Krönika: Historiskt usla – bränn ner hela organisationen
Tio raka förluster. igen. Något är fullständigt genomruttet i organisationen.
Tio raka förluster. För andra gången den här säsongen. Det är första gången i NHL:s historia som ett lag har förlorat tio raka matcher vid två tillfällen under säsongens första 40 matcher.
Halva säsongen är alltså inte ens spelad och Philadelphia har redan åstadkommit något som inte ens det legendariskt usla Washington-laget 74/75 klarade av. Då gick Capitals – under sin första säsong i ligan – 8-5-67 och fick ihop 21 poäng.
Visserligen var det under en tid där matcher kunde sluta oavgjort och Washington hade ett antal långa segerlösa sviter där flera förluster i rad bryts av med ett kryss. Den här säsongen har Flyers haft både övertids- och strafförluster under sina två sviter, så det är kanske inte en helt rättvis jämförelse mellan Flyers anno 21/22 och tidernas sämsta lag.
Men förhåller man sig ändå till de olika förutsättningarna som ändå existerade har alltså Flyers i ett avseende varit sämre än det allmänt erkänt sämsta laget någonsin (i alla fall sett till P%).
Vidare är Flyers det första laget sedan Colorado säsongen 10/11 med tio raka förluster vid två tillfällen. Under lönetakseran har det bara skett vid ytterligare ett tillfälle (St. Louis säsongen 05/06).
---
Historiskt usla alltså. Philadelphia följer upp en otroligt svag säsong med ännu sämre prestationer – efter en massiv makeover under sommaren.
Då blev vi lovade att samma sak minsann inte skulle upprepa sig. Då blev vi lovade att nya ledartyper minsann inte skulle tillåta det. Då blev vi lovade att Flyers minsann skulle vara bra igen.
Nu står vi här med – om vi är snälla – drygt en handfull spelare som har motsvarat förväntningarna. Målvaktsspelet har kommit av sig lite med tanke på vad man har framför sig, men såväl Carter Hart som Martin Jones har varit bra. Under en period tidigare under säsongen hade Flyers till och med ett av ligans bästa målvaktspar – och inte ens det gjorde att man kunde hålla sig relevanta.
Utöver målvakterna har Claude Giroux och Cam Atkinson gjort sit samtidigt som Joel Farabee, Justin Braun och Zach MacEwen får godkänt.
Resten? Obeskrivligt usla. Kollektivt som individuellt.
Ivan Provorov verkar inte kunna spela hockey utan en högklassig veteran som barnvakt. Travis Konecny kan inte göra mål längre. Vad gör ens James van Riemsdyk? Keith Yandle var en rimlig chansning som har slagit fel – men man vill och vågar inte peta honom med tanke på hans iron man streak. Hur kan man hamna i ett läge där Kevin Connauton och Nick Seeler måste spela regelbundet? Man slarvade bort Nicolas Aube-Kubel och tvingas spela namn som Patrick Brown, Max Willman och Gerry Mayhew – vem är ens det? – regelbundet. Vi kan nog sluta förvänta oss att Morgan Frost kan bli något speciellt.
Det finns så klart förmildrande omständigheter på sina håll. Ryan Ellis var fantastisk under säsongsinledningen, men har bara kommit upp i fyra matcher på grund av skada. Såväl Sean Couturier som Kevin Hayes är och/eller har spelat skadade.
Det enda stora glädjeämnet är Cam York, som har sett riktigt spännande ut sedan han kom upp. Men det är väl bara en tidsfråga innan Flyers infekterade organisation förstör honom också.
---
För hur kan det komma sig att i princip alla spelare sviker och tar steg tillbaka, alternativt inte tar några steg framåt? Hur kan samma problem sträcka sig över flera coacher och general managers samt olika roster-kombinationer?
Man kan gnälla hur mycket som helst över Ron Hextalls beslut att ta Nolan Patrick och Travis Sanheim istället för Cale Makar/Miro Heiskanen respektive David Pastrnak. Givetvis skulle det gett annorlunda förutsättningar då som nu, men Flyers problem går så mycket djupare.
Istället för banbrytande, kreativa och risktagande spelare verkar man vara mer intresserade av att få fram riskminimering och ansvarstagande tvåvägsspel – något som har hållit i sig i flera år. Istället för att kunna lyfta upp spännande framtidsnamn när behovet uppstår så behöver man roffa åt sig begränsade spelare via waivers eller lyfta upp en AHL-nobody.
Det räcker inte längre att skrika om en coachs huvud eller en general managers avgång. Hela organisationen behöver brännas ner. Det är smärtsamt uppenbart.
Man kan för all del börja med att skicka ut Chuck Fletcher. Givetvis kan man tycka att han har varit här för kort tid för att kunna ge en rimlig utvärdering, men förtjänar han verkligen ännu en chans att försöka rätta till det som den här gången är hans egna misstag? Och ska en befintlig GM se över en fullständig nedmontering och nybygge?
Problemet är bara att Fletcher i rollen som President of Hockey Operations är sin egen chef.
Mike Yeo kan lika gärna sitta kvar som head coach säsongen ut. Någon stolle måste skrika vem som ska hoppa in på isen. Till nästa säsong måste givetvis någon annan komma in, oavsett vilken riktning Flyers tar då.
Ian Laperriere har varit en fullständigt usel assisterande coach i NHL och belönas med head coach-jobbet i AHL. Det går också som väntat. Är Kjell Samuelsson och Nick Schultz verkligen de rätta ex-spelarna att överse player development?
---
Något är fullständigt genomruttet i organisationen. Det har vi återkommande sett över de senaste tio åren. Och allt blev smärtsamt uppenbart den här säsongen.
”The Purge – The Philadelphia Flyers Edition” är ett måste.
Inte en enda spelare eller ledare – utom möjligtvis Claude Giroux, Carter Hart, Joel Farabee och Cam York – förtjänar att sitta trygga efter den här historiskt usla säsongshalvan.
