Krönika: Berube måste bort – men när?
Philadelphias head coach Craig Berube må inte vara det största problemet med Flyers – men han är sannerligen inte heller lösningen.
Philadelphia håller nästan samma klass som Buffalo och Edmonton. Sug på det i några ögonblick och försök att inte krypa ihop i fosterställning och brista ut i gråt.
Det var väl få om ens någon som såg Philadelphia som en riktig contender inför säsongen. SvenskaFans årliga nedräkning tippade Flyers på 14:e plats i somras, vilket var rimliga förväntningar. Man tog sig precis till slutspel förra säsongen och pressade trots allt Stanley Cup-finalisterna New York Rangers till sju matcher i förstarundan.
Att Flyers återigen skulle göra upp om de sista slutspelsplatserna och i alla fall vara konkurrenskraftiga var nog en vedertagen förväntan.
Men nästan en tredjedel in på säsongen ser vi inte mycket av den där förmodade konkurrenskraften. Flyers har gått 2-7-1 under de tio senaste matcherna och sett över hela säsongen har man bara spelat in 19 poäng. Det är en poäng mer än Buffalo, två poäng mer än Carolina och tre poäng mer än Edmonton.
När vi skrattar åt Sabres, Hurricanes och Oilers är det i allra högsta grad lämpligt att även inkludera Flyers. Columbus kommer undan från det värsta hånet med tanke på deras absurda skadesituation under säsongen.
---
Vad är då problemet med Philadelphia?
Det enkla svaret är försvarsbesättningen – och det är även en stor del av sanningen. Mark Streit har generellt skött sig bra under inledningen och Michael Del Zotto har överträffat förväntningarna. Men i övrigt är försvaret bedrövligt.
Andrew MacDonald har inte visat att han är den $5-miljonersbacken som han behöver vara. Nicklas Grossmann må tacklas och blockera skott, men han kan inte hantera pucken och han kan inte åka skridskor. Luke Schenn får kanske fortfarande oproportionerligt mycket skit, men han har sannerligen inte varit stabil och inte heller han kan åka skridskor. Nick Schultz och Carlo Colaiacovo är inget märkvärdigt.
Och Braydon Coburn har varit en enda stor clusterfuck.
Steve Mason och Ray Emery, som båda två över lag har varit bra den här säsongen, har det minsann inte lätt bakom det där försvaret.
---
Att försvaret var Philadelphias stora akilleshäl var däremot ett unisont konstaterande redan innan säsongen. Då är det kanske trots allt forwardsbesättningen som är det största problemet för Flyers. Över de 23 matcherna man har spelat är det genomgående bara Claude Giroux och Jakub Voracek som har imponerat – och de har förvisso imponerat oerhört mycket.
Men bakom ett av ligans bästa par har det sett mörkt ut.
Brayden Schenn och Wayne Simmonds har på inga sätt varit dåliga, men båda två är fortfarande för ojämna för att man ska kunna luta sig mot dem. Och när de inte spelar med Giroux och Voracek tacklar de av, vilket i och för sig inte alls är förvånande.
Scott Laughton har varit en härlig injektion sedan han lyftes upp, men oavsett talang är det alltid ett svaghetstecken när en 20-åring från AHL omgående blir lagets tredje bästa spelare utan någon större konkurrens.
Sean Couturier har varit en offensiv besvikelse, men spelar galet tuffa minuter och används mestadels i en defensiv roll – han inleder exempelvis minst byten, procentuellt sett, i offensiv zon av alla Flyers spelare. Spelare som Michael Raffl och Pierre-Edouard Bellemare gör alltid ett gott dagsverk men är inga spelare man kan eller ska förlita sig på som bärande spelare.
---
Resterande forwards har varit skräp, och i vissa fall är det nästan ett för snällt omdöme.
Matt Read spelar karriärens sämsta hockey, men med tanke på vad han har presterat tidigare finns det ändå gott hopp om att han ska studsa tillbaka så småningom.
Vincent Lecavalier ser ut att ha stått för ett av tidernas hårdaste och snabbaste förfall. Veteranens tank ser ut att vara så torr den bara kan vara och han passar inte in någonstans i lagbygget. Nu har han blivit degraderad till fjärdekedjan, och det är nog där han gör minst skada. Utöver direktskottet i power play har han över huvud taget ingenting man kan använda.
