Preview: Pittsburgh Penguins-Philadelphia Flyers

Rivaliteten mellan Pittsburgh och Philadelphia har slumrat till. Nu ska den väckas!

För ett antal år sedan var Philadelphia ett stadigt slutspelslag, men det har gått desto sämre de senaste 5-6 åren. Sedan den galna serien mot Pittsburgh och efterföljande eliminering av New Jersey i slutspelet 2012 har Flyers missat slutspel varannan säsong.
 
När man väl har lyckats ta sig till slutspel har det tagit slut redan i förstarundan. 2014 blev det respass mot New York Rangers och 2016 tog det slut mot Washington.
 
2018 väntar det nu en ny holmgång mot Pittsburgh.
 
Det sägs att rivaliteter föds, bibehålls och återuppstår i slutspelet. Det är också få rivaliteter i ligan som känns ”på riktigt”. Ofta är rivaliteter framtvingade ur ett narrativ som passar den mediala bevakningen, men det finns trots allt några genuina rivaliteter.
 
Philadelphia-Pittsburgh är en sådan. Men den rivaliteten har dalat av de senaste åren. Grundseriematcherna lagen emellan känns som vilka matcher som helst och inte ens Radko Gudas eller Evgeni Malkin har hittat på djävulskap i samma omfattning som tidigare.
 
Underhållningspotentialen är trots allt hög i en matchserie mellan Philadelphia och Pittsburgh. Den kan flippa ur som få andra – oavsett om vi pratar det fysiska spelet eller målproduktion, det såg vi 2012.
 
Är en slutspelsserie allt som behövs för att tända liv på rivaliteten igen?
 
---
 
Pittsburgh kommer med två raka Stanley Cup-titlar bakom sig och skulle onekligen cementera in sin dynastistatus om man tar en tredje titel. Men den här säsongen skiljer det bara två poäng mellan andraplacerade Penguins och tredjeplacerade Philadelphia – som säkrade sin slutspelsplats först i den 82:a matchen.
 
Innebär det att Penguins är en klart överkomlig motståndare? Inte alls. Ett långt slutspel kan tömma krafterna i många lag. Två långa slutspel kan vara ännu värre. Rimligtvis kan man förklara en stor del av Pittsburghs problem under inledningen – för de hade onekligen stora problem – med just två långa och krävande slutspel.
 
Från säsongsstarten fram till årsskiftet var det 18 lag som plockade fler poäng än Pittsburgh. 39 matcher hade resulterat i 41 poäng… vilket inte är så värst stor skillnad från Philadelphias 40 poäng på 38 matcher. Men från årsskiftet och framåt är det enbart tre lag som har plockat fler poäng än Pittsburghs 59. Återigen skuggas man dock av Philadelphia på 58 poäng.
 
Trots det får man nog erkänna ett favoritskap på Pittsburgh, men varför? Vi börjar med att titta lite närmare på de tre lagdelarna.
 
---
 
MÅLVAKTERNA:
 
Här kan man bröla om Matt Murrays suveränitet och det är så klart relevant med tanke på Pittsburghs framgångar, men den tvåfaldiga Stanley Cup-mästaren har inte övertygat den här säsongen.
 
38 målvakter har spelat minst 1400 fem-mot-fem-minuter den här säsongen. När vi tittar på Sv% i den gruppen slår sig Murray inte ens in på topp-30. Hans xSv% landar på 92, vilket i sin tur ger en dSv% på -1,59 – den tredje sämsta noteringen. Även när vi studerar HDSv% hittar vi Murray i bottenskiktet med 77,78.
 
I Philadelphia har Brian Elliott precis gjort comeback efter nästan två månaders skadefrånvaro. 33-åringen hann med två matcher innan grundserien var över – och det var två viktiga matcher för honom. Han var märkbart rostig i comebacken mot Carolina, men såg direkt avsevärt mycket bättre ut i avslutningen mot New York Rangers.
 
Jämför vi Elliotts säsong med Murrays ser vi ett övertag för Philadelphia-målvakten. Elliotts Sv% (93,11) placerar honom på elfteplatsen. Han har en xSv% på 92,5 och en dSv% på 0,6, vilket precis tar in Elliott på topp-10. Vidare är hans HDSv% på sjundeplatsen med 82,35. Elliott har hunnit med strax över 2000 fem-mot-fem-minuter medan Murray ligger på strax över 1430 minuter.
 
Ett tydligt övertag för Philadelphia, kan tyckas?
 
Hur man än vrider och vänder på det vilar det en osäkerhet över Brian Elliott. Var verkligen två matcher tillräckligt för att han skulle hitta formen? Och kan man kanske förvänta sig att Matt Murray höjer sig ett snäpp eller två när det nu vankas slutspel?
 
