Krönika: Är det Steve Mason som blir räddningen?
Philadelphia har förtvivlat svårt mot New York Rangers – är det helt enkelt till Steve Mason man måste sätta sina förhoppningar?
Det är ett påstående som för två år sedan skulle ha varit otänkbart. Det är ett påstående som idag är riskfyllt. Det är ett påstående som det egentligen, i ärlighetens namn, är svårt att förhålla sig till.
Men är det Steve Mason som ska bli Philadelphias räddning?
De tre första matcherna mot New York Rangers har inte varit en vacker syn. Den formen som Flyers visade upp i mars är som bortblåst. Då gick man 9-3-2 och såg helt plötsligt ut att kunna bli ett hot i slutspelet.
Men mot Rangers har man nu haft det förtvivlat svårt. Ett stabilt men på inga sätt extraordinärt motstånd formligen kör över Flyers tack vare forechecking, skridskoåkning och powerplay-tid. Flyers har väldiga problem att över huvud taget ta sig ut ur egen zon med pucken under ordnade former.
Det är inte rättvist att förminska Rangers insats, men det är också alldeles uppenbart att det snarare är Flyers inkompetens än Rangers suveränitet som har präglat matchserien.
Flyers tar dumma och helt onödiga utvisningar. Flyers genererar på tok för lite trafik framför Henrik Lundqvist. Flyers har ett bedrövligt powerplay. Flyers tar felbeslut med pucken som är utom denna värld. Flyers får se oroande många skott täckas. Flyers har max en handfull spelare som har kommit upp i normal nivå.
Flyers är, kort och gott, ruskigt dåliga.
I ett aningen märkligt resonemang kan vi konstatera att Flyers sannolikt skulle ha ett 0-3-underläge utan Ray Emery, men det är också högst sannolikt att det inte går att vinna en matchserie med Ray Emery.
Visst har Emery hållit Flyers kvar i de båda förlustmatcherna, men han har också släppt enkla mål – och framför allt är det mer eller mindre garanterat mål så fort Rangers tvingar fram en sidledsförflyttning och ett direktskott.
Nu finns det i runda slängar ett dussin andra problem som är värre än målvaktsspelet, men det ska alldeles otroligt mycket till om du ska lyckas vinna en matchserie mot en stabil Lundqvist om du samtidigt snittar mer än tre insläppta mål per match.
Kanske är det hårt att kritisera Emery med tanke på förutsättningarna, men med Steve Mason mellan stolparna – som blir fallet i match fyra – har Flyers en bättre målvakt. Mason ger ett stabilare intryck och har helt enkelt en större förmåga att stjäla en match här och där. Men det är också en målvakt vars senaste slutspelsmatch – om vi exkluderar det korta inhoppet senast – spelades 2009.
För att återgå till inledningen så är det ett påstående som för inte så länge sedan skulle ha varit otänkbart – men det är nog i mångt och mycket Steve Mason som måste bli räddningen för Flyers.
I Philadelphia har han fått ordning på karriären igen och har gett trygghet till försvaret. Ser Mason bara till att hålla Flyers kvar i match fyra – det vill säga håller nere siffrorna – finns det alla anledningar att börja hoppas.
För hur dåliga Flyers än må ha varit så är det inte mycket som krävs för att bli slagkraftiga igen, så länge målvaktsspelet förbättras.
Ett säkrare – och i många fall tidigare – passningsspel från försvarsbesättningen, bättre understöd från forwards i uppspelsfasen, mer trafik framför Lundqvist, en större skottvilja och ett mer initiativrikt powerplay är några av ingredienserna för ett bättre spel. Det har man under säsongen, och i princip under hela mars, visat att man klarar av.
Det är Steve Mason som ska ge förutsättningarna för det. Han har under säsongen visat att man kan lita på honom.
Det är till Steve Mason man måste sätta sina förhoppningar.
Men det är trots allt ett påstående som i allra högsta grad är riskfyllt.
---
Match fyra spelas under fredagsnatten, med nedsläpp strax efter 01:00.
