Säsongsbetyg – målvakter och backar: ”Hakstol kan inte förstöra honom”
Vi kikar närmare på hur Philadelphias spelare har presterat under säsongen.
Efter en kaosartad slutspelsserie mot Pittsburgh har vi slickat såren och blickar nu tillbaka på den gångna säsongen. Vi gör det i form av spelarbetyg och börjar med målvakterna och backarna.
Betygsskala:
1 – Johnny Oduya
2 – Underkänd
3 – Godkänd
4 – Bra
5 – Mycket bra
6 – Eric Desjardins
Betygen grundar sig på förväntningar inför säsongen, lönekostnad, faktiska prestationer och statistik.
###
Målvakter:
30. Michal Neuvirth – 4
[22 GP] [18 GS] [9-7-3] [91,5 Sv%] [2,60 GAA] [1 SO]
Han är vad han är, den gode Michal Neuvirth. Högstanivån kan vara fantastisk och lägstanivån kan vara skrämmande. Däremellan är han förmodligen skadad. Den här säsongen var inget undantag. Skadefrånvaro varvades med bottennapp och fint spel. Slår vi ihop allting kvitterar Neuvirth ändå ut ett bra betyg, om än en fyra som gränsar till en trea.
Kikar vi på fem-mot-fem-statistiken bland Flyers målvakter är det Neuvirth som har bäst siffror. Med en Sv% på 93,16, xSv% på 92,39 och dSv% på 0,77 är han snäppet bättre än Brian Elliott. Neuvirth är ingen dålig målvakt och ett fullgott alternativ som backup – om det inte vore för en skadehistorik som gör att man inte kan lita på honom.
34. Petr Mrazek – 2
[17 GP] [15 GS] [6-6-3] [89,1 Sv%] [3,22 GAA] [1 SO]
Det som såg lovande ut de första få matcherna kom i slutändan att bli ett misslyckande. När både Michal Neuvirth och Brian Elliott blev skadade samtidigt behövde Flyers en målvakt och valet föll på Petr Mrazek. Tjecken fick en liten chans till upprättelse inför en, för hans del, viktig sommar – men tog inte chansen. Några enstaka fina insatser stabiliserar upp siffrorna något, men på det stora hela var Mrazek allt för skakig.
37. Brian Elliott – 4
[43 GP] [42 GS] [23-11-7] [90,9 Sv%] [2,66 GAA] [1 SO]
Brian Elliott gjorde en stabil debutsäsong i Philadelphia. Veteranen anslöt på ett relativt billigt tvåårskontrakt som stopgap i väntan på Carter Hart. Som vanligt bestämde sig Dave Hakstol för att rida sin målvakt stenhårt och så småningom gick 33-årige Elliott sönder. En framstressad comeback inför slutspelet föll inte väl ut då Elliott alldeles uppenbart inte var redo, och således inte såg bra ut.
Innan dess gjorde däremot Elliott vad som kunde förväntas av honom. Efter de inledande veckorna, där han rimligtvis behövde anpassa sig, blev målvaktsspelet stabilt och man får nog ändå hävda att Flyers fick mer än vad man betalade för. Fem-mot-fem-siffrorna (93,11 Sv%, 0,6 dSv% och 82,35 HDSv%) är gedigna och tillhör toppskiktet bland målvakterna med minst 2000 fem-mot-fem-minuter.
Vad folk än har fått för sig efter slutspelsserien mot Pittsburgh så var knappast Brian Elliott – innan skadan och framstressad comeback – något problem den här säsongen.
49. Alex Lyon – 5
[11 GP] [7 GS] [4-2-1] [90,5 Sv%] [2,75 GAA] [0 SO]
Siffrorna – oavsett om vi ser på helheten eller bara fem-mot-fem – kanske inte indikerar det, men Alex Lyon kan mycket väl ha haft en nyckelroll i Flyers slutspelsjakt. Han tog några viktiga segrar under slutskedet av säsongen och höll laget flytande. Om inte annat så borde bara det i alla fall nästan ge honom en kontraktsförlängning, trots att det börjar se tjockt ut underifrån. Kanske är han den perfekta AHL-partnern för Carter Hart kommande säsong?