Målvaktskampen är nog mer öppen än vad siffrorna kanske indikerar.
 
---
 
FÖRSVARARNA:
 
Jämför vi den absoluta toppen i de respektive försvaren får Philadelphia ett kvantitativt övertag. Shayne Gostisbehere och Ivan Provorov står ut i Flyers, medan Kris Letang är ensam i Pittsburgh. Ser vi däremot till helheten får man nog ge Pittsburgh övertaget.
 
I Philadelphia har Gostisbehere och Provorov parats ihop och blev tämligen omgående ett av ligans främsta par. Duon kom upp i strax över 750 fem-mot-fem-minuter som ett par. Med 53,4 i CF%, 4,44 i RelCF%, 56,92 i GF% och 2,95 i GF/60 tog de sig in på topp-10 i alla kategorierna.
 
De var i toppskikten även var för sig. Gostisbehere stod för 65 poäng och kom på fjärde plats i backarnas poängliga. Provorov i sin tur delade på förstaplatsen i backarnas skytteliga med 17 fullträffar – trots att han inte spelar i Flyers förstauppställning i powerplay. Gostisbehere i sin tur var ligans farligaste powerplay-back med 33 poäng i den spelformen.
 
Letang spenderade mest tid med Brian Dumoulin vid sin sida och även det paret gick bra. Duon hade 54,69 i CF%, 3,41 i RelCF%, 43,75 i GF% och 2,36 i GF/60. Letang landade sedan på 51 poäng och fick nöja sig med 0,72 P/60 – att jämföra med Gostisbeheres 1,08 och Provorovs 1,1.
 
Tre enormt skickliga backar kommer få ett tungt ansvar i alla olika spelformer och vi kan nog räkna med saftig speltid. Givetvis kommer de sätta sin prägel på matchserien – men kanske är det spelarna bakom dem som blir avgörande?
 
Nu var det så klart inte försvararna som vann cupen åt Pittsburgh för ett år sedan, men man kan inte heller snacka bort det faktum att försvarsbesättningen utan Kris Letang faktiskt stod där som mästare. Dumoulin, Olli Määttä och Justin Schultz hade alla en del i det och de flesta skulle nog vara överens om att den trion överglänser Andrew MacDonald, Brandon Manning och Radko Gudas i Philadelphia.
 
Om stjärnorna står rätt kan Flyers kanske ha en joker i Travis Sanheim – om Dave Hakstol litar på honom. Det har varit sisådär med det under grundserien men Sanheim är en skicklig och drivande försvarare. Det vore synnerligen tragiskt om en Manning eller Robert Hägg skulle gå före honom.
 
---
 
FORWARDS:
 
Det är stjärntätt i såväl Philadelphia som Pittsburgh. Claude Giroux, Jakub Voracek, Sean Couturier, Wayne Simmonds, Travis Konecny och Nolan Patrick ska gå upp mot Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Phil Kessel, Patric Hörnqvist, Derick Brassard och Jake Guentzel. Bara det kan få det att vattnas i munnen.
 
Oundvikligen blir det väl så att mycket kommer vila på de båda lagkaptenernas axlar. Giroux och Crosby har gått upp mot varandra många gånger, allt som oftast med Crosby i störst fokus – men baserat på den här grundserien är det Giroux som har övertaget.
 
Giroux kommer från karriärens bästa säsong med 34 mål, 68 assist och 102 poäng. Med det gjorde han flest assist i ligan och kom tvåa i poängligan. 57 av hans poäng kom i fem-mot-fem-spelet, vilket enbart överträffas av Connor McDavid och Nikita Kucherov. Hans G/60 (1,1) är ligans fjärde bästa notering, bland forwards med minst 1200 fem-mot-fem-minuter. Även hans P/60 (2,85) ger en placering i toppskiktet, närmare bestämt tredjeplatsen.
 
Dårarna som brölar om att Giroux bara är en powerplay-specialist kan lugnt och fint sätta sig ner och vara tysta.
 
Crosby ligger kvar på den nivån han brukar landa på numera. 29 mål, 60 assist och 89 poäng är högst respektabla siffror – men Crosby är samtidigt en bra bit från Giroux, vilket kan illustreras via hans G/60 (0,58) och P/60 (1,69).
 
Giroux mot Crosby är givetvis den stora kampen i den här matchserien, men utöver den duon dräller det alltså av framträdande forwards. Så pass många att vi nöjer oss med att rabbla deras prestationer i nedanstående tabell.
 

2 kommentarer

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2018-04-11 12:10:00