Krönika: Något måste ske i Hockey Heaven (del 1)
Här kommer den första delen av den krönikeserie om duon som styrt Buffalo Sabres sedan 1997. I del ett pratar vi om den ene parten, nämligen Darcy Regier.
"Starting today, the Buffalo Sabres' reason for existence will be to win a Stanley Cup". Dessa ord kom från Terry Pegula för ganska exakt två år sedan när han tog över Buffalo Sabres. Han sa även att Lindy Ruff och Darcy Regier inte kommer att flyttas. För ett par veckor sedan förlängdes Regiers kontrakt med fem år.
Lindy och Darcy har varit med länge, kanske för länge. Jag tror inte att allt för mycket kan tillskrivas Darcys förtjänst i de draftval som Sabres gjort, som sedan utmynnat i bra spelare. Där finns det andra personer som jag tror har större del i att Sabres lyckats pricka rätt spelare. Jag ställer mig allmänt tveksam till Darcys ledning. Jag tänker inte gå in på Briere/Drury/Vanek grejen igen, men det finns en rad andra saker att prata om.
Många är de gånger som duon har fått kritik, med all rätt. Det är inte många drag som framförallt Darcy gjort som blivit lyckade. En av få tejder som ser ut att kunna bli lyckad är den som genomfördes när Cody Hodgson och Alexander Sulzer hämtades in i utbyte mot Zack Kassian och Marc-Andre Gragnani under förra säsongen. Hodgson har format vår producerande kedja samtidigt som Sulzer har stått för en del gedigna insatser.
Sedan då? Inte mycket. Nedan följer en dagsfärsk ”affär” från Mr. General Manager som rört upp känslor. Vad är tanken med detta? Är det för att göra något för görandets skull, eller hur tänkte Darcy?
Sabres ville tuffa till sig inför denna säsong. In hämtades Steve Ott, John Scott och Adam Pardy. Steve Ott försöker göra vad han kan för att leda laget på isen, och har blivit en publikfavorit. Pardy har varit uppe en match hittills och var okej. John Scott är här för att slåss, det har han gjort tre gånger på 16 matcher. Mer än så har han inte gjort. Inte en poäng. Han är ett praktexempel på en ”goon”. Han kan slåss, men inte mycket mer. Hans åkning är svag även för hans storlek och hans skott, ja, det är inte något vidare. Jag förstår dock hans roll, och han ingjuter respekt hos motståndarna.
Innan den nämnda trion hämtades in fanns Patrick Kaleta, Cody McCormick och Marcus Foligno i laget som inte drar sig för att släppa handskarna (även om Foligno gör det mer sällan än de två andra). Även Drew Stafford har använt nävarna i bland. Men vad hjälper det när det gått troll i maskineriet, både hos backar och forwards.
Därför har nu Darcy Regier valt att placera CODY MCCORMICK på waivern!(!!). Sabres ska ha försökt att byta bort McCormick tidigare, utan att lyckas. Vi pratar alltså om en spelare som sköter sitt jobb i fjärdekedjan tillsammans med Kaleta utan att gnälla. Han tekar bra, han tacklar, han sliter. En pålitlig spelare helt enkelt. Honom väljer alltså Darcy att placera på waiver. Grattis till det lag som plockar upp honom.
Ett minst sagt konstigt val. Rent praktiskt så visar det truppen att hårt jobb lönar sig inte, du hamnar du på waivern (lite överdrivet kanske, men jag hoppas ni förstår poängen). Detta dagen innan vi ställs mot Toronto, en rival med ett koppel spelare som mer än gärna kastar handskarna. Konstigt värre. Mer konstigt blev det när McCormick fanns med på isen med laget i inledningen av dagens träningspass. Han fick sedan kliva av en bit in i passet efter att det blivit känt att han placerats på waivern.
Totalt ologiskt.
Jag har inte velat ställa mig med de andra och skrika på Darcy eller Lindys avgång, men nu är jag beredd att sluta upp med de som skrikit ett tag. Något måste ske helt enkelt.
Fortsättning följer. Kom gärna med era synpunkter i ämnet, antingen med en kommentar nedan, eller på twitter (@aalexnil).
