SvenskaFans rankar NHL: 14. Philadelphia Flyers

Nya problem för Philadelphia även den här sommaren och det finns alltjämt stora orosmoln över försvaret. Kan Claude Giroux bära Flyers till ett nytt slutspel?

Ja, vad är väl en sommar utan dramatik kring Philadelphia. Är det inte en omskakande stor trade så köps ett välbetalt kontrakt ut, eller så drabbas man av en allvarlig skada. Den här sommaren är det inte helt fel att påstå att i alla fall en och en halv av de sakerna slog ner över Flyers.

Den stora grejen över sommaren – Claude Giroux och Ottawas polisstyrka får ursäktas – är givetvis att Kimmo Timonen kanske tvingas ge upp karriären i förtid. Flyers försvarsgeneral signade ett nytt ettårskontrakt tidigt i juni och var i full förberedelse inför karriärens sista säsong när man upptäckte blodproppar i såväl hans högra ben som båda lungor.

Timonen har undersökts och behandlats både hemma i Finland och i USA, och är nu i första hand borta tills efter årsskiftet. Då kommer nya kontroller att genomföras för att se om det finns något hopp om en fortsatt karriär, men på en presskonferens häromdagen var Timonen själv nedstämd om möjligheterna. Det finns en risk att han måste gå på blodtunnande mediciner under resten av livet, vilket i så fall skulle omöjliggöra all form av comebackförsök.

Den numera 39-årige försvararen har varit en pålitlig pjäs i Flyers lagbygge sedan han anslöt från Nashville inför säsongen 07/08 och gjorde 35 poäng på 77 matcher den gångna säsongen. Även om han har tappat en del framåt slutet så var han fortfarande en av Flyers viktigaste spelare. Hans frånvaro kommer att märkas – och nu måste definitivt andra försvarare steppa upp.

Men Timonens skada var inte det enda som skakade om Flyers under sommaren. Ron Hextall ersatte Paul Holmgren som general manager i början av maj och några veckor senare skeppade han något överraskande ut Scott Hartnell. Den populära forwarden hamnade i Columbus och motsatt väg gick RJ Umberger. Traden är med stor sannolikhet ett kortsiktigt nerköp, men har vissa fördelar ur ett långsiktigt perspektiv, då Hartnell har tacklat av mer och mer den senaste tiden.

I övrigt har Hextall haft en relativt lugn sommar. Vincent Lecavalier hade ingen lyckosam debutsäsong hos Flyers och var ute på marknaden och svängde, men då Flyers inte ville behålla någon del av hans lön blev han helt sonika kvar. Man släppte en skadedrabbad Steve Downie, fick se Erik Gustafsson hoppa av till KHL och lät en del veteraner gå.

Utöver Umbergers ankomst har Flyers inte tagit in så värst mycket namnstarkt, då man har det tight mot lönetaket. Några veteraner plockades in för att ge lite djup och man tog en chansning på Michael Del Zotto. Skellefteås Pierre-Edouard Bellemare blev en intressant värvning och fransmannen har redan imponerat under training camp.

Det fanns orosmoln över försvaret redan innan Timonen drabbades av blodproppar och det kan mycket väl bli Flyers stora akilleshäl den här säsongen. I övrigt ser forwardsbesättningen fortsatt stabil ut och mellan stolparna har Steve Mason övertygat efter traden från Columbus.

Många vill peka på Masons frånvaro under inledningen av slutspelet som en av de stora anledningarna till att Flyers fick ge sig mot New York Rangers i förstarundan. Två mediokra lag gjorde då upp, där Rangers med knapp marginal alltså tog sig vidare efter sju matcher. Slutspelet blev således en besvikelse – men att Flyers över huvud taget tog sig till slutspel får man i allra högsta grad se som en bedrift.

Grundserien inleddes ju som bekant i full bedrövelse. Redan efter tre matcher fick Peter Laviolette sparken och ersattes av Craig Berube, då assisterande coach. Beslutet att sparka Laviolette kom smått chockartat och man kan ju undra varför man gick in i säsongen med honom då tålamodet uppenbarligen var extremt kort.

