Seattle: Stolt historia – kort storhetstid
Seattle Metropolitans var en stormakt för 100 år sedan och har en historia väl värd att blicka tillbaka på.
2021 kliver Seattle in i NHL. För första gången – efter ett antal tidigare försök – ska det spelas NHL-hockey i Seattle. Redan under såväl 70- som 90-talet gjordes det försök att ta NHL till Seattle, men det var först för några år sedan som allt gick i lås och NHL:s 32:a lag kom på plats.
Det har däremot spelats professionell hockey i Seattle tidigare – och Seattle spelade en stor roll i hockeyns och NHL:s begynnelse.
Vad dagens lag ska kallas är ännu inte officiellt – Seattle Kraken verkar vara ett huvudspår – men 1915 grundades Seattle Metropolitans. Seattle blev en del av Pacific Coast Hockey Association, PCHA, som i sin tur hade grundats några år tidigare.
De legendariska Patrick-bröderna, Lester och Frank, grundade ligan 1911 och skapade tre lag: New Westminster Royals, Victoria Senators och Vancouver Millionaires. Spelare rekryterades från National Hockey Association (NHA, föregångaren till NHL) och man fick exempelvis över Newsy Lalonde från Montreal Canadiens – en av hockeyns stora profil under 10-talet.
Kort efter ligans födelse började man utmana om Stanley Cup – det var som bekant en buckla som olika lag och ligor kunde utmana om. 1915 enades PCHA och NHA om att respektive ligamästare skulle utmana varandra om Stanley Cup.
Seattle blev slagkraftiga direkt
Samma år grundandes alltså Seattle Metropolitans. PCHA hade året innan expanderat till Portland och de två lagen skrev historia tämligen omgående. 1916 blev Portland Rosebuds det första amerikanska laget att spela om Stanley Cup och 1917 blev Seattle de första amerikanska Stanley Cup-mästarna.
PCHA blev inte en så värst långvarig liga. Redan 1924 kollapsade såväl Seattle som PCHA och när samma öde drabbade WCHL några år senare stod NHL ensamma kvar.
Men innan Seattle fick ge upp hade man alltså gjort succé. När man klev in i PCHA lockade man över en handfull spelare från Toronto Blueshirts, 1914 års mästare och föregångarna till Maple Leafs. Trots att PCHA och NHA hade kommit överens om att respektera varandras kontrakt hade Ottawa Senators försökt rekrytera spelare från Vancouver. PCHA:s hämnd var att plocka över Toronto-spelarna, där målvakten Harry ”Hap” Holmes samt poängkungarna Cully Wilson och Frank Foyston stod ut.
Seattle fick omgående ett slagkraftigt lag. Bernie Morris, som hade anslutit från Victoria, blev ligans bästa målskytt under Seattles första år i ligan. Året efter kom Morris och Foyston etta respektive tvåa i poängligan samt tvåa respektive trea i skytteligan.
Det var också det året som Seattle vann Stanley Cup. Efter att ha kommit etta i PCHA – man hade ännu inte börjat spela slutspel – gick man upp mot Montreal Canadiens i kampen om Stanley Cup.
En historisk seger
Under den här tiden skiljde sig ligorna åt fundamentalt. PCHA spelade exempelvis med sju man på isen, medan NHA spelade med sex spelare på isen. Noterbart i sammanhanget är att PCHA drev innovationen framåt. Man tillät bland annat passningar framåt, satte blålinjen på plats och strök regeln om att målvakterna enbart fick stå upp.
Den sjunde spelaren var en så kallad ”rover” – en roll som närmast kan beskrivas som fri, där man ofta tog en position mellan centern och backarna. NHA hade tagit bort den sjunde spelaren några år tidigare, bland annat för att rollen ansågs överflödig i takt med att spelarna hade blivit skickligare.
Ligornas olika förutsättningar gjorde att finalmatcherna alternerade mellan de olika regelverken.
I Montreal såg vi historiska namn som Jack Laviolette, George Vezina, Newsy Lalonde och Billy Coutu. Senare i sin karriär kom Coutu att bli avstängd från NHL på livstid – mer om det här.
Matchserien avgjordes i bäst av fem matcher. Montreal tog hem den första matchen efter fyra mål av Didier Pitre, men där efter var det Seattle för hela slanten. Under NHA-regler vann man med hela 6-1 och Frank Foyston gjorde hattrick.
Även i match tre stod Seattle som segrare och man säkrade titeln med en mäktig 9-1-seger i match fyra. ”Hap” Holmes imponerade mellan stolparna och Bernie Morris stod för 14 av Seattles 23 mål i matchserien – inklusive sex fullträffar i den sista matchen.
Segern blev historisk. Seattle blev det första amerikanska laget att vinna Stanley Cup och 29-årige Pete Muldoon är än idag den yngsta coachen att vinna cupen.
Finalförlusten
Året efter införde PCHA ett slutspel för att få fram sin mästare. Seattle tog hem grundserien det året, men föll mot Vancouver Millionaires i slutspelet. Vancouver förlorade sedan mot Toronto i kampen om Stanley Cup.
1919 var det omvända roller. Vancouver tog hem grundserien, men det var Seattle som vann slutspelet. Än en gång väntade Montreal Canadiens i Stanley Cup-finalen – och än en gång kom finalen att sätta stora avtryck i historien.
Den här gången tvingades Seattle och Montreal avbryta finalserien på grund av influensapandemin den spanska sjukan. Serien spelades aldrig klart och 1919 är det enda året – än så länge… – som en påbörjad säsong inte har spelats färdigt. Läs mer om den händelsen här.
Seattle kom tillbaka starkt 1920. Den här gången tog man hem såväl grundserien som slutspelet och gjorde sin tredje Stanley Cup-final på fyra år, nu mot Ottawa Senators. Finalorten brukade alternera år för år mellan de västra och östra delarna av Nordamerika och då 1919 års finalserie tvingades avbrytas ville PCHA avgöra även den här finalserien på västkusten. NHL – några år tidigare hade NHL vuxit fram ur NHA – vägrade och matcherna spelades i Ottawa.
Det var också Ottawa som hade bäst fart ut ur startblocken. Senators vann match ett och två med 3-2 respektive 3-0. Men Seattle gav sig inte. Frank Foyston gjorde det matchvinnande målet i 3-1-segern i match tre.
Inför match fyra tvingades lagen överge Ottawas arena på grund av usel is. Finalserien spelades istället vidare i Toronto, där man hade konstgjord is. Foyston fortsatte att vara ett viktigt inslag i sitt Seattle och gjorde 1-0 tidigt i matchen. Metropolitans ledning höll i sig matchen igenom och man vann så småningom med 5-2.
Seattle inledde den avgörande match fem bäst. Bobby Rowe såg till att man tog ledningen halvvägs in i den första perioden, men man orkade inte stå emot Ottawa. Slutsiffrorna skrevs till 6-1 efter ett hattrick av Jack Darragh.
”En inte helt obetydlig milstolpe”
Finalen 1920 är en inte helt obetydlig milstolpe i hockeyns och NHL:s historia. Det kom nämligen att dröja till 1993 innan ett lag från den amerikanska västkusten nådde Stanley Cup-finalen igen. Då fick Wayne Gretzkys Los Angeles ge sig mot Patrick Roys Montreal Canadiens.
1920 blev alltså Seattles sista finalframträdande. Trots att man tog hem grundserien vid två tillfällen tog säsongen slut i PCHA-slutspelet och 1924 blev organisationens sista år. Då skickades Seattle ut från sin arena – den skulle bli parkeringsgarage till ett nybyggt garage – och när man inte kunde få någon ny arena byggd tvingades man lägga ner laget.
Efter en kort storhetstid är Seattle en liten del av NHL-historien. Även om man tillhörde PCHA utmanade man om Stanley Cup-bucklan och måste inkluderas i tillbakablickarna. Men trots att laget gick omkull fortsatte man att sätta en viktig prägel på hockeyn och NHL under de efterföljande åren.
Flera av spelarna gick nämligen vidare till Victoria Cougars, som nu var en del av WCHL. Där var man med om att vinna ännu en Stanley Cup-titel. Jack Walker och Frank Foyston vann därmed sin tredje Stanley Cup-titel. De är två av blott elva spelare som har vunnit Stanley Cup med minst tre olika lag.
Harry ”Hap” Holmes var till och med snäppet bättre. När han vann Stanley Cup 1925 var det hans fjärde titel – med hans fjärde lag. Holmes gjorde därmed Jack Marshall sällskap som de enda spelarna att ha vunnit Stanley Cup med fyra olika lag. Det är ett rekord som står sig än idag.
En stolt hockeyhistoria
Att hålla ordning på hur alla organisationer och lag har hoppat mellan städer sedan 1900-talets början kommer givetvis med sina utmaningar. Det finns exempelvis två olika Winnipeg Jets att hålla reda på. Det ursprungliga Winnipeg-laget återfinns ju numera i Arizona som Coyotes, medan det nuvarande Winnipeg en gång var Atlanta Thrashers.
Men Thrashers ska inte blandas ihop med Atlanta Flames, som ju numera är Calgary Flames – och dagens Calgary har inget att göra med Calgary Tigers, som spelade i WCHL under 20- och 30-talet. 1924 förlorade Tigers exempelvis mot Montreal Canadiens i Stanley Cup-finalen.
När vi både blickar tillbaka och framåt på hockeyn i Seattle kan det även vara relevant att slänga ett öga på Ottawa Senators. Det ursprungliga Ottawa vann Stanley Cup vid elva tillfällen – mellan 1903 och 1927 – men tvingades slänga in handduken 1935 efter en säsong i St. Louis.
Det nuvarande Ottawa anses inte – av såväl NHL som Ottawa – vara samma lag som det ursprungliga laget och kan alltså inte ta någon ära för framgångarna.
När Seattle nu ska kliva in i ligan gör man det på ett liknande sätt som Ottawa gjorde 1992. Det finns en stolt hockeyhistoria, från begynnelsen, att ta hänsyn till och kunna bygga vidare på – men det kan också finnas en utmaning i att växa fram under skuggan av det som en gång var så framträdande.
Om nu så värst många faktiskt hade koll på Seattles korta storhetstid för 100 år sedan.