Nutid mot framtid, mekanismerna bakom affären för Tanner Jeannot
Det är skillnad på att trada för en rental och att trada för en RFA. Det är steg ett för att förstå jätteaffären för Tanner Jeannot.
Cal Foote, ett förstaval 2025, ett andraval 2024, samt årets tredje-, fjärde-, och femterundeval är ett paket lätt att tappa hakan över, särskilt om det skickas i utbyte mot vad som verkar vara ett rivjärn för en tredjekedja. Särskilt om man bara ser det utifrån kontexten att det bara skulle vara för denna säsongen.
Men som vanligt när Julien BriseBois är i farten så finns alltid fler dimensioner till en affär, vilket kräver att man bryter ut varje enskild dimension för att göra hans förehavanden mer förklarliga och förståeliga.
För givetvis går inte morgonens trade för Tanner Jeannot att jämföra med de affärer som sker för rentals runt om i ligan. Vi pratar om helt andra faktorer som spelar in i priset här, samt pratar vi om den lilla detaljen att draftval är överskattade, eller att man åtminstone måste ändra perspektivet utifrån hur man ser på dem.
Till att börja med så är gör det skillnad för priset om en spelare uttalat är till salu eller inte. I Jeannot visste Nashville exakt vad de hade, att de ville ha honom kvar och att de hade honom under kontroll över ytterligare en kontraktsförhandling. Det vore direkt naivt att tro att något annat förelåg här.
Sett till priset man betalar ser man från Tampas håll också en spelare man vill behålla på sikt, och jag skulle bli förvånad om man inte kommer överens om en kontraktsförlängning i sommar. Och den detaljen i sig ger också ett annat perspektiv på saker och ting. För då får man dela upp priset över betydligt fler matcher än bara för slutet av denna säsongen.
För på samma sätt som man nu ser tillbaka på traderna för Blake Coleman, Barclay Goodrow, Brandon Hagel och Nick Paul kommer troligen tiden ge oss möjlighet att se på även Tanner Jeannot med lite andra ögon. För det muttrades om överbetalning även på ovanstående, men undertecknad kan med säkerhet säga att ingen vill ha någon av de affärerna ogjorda idag.
Sen är det också så att draftvalens värde och vikt är kraftigt överskattade, framförallt hos lag som är i en position att jaga titlar. Allt ett draftval är är en andel i ett lotteri, åtminstone när man börjar krypa nedåt i rundorna. Därför får man när man tradar draftval, med den info man har om kommande draftkullar i betänkande göra valet om man tror att man kommer hitta en bättre spelare, som inbringar ett större värde för organisationen i dagsläget än den spelare man väljer att byta sagda draftval mot.
Och i nuläget kommer inte ett förstaval 2025 eller ett andraval nästa år hjälpa årets lag att vinna en enda slutspelsmatch. Man kommer inte heller med ett sent tredje-, fjärde- eller femterundsval i sommar hitta en spelare som kommer bidra mer till organisationen än Jeannot.
För man ska inte tro att dessa avvägningar inte gjorts, att man inte har koll på vilka spelare som potentiellt ligger att välja med de val man väljer att ge upp. Tanner Jeannot är ingen paniklösning, detta är en spelare man lokaliserat sedan länge, som man ser ett stort behov av och som man därför väljer att gå hårt för.
Och man kan inte klandra dem, Jeannot fyller ett hål som finns i lineupen. Tredjekedjan skriker efter tryck, tyngd och grit. En som kan ta puckar mot mål, skapa oreda och generera ytor. Stjäla uppmärksamhet hos motståndare och vara en överdimensionerad nagel i ögat på alla som dristar sig till att ställa sig i hans väg.
Kort och gott, är det en hög med tio spelare på isen så kan man ge sig fan på att Tanner Jeannot ligger underst.
Han blir även en del av det generationsskifte som man jobbar lite med i skymundan samtidigt som man jagar mästerskap här och nu. Men när man undan för undan fasar ut Tyler Johnson, Ondrej Palat och Alex Killorn så behöver man prisvärda ersättare, och det får man i Nick Paul, Brandon Hagel och Tanner Jeannot.
När sen botten går ur, vilket den kommer göra, så kan man på ett smidigt sätt omvandla dessa spelare till det draftkapital man då har nytta av för att kicka igång den rebuild som då står för dörren. En rebuild som kommer bli mer lättsmält med många, långa slutspel att se tillbaka på och några bucklor i prisskåpet.
Att både ha kakan kvar och äta den samtidigt är en utopi. Det gäller att smälla i sig så mycket som möjligt medans den fortfarande är varm och saftig, ta att man får lite ont i magen ett tag för att slutligen skaffa nya ingredienser för en ny anrättning när det är dags för nästa kalas.
Det är så cyklerna i NHL går, och hur man än som betraktare utifrån vill hitta vägar att vara bra för alltid så viker man sig nog dubbel i onödan för att tillsist vara ihopknuten av sina egna krumbukter.
För tillväxten och historieskrivandet hos en organisation skapas av att hålla en vinnande generation konkurrenskraftig så länge som möjligt, kosta vad det kosta vill.
Framtiden får man helt enkelt skjuta på framtiden.