Berube vann i sin debut mot Florida, men därefter kom fyra raka förluster och Flyers hade alltså inlett säsongen med sju förluster på de åtta första matcherna. Sakta men säkert kom man däremot igång och när Claude Giroux äntligen gjorde sitt första mål i början på november började det se bra ut. Lagkaptenen kopplade på storformen, kom trea i poängligan med sina 86 poäng (28+58) och blev nominerad till Hart Trophy när han bar Flyers till en slutspelsplats.

Den gångna säsongens inledning var alltså ett stort fiasko – och det finns stora risker för att även den här säsongsinledningen blir en jobbig sådan. Spelschemat i oktober är nämligen av det tuffare slaget – Boston, New Jersey, Montreal, Anaheim, Dallas, Chicago, Pittsburgh, Detroit, Los Angeles och Tampa Bay är sannerligen ingen enkel inledning.

Det kan mycket väl bli en drös förluster under den första månaden. Och inte kan väl Flyers göra en lika imponerande comeback ännu en säsong?

Det är rimliga förväntningar att hoppas se Flyers göra upp om de sista slutspelsplatserna i Eastern Conference, men med tanke på hur oförutsägbara Eastern Conference och Metropolitan Division är kan man mycket väl missa slutspel. Försvaret har fortfarande stora orosmoln över sig och team defence lär alltjämt vara bristfälligt.

Men Flyers har Claude Giroux.

Målvakter:

Utskrattade och hånade Steve Mason ser ut att ha fått ordning på karriären i Philadelphia… vilket inte direkt är vad man kan förvänta sig av en målvakt i Flyers, med tanke på de två senaste decenniernas tillkortakommanden. Men redan från dag ett efter traden har Mason imponerat och även om 70-talet matcher är för kort tid för att slå fast några definitiva slutsatser går det inte heller att blunda för prestationerna under den perioden.

Mason ger i princip Flyers chansen att vinna varje match med sitt spel… vilket är en bedrift i sig då Flyers under de senaste åren har haft stora problem med sitt försvarsspel i even strength. I spelet fem-mot-fem har Mason en räddningsprocent på 92,58, vilket får ses som mycket starkt om man väger in Flyers bristande försvarsspel.

I januari belönades Mason med ett nytt treårskontrakt värt totalt $12,3 miljoner och att det är 26-åringen som ska ta Flyers in i framtiden råder det ingen tvekan om. Fortsätter han på den inslagna vägen står man tryggt.

Bakom Mason valde man att ta tillbaka Ray Emery. Men sannolikt undersökte man andra alternativ under free agency, då man signade upp Emery först efter det att några andra namn hade valt andra lag. Emery var ruskigt ojämn under den gångna säsongen. Stormatcher och hjälteroller har varvats med tragiska bottennapp och rollen som syndabock.

Att 31-åringen lyckades komma tillbaka till NHL efter sin allvarliga höftskada är imponerande, men det är också smärtsamt uppenbart att han fortfarande plågas av den. Sidledsförflyttningarna är märkbart långsamma, vilket tydligt exponerades under slutspelet, och Emery är inget mer än en hygglig backup i Flyers.

Fördelen med att ta tillbaka Emery är att man i alla fall vet vad man får – positivt såväl som negativt. Samarbetet med Mason fungerar bra, han är införstådd i sin roll och kommer för alltid att skrämma slag på Braden Holtby.

I AHL kommer den tyske, nysignade veteranen Rob Zepp och talangen Anthony Stolarz att kampera. 33-årige Zepp anslöt under sommaren efter några starka säsonger för Eisbären Berlin, laget där Claude Giroux och Daniel Briere spenderade lockouten senast. Stolarz i sin tur draftades i andrarundan 2012 och har utvecklats i fin takt. Med någon eller några säsongers skolning i AHL ska han mycket väl kunna bli en kompetent NHL-målvakt.

Backar:

Philadelphia har under de senaste åren tappat Chris Pronger och nu med stor sannolikhet även Kimmo Timonen. Det är två förluster som vilken organisation som helst skulle ha problem med att hantera. Pronger är en av tidernas främsta försvarare och Timonen en av de senaste tio årens mest kompletta försvarare.

