Krönika: Ge ungdomarna chansen – eller värva veteraner?
I svallvågorna efter Andrej Meszaros skada har det nu börjat spekuleras i vad Philadelphia bör göra med sin försvarsbesättning. Bör man ge ungdomar som Marc-Andre Bourdon och Erik Gustafsson chansen – eller bör man satsa på att förstärka med ytterligare någon veteran?
När Andrej Meszaros slet av sin högra hälsena och riskerar att missa hela den kommande grundserien var det inte bara ett väldigt tungt besked för Meszaros själv – det var också ett hårt slag mot Philadelphia Flyers försvarsbesättning.
Chris Prongers öde är väldokumenterat, Matt Carle lämnade som bekant för Tampa Bay och 37-årige Kimmo Timonen klarar inte längre en hel säsong med tuffa minuter. Andrej Meszaros hade således stora offensiva förhoppningar på sig för den kommande säsongen.
Han har stått för två starka säsonger i Flyers sedan han kom från Lightning inför säsongen 10/11 och hans frånvaro mot slutet av grundserien och, framför allt, i slutspelet var märkbar. Förstapassningen från egen zon och förmågan att transportera upp pucken håller en god klass, och skottet från blålinjen är ett vapen.
När Meszaros nu kommer missa en längre tid, sannolikt minst sex månader och kanske hela grundserien, öppnas det upp ett hål i Flyers försvarsbesättning – och frågan är hur man ska ersätta honom?
Det finns två alternativ. Antingen gör man ett försök att ersätta honom internt eller så värvar man in ytterligare någon veteran, antingen via trade eller via free agency.
Det finns spelare i organisationen som mycket väl kan göra ett fullgott jobb i att ersätta honom. Framför allt bör Marc-Andre Bourdon och Erik Gustafsson kunna hävda sig, men då är frågan vem av dem man ska satsa på, eller ska man satsa på båda två och låta såväl Andreas Lilja som Bruno Gervais sitta utanför laget?
I den bästa av världar placeras både Bourdon och Gustafsson med en pålitlig veteran för att underlätta deras inskolning, men vågar Flyers plocka bort Kimmo Timonen, Braydon Coburn, Nicklas Grossmann och Luke Schenn från sin topp-4? I dagsläget känns det tveksamt.
Lika tveksamt känns det att låta Andreas Lilja och Bruno Gervais bilda tredjeparet. En av dem kan mycket väl göra sig bra i ett tredjepar, men tillsammans känns de som något av en säkerhetsrisk… på samma sätt som ett tredjepar av Gustafsson-Bourdon gör.
Blir det då så mycket bättre av att kombinera en av Lilja/Gervais med en av Bourdon/Gustafsson?
Lilja har alltid varit ojämn i sitt agerande, och på ålderns höst har det inte direkt blivit bättre – men oftast klarar han i alla fall att hävda sig fysiskt i kampen framför egen målbur. Gervais i sin tur är duglig med pucken vid klubban, men är samtidigt opålitlig i defensiven.
Gustafsson har en härlig skridskoåkning och tar oftast rätt beslut på isen men har stora brister i det fysiska spelet, vilket får en klar negativ påverkan i hans defensiva spel. Bourdon är sannolikt den som, hittills, har visat sig vara bäst. Fysiskt hävdar han sig mot i princip vem som helst och är fullgod med pucken vid klubban – men i hans fall oroar de hjärnskakningsproblem som redan har börjat plåga honom.
Alla fyra skulle sannolikt behöva en pålitlig veteran vid sin sida för att bli som bäst – och den veteranen finns inte i organisationen så länge Flyers behåller sin topp-4 intakt, vilket man bör göra.
Därmed landar vi alltså i free agent-marknaden… där utbudet inte är allt för imponerande. Namn som Michal Rozsival, Mark Eaton, Chris Campoli, Brett Clark och Scott Hannan skrämmer inte, men är samtidigt mest attraktiva för den rollen.
Carlo Colaiacovo vore kanske ett alternativ i ett försök att ersätta Meszaros poängproduktion, men även han skulle behöva en pålitlig äldre veteran vid sin sida.
Vad är då det bästa alternativet?
Såväl Clark som Hannan är sannolikt de som fyller den största funktionen hos Flyers i dagsläget. I Clarks fall får man dock ytterligare ett 35+-kontrakt , vilket kan avskräcka – men man får också en spelare med en viss offensiv potential. Hannan i sin tur är oglamorös i sitt agerande, men kan rensa framför egen målbur, är en tillgång i penalty killing och god för omkring 20 minuter per match.
Ger sig Flyers ut på trademarknaden lär man inte finna något mycket mer attraktivt än Clark eller Hannan utan att behöva ge upp värdefulla tillgångar, och i dagsläget finns det ingen desperation att göra just det.
När säsongen – förhoppningsvis, ska vi tillägga – inleds i oktober vill jag se en försvarbesättning bestående av Timonen, Coburn, Grossmann, Schenn, Bourdon och Scott Hannan, främst uppbackade av Gustafsson och Gervais.
Produktionen från Flyers försvarsbesättning kommer sannolikt vara begränsad oavsett vilka som kompletterar Timonen, Coburn, Grossmann och Schenn – så länge man inte tradar till sig ett stort namn, men känslan är att det inte kommer ske.
Låt därför försvarsbesättning ägna sig åt det som de faktiskt först och främsta ska göra – nämligen försvara.
