oerhört kvickt Canadiens var rimligtvis mer svårhanterligt än vad Islanders blir.
Faktum är att Flyers och Islanders påminner en del om varandra. Det är två djupa lag som förlitar sig på att flera olika kedjor ska kunna producera. Man jobbar gärna med en hård forechecking och försöker få pucken djupt. Båda lagen kan stänga till defensiven effektivt.
---
Så gick det under säsongen:
Philadelphia gick upp mot New York Islanders vid tre tillfällen under grundserien – och det blev tre förluster. I oktober föll man med 3-5 och i november blev det en 3-4-förlust efter straffar. Noterbart från den matchen är att Flyers hade en 3-0-ledning, men föll ihop i den tredje perioden.
I februari blev det återigen 5-3 till New York Islanders. Den gången var det Islanders som tappade en 3-0-ledning, men efter att ha kommit tillbaka till 3-3 sent i den tredje perioden lyckades Flyers ändå förlora under ordinarie tid.
En inte helt obetydlig detalj från de tre matcherna är att Flyers spelade den andra matchen i en back-to-back vid alla tre tillfällena – med resa mellan matcherna. Islanders å sin sida kom utvilade till de två första matcherna och gjorde den andra matchen i en back-to-back i den tredje matchen.
---
Så går det:
Det går som sagt att vrida och vända på om prestationen mot Montreal faktiskt var ett styrkebesked eller ett orosmoln – och svaret får man kanske först när vi vet hur det har gått mot New York Islanders.
Å ena sidan misslyckades man med en del saker man gärna föredrar att göra – å andra sidan anpassade man sig utefter motståndet och tog sig an Montreal med deras egna grepp. Å ena sidan står man där med en minst sagt dålig målproduktion från sina bästa spelare – å andra sidan vann man en matchserie mot Carey Price trots att toppspelarna knappt nätade.
Washington påminner lite om Flyers i att alla toppspelarna inte riktigt kom igång. Capitals kunde inte kompensera för det mot Islanders och man får anta att även Flyers kommer att få det tufft om lagets bästa forwards inte producerar.
Islanders borde också vara en aningen bättre match-up än vad Montreal var. Semyon Varlamov är en klart kompetent målvakt, men ingen Carey Price och det skulle förvåna om Flyers inte kan utnyttja sin forechecking på ett klart mer effektivt sätt mot Islanders än vad man gjorde mot Canadiens.
Om Flyers kan kombinera det försvarsspel och målvaktsspel som ofta imponerade mot Montreal med en förbättrad offensiv har man alla chanser i världen att ta sig förbi även Islanders.
Men även om Islanders är en bättre match-up sett till stil, så är det samtidigt ett bättre lag än Montreal. Enkelt summerat är det en väldrillad lagmaskin som har gott om djup och lite spets i form av Mathew Barzal.
Flyers ställs inför en mycket tuff uppgift när man behöver bryta ner Islanders defensiv. Flyers var det bättre laget under grundserien, så nog finns kompetensen där, men nu är det upp till bevis för lagets toppforwards.
På förhand är det en helt öppen serie. Om Sean Couturier, Travis Konecny, Claude Giroux och James van Riemsdyk bara kan ta rygg på Jakub Voracek och Kevin Hayes så borde Flyers kunna ha ett övertag.
---
Förväntad laguppställning:
Michael Raffl – Sean Couturier – Jakub Voracek
Joel Farabee – Kevin Hayes – Travis Konecny
James van Riemsdyk – Claude Giroux – Scott Laughton
Derek Grant – Nate Thompson – Tyler Pitlick
Ivan Provorov – Matt Niskanen
Travis Sanheim – Phil Myers
Robert Hägg – Justin Braun
Carter Hart (Brian Elliott)
Philadelphia justerade sina kedjor rätt rejält under matchseriens gång, där beslutet att sätta tillbaka Claude Giroux på centerpositionen står ut. Just rollen som tredjecenter har varit ett jobbigt hål under säsongen, i och med Nolan Patricks frånvaro.
Derek Grant hämtades in vid trade deadline, men har inte varit helt lyckosam där. Han ser klart mycket bättre ut i fjärdekedjan, alternativt som winger om man behåller honom i tredjekedjan.
Finns det något man kan klaga på Alain Vigneault om så är det hans förtroende för fjärdekedjan i allmänhet och Nate Thompson i synnerhet. Med honom på isen pressas Flyers ofta tillbaka eller så lyckas man inte ta sig ut ur egen zon. Med tanke på att man använde honom så frekvent i penalty kill och i andra defensiva nyckelsituationer ska det nog mycket till om han ska petas – men i ärlighetens namn bör det bara vara Thompson som är aktuell om skadade Nicolas Aube-Kubel blir spelduglig igen.
Det kan ju även bli aktuellt med comeback för Oskar Lindblom – även det ger intressanta möjligheter i kedjekonstruktionerna.
Slutligen har vi även Shayne Gostisbehere. När man behöver bryta upp Islanders defensiv borde han vara en potentiell tillgång, men man kan nog trots allt förutsätta att Robert Hägg och Justin Braun får inleda i tredjeparet.
---
Spelschema:
Måndag 24/8: Philadelphia-NY Islanders
Onsdag 26/8: Philadelphia-NY Islanders
Torsdag 27/8: NY Islanders-Philadelphia
Lördag 29/8: NY Islanders-Philadelphia
Måndag 31/8: Philadelphia-NY Islanders
Onsdag 2/9: NY Islanders-Philadelphia
Torsdag 3/9: Philadelphia-NY Islanders