Med det i bakhuvudet är det inte helt konstigt att försvaret målas upp som det stora problemet i Flyers. Från att ha haft två förstabackar står man nu utan en tydlig ledare och situationen underlättas inte direkt av att man har varit fullkomligt värdelösa på att drafta och utveckla egna försvarare. Den senaste egendraftade backen som gjorde en lång karriär i Flyers var Chris Therien – som draftades 1990.

Flyers har förvisso varit duktiga på att utveckla centrar och wingers, men det är först nu under de senaste åren som försvarspoolen har börjat prioriteras och bli lyckosam. Man har nu några riktigt intressanta framtidsnamn, där en sådan som Shayne Gostisbehere mycket väl kan få tid i NHL redan den här säsongen. Hans spel med pucken beskrivs redan som NHL-redo, men spelet utan puck och försvarsspelet behöver sannolikt utvecklas nere i AHL. Även Sam Morin, Robert Hägg och Travis Sanheim går mot en spännande framtid, men Gostisbehere förväntas vara den som är närmast NHL.

Men då talangerna fortfarande är en bit bort är det alltjämt veteranerna som måste bära Flyers försvar. Mark Streit kommer att få en nyckelroll – och han är faktiskt en spelare som kan gynnas av Kimmo Timonens frånvaro. Timonen har nämligen abonnerat på platsen på blålinjen i Flyers förstauppställning i power play, men förväntas nu ersättas av Streit.

Schweizaren värvades in förra sommaren och efter en – som hela laget – lite halvjobbig inledning visade han sin klass. 44 poäng (10+34) på 82 matcher är fina siffror med tanke på att han väldigt sällan var en del av förstauppställningen i power play och fick dras med Nicklas Grossmann hela säsongen. Streit överglänste Timonen i många faktorer redan under förra säsongen och lär inte ha några problem att ankra Flyers power play. 36-åringen blir även ack så viktig i even strength, där han är den ena riktigt begåvade pucktransportören och passningsläggaren.

Streit kommer förmodligen att fortsätta tillsammans med Grossmann även den här säsongen. Svensken inledde den gångna säsongen starkt, men bröts sönder allt eftersom och spelade skadad en längre tid. Det ger så klart förmildrande omständigheter, men Grossmann var en spelare man mycket väl kunde undvara innan Timonen föll bort. Nu blir han däremot en fortsatt viktig del i numerärt underläge, men risken finns att han måste ta en större roll än vad han klarar av. Och passningsspelet är fortfarande bedrövligt.

Braydon Coburn är den spelaren som har varit längst i Flyers och även om han inte riktigt nådde den potentialen man hoppades på för 5-6 år sedan är han en allt som oftast stabil pjäs. Han kan logga tunga minuter och hans kombination av skridskoåkning och storlek gör honom viktig. Men han kan också få hjärnsläpp vid de mest olämpliga tillfällen och är inte en så pass säker passningsspelare som man skulle önska. 29-åringen är en av flera backar som nu måste kliva fram ett steg eller två om försvarsenheten ska fungera.

Vid sin sida förväntas Coburn få Andrew MacDonald, förra säsongens förstärkning från New York Islanders. En av Paul Holmgrens sista aktioner innan han lämnade över tyglarna till Ron Hextall var att signa upp MacDonald på ett sexårskontrakt med en cap hit på $5 miljoner. Än har 28-åringen inte visat sig vara en $5-miljonersspelare, men med tanke på vilka galna kontrakt som delades ut under free agency är kontraktet inte heller katastrofalt.

När MacDonald kom under förra säsongen hamnade han genast i en svår sits och det ska bli intressant att följa honom den här säsongen, då man kan se vad en sommar och ett training camp kan göra för honom. Blir han inte den $5-miljonersspelaren som har får betalt för att vara lär inte heller försvaret som helhet hålla tillräckligt hög klass.

Luke Schenn imponerade under sin första säsong i Philadelphia, men tog ett steg tillbaka den gångna säsongen. Han är en fullt duglig spelare för ett tredjepar, men med en cap hit på $3,6 miljoner förväntas han vara mer än så – och någon elite shutdown d-man, som det pratades om när han draftades, lär han aldrig bli. Han har blivit bättre på att hålla sin position och inte bara leta tacklingar, men skridskoåkningen och spelet med puck är fortfarande bristfälligt.

