Krönika: Målvaktsförbannelsen fortsätter att plåga Flyers
Under de senaste 20 åren har en förbannelse vilat över Philadelphias målvaktssituation. Och någon lösning på problemen ser inte ut att finnas – eller?
Under 70-talets glansår var Bernie Parent en av de stora stöttepelarna i Philadelphia, och vann både Conn Smythe Trophy och Vezina Trophy två gånger om. Under 80-talet tog Pelle Lindbergh och Ron Hextall ligan med storm. Man kan alltså argumentera för att Flyers har en stolt målvaktstradition.
Men man kan också föra ännu större argument för att målvaktstraditionen i Philadelphia inte alls är så värst stolt. Och tittar man bara på de senaste 20 åren kan man inte påstå något annat. Målvaktssituationen, som i det närmaste kan förklaras som en förbannelse, har – mer eller mindre – plågat Flyers sedan Hextalls glansdagar.
Veteraner som Sean Burke eller John Vanbiesbrouck, talanger som Robert Esche, egendraftade fynd som Roman Cechmanek eller Antero Niittymäki, chansningar på spelare som Martin Biron eller Ray Emery, och back-ups som Brian Boucher eller Michael Leighton har alla passerat mellan Flyers stolpar.
Sergei Bobrovsky övertygade inte i sitt första slutspel och Flyers slängde därför sedelbuntar över Ilya Bryzgalov. Nu gör Bobrovsky succé i Columbus… och Bryzgalov ifrågasätts dagligen i Philadelphia. I förra veckan hämtades Steve Mason in – och målvaktscirkusen i Flyers har fått nytt liv.
---
Det har funnits höjdpunkter under de senaste 20 åren. Att påstå något annat är lögn. I princip alla målvakter har på något vänster fått upp hoppet hos organisationen och fansen.
Men i princip alla målvakter har också kraschlandat.
Cechmanek rasade sönder och samman i slutspelet. Biron, eller snarare hans agent, budade ut sig efter en mycket lovande inledning på Flyerskarriären. Emery var en stor överraskning men drabbades av en karriärshotande höftskada. Esche och Niittymäki levde inte upp till potentialen. Boucher och Leighton tog Flyers till Stanley Cup-final, men Patrick Kanes billiga OT-mål på Leighton kommer för evigt att kopplas samman med Leighton.
Och så har vi ju då fenomenet Bryzgalov – mannen som äntligen skulle ge stabilitet mellan stolparna och framgång för organisationen. Sommaren 2011 stod Flyers för en sällan skådad make-over där Bryzgalov signades till ett nioårskontrakt värt $51 miljoner.
Efter flera år med billiga alternativ, stundtals näst intill budget-lösningar, satsade man så på en välbetald förstamålvakt. Det var en förstamålvakt som kom med bra siffror från Phoenix och även om kontraktet och lönen var i längsta respektive högsta laget så blev det en klart överkomlig cap hit för en förstamålvakt.
Men vad är väl NHL-hockeyn utan målvaktsproblem i Philadelphia?
---
Säsongen 11/12 var en enda stor besvikelse för Bryzgalov, även grundserien som helhet var klart godkänd för Flyers del. Det var med skräckblandad förtjusning som man gick in i den här säsongen. ”Ilya Bryzgalov kommer studsa tillbaka” var den generella förhoppningen bland fansen. Många trodde på ryssen.
Och under inledningen av säsongen var Bryzgalov faktiskt Flyers bästa spelare. Resultaten gick inte med laget, men hur man än vrider och vänder på det så visade Bryzgalov i alla fall klass. När spelet inte alls fungerade gav han laget chansen att vinna – chanser som laget nästan aldrig tog.
Bryzgalov höll hoppet uppe i några veckor, men precis som alla andra målvakter i Flyers orangea dräkt under de senaste 20 åren skulle även han komma att kraschlanda igen.
Framåt slutet av februari började Bryzgalovs form vackla och det dröjde inte länge innan vi såg 11/12-versionen av målvakten. Fenomenala frilägesräddningar följs upp av insläppta skott från blålinjen med helt fri sikt. Returer släpps lite överallt. Någon trygghet sprids inte. Och han kan fortfarande inte hantera pucken. Uppgivenheten är påtaglig från alla håll.
---
Märk väl att det finns mycket att klaga på kring Philadelphias säsong, men här lägger vi bara fokus på målvakterna. Bryzgalov är långt ifrån det stora problemet, men han är ett av problemen. Och framför allt är han inte lösningen.
Det har blivit smärtsamt tydligt efter nästan 100 matcher i Flyers tröja.
I ett försök att ge lite stabilitet på målvaktssidan gick Flyers så efter Steve Mason vid trade deadline. Att Peter Laviolette & Co inte har känt något förtroende för Michael Leighton eller Brian Boucher som back-up är tydligt. Det räcker att titta på hur många matcher som Bryzgalov har tvingats spela.
Mason har varit bra under sin första 80 minuter i Philadelphia och i nattens match mot New York Islanders höll han länge stången. Faktum är att han såg bättre ut än vad Bryzgalov har gjort på flera veckor.
Och nu är vi tillbaka i den målvaktscirkus som har plågat organisationen så länge.
---
När Flyers offentliggjorde att Mason skulle få chansen i den så viktiga matchen mot Islanders tog det inte lång tid innan Philadelphia-media satte ny fyr på målvaktskontroversen och dessutom började hiva ur sig kritik mot Bryzgalov. De lokala murvlarna jobbar på bra för att hålla uppe ryktet…
Man kan säga mycket om Mason, men det råder ingen tvekan i att han har potential i sin kropp – eller i varje fall hade. Nyckeln är om den potentialen kan vakna till liv igen i en ny organisation, förbannelse eller ej.
80 minuter är givetvis på tok för lite tid för att kunna göra någon form av analys av Masons Flyerskarriär, men eftersom det är det enda vi har att gå på idag… så kan vi konstatera att han har varit ett bättre alternativ än Bryzgalov.
Båda två kommer göra misstag. Båda två kommer att kritiseras, av media och fans. Formen hos båda två kommer sannolikt att rida berg-och-dal-bana.
Men det finns en väsentlig skillnad. Ilya Bryzgalov kostar organisationen $51 miljoner. Steve Mason har skrivit på ett ettårskontrakt värt $1,5 miljoner för nästa säsong.
---
För en månad sedan, när Flyers var som djupast i skiten, skrev jag en krönika om att huvuden måste rulla. Det är åsikter som jag fortfaranade håller fast vid. Peter Laviolette går inte längre hand i hand med lagbygget och bör med all rimlighet göra sina sista matcher för Flyers den här månaden. Daniel Briere måste köpas ut till sommaren.
Det stora dilemmat är Bryzgalov. Att han inte är någon frälsare är givet – han är inte ens en målvakt som sprider stabilitet och kan stjäla matcher titt som tätt. Men att köpa ut honom till sommaren kostar $23 miljoner jämfört med $17 miljoner sommaren 2014. Alternativen för att hitta ersättare på sommarens free agent-marknad är dessutom skrala.
Det känns inte sannolikt att han köps ut redan till sommaren, även om många – även journalister som bör ha insyn i organisationen – är mer eller mindre övertygade om det.
Att Mason erbjöds, och signerade, ett billigt ettårskontrakt sänder tydliga signaler. Han har nästa säsong på sig att bevisa att han hör hemma i NHL – och övertygar han blir ett eventuellt beslut att köpa ut Bryzgalov desto enklare att ta.
---
Mason förtjänar, baserat på hans insatser hittills, att få stå i Flyers nästa match, mot Ottawa. Men framför allt förtjänar Bryzgalov att sitta på bänken.
Det kommer givetvis bara späda på snacket om målvaktssituationen ännu mer. Media kommer gotta sig. Motståndarfans kommer skratta. Flyersfans kommer följa utvecklingen med smått panikartade attacker.
Men snart är man totalt likgiltig och avtrubbad när det kommer till målvaktssituationen i Philadelphia. En förbannelse kan få det resultatet.
Kanske floppar Mason. Kanske gör han succé.
Men oavsett vilket står en sak klar. Ilya Bryzgalov kan inte få fullfölja sitt kontrakt med Flyers. En amnesty buyout är det enda rätta. Om det sker i år eller nästa sommar är sekundärt.