---
Backar:
3. Radko Gudas – 2
[70 GP] [2 G] [14 A] [16 P] [83 PIM] [17:06 TOI/GP]
Under sin tid i Philadelphia har Radko Gudas varit en underskattad back, där hans våldsamma natur ofta har överskuggat hans faktiska kvaliteter – ibland med rätta, ibland lite orättvist. Den här säsongen var däremot ett snedsteg för tjecken. Frågan är dock varför? Har han helt enkelt passerat zenit? Har han blivit en sämre spelare när han drog ner på sitt fysiska spel? Sänktes han av en säsong jämte Brandon Manning?
Kanske är det en kombination av allting, men Gudas såg faktiskt fin ut när han parades ihop med Travis Sanheim – och det är sannerligen inte lätt att se bra ut jämte Manning. Om Flyers vill stärka upp försvaret, antingen via trade eller free agency, kan nog Gudas mycket väl behöva flytta på sig – men kanske behöver han bara en vettig partner kommande säsong.
5. Sam Morin – 3
[2 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [4 PIM] [15:49 TOI/GP]
Seniorkarriären har inte varit skonsam för Sam Morin. Den gångna säsongen slets sönder av skador – och avslutades med en allvarlig knäskada som kan hålla honom borta till februari. Det är alltså två säsongers utveckling som har spolierats för den väldige backen. Det blev bara två matcher för Flyers den här säsongen, men Morin ser definitivt inte malplacerad ut när han väl spelar. Kan han skaka av sig skadeproblemen?
6. Travis Sanheim – 5
[49 GP] [2 G] [8 A] [10 P] [20 PIM] [15:35 TOI/GP]
Travis Sanheim var en positiv influens, men då han är kreativ och risktagande hamnade han i Dave Hakstols frysbox under stora delar av säsongen. Man kan fråga sig vad det är för coach som föredrar dåliga backar före bra backar, men det är en fråga för en annan dag. Sanheim var skicklig på att driva spelet framåt och såväl hans CF% (53,69) som Rel CF% (5,65) var bäst bland Flyers mer eller mindre ordinarie backar.
När Sanheim blev petad av Hakstol valde Ron Hextall att skicka ner honom till AHL där han omgående blev dominant. Han var tillbaka under slutskedet av säsongen och var en ny positiv influens i slutspelet… bara för att bli petad igen. Under inga som helst omständigheter kan Hakstol tillåtas fortsätta med sin idioti kommande säsong.
8. Robert Hägg – 4
[70 GP] [3 G] [6 A] [9 P] [32 PIM] [18:08 TOI/GP]
Det tog lite tid för Robert Hägg, men den här säsongen nådde han slutligen NHL. Han höll en ordinarie tröja under större delen av säsongen och försvann bara på grund av en skada. Svensken gjorde inga större väsen av sig och sett till vad han faktiskt presterade på isen förefaller det märkligt att han var ohotad bland Flyers sex ordinarie backar.
Statistiskt imponerar inte Hägg – han har till exempel sämst CF% (46,01) och Rel CF% (-5,73) av Flyers backar – men han var duglig i penalty killing och old school-typerna dreglar över hans 238 tacklingar. Hägg håller NHL-nivå och bör definitivt ha en plats på rostern kommande säsong, men att han ses som given är synnerligen märkligt.