När det stod klart att Timonen skulle bli borta en längre tid tog Flyers en chansning på Michael Del Zotto. Han har inte lyckats bygga vidare på det han visade hos New York Rangers säsongen 11/12, då det blev 41 poäng (10+31). Rangers gav upp om honom och skeppade ut honom till Nashville, som i sin tur valde att inte ge honom något qualifying offer. 24-åringen är en stor chansning, men en chansning väl värd att ta under de rådande omständigheterna. Ett tredjepar med Del Zotto-Schenn inger dock inte så värst mycket trygghet.

Flyers släppte gamle Hal Gill – som bara gjorde sju matcher, inklusive en i slutspelet, under den gångna säsongen – och tog istället in 32-årige Nick Schultz. Han är ett vettigt alternativ som sjundeback och gör sig bättre på pressläktaren än någon yngre förmåga.

Spelare som Mark Alt, Brandon Manning och danske Oliver Lauridsen kan mycket väl få matcher vid skador och dylikt. Alt imponerade i AHL under den gångna säsongen och har fördelen av att vara en högerskytt, medan Manning och Lauridsen är de i sammanhanget mer rutinerade alternativen.

Forwards:

För andra året i rad har Claude Giroux skadeproblem under pre-season. Förra säsongen var det en fingerskada som höll honom borta från större delen av training camp, och redan 15 minuter in på den här säsongens första träningspass fick han kliva av med en ljumskskada.

Giroux förväntas vara i spelklart skick i tid till premiären mot Boston den 8 oktober – och hans betydelse för Flyers är uppenbar. Giroux visade tydligt sin klass under säsongen och blev mycket välförtjänt nominerad till Hart Trophy. Det låter extremt, men att påstå att Flyers lever och dör med Giroux är på inga sätt en överdrift.

Det är Giroux som är den drivande kraften i even strength, det är Giroux som styr och ställer i power play, det är Giroux som tar alla viktiga tekningar, det är Giroux som man vänder sig till när matcherna behöver avgöras. Flyers är, kort och gott, Claude Giroux lag – och det nästan till det extrema.

Forwardsbesättningen har gott om komplementspelare och det finns ett rejält djup – bland annat hade man sju spelare över 20 mål under den gångna säsongen. Men det finns bara en riktig toppspelare, till skillnad för några år sedan då man hade flera ledande spelare i offensiven. Nu är Giroux aningen ensam i sin stjärnglans, vilket gör att Flyers är extremt beroende av att han håller sig skadefri. En långtidsskada på Giroux vore förödande. Det kan också vara värt att nämna att Giroux nu går in på sitt första år på det välbetalda åttaårskontraktet han skrev under förra sommaren.

De senaste säsongerna har Jakub Voracek huserat på den ena sidan om Giroux, och den kommande säsongen blir inget undantag. Voracek såg ut att på allvar ha slagit igenom under lockout-säsongen 12/13, men lyckades inte riktigt hålla i det under den här säsongen. Tjecken var på inga sätt dålig – 23 mål och 62 poäng är trots allt bra siffror – men han tog ett litet steg tillbaka.

Han har en skridskoåkning och en puckkontroll som inte är långt ifrån eliten, men har fortfarande en tendens till att försvinna här och där. Han är även, likt Giroux, lite för glad för att leta en passning istället för att pumpa skott. Men i Giroux-Voracek har Flyers ett riktigt bra par att bygga vidare på under en lång tid.

Den tidigare tredjelänken i förstakedjan hittar vi numera i Columbus. Ron Hextall bytte överraskande nog bort Scott Hartnell under sommaren, vilket gör att det finns ett hål på vänstersidan om Giroux. Man har kopplats samman med Winnipegs Evander Kane en längre tid och hemmasonen Bobby Ryan, med ett utgående kontrakt, nämns mest hela tiden som aktuell för Flyers. Men man förväntas testa Brayden Schenn som vänsterforward i förstakedjan.

Den yngre Schenn-brodern har inte utvecklats så fort som alla fans hade hoppats på, men han tar hela tiden stadiga kliv i rätt riktning. 23-åringen har dessutom fått hoppa mellan olika positioner och roller i olika kedjor under större delen av sin tid i Flyers, vilket givetvis kan vara frustrerande för en yngre spelare som är mitt uppe i sin utveckling. Schenn föredrar centerpositionen, men då Flyers har gott om centrar men desto färre left wingers ska han alltså nu testas jämte Giroux – och sämre förutsättningar för att slå igenom kan man sannerligen få.

I Sean Couturier har Flyers hittat en mästerlig defensiv center. Redan nu tillhör han ligans toppskikt i den aspekten och han ställs inför otroligt tuffa minuter av Craig Berube. 21-åringen matchas konstant mot motståndarnas toppspelare och har gjort det till sin specialitet att plocka bort och frustrera Evgeni Malkin.

Han behöver förbättras i tekningscirkeln och behöver ta nästa steg i sitt offensiva spel. Många vill få det till att Berube & Co med sin matchning inte ger honom möjligheter att slå igenom offensivt, men det är bara en del av sanningen. Couturier har – än så länge – inte lyckats ta med sin offensiv från juniorhockeyn in i NHL, men med tanke på vilken klass han redan håller i defensiven kan det vara värt att vänta på.

Couturier har hittat en radarpartner i form av Matt Read. Han är en mer eller mindre komplett spelare som kan spela i vilken roll som helst, på vilken position som helst i vilken kedja som helst. Då han även är en stabil målskytt är det många som vill se honom jämte Giroux, men Berube vill inte gärna sära på Couturier och Read. 28-åringen är annars en skridskostark tvåvägsforward som med sin mångsidighet är otroligt viktig för Flyers.

Wayne Simmonds var tillsammans med Brayden Schenn en del av Mike Richards-traden för några år sedan och har nu gått och blivit en stor publikfavorit i Philadelphia. Han är en av ligans bättre power forwards och hans spel framför och runtomkring motståndarnas målbur är en nyckelfaktor i Flyers framgångsrika power play.

26-åringen slutar aldrig att kriga, ger sig gärna in i trafik och gör många ”smutsiga” mål. Skridskoåkningen kan däremot vara lite stabbig, även om det aldrig går att klaga på energin. Ibland kan han tända till lite för mycket och dra på sig onödiga utvisningar, men allt som oftast kompenserar han med råge för sina misstag. Simmonds förväntas nu testas tillsammans med Couturier och Read i Flyers shutdown line, vilket kan bli en spännande kombination.

Vincent Lecavaliers första säsong i Philadelphia blev inte som någon hade hoppats. Han inledde förvisso riktigt starkt och var Flyers klart bästa forward under de första veckorna. Men framåt slutet av november tvingades han till vila med ryggproblem och förmodades vara borta omkring sex veckor. Redan efter tre veckor tvingades han dock tillbaka in i laget på grund av andra skador, och det märktes tydligt hur ryggen hämmade honom. När han dessutom kastades runt på olika positioner och så småningom fick finna sig i att vara fjärdecenter omgärdad av energi- och rollspelare blev problemen alldeles uppenbara.

I slutspelet var hans roll minimal och en besviken Lecavalier, som nu har ytterligare fyra år kvar på sitt kontrakt, var ute på marknaden under sommaren. Hans agent fick till och med tillåtelse att börja diskutera en trade med andra lag, men då Flyers vägrade behålla delar av hans lön och Lecavaliers no movement-klausul gav honom sista ordet om en eventuell trade så rann det hela ut i sanden. Lecavalier blir alltså, i alla fall tillsvidare, kvar i Flyers – och förhoppningsvis är det en revanschsugen och fullt frisk center vi får se den här säsongen.

Två av de stora problemen med Lecavalier under säsongen var hans något bristfälliga skridskoåkning och hans defensiva begränsningar. Det ska Flyers försöka kompensera för nu genom att sätta Michael Raffl och RJ Umberger på varsin sida om honom.

Raffl gick mer eller mindre rakt från HockeyAllsvenskan och Leksand – Leksand? Ja, Leksand! – in i NHL under förra säsongen. Det blev bara två matcher i AHL innan han kallades upp och därefter var han ett stadigt inslag i Flyers laguppställning. Likt Read kan Raffl ta flera olika roller och positioner, och han agerade allt från fjärdecenter till winger i förstakedjan under säsongen. Han chippar in med lite mål här och där, men framför allt är han pålitlig i defensiven och gör alltid det oglamorösa jobbet effektivt.

Umberger i sin tur kommer från en jobbig säsong i Columbus. Det fungerade inte riktigt för honom, förtroendet minskade och mot slutet av säsongen drogs han dessutom med skadeproblem. Han nämndes till och med som aktuell för en amnesty buyout i Blue Jackets, vilket gjorde Hartnell-traden än mer överraskande. Umberger har tre år kvar på sitt kontrakt, värt $4,6 miljoner, jämfört med Hartnells fem år. Det är väl framför allt det som gör att traden går att förstå. Han är annars en ansvarsfull winger som kan bidra med 15-20 mål och som framför allt inte drar på sig lika många genomkorkade utvisningar som Hartnell. Att gå från Hartnells 103 utvisningsminuter till Umbergers 26 utvisningsminuter kommer givetvis att underlätta för Flyers.

Jason Akeson fick chansen i grundseriens sista match och i slutspelet, och även om han gjorde ett direkt avgörande misstag mot New York Rangers gav han överlag ett positivt intryck. Det är en liten, tekniskt skicklig playmaker som gjorde en bra säsong i AHL och som troligtvis har en plats i Flyers fjärdekedja att förlora.

En av sommarens mer intressanta förstärkningar stavas Pierre-Edouard Bellemare. Fransmannen kommer närmast från Skellefteå, där han har varit en av SHL:s bättre forwards. Han har en bra skridskoåkning, vet hur man skjuter och är duktig defensivt. Bellemare har redan imponerat under training camp och kanske kan Flyers ha hittat en late bloomer. Något förvånande har dock Craig Berube valt att gå in i camp med Bellemare som fjärdecenter.

Säga vad man vill om Zac Rinaldo, men såväl Peter Laviolette som Craig Berube uppskattar vad han bidrar med. Det finns statistik som säger att Flyers vinner mer med än utan Rinaldo… men det kan inte vara mer än en slump. Rinaldo bidrar med energi och kan dela ut flera tunga tacklingar, men drar också på sig många utvisningsminuter och är generellt en begränsad spelare. Han har tidigare testats i penalty killing, men det experimentet föll inte väl ut och Rinaldo lär nog inte bli så värst mycket mer än ett energiknippe och agitator.

Ryan White, tidigare i Montreal, signades i augusti men blir borta en tid efter att ha tvingats operera en bröstmuskelskada. Han är en hygglig tekare och kan döda utvisningar, men är en begränsad spelare i övrigt och har dessutom haft en tendens till att gå över gränsen för vad som är tillåtet några gånger för mycket.

Just värvningen av White och beslutet av låta Bellemare inleda training camp som center talar för att Scott Laughton får inleda säsongen i AHL. Flyers förstaval från draften 2012 testades under sju matcher redan säsongen 12/13 och kommer nu från en stark säsong med Oshawa Generals i OHL. Men förmodligen ser man hellre att han får spela toppminuter i en offensiv omgivning hos Lehigh Valley Phantoms än i fjärdekedjan hos Flyers, vilket är svårt att argumentera emot. 20-åringen lär säkerligen testas under säsongen.

Jay Rosehill är en numera värdelös fighter som bara tar upp en plats i laget. Att han fick ett tvåårskontrakt förra sommaren är det fortfarande svårt att förstå och förhoppningsvis äntrar han inte isen den här säsongen. Låt honom sitta och äta popcorn på pressläktaren.

I övrigt är det mestadels veteraner som lär vara aktuella för att kallas upp om behovet uppstår. Darroll Powe är tillbaka i organisationen på ett AHL-kontrakt, men har redan testats en del under inledningen av campen och det skulle inte förvåna om han så småningom signas till ett NHL-kontrakt. Andrew Gordon, Blair Jones och Chris VandeVelde lär också kunna få några chanser i NHL.

---

Nyckelspelare:

Claude Giroux, Sean Couturier, Steve Mason

Nyförvärