Krönika: Är det dags att våga hoppas igen?
Philadelphia har hittat formen. 7-1-2 under de senaste tio matcherna imponerar. Är det dags att våga hoppas på riktigt igen?
Philadelphias säsongsinledning var bedrövlig. På alla sätt och vis. Tusen saker var – för att uttrycka det milt – bristfälliga, medan i runda slängar tre saker fungerade. Målvaktsspelet har hållit en hög klass hela säsongen. Penalty killing har varit effektivt. Och sommarens veteranförstärkningar – Vincent Lecavalier och Mark Streit – har sett bra ut. Det var i princip vad man hade att glädja sig åt under inledningen.
Det var kaos i hela organisationen, vilket bara förtydligades när Peter Laviolette fick gå efter bara tre matcher. Återigen hade man förändrat inriktning över sommaren. Oavsett om man tycker att sommarens beslut (Bryzgalov, Briere, Lecavalier, Streit, etc.) var rätt eller fel så kvarstår faktum att nya förändringar gjordes. Och att röra om i grytan så kraftfullt var och varannan sommar är till stor del kontraproduktivt. Men med det sagt var det kanske trots allt tvunget den här gången.
Training camp kändes lika spännande, hållbart och succéartat som det sista desperata kvart i tre-ragget. Majoriteten av spelarna var inte i tillräckligt bra form – eller i fel form. Skridskoåkningen var kort och gott ynklig. Spelarna såg knappt ut att ha varken fart eller uthållighet. Till och med energiknippet Zac Rinaldo såg seg ut.
Powerplay var det sämsta på länge. Flyers har under flera år haft ett av ligans mer effektiva powerplay, men det var som bortblåst. Vidare var det svårt att se några tydliga inriktningar i det offensiva spelet. Allt för ofta verkade man hoppas på att spelares individuella fantasi skulle kunna åstadkomma något. Och spelet i even strength gjorde en gråtfärdig.
Säsongsinledningen var alltså så långt ifrån förtroendeingivande och hoppfull som man bara kan komma.
Men de senaste veckorna har det börjat ordna upp sig. När Craig Berube slängdes in i en till synes hopplös situation var det sannolikt inte många som hoppades på en omedelbar reaktion. Slutspel kändes som en avlägsen dröm och det började redan planeras för vilka spelare som kunde skeppas ut framåt trading deadline.
Någon omedelbar reaktion blev det inte heller, även om det blev seger mot Florida i hans debut. Men det berodde snarare på motståndet än den egna prestationen. Fyra raka förluster följde och tio matcher in på säsongen hade Flyers ett 3-7-0 record. Det följdes upp av två nya förluster, där kulmen kom i 0-7-förlusten mot Washington.
Men därefter har det så sakteligen börjat se bättre ut. Blev förnedringen mot Capitals startskottet? Var det bara en slump att Berubes hårda träning och nya system satte sig efter en månad som head coach? Eller är det helt enkelt så att man fick en gratischans med ett på pappret väldigt gynnsamt novemberschema?
Sanningen är sannolikt en kombination av allting, med lite extra vikt på spelschemat. Om vi ska generalisera så har Toronto, Montreal, Phoenix, Vancouver, Pittsburgh, Anaheim och Washington bytts ut mot Ottawa, Edmonton, Buffalo och New York Islanders.
Är det dags att börja hoppas på riktigt igen efter 7-1-2 de senaste matcherna – eller vaggar spelschemat in oss i falska förhoppningar?
Ja, det är lätt att peka på motståndet och få något av ett pessimistiskt förhållningssätt trots allt. Men samtidigt kan man också se på situationen som en optimist – att spelschemat har blivit en språngbräda in i en formtopp som man förhoppningsvis kan bygga vidare på.
Och vi ska inte stirra oss blinda på lagnamnen. Man ser en tydlig förbättring i flera aspekter av spelet – aspekter som man kan urskilja oavsett motstånd. Bortsett från de faktiska resultaten så är det mest glädjande kanske spelet i even strength, som annars har varit ett stort problem för Flyers under en längre tid.
Efter Taylor Halls 2-3-mål den 9 november gick Flyers 14 dagar och fem matcher utan att släppa in ett enda mål i even strength. John Tavares 1-3-reducering i nattens match bröt den sviten. Inte ens stora, mäktiga, fantastiska och enastående Pittsburgh kunde åstadkomma något i den spelformen.
Ett större defensivt ansvarstagande, tydligare prioriteringar, ett stabilare agerande kring egen målbur och framför allt ett arbete som en enhet ligger som grund för det fina spelet i even strength – tillsammans med Steve Masons och Ray Emerys finfina spel.
Vi har också sett en större effektivitet i förstapassningar och transport av pucken ur egen zon. Mark Streit har varit en stor influens där, men framför allt har nu ett mer gynnsamt system satt sig, där forwards är spelbara på ett tydligare sätt än tidigare.
Taktiska dispositioner, system och filosofier kan diskuteras in i evigheten – i grund och botten handlar eventuell framgång hos spelares individuella prestationer, attityd och arbetsinsatser. Alla tre faktorer var överlag på tok för dåligt under säsongsinledningen. Även om man inkluderar det allmänna kaoset i organisationen och de bristfälliga förberedelserna i ekvationen så ska det inte påverka så enormt som det gjorde.
Nu ser vi en tydlig skillnad. Några veckors hård träning under Berubes ledning har gett resultat. Skridskoåkningen ligger nu på en fullgod nivå, och både forechecking och backchecking har som ett resultat av det förbättrats avsevärt. Titt som tätt ser vi nu att laget erövrar pucken i offensiv zon och biter sig fast där en längre tid. Det var något som vi såg på tok för lite under Laviolettes sista tid.
Vi har också sett en markant förbättring i produktionen hos nyckelspelare, vilket givetvis är en stor faktor i att poängen har börjat trilla in. Det tydligaste exemplet är så klart Claude Giroux. Lagkaptenens inledning var inte mycket att hurra över, men de senaste veckorna är betydligt bättre.
Han har fortfarande ett steg eller två innan han återigen är den där 93-poängsspelaren – framför allt måste han börja skjuta ännu mer – men åtta poäng på de sju senaste matcherna är en skön svit. Dessutom har nu Flyers tre kedjor som alla bidrar med mål och poäng, och ingen spelare underpresterar längre grovt.
Det är fortfarande några detaljer som måste finslipas hos Flyers. Powerplay är flera gånger bättre än under inledningen, men för ett lag som har haft ett av ligans bästa powerplays de senaste åren är det fortfarande inte tillräckligt bra. När man väl ställer upp sig och kan etablera spel förefaller det inte vara några större problem – men allt för ofta har man alldeles för svårt med att faktiskt ta sig in i offensiv zon och etablera tryck.
I vanlig ordning drar dessutom Flyers på sig aningen för många utvisningar. Penalty killing har förvisso varit pålitligt under merparten av säsongen, men det krävs inget geni för att konstatera att man gärna ska hålla sig ute ur utvisningsbåset.
Men… Flyers har nu slutspelskontakt på allvar, något man inte trodde på för en månad sedan. Defensiven är bäst i divisionen – för första gången på evigheter har inte Flyers ett målvaktsproblem, snarare tvärtom – och offensiven har börjat komma igång.
Visst kommer november månads spelschema alltid att lyftas som ett varningens finger inför fortsättningen – och det med rätta. Men Flyers är inte längre samma lag som inledde säsongen. Det är tydligt, både på individ- och lagnivå, när man ser matcherna.
Det är dags att våga hoppas igen.
