Match tre: modbrutenhetens kranka blekhet
Det är aldrig kul att förlora, men vissa förluster ger mer insikter än andra, och nattens snöpliga torsk gav en ganska tydlig känsla av vartåt denna serien nog barkar.
Man ägde den här matchen.
Sett till precis alla parametrar så skulle den aldrig behövt avgöras i förlängning. Man spelade Toronto så bra som man nog mäktar med att spela Toronto under rådande förutsättningar.
Men någonstans var känslan, när utdelningen inte kom, att det skulle sluta såhär.
För det är så när man möter utomordentligt skickliga lag likt Toronto. Man måste straffa dem, man måste se till att suga luft och lust ur dem. Annars behöver de bara en chans.
Och en chans var genom hela matchen allt de behövde. Offensiv impotens och en skakig Andrei Vasilevskiy gör att ett Maple Leafs som hade fullt sjå med att ta sig över tio skott på mål under de sista två perioderna, ändå gör två mål under samma tid, att jämföra med Tampas noll.
Det är receptet för att förlora slutspelsmatcher, men samtidigt också något man blir lite påtvingad. Toronto var matchen igenom otroligt defensivt dedikerade och mogna i sitt agerande. De visste att kompetensen finns och att det räcker med en chans, en chans som kommer komma, om man bara idkar tålamod och påverkar det man kan påverka.
Vi känner igen det, vi har sett det själva så otroligt många gånger genom åren. Det är bara sorgligt när man står på andra sidan av det.
För det här gav mig känslan av att detta blev något definitivt. Ett bevis på att man inte riktigt räcker till.
För man rör sig åt olika håll. Och ett helt, friskt och sammansvetsat Toronto ser ut som en grupp som slutligen har förstått. Medans Tampa skrapar ihop bitarna av sig själva efter varje match, fast beslutna att göra det mesta man kan med det man har. Samtidigt är man smärtsamt medvetna om att orken, trycket och självklarheten inte riktigt finns där och att det krävs mycket mer av dem än av Toronto för att komma ut som segrare.
Jag må låta som världens domedagsprofet här, det är ju trots allt bara 2-1 i matcher. Men det är sättet man förlorade på snarare än förlusten själv.
Man gav inte Toronto något, och ändå tog de fyra mål med sig ur matchen. Man slet så otroligt hårt för en ofantligt knaper betalning. Sånt tär, och sånt sätter sig, även på ett lag som ter sig totalt obrydda om sin omvärld.
Det ska till en mirakulös energiboost och ett Toronto som börjar skaka betänkligt för att man ska reda ut att vända runt detta. Annars är detta när vi närmar oss helg i nästa vecka otvivelaktigt över.
För just nu kämpar Tampa för att överleva nästa dag.
Medan Toronto ser ut att kunna gå precis hur långt som helst.