9. Ivan Provorov – 6
[82 GP] [17 G] [24 A] [41 P] [20 PIM] [24:09 TOI/GP]
Världshistoriens bästa ryska hockeyspelare imponerade stort under sin rookiesäsong och tog ytterligare kliv 17/18. Det råder ingen som helst tvekan om vem som är Flyers förstaback och Provorov har nyckelroller mest överallt. Hans possession-siffror (49,54 CF% och -0,4 Rel CF%) övertygar kanske inte, men vi får inte glömma att en stor del av säsongen spenderades jämte Andrew MacDonald.
När Provorov väl fick Shayne Gostisbehere som sin partner fick Flyers ett av ligans främsta par. De hann spela drygt 700 fem-mot-fem-minuter tillsammans och hade ligans tionde bästa CF% (53,4) bland backpar med minst 700 minuter. Med sina 17 mål var Provorov dessutom bäst i ligan, trots begränsad tid i Flyers förstauppställning i powerplay. 15 av hans mål kom i even strength, vilket även det var bäst i ligan.
Vilka stordåd får vi se av Provorov om han får en hel säsong jämte en värdig partner?
23. Brandon Manning – 2
[65 GP] [7 G] [12 A] [19 P] [56 PIM] [17:57 TOI/GP]
Inte ens om man tar Brandon Manning för vad han är kan han komma undan med ett godkänt betyg. Att konstant gå bort sig i positionsspelet, slarva bort pucken och ta genuint korkade beslut borde rimligtvis inte resultera i att man spelar en majoritet av matcherna och är ordinarie i slutspelet, men så står vi också här med Dave Hakstol. Ron Hextall hade i alla fall vett nog att ta bort Manning från Hakstol då 28-åringen inte kommer att erbjudas något nytt kontrakt.
29. Johnny Oduya – 1
[1 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [0 PIM] [12:22 TOI/GP]
Det är inte alla som får en alldeles egen betygskategori – för det krävs det något alldeles speciellt, och Johnny Oduya levererade sannerligen. En match är givetvis alldeles för lite för att ge någon rättvis bild, men svensken var imponerande usel – till och med Dave Hakstol måste ha sett det. Allt gick fel och Oduya sållar sig till skaran över usla svenska backar som Flyers har dragits med de senaste åren.
45. Will O’Neill – 3
[1 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [0 PIM] [09:25 TOI/GP]
Inkluderar vi Johnny Oduya på en match måste så klart även Will O’Neill nämnas. Men till skillnad från Oduya gjorde inte O’Neill bort sig fullkomligt. Han lär däremot inte vara någon huvudkandidat för speltid kommande säsong.
47. Andrew MacDonald – 4
[66 GP] [6 G] [15 A] [21 P] [30 PIM] [19:51 TOI/GP]
Andrew MacDonald var inte dålig. Faktum är att han överträffade förväntningarna. Nu hade man kanske inte så värst höga förväntningar, men de överträffades likväl. Han präglades inte av lika mycket kaos som föregående säsonger och man skrek inte ut sin frustration lika ofta. Hans possession-siffror är däremot fortfarande högst mediokra och han gör sina lagkamrater sämre.
En parad anordnas när MacDonald väl försvinner, men han var ett mindre problem än vanligt den gångna säsongen.
53. Shayne Gostisbehere – 6
[78 GP] [13 G] [52 A] [65 P] [25 PIM] [21:27 TOI/GP]
Shayne Gostisbehere placerade sig på fjärde plats i backarnas poängliga, tre poäng bakom vinnande John Carlson – vem vet var han skulle hamnat om han inte skulle ha missat en handfull matcher? Gostisbehere var ligans främsta powerplay-back och strax bakom toppskiktet i fem-mot-fem-produktionen.
När han väl slapp undan från sina mediokra eller usla backpartners och fick lira med Ivan Provorov tog han ny fart. Gostisbehere är enormt skicklig på att transportera pucken och leverera uppspel. Han kan dansa på blålinjen som få och inte ens Dave Hakstol ser ut att kunna förstöra 25-åringen… trots att han har försökt.
---
Statistiken är hämtad från NHL.com, Corsica och Natural Stat Trick.