Spelarbetyg – forwards och ledarstab

Säsongen var en besvikelse – men det innebär inte att alla spelare underpresterade. Individerna ska betygsättas och nu har tiden kommit till forwards och ledarstab.

Betygsskala:

1 – underkänd
2 – knappt godkänd
3 – godkänd
4 – bra
5 – mycket bra

Del 1 – målvakter och backar

Forwards och ledarstab:

9. Mike Knuble – 3

[28 GP] [4 G] [4 A] [8 P] [-4] [20 PiM] [12:55 TOI/G]

Vad kan man förvänta sig av en 40-åring som i det närmaste kan beskrivas som en panikvärvning när skadorna slog ner? Baserat på det kan Mike Knuble inte få underkänt, men något större avtryck gjorde han inte heller sett över hela säsongen. Veteranen har fortfarande förmågan att vinna närkamper och kriga framför målburen, men skridskoåkningen gjorde att han ofta inte hann med. Troligtvis har vi nu sett det sista av Knuble i NHL.

---

10. Brayden Schenn – 3

[47 GP] [8 G] [18 A] [26 P] [-8] [24 PiM] [15:31 TOI/G]

Högerforward, vänsterforward eller center? Brayden Schenn fick finna sig i att snurra runt mellan alla tre positioner under säsonger, med flera olika kedjekamrater. Det är således inte allt för konstigt att det inte blev något genombrott för 21-åringen, som många hoppades på. Sett utefter de förutsättningarna får hans något ojämna säsong trots allt ses som godkänt. Det man kunde läsa ut av allt experimenterande är att han, hittills, passar bäst som center. Får han den positionen nu eller kommer det testas vidare?

---

11. Eric Wellwood – 1

[4 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/-0] [0 PiM] [09:25 TOI/G]

Förväntningarna var stora på Eric Wellwood efter en mycket imponerande säsongsavslutning för ett år sedan – men 23-åringen lyckades inte alls spinna vidare på de prestationerna. Under lockouten var han en stor besvikelse i AHL, men fick trots det inleda säsongen i NHL. Det blev fyra svaga matcher innan han skickades ner till AHL igen. Väl där råkade han skära av sin egen hälsena under en match och nu väntar många, många månaders rehabilitering.

---

12. Simon Gagne – 3

[27 GP] [5 G] [6 A] [11 P] [-3] [6 PiM] [14:17 TOI/G]

Känslorna rördes om när den tidigare publikfavoriten kom tillbaka. Glädje blandades med oro med tanke på att sådana här comebacker mycket väl kan förstöra minnesbilden av en favoritspelare. Men Simon Gagne överträffade förväntningarna. Han blev målskytt i sin första match och var en pålitlig winger för olika uppgifter. Han är givetvis inte den spelare han en gång var, men visade under sina 27 matcher att han kan hantera en topp-9-roll utan problem under rätt förutsättningar.

---

14. Sean Couturier – 2

[46 GP] [4 G] [11 A] [15 P] [-8] [10 PiM] [15:53 TOI/G]

Sean Couturier var en besvikelse i år. Hur man än vrider och vänder på situationen så går det inte att komma undan det. Han lyckades inte bygga vidare på sin rookiesäsong, och även om någon form av sophomore-slump var att vänta var det här i värsta laget. Han får förvisso tuffa situationer, med extremt hårda defensiva minuter, vilket givetvis påverkar prestationen som helhet.

---

15. Tye McGinn – 3

[18 GP] [3 G] [2 A] [5 P] [+/-0] [19 PiM] [12:43 TOI/G]

Tye McGinn skötte sig väl när han kom upp. Han tog kampen, skapade utrymme för kedjekamraterna och kunde chippa in med något mål här och där. Han fick spela i allt från fjärdekedjan till förstakedjan och visade att han med råge är en spelare som kan fylla på vid händelse av skada. Ska han vara ordinarie bör det dock vara i en fjärdekedja. Och att Tye McGinn i några matcher här och där är en av dina mest framträdande spelare är ett rejält underbetyg till laget.

---

17. Wayne Simmonds – 4

[45 GP] [15 G] [17 A] [32 P] [-7] [82 PiM] [15:38 TOI/G]

Vilken karl han är, Wayne Simmonds. Det finns inte mycket att klaga på i hans spel – förutom möjligtvis att han tvingas ta för många fighter, då man hellre har honom på isen än i utvisningsbåset. Energin, styrkan, attityden och känslan för de fula målen gör honom till en ovärderlig del av Flyers trupp.

---

18. Adam Hall – 3

[11 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [-1] [0 PiM] [10:58 TOI/G]

Adam Hall kom in sent under säsongen när man tog honom från waivers och gjorde vad man kunde förvänta sig av honom, varken mer eller mindre. Han blev en viktig tekare, dödade utvisningar och bidrog med skön energi i fjärdekedjan. Baserat på sina elva matcher förtjänar han en kontraktsförlängning – men får han plats i truppen?

---

19. Scott Hartnell – 1

[32 GP] [8 G] [3 A] [11 P] [-5] [70 PiM] [15:52 TOI/G]

Vi låter bli att ta fram den största motorsågen då Scott Hartnell trots allt var skadad en längre tid, och dessutom gjorde comeback i förtid. Men det hindrar honom definitivt inte från att bli underkänd – och det rejält. Hartnell i år var en skugga av den Hartnell vi såg i fjol och säsongens klart största besvikelse.

---

21. Scott Laughton – 4

[5 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/-0] [0 PiM] [11:31 TOI/G]

Unge Scott Laughton testades i fem matcher under säsongsinledningen och imponerade. Man tog dock det korrekta beslutet att skicka tillbaka honom till juniorligan, där han dominerade. Det är svårt att analysera något djupare på fem matcher – men framtiden ser ljus ut för tvåvägscentern och i dagsläget tyder allting på att han inleder den kommande säsongen i NHL.

---

24. Matt Read – 4

[42 GP] [11 G] [13 A] [24 P] [+1] [2 PiM] [18:01 TOI/G]

Matt Reads styrka och förbannelse är hans förmåga att spela på alla positioner, i alla roller. Han fick gå från högerforward till center och vänsterforward, fördelat på de tre toppkedjorna. Man skulle önskat en något högre produktion, men 27-åringen gjorde extremt tidig comeback efter en plågsam bröstmuskelskada så den bristande produktionen har sin förklaring. Utefter de förutsättningarna får Read, som ofta var en framträdande spelare under säsongen, ett gott betyg.

---

25. Max Talbot – 4

[35 GP] [5 G] [5 A] [10 P] [+2] [23 PiM] [15:25 TOI/G]

Talbot kan framgångsrikt ta vilken roll som helst i bottom-6 och kan även fylla på i topp-6 vid behov. Att han skulle vara lika framträdande offensivt som i fjol var inte särskilt sannolikt, och så blev det inte heller. Han sviker sällan i sin arbetsinsats och är väldigt viktig i framför allt penalty killing. Lagets defensiva tillkortakommanden ska inte – och kan inte – lastas på Talbot.

---

26. Ruslan Fedotenko – 3

[47 GP] [4 G] [9 A] [13 P] [+8] [12 PiM] [12:34 TOI/G]

Samma sak som sades om Max Talbot kan även sägas om Ruslan Fedotenko. Ansvarsfull defensiv och en arbetsinsats som alltid är föredömligt. Han gjorde inte mycket nytta i offensiv zon, men det är inte heller det han plockades in för… även om han verkade tro det själv baserat på vissa kommentarer.

---

28. Claude Giroux – 3

[48 GP] [13 G] [35 A] [48 P] [-7] [22 PiM] [21:10 TOI/G]

Claude Giroux har så mycket mer att ge och lyckades inte nå samma nivå som säsongen 11/12. Men trots det gjorde han en poäng per match och var en av lagets bättre spelare i majoriteten av matcherna. Kanske tyngdes han inledningsvis av kaptensrollen, kanske led han av att Scott Hartnell var borta så länge, kanske led han av att det bara var Kimmo Timonen som kunde leverera pucken till honom – men faktum kvarstår likväl att Giroux måste höja sig någon eller några nivåer till kommande säsong.

---

32. Tom Sestito – 2

[7 GP] [2 G] [0 A] [2 P] [+1] [12 PiM] [05:46 TOI/G]

Tom Sestito var inte Peter Laviolettes favorit, det märktes tydligt. Lika tydligt som det märkes – lika tydligt kunde anledningarna också visa sig. Sestito är en effektiv winger för en fjärdekedja så länge han håller huvudet kallt och fokuserar på rätt saker. Han bränner till lite för ofta, och gör lite för onödiga saker lite väl ofta.

---

36. Zac Rinaldo – 5

[32 GP] [3 G] [2 A] [5 P] [-7] [85 PiM] [08:22 TOI/G]

Zac Rinaldo kommer aldrig bli någon spelare för en toppkedja, men så länge han inser sin roll och är redo att underkasta sig den rollen kan han få en lång och effektiv karriär i NHL. Han tog enorma kliv framåt den gångna säsongen och gick från en tanklös agitator med kort stubin till ett rivjärn av klass. Energin, tacklingsvilligheten, och förmågan att hålla sig lugn även när det bränner till gjorde honom till en viktig spelare för Laviolette & Co. Förhoppningsvis kan Rinaldo bygga vidare ännu mer på de framsteg han tog i år.

---

37. Jay Rosehill – 3

[11 GP] [1 G] [0 A] [1 P] [-4] [64 PiM] [06:47 TOI/G]

Jay Rosehill anslöt mot slutet av säsongen och överträffade i princip alla förväntningar. Efter vissa suspekta insatser under sin tid i Toronto var förtroendet lågt, men Rosehill visade att han kunde spela ordinarie minuter, om än beskyddade, och bidrog som ett viktigt fysiskt element. Han bör inte vara ett stående inslag i en forwardsbesättning, men som komplement vid behov duger han gott.

---

37. Harry Zolnierczyk – 1

[7 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/-0] [36 PiM] [07:22 TOI/G]

Sju matcher där han sällan gjorde sig själv rättvisa fullt ut. Oftast försökte Zolnierczyk framstå som en fysisk spelare och lade fokus på tacklingsspelet istället för att briljera med sin skridskoåkning. Kort och gott slog det fel ut och när han offrades för Jay Rosehill var det ingen som grät några större floder.

---

42. Jason Akeson

[1 GP] [1 G] [0 A] [1 P] [+2] [0 PiM] [12:23 TOI/G]

Det är varken rimligt eller rättvist att utvärdera en spelare baserat på en match, så något betyg delas inte ut till Jason Akeson. Vi kan dock konstatera att det finns viss potential i 23-åringen.

---

45. Jody Shelley

[1 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/-0] [0 PiM] [07:58 TOI/G]

Något betyg delas inte heller ut till Jody Shelley, som antingen var petad eller skadad säsongen igenom. Veteranen kan mycket väl ha gjort sin sista NHL-match den gångna säsongen.

---

48. Daniel Briere – 1

[34 GP] [6 G] [10 A] [16 P] [-13] [10 PiM] [16:03 TOI/G]

Daniel Briere var på alla sätt och vis fullkomligt värdelös den här säsongen. Skridskoåkningen var medioker, produktionen fanns inte, tekniken var som bortblåst och engagemanget var bedrövligt. Det är nu bekräftat att Flyers nyttjar en av sina amnesty buyouts på den tidigare slutspelskungen Briere – och beslutet är självklart.

---

93. Jakub Voracek – 5

[48 GP] [22 G] [24 A] [46 P] [-7] [35 PiM] [17:14 TOI/G]

Det finns inte allt för mycket riktigt positivt att ta med sig från den här säsongen – men Jakub Voraceks utveckling är definitivt ett av de stora glädjeämnena. De första matcherna var något trevande, men när han väl sattes upp jämte Claude Giroux exploderade han. Trots att säsongen bara var 48 matcher lång blev det nytt personbästa i målkolumnen och han var inte långt ifrån samma sak även i antalet poäng. Det blir extremt intressant att följa den kommande säsongen.

---

Ledarstab:

Peter Laviolette, head coach – 2

Han hade det inte lätt med tanke på hur skadesituationen såg ut under i princip hela säsongen, men det visades inga tendenser till att anpassa spelet utefter materialet som fanns tillgängligt. Å ena sidan är det positivt då ungdomarna matchades in i systemet han brukar praktisera – å andra sidan exponerade det defensiven enormt, vilket kostade matcher. I mars skrek jag efter hans huvud (http://www.svenskafans.com/nhl/philadelphia/kronika-huvuden-maste-rulla-nu--473169.aspx), och Laviolette förtjänar fortfarande en knäpp på näsan… men att han får fortsatt förtroende innebär inte världens undergång. Tålamodet under kommande säsong bör dock vara kort.

---

Paul Holmgren, general manager – 3

Paul Holmgren och Flyers gick all-in under förra sommaren. Man erbjöd både Ryan Suter och Zach Parise runt $100 miljoner och gjorde en hyfsad satsning på Shea Weber. Holmgren kan knappast lastas för att Suter/Parise valde annat och att Nashville matchade ett i det här fallet väldigt väl utformat offer-sheet. Man tappade förvisso Jaromir Jagr och Matt Carle på grund av satsningen mot Suter/Parise, men satsningen var rätt att göra.

Situationen med Sergei Bobrovsky är givetvis känslig. Flyers satsade på Bryzgalov, och det var tydligt att ”Bob” inte behärskade rollen som back-up bakom sin landsman. Beslutet att skicka iväg honom var det rätta – även om det i efterhand har slagit tillbaka på ett minst sagt absurt sätt.

Holmgren och hans stab satsade stort – och misslyckades av olika anledningar. Hur stor skuld ska falla på Holmgren? Missbedömde han situationen totalt eller är det bara sådant här som händer? Holmgren gjorde allt i sin makt för att tillgodose behovet av en förstaback efter Chris Prongers skada – och för det når han en trea i betyg. Men, likt Laviolette, lär tålamodet in i den kommande säsongen vara kort.

Det är värt att tillägga att den senaste veckans händelser – värvningen av Streit och det efterföljande kontraktet, samt beslutet av köpa ut Briere – räknas som förberedelser inför kommande säsong och därför inte tas upp här.
---

Betygen baseras till stor del på de förväntningar som fanns på spelaren inför säsongen. Faktiska prestationer på isen och statistik tas givetvis också med i beräkningarna tillsammans med cap hit och betydelse för laget.