Lindbäck inte lösningen på Lightnings målvaktspost?
Han kom, han sågs och han... ja, hur går det egentligen för Anders Lindbäck i rollen som nybliven förstamålvakt, efter att tidigare ha fått agera backup till Pekka Rinne i Nashville?
Med en tredjedel av säsong nu spelad är det i alla fall läge att fundera om Lindbäck verkligen är lösningen på posten som förstakeeper för Lightning. Förvisso har han stundtals sett riktigt vass ut och gett laget möjligheten att vinna matcher, men vid andra situationer släppt en del billiga puckar förbi sig och inte lyckats få stopp på flödet bakåt.
Ser man blint på hans statistik finns betydligt mer att önska. 3.27 mål släpper han in i snitt, och stoppar bara 89% av de skott som letar sig mot mål. Siffror som bara räcker till 35:e plats i respektive kategori. Tittar man i matchfacit ser det bättre ut, sju segrar, fyra förluster och en övertidsförlust på 14 starter är väl ganska bra ändå. Men inte hade man väl trott att kollega Garon där bak skulle vara bäst i internligan med 2.75 i GAA samt en räddningsprocent på 91.7%? Han har dock bara vunnit två av sina sex matcher, så även om han hållt tillbaka siffrorna något mer, har laget inte förmått att göra tillräckligt med mål vid de tillfällena. Och framförallt har det faktiskt känns som att Lindbäck spelat bättre än Garon (förutom de sista matcherna), vilket gör siffrorna lite överraskande.
Blickar man tillbaka till de mål Lindbäck släppt in under säsongen hittills känns det fortfarande som det finns en hel del att önska av försvaret. Man kan inte lägga bördan helt och hållet på varken Lindbäck eller Garon, för laget har ofta satt dem i dåliga situationer, skapade av att man tappar pucken på fel ställe och ser tafatta ut framför eget mål när pucken ligger fri. Visst, de både nyförvärven Matt Carle och Sami Salo har hjälpt defensiven överlag, men skillnaden i insläppta mål bakåt är inte stor. Ifjol horribla 3.43 per match i snitt, hittills i år i alla fall 3.22.
Givetvis gör Lightnings ofta bländande offensiv det möjligt att inte behöva hålla nollan eller släppa ett för att ta en seger. Men ändå. När laget firade stora triumfer våren 2011 och tog sig långt i playoff hade man en Dwayne Roloson som spelade riktigt bra. Hans siffror för grundserien stannade på 2.56 i GAA samt 91.2% räddningar, en ganska stor skillnad mot de prestationer vi ser idag.
Att döma ut Lindbäck som lagets förstemålvakt känns dock tidigt. Att han per automatik skulle ha samma fina siffror som för Nashville hade väl bara en obotlig optimist trott, för faktum är att lagens defensiv överlag skiljer sig markant. Ser man exempel åt ett annat håll så har ju Mike Smith gjort det riktigt bra borta i Phoenix med finfina siffror (även om dom inte är lika bra i år som ifjol), medan han inte minns för många rätt under sin tid i Bolts. Och rollen som etta skiljer sig förstås också för Lindbäck, utan att ha kollat av i detalj så brukar ju backups ofta inte behöva möta de allra svåraste motstånden, då vill man ha sin starter, där Rinne givetvis var ett givet val för Predators.
Även om nu GM Yzerman tänkt långsiktigt med Lindbäck sträcker sig faktiskt inte hans kontrakt längre än över nästa säsong, och betalar ju heller inte några kopiösa summor, om det skulle visa sig att satsningen är helt galen. $1.4 miljoner kvitterar han ut i år, $2.2 under nästa säsong. Funkar det inte sitter man inte likt Islanders med ett monsterkontrakt á la DiPietro som är knepigt att ta sig ur. Men Lindbäck är fortfarande ung. Blott 24 år gammal är inte mycket för en NHL-keeper, och han har många år kvar innan han anses vara i sin "prime". Personligen tror jag mycket på honom, och det ligger som sagt inte bara på han själv, utan lagets defensiv som helhet. Räkna också med att Lindbäck kommer att få den tid och förtroende på sig som han behöver för att finna sig i rollen.
Blickar man bortom Lindbäck så går hans kollega Garons kontrakt ut efter denna säsong, och det är väl tveksamt om han kommer att få förnyat förtroende. Häromveckan skickades ju Dustin Tokarski lite överraskande bort, han hade annars setts som mannen som skulle kliva upp från farmarlaget, nu istället en roll som ligger framför Cedrick Desjardins (som kom i retur mot Tokarski) fötter. Finnen Riku Helenius är just nu #2 hos Syracuse i AHL, men även om han spelat bra precis på slutet nu har inte säsongen som helhet övertygat, och han har en del kvar att bevisa. Två andra intressanta löften i organisationen är annars slovaken Jaroslav Janus och framförallt ryske Andrey Vasilevskiy, som valdes i första rundan under fjolårets draft.
