Sex funderingar efter sex matcher: ”Weise var alltså lösningen”
Vi funderar kring Philadelphia Flyers inledning av säsongen 18/19.
Sex matcher har resulterat i tre vinster och tre förluster för Philadelphia. Med 3,5 gjorda mål per match landar man strax bakom ligans toppskikt. Men 4,17 insläppta mål per match är samtidigt den tredje sämsta noteringen i ligan. Flyers (45,22) ligger även i bottenskiktet när vi tittar på lagens CF% runt om i ligan.
Det finns såväl ljusglimtar som orosmoln över Flyers, vilket inte är helt orimligt för ett bubble team. Sex matcher är givetvis på tok för kort tid för att dra några slutsatser, men säsongsinledningen bjuder ändå in till några funderingar.
Kan man spela Provorov och Gostisbehere tillsammans?
Under 17/18 var Ivan Provorov och Shayne Gostisbehere ett av ligans bästa backpar. Duon har fortsatt tillsammans även under säsongsinledningen, men har inte varit lika lyckosamma hittills. De gemensamma siffrorna (exempelvis 41,06 CF%, -5,95 Rel CF% och 0 GF%) bekräftar intrycken från matcherna och Flyers förstapar har varit ett problem under inledningen.
Baserat på de framgångsrika insatserna under 17/18 ska man inte oroa sig allt för mycket – en formdipp över en handfull matcher i januari får sällan samma uppmärksamhet som om den sker under säsongsinledningen – men gynnas verkligen laget som mest av att de spelar tillsammans?
Bakom Flyers förstapar råder det fortfarande osäkerhet. Radko Gudas och Travis Sanheim har, lika förra säsongen, sett intressanta ut tillsammans men vi väntar fortfarande på Sanheims genombrott. Innan det kommer – och ger Flyers en väldigt pålitlig topp-4-back – behöver man kanske sära på Provorov och Gostisbehere för att säkerställa en jämnare försvarsbesättning.
Men är det rätt tillfälle att sära på Flyers förstapar? Rimligtvis har de enklare att hitta formen med varandra än jämte Andrew MacDonald eller Robert Hägg.
Behöver Flyers gå efter en back?
Fortsättningen på ovanstående resonemang är givetvis rekrytering utifrån. Travis Sanheim blixtrar till vid många tillfällen, men är fortfarande ojämn och laget skulle gynnas av ytterligare en stabil försvarare. När Sanheim inte har tagit det där steget och Phil Myers inte övertygade tillräckligt mycket under training camp blir det uppenbart.
Men vad finns att tillgå? Under det här läget av säsongen är det få lag som är redo att ge upp någon attraktiv försvarare – och det vill i så fall till att man dessutom betalar dyrt för det.
Att hålla platser öppna under training camp är en nödvändighet när man har samlat på sig en fin talangbank, men om den platsen inte fylls upp blir det istället ett problem. Kanske behöver man hantera det problemet nu för att stabilisera upp laget.
Forwardsdjupet har uteblivit
Om försvaret har varit skakigt har offensiven i alla fall sett potent ut. Allt är inte perfekt, men trots tidiga skadeproblem har man i generella termer inte haft några problem att producera. I synnerhet Flyers forwardscore har levererat. Claude Giroux, Jakub Voracek och Wayne Simmonds har alla producerat på en bra nivå. De två förstnämnda har gjort åtta poäng vardera och Simmonds är nu uppe i fem fullträffar.
Men samtidigt står såväl Sean Couturier som Travis Konecny på två poäng vardera, och James van Riemsdyk och Nolan Patrick går skadade.
Flyers största tillgång – det fantastiska forwardsdjupet – har knappt fått visa upp sig. van Riemsdyk försvann redan i den andra matchen och några få matcher senare fick han sällskap av Patrick i sjukstugan. Förmågan att rulla tre effektiva kedjor och kunna bryta ner de flesta motståndarna har alltså försvunnit. Inte blir det bättre av att Voracek har klivit in med Giroux och Couturier, vilket resulterar i en väldigt topptung forwardsbesättning.
Trion fungerade mycket väl ihop under 17/18, men har inte varit lika lyckosamma (exempelvis 46,4 CF%, 1,09 Rel CF% och 50 GF%) under säsongsinledningen nu. På papperet är den kedjan fantastisk, men kanske borde man faktiskt låta Giroux-Couturier-Konecny – en av förra säsongens mest effektiva förstakedjor – få än mer tid tillsammans och låta Voracek leda andrakedjan?
Innan Flyers forwardsdjup får visa upp sig – vilket dröjer några veckor, då van Riemsdyk förväntas missa totalt 5-6 veckor – är det svårt att dra några större slutsatser kring lagets förmåga.
Hur länge kan man vänta på Hart?
Brian Elliott fick oförtjänt mycket kritik under 17/18. Slutspelet – där han precis hade gjort en för tidig comeback efter skada – ska inte få överskugga en väldigt gedigen grundserie. Men magmuskeloperationen i våras följdes upp av en höftoperation i somras och det var först framåt slutet av training camp som han kom igång.
Kanske måste man bara ge en 33-årig målvakt som kommer från två operationer i följd lite mer tid – men inledningen har inte varit övertygande. Hans 5 on 5-siffror, som var väldigt bra förra säsongen, är mediokra hittills. 89,66 i Sv% och 0,6 i dSv% får en inte direkt att skrika i extas, även om fem spelade matcher givetvis är en fis i rymden i det stora hela.
Men Elliotts skakiga inledning – försvaret har givetvis sin del i det hela, så allt ansvar ska inte falla på just honom specifikt – inger inte direkt förtroende i en sliten fanskara. Hur länge dröjer det, om Elliott inte får ordning på sitt spel, innan man inte längre kan vänta på Carter Hart?
Penalty kill är fortfarande akilleshälen
Över de senaste säsongerna har Philadelphia haft ett av ligans sämsta penalty kill. Trots det behöll man Ian Laperriere i somras och hänvisade till en bra avslutning på säsongen. Föga förvånande har vi däremot inte sett någon märkbar förbättring i PK-spelet.
Några få matcher är givetvis ingenting som ristas in i sten, men om något som har varit ett problem i många år fortsätter att vara ett problem känns det rimligtvis som ett legitimt problem. Sex matcher in på säsongen ligger Flyers PK på plats 25 med 72,0%. För ett av de mer utvisade lagen hittills är det givetvis inte bra.
Det är nästan så man kan tro att samma coach, samma spelare och samma system inte är vägen till framgång.
Same, same…
Funderingar kring Philadelphia leder oundvikligen till Dave Hakstol. Även 18/19 har präglats av udda saker. Radko Gudas petades efter en fin premiär för att Christian Folin – som var tokusel under training camp – hade förtjänat en match enligt Hakstol. Efter en match fick man panik och slängde ihop Giroux, Couturier och Voracek i en topptung kedja och Jordan Weal verkar inte vara särskilt aktuell för en fjärdekedja.
Vidare är Dale Weise lagets femte mest använda spelare i penalty kill. Han snittar 1:24 per match i den spelformen – efter att ha spelat totalt 48 sekunder under säsongen 17/18 och 31 sekunder under 16/17. Weise var alltså lösningen på Flyers undermåliga PK…
De må vara en ny säsong men de konstiga besluten har inte försvunnit.
