Intervju – Robert Hägg: ”Jag tror att vi kommer ta flera steg i år”

SvenskaFans har pratat med Philadelphias försvarare Robert Hägg.

För ett år sedan förberedde sig Robert Hägg för Philadelphias training camp med ett mål i siktet – NHL. Vid 22 års ålder hade han tre AHL-säsonger bakom sig och det började bli dags att ta nästa steg i karriären. Flyers hade öppna platser att spela om och en imponerande pre-season skulle kunna leda till ett NHL-jobb.

- Jag visste att det fanns två platser öppna på backsidan. Så länge man gjorde ett bra training camp fanns det chans att ta någon av dem. Det var det jag visste när jag kom dit, sedan gick det hyfsat på training camp och så fick jag reda på att jag skulle få börja säsongen där uppe i Philadelphia, berättar Hägg för SvenskaFans.

- Då var ju enda målsättningen att försöka hålla sig kvar så länge som möjligt och göra hela säsongen där. Jag snodde en plats och sedan försökte jag bara hålla mig kvar och spela så bra som möjligt. Det är jag rätt nöjd med att jag lyckades göra, fortsätter han.

NHL-debuten hade däremot skett redan säsongen innan. När det stod klart att Philadelphia skulle missa slutspel testade man yngre förmågor under slutskedet. Hägg fick chansen i säsongsavslutningen mot Carolina och smakade på 20-talet NHL-minuter.

- Man fick en liten morot över sommaren där… att träna på ordentligt och det tycker jag att jag gjorde.

Hägg knep alltså en NHL-plats under training camp inför säsongen 17/18. Tre års väntan var över, men hur gick det egentligen till?

- Jag hittade min roll… vad jag ska göra i Philadelphia, i det laget vi har just nu. Alla roller är olika och mycket baseras på roller där borta. Är du poängspelare ska du göra poäng. Är du försvarsspelare ska du försvara och vice versa. Det började väl redan i AHL… att jag på något sätt hittade min egna roll, vad jag är bra på där borta. Då försökte jag bara gå ut och spela mitt spel. Spela fysiskt och spela bra försvar, och det var väl det de gillade. Antar jag…

- Jag tror det var mycket det, att jag hittade en roll som de inte hade eller som behövdes.

Då och då placerar Flyers en spelare i en specifik roll i AHL. Syftet är att forma, utbilda och förbereda honom för just den rollen i NHL. Scott Laughton säsongen 16/17 är ett inte allt för avlägset exempel. Men något sådant gjorde man aldrig med Hägg.

När han kom fram i Modos organisation sågs han som en tvåvägsback som både kunde spela tunga defensiva minuter och leda ett powerplay. Riktigt den spelartypen har han inte blivit i NHL, men han fick möjlighet att visa upp det mesta i AHL.

- Det första året jag kom över fick jag spela allt möjligt. Då var det både powerplay och penalty kill, offensiva situationer och defensiva situationer. Man fick testa sig fram lite, kändes det som. Ju längre tiden gick så insåg man att man gjorde det bra defensivt och då fick man ett stort ansvar där. Jag gör det gärna om det hjälper laget att vinna. Jag tar stolthet i det.

- Om jag får bestämma så vill jag vara en tvåvägsback och hjälpa till offensivt också. Men det handlar mycket om en själv, att våga följa med upp, våga starta anfall och våga hänga kvar. Samtidigt vet jag att min roll är att spela bra bakåt. Då är det prio ett. Men man vill utveckla sig själv också. På sikt hoppas jag att jag kan bli en bra tvåvägsback, men det gäller att börja i rätt ända.

Tre år i AHL är en lång tid och vardagen är långt ifrån lika glamorös som i NHL. Det blev 202 matcher i farmarligan och hans 192 matcher för Lehigh Valley Phantoms – Flyers farmarlag lämnade Glens Falls och namnet Adirondack till förmån för Allentown och namnet Lehigh Valley 2014 – placerar honom på fjärde plats över spelade matcher i den organisationen.

Du var aldrig på väg att tröttna?

- Nej, egentligen inte. Jag hamnade i en speciell sits i Modo, där jag precis hade fyllt 19. Jag kände att jag hade nått så långt jag kunde där uppe och ville söka mig vidare. Då stod jag inför ett vägskäl. Antingen stannar jag kvar i Sverige och börjar om på nytt i en annan klubb eller så sticker jag över till USA. Slutmålet är ju att ta sig till NHL. Då var det ett steg i rätt riktning för mig, att komma över dit så tidigt som möjligt.

- Jag visste ju att jag inte kommer spela i NHL direkt, utan jag visste att det kommer ta tid. Då gäller det att ha självförtroende och låta det ta den tid som det tar. Det förändras inte över en natt, utan det tar tid. Man utvecklas olika, men de här tre åren har hjälpt mig till den spelaren jag är idag. Jag kände aldrig att jag ville åka hem. Jag hade som mål att spela klart mitt kontrakt och så fick man se efter det.

Det är vanligt att spelare lämnar Sverige för junior- eller farmarlagshockey i Nordamerika – och debatten om vad som egentligen är bäst lär inte dö ut i första taget. Hägg är i alla fall övertygad om att steget över Atlanten var gynnsamt.

- Det finns inget som är rätt eller fel, allt handlar om din egna situation… var du befinner dig i klubben. Får du spela i SHL och spelar 20-22 minuter så utvecklas du jättemycket av det. Men att sitta som en 17-18-åring och spela 10-12 minuter… det kommer inte hjälpa dig i din utveckling. Individen måste känna vad man vill göra. Det är du själv som ska lägga ner tiden som krävs för att lyckas, resonerar Flyers svenske försvarare.

”FLYERS BACKUPPSÄTTNING ÄR RÄTT BRA ÄNDÅ”

Robert Hägg lyckades. Tre säsongers slit i AHL följt av ett starkt training camp resulterade i en ordinarie NHL-plats. Den platsen behöll han dag ut och dag in innan en skada satte stopp för honom i mars. Det blev comeback först under de sista matcherna i slutspelsserien mot Pittsburgh.

- Det var ju första året, så det var häftigt vart man än åkte. Man fick energi av att komma till nya platser. Det var mycket enkelt att tagga igång och spela varje match, minns Hägg om sin rookiesäsong.

- Vi hade som mål att ta oss till slutspel. Under en säsong går det upp och ner. Som lag hade vi väldigt djupa svackor, men när vi spelade bra så spelade vi riktigt bra. Vi hade ju tio raka torsk och var helt ute. Det fanns inte en chans att vi skulle nå slutspel. Kan vi hålla en jämnare nivå kan det bli en rolig säsong.

Hägg inledde säsongen med Shayne Gostisbehere vid sin sida och fick en hel del minuter även jämte Ivan Provorov, men det var Andrew MacDonald som var hans vanligaste partner. De spenderade drygt 450 fem-mot-fem-minuter tillsammans. Det gör duon till Philadelphias tredje mest använda backpar.

- Jag tycker att det fungerade bra. Han är enkel att spela med, för han vet också sin roll, vad han ska göra. Jag hade inga problem att spela med honom. Det är en underbar person.

MacDonald är ju lite av fansens hackkyckling och får en del skit, märker man av det i gruppen?

- Nej, absolut inte. Vi är 23 spelare som håller ihop. Det är massa tyckare över hela världen. Skulle man ta åt sig allt om vad alla tycker och sa så skulle man ha det jävligt jobbigt i livet.

Det blev 288 respektive 233 fem-mot-fem-minuter med Gostisbehere och Provorov. Det var minuter som Hägg uppskattade.

- Gostisbehere var ju en av de bästa offensiva backarna i ligan, så det är rätt enkelt att veta vad man ska göra när man spelar med honom… ge honom pucken och ta hand om det bakåt. Jag tycker det är väldigt roligt att spela med en sådan spelare.

- Provorov är också skicklig offensivt, men han är även väldigt duktig defensivt. Där har du en tvåvägsback som är i toppen av NHL, skulle jag säga. MacDonald är väl också en tvåvägsback, med lite mer defensiva än offensiva styrkor. Alla tre är olika på sitt sätt, men jag har inga problem att spela med någon av dem. De är enkla att spela med.

- Vi har en mix av allting, som jag tror är väldigt bra för vårt lag. Flyers backuppsättning är rätt bra ändå.

Philadelphia har slussat upp flera unga spelare de senaste åren och prospects-poolen har länge ansetts vara en av ligans bästa. När Ron Hextall tog över som general manager 2014 skulle det satsas internt på egendraftade spelare. Då hade Hägg draftats ett år tidigare och Hextalls ideologi märks tydligt.

- Det syns väl rätt mycket utåt att han har en idé som han vill fullfölja och det gör han till 110 procent. Han vill drafta och bygga vidare från det. Han har bevisat rätt bra att han har hållit den linjen, med vissa undantag. Vi signade James van Riemsdyk nu till exempel. Men sådana spelare växer inte på träd. Kan man få en sådan spelare är det ju hur bra som helst. Annars håller han sig till sin idé och sin plan.

- Det kommer bli väldigt intressant att se var Flyers är om några år. Vi kan vara med och slåss om det absolut finaste då.

Stanley Cup-bucklan är givetvis slutmålet och man märker av kraven i Philadelphia. Flyers har tagit flest sammanlagda poäng (4569) av alla expansionslag och har det tredje högsta poängsnittet (57,6 procent) av samtliga lag. Men man har inte vunnit Stanley Cup sedan 1975 och trots några tyngre år mot slutet förväntar sig fansen framgång.

- Det spelar ingen roll om vi har vunnit sex raka och förlorar den sjunde matchen, då blir du utbuad i vilket fall. Men det är en tjusning med det också, att fansen förväntar sig att vi ska vinna varje match. Det blir en viss press, men det är fruktansvärt roligt att spela för en sådan stad, istället för att spela för en stad där ingen bryr sig.

- Det är nog en av de bästa städerna och en stor sportstad. Eagles vann förra året och hela stan vändes upp och ner. Basketen är på gång och det är mycket drag kring matcherna där. Det märks att Philadelphia som stad är på uppgång tack vare sporten. Det är väldigt kul, berättar Hägg.

”JAG TROR ATT VI KOMMER TA FLERA STEG I ÅR”

Nu har Robert Hägg lämnat sin rookiesäsong bakom sig. Efter säsongen gick hans entry level-kontrakt ut och för några veckor sedan satte han sin kråka på ett nytt tvåårskontrakt värt $1,15 miljoner per säsong. Med erfarenhet och ett nytt, bättre betalt, kontrakt kommer också större förväntningar.

- Målet är att utvecklas ännu mer och få ta en större roll i laget… att utveckla mig mer som spelare och vara mer delaktig. Det är målet och förväntningarna jag har på mig själv, att ta ytterligare steg, säger Hägg.

Har Flyers sagt något?

- De förväntar sig att man kommer dit i bra form och hjälper laget att vinna. Det är standard och kanske lite klyschigt, men det är vad det handlar om – att hjälpa laget att få så stor framgång som möjligt. Men det gäller ju alla 23 spelare och mer än så är inte sagt än så länge.

Hägg hade fjärde mest istid bland Flyers försvarare och användes flitigt i penalty killing den gångna säsongen. Just spelet i numerärt underläge har varit ett problem i många år och Flyers har legat i bottenskiktet av den spelformen. Den gångna säsongen var det enbart två lag med sämre effektivitet än Flyers 75,8 procent.

- Det är mycket smådetaljer och timing. Förhoppningsvis kan vi få ihop det ännu bättre, för det är någonting som vi jobbar på varje dag. Om vi ska kunna ta oss långt måste vi ha ett bra penalty kill. Powerplay kan man inte säga någonting om, det har varit bra i flera år. Kan vi få upp spelet i numerärt underläge så kommer det hjälpa oss.

Bläddrar man igenom Flyers olika statistikkategorier står Robert Hägg ut i ett fall. Han delade ut överlägset flest tacklingar i laget och var en av de mest tacklingsglada spelarna i ligan.

- Det är väl inget jag tänker på eller några direktiv vi har fått. Det har nästan bara blivit så. Försvarar man mycket så ingår det fysiska i mitt spel. Får jag en chans att tacklas så är det klart att jag tacklas, men det är inte så att jag åker och jagar tacklingar. Det handlar om att vinna din närkamp och vinna din 50/50-situation hela tiden. Just närkampsspelet är något man har lärt sig där borta också… hur man ska tackla och när man ska tackla för att få fördel.

Det är inte bara Hägg själv som har större förväntningar på sig nu. Även laget i stort har större förväntningar på sig. För ett år sedan var förhoppningen att ta sig till slutspel. Nu borde en slutspelsplats vara ett krav – och man borde kunna ta sig förbi någon runda också.

- Utifrån förväntar man sig att vi ska vinna varje år. Det är väl de förväntningarna som fansen har. Vi själva är inte nöjda förrän vi har vunnit. Vi ska minst ta oss till slutspel och i slutspelet kan allting hända. Förra året hade vi en hyfsat ung trupp. Alla har blivit ett år äldre och har en säsong under bältet, så jag tror att vi kommer ta flera steg i år.

Sedan Ron Hextall tog över efter Paul Holmgren har fokus legat på långsiktighet och egendraftade spelare. Stora rekryteringar utifrån har inte varit något prioriterat – fram till nu. I somras plockade nämligen Flyers tillbaka James van Riemsdyk och lade därmed beslag på free agent-marknadens främsta målskytt.

- Jag har spelat mot honom några gånger. Det är en extrem måltjuv. Han hade ju 36 mål förra året. Han är duktig framför mål, att styra och göra de där målen i trånga utrymmen. Det är absolut en sådan spelare du vill ha i ditt lag och inte mot dig. På något sätt lyckas de jäklarna alltid göra mål. Det kan bli bra för oss att få in en till sådan spelare.

- De visar att de vill satsa. De bryr sig om det och vill vinna. Ron Hextall och Dave Hakstol drar sitt strå till stacken och försöker hjälpa oss så mycket som möjligt. Att få en sådan spelare kommer bara hjälpa oss att bli ännu bättre, avslutar Hägg.

###