Sju funderingar kring säsongsinledningen
Philadelphia Flyers toppar såväl Atlantic Division som Eastern Conference efter 13 spelade matcher – och det är nu dags att lufta lite tankar och funderingar kring säsongsinledningen.
Philadelphia Flyers inledde säsongen med fyra förluster på de sex första matcherna – men har sedan dess kommit igång. På sina sju senaste matcher har det blivit sex segrar, vilket ger ett 8-4-1-record och 17 inspelade poäng. Flyers toppar därmed såväl Atlantic Division som Eastern Conference och med fem raka segrar är man tillsammans med St. Louis och Vancouver ligans hetaste lag.
Även om det givetvis är alldeles för tidigt på säsongen att dra några slutsatser kan man kanske tyda en del tendenser. Tiden har därför kommit för att lufta sju tankar och funderingar kring säsongsinledningen.
Varför sju punkter undrar ni nu? Givetvis för att hedra Bill Barber – Flyers främsta målskytt genom tiderna med 420 fullträffar och med tröja nummer 7 hissad i taket i Wells Fargo Center.
---
Sergei Bobrovsky har imponerat under säsongsinledningen och har gett Flyers trygghet, lugn och stabilitet mellan stolparna. Nog för att det är allt för tidigt att peka ut honom som arvtagaren till Ron Hextalls tron – som har stått tom i drygt 20 år – men visst visar den unge ryssen onekligen tendenser för det? Han har ett 7-2-0-record med en räddningsprocent på 92,1 och ett GAA på 2,24 hittills under säsongen.
Nog för att det givetvis underlättar att spela bakom Flyers försvarsbesättning, men Bobrovsky har definitivt visat framfötterna även på egen hand. Han levererar imponerande räddningar gång efter gång och har på egen hand fört Flyers till segrar. Bobrovsky är kvick i sidledsförflyttningarna, utmanar motståndarskyttarna bra och kontrollerar sina returer.
Bobrovsky har definitivt förtjänat att ha kvar förstaspaden även när Michael Leighton återvänder från sin ryggskada.
---
Efter den gångna säsongen förklarade Flyers och framför allt Paul Holmgren, Flyers general manager, att man under sommaren skulle satsa på att förstärka sin försvarsbesättning. Den gångna säsongens tredjepar – där Lukas Krajicek, Ryan Parent och Oskars Bartulis turades om att spela – var en säkerhetsrisk så fort de var på isen, och Flyers tvingades matcha framför allt Chris Pronger och Kimmo Timonen oerhört hårt i viktiga matcher och under hela slutspelet.
Därför såg Holmgren till att plocka in veteranen Sean O’Donnell från free agent-marknaden och Andrej Meszaros från Tampa Bay. Duon har sedan dess bildat Flyers tredjepar och har skött den uppgiften med bravur. 39-årige O’Donnell är poänglös efter 13 matcher, men har +6 i plus/minus-statistiken och fyller en viktig roll i såväl even strength som penalty killing. Han har dessutom redan kastat handskarna vid två tillfällen – vilket givetvis underlättar om man vill skapa sig ett namn bland Flyersfans.
Meszaros å sin sida har varit en av de klart roligaste överraskningarna hittills under säsongen. Efter några års exil och underprestation i Tampa Bay var han ett stort frågetecken inför säsongen, men har onekligen rätat ut det frågetecknet till ett utropstecken. Det har förvisso bara blivit två assist från 25-åringens klubba, men hans spel i övrigt har hållit en hög klass. Han äter upp många minuter i alla spelformer och hans skott från blålinjen utnyttjas flitigt i Flyers andrauppställning i powerplay.
Holmgrens beslut att förstärka sin försvarsbesättning har än så länge enbart gett positiva vibbar.
---
Claude Giroux visade upp en mästerlig form i slutspelet och har definitivt lyckats konservera den formen under sommaren. 22-åringen har visat att det är som center han ska spela och han har tillsammans med Daniel Briere, Sergei Bobrovsky, Kimmo Timonen och Blair Betts varit Flyers bästa spelare hittills.
Med sju mål och totalt 14 poäng leder Giroux såväl den interna poäng- som skytteligan och har gjort inte mindre än tre matchvinnande mål. Han är dessutom ligans farligaste spelare i penalty killing, där det har blivit tre gjorda mål. Kanadensaren ser ut att äntligen gå mot sin rejäla genombrottssäsong och för tillfället är det teknikfenomenet från Hearst som är Flyers bärande spelare i offensiven.
---
När Flyers valde att offra trotjänaren Simon Gagne för att kunna förstärka sin försvarsbesättning plockade man högst oväntat in Nikolay Zherdev som hans ersättare. 25-årige Zherdev hade spenderat den gångna säsongen i KHL, men valde alltså att återvända till NHL, där han tidigare har representerat New York Rangers och Columbus.
Tillvaron i Philadelphia har inte blivit helt smärtfri för ryssen. Det tog inte många dagar innan Philadelphiamedia började ge sig på honom för att han valde att använda sig av en tolk i intervjuer och hans spel på isen har varit oerhört ojämnt. Ena matchen kan han vara fullkomligt dominant, för att i nästa vara helt osynlig. Samma situation kan även uppstå från period till period, eller från byte till byte.
På grund av sitt ojämna spel, och en ovilja att lägga samma energi på defensiven som offensiven, har Zherdev fått följa två matcher från pressläktaren. Totalt har det blivit tre mål på elva matcher, men Zherdev gjorde också säsongens bästa match i nattens seger mot Rangers – kanske vänder det för ryssen nu, eller är han tillbaka i sin ojämna form i nästa match?
----
Special teams var en stor del av den gångna säsongens framgång, då såväl powerplay som penalty killing tillhörde toppskiktet i ligan både i grundserien och i slutspelet. Penalty killing har även hållit en hög nivå under hela säsongsinledningen, och trots att Ian Laperriere givetvis saknas i den spelformen är man uppe i 87,7 procents effektivitet. Det ger en sjätteplats i ligan, och då Flyers har en tendens till att dra på sig en hel del utvisningar är det självklart av yttersta vikt att penalty killing fungerar.
Men när man kan mönstra spelare som Mike Richards, Blair Betts, Darroll Powe, Claude Giroux, Chris Pronger och Kimmo Timonen i numerärt underläge lär man hålla en bra klass där. Framför allt är det Flyers hårda press i penalty killing som har ställt till det för motståndarna – och några tidiga mål i den spelformen gav även det lite extra respekt.
Powerplay å sin sida var en besvikelse under de inledande matcherna, men där har Flyers kommit igång allt eftersom. Totalt har det blivit tolv mål i powerplay och med en effektivitet på 19,0 procent börjar man nu närma sig topplagen även i den kategorin. Varför hade då powerplay problem under de första matcherna?
Framför allt berodde det på att Peter Laviolette och hans ledarstab valde att gå runt på mycket folk för att se vilka som visade kemi tillsammans och givetvis saknades även Chris Pronger på blålinjen. I takt med att Laviolette har låtit i stort sett samma folk få förtroendet i powerplay och Pronger är i god form igen så börjar också målen trilla in. På de fem raka segrarna har Flyers gjort nio mål i powerplay.
---
Vad har hänt med James van Riemsdyk? Flyers unge forwardstalang hade – som i stort sett alla rookies – vissa problem att hålla en jämn nivå under den gångna säsongen. Under sommaren visade han dock bra attityd och tränade stenhårt för att komma maximalt förbered till den här säsongen. Under försäsongens träningsmatcher åt han också sönder sitt motstånd och var under långa stunder fullständigt dominant.
Är det helt enkelt så är försäsongens insatser gav fansen osannolika förhoppningar på honom? Kom ”JVR” helt enkelt bättre förberedd än alla andra, och när de nu har hunnit ikapp honom rent fysiskt så går det tyngre? 21-åringen förefaller helt enkelt vara inne i en klassisk gammal sophomore slump, där poängproduktionen inte alls fungerar.
På 13 matcher har det bara blivit fyra assist, men van Riemsdyk arbetar föredömligt, vinner dueller vid sargen och ger sig in i trafik framför motståndarnas mål så det borde bara vara en tidsfråga innan första målet – och därmed förhoppningsvis formen – kommer .
---
Avslutningsvis förtjänar Andreas Nodl en hel del beröm. 23-åringen har under några års tid krigat föredömligt i Flyers organisation och har fått chansen i NHL vid skador. Han har dock inte lyckats ta vara på chanserna fullt ut – förrän nu. Likt i stort sett hela Flyers gjorde Nodl ett mycket bra slutspel, då han klev in i laguppställningen när Ian Laperriere blev skadad, och har tagit med den formen över sommaren.
Nodl imponerade under försäsongen, men fick inleda som 13:e forward när grundserien drog igång. Då Flyers hade vissa problem under de inledande matcherna fick han dock förtroendet några matcher in på säsongen – och har tagit vara på sin chans. Han har spelat i både fjärdekedjan och i Mike Richards kedja och har skött sig ypperligt. Hans arbetsmoral, backchecking och vilja att ge sig in i skiten passar perfekt för Peter Laviolettes spelsystem.
Nu har forwarden förvisso missat två matcher på grund av vad som tros vara en axelskada – men nog förtjänar Nodl en ordinarie plats när han väl blir återställd igen?