Att Philadelphia ur ett kortsiktigt perspektiv köpte ner sig när man skeppade ut Scott Hartnell mot R.J. Umberger var det få som argumenterade mot. Men nog skulle man kunna förvänta sig att Umberger i alla fall skulle kunna leverera en ansvarsfull defensiv i en tredjekedja och döda utvisningar hyggligt framgångsrikt? Det har vi inte sett skymten av och Umberger kan mycket väl vara ligans sämsta spelare, med tanke på vilket kontrakt han har.
---
Philadelphia har kort och gott en handfull spelare som presterar på förväntad nivå… ur en positiv aspekt. Och det räcker så klart inte. Men vad beror det på och hur kan man förbättra det?
Den gemensamma nämnaren är så klart Craig Berube och Ron Hextall.
Hextall har fått ta över lagbygget från Paul Holmgren så det är orimligt att kritisera honom allt för mycket. Hartnell/Umberger-traden är ett kortsiktigt misslyckande, men långsiktigt finns det fördelar – och Hartnell skulle inte direkt ha gjort Flyers så värst mycket bättre. Vidare har de få värvningar han kunde göra alla varit stabila och Hextalls långsiktiga plan är trots allt tilltalande.
Då landar vi alltså hos Berube.
Det är så klart rimligt att argumentera för att Berube inte har så värst sexiga spelare att jobba med och således bör komma bort från den värsta kritiken… men man kan också fråga sig om Berube verkligen lyckas maximera effekten av de spelarna han har att jobba med?
Ska verkligen R.J. Umberger snitta nästan en kvarts istid per match i en så pass framträdande roll som han gör? Är det rimligt att kritisera och peta Pierre-Edouard Bellemare när han har fått dras med spelare som Zac Rinaldo, Chris VandeVelde, Jason Akeson och Vincent Lecavalier under stora delar av säsongen? Är det så vettigt att spela det katastrofala paret Michael Del Zotto-Luke Schenn så mycket? Varför tillåts spelare som Umberger och Lecavalier att vara så odugliga och så intetsägande utan någon konsekvens att tala om? Var är den accountability som Berube hela tiden pratar så mycket om och som skulle vara hans adelsmärke?
Är det så smart att Schenn och Del Zotto är de försvararna som får inleda mest byten i egen zon? Varför är Rinaldo och VandeVelde några av de forwards som får inleda mest byten i egen zon? Kan man verkligen räkna med att Sean Couturier, Matt Read och Andrew MacDonald producerar så mycket som man kräver när de sällan ges offensiva chanser?
Argumenten mot Berube kan fortsätta på ytterligare några A4-sidor, men det går redan nu att göra ett enkelt konstaterande i att han inte är rätt man för Flyers. Han är kanske inte det största problemet, men han är ett tillräckligt stort problem – och framför allt är han inte lösningen på problemen.
---
Även om truppen är vad den är, och även om Ian Laperriere har kört ett av ligans bästa penalty killings i botten och även om man har fått några jobbiga skador så är det fortfarande Berube som är ytterst ansvarig för spelet på isen.
Skeppet sjunker och vill man rädda den här säsongen vill det nog till att Berube försvinner omgående. Men är säsongen värd att försöka rädda?
Det finns två tunga argument till varför Berube inte borde försvinna förrän till sommaren. Dels är alternativen som ersättare (John Tortorella, Guy Boucher, Ron Wilson, Terry Murray…) mindre tilltalande, dels kommer Flyers närmare Connor McDavid under Berubes ledning.
Berube måste bort från Flyers – men är det här verkligen den bästa tidpunkten sett till Hextalls långsiktiga plan? Det finns ingen coach och ingen trade som gör Flyers till omedelbara contenders i år så varför inte utnyttja systemet och försöka få ett attraktivt förstaval till sommarens högintressanta draft?
---
Så länge det inte finns något större hopp om den här säsongen – och det är inte mycket som talar för att hoppet ska kunna återvända – kan man lika gärna vänta ut trade deadline, sommarens draft och utköpsperiod (Umberger…) samt de egna talangernas utveckling innan man gör sig av med Berube.
Kanske är trots allt Berube, i en udda twist, en viktig del av Hextalls plan?
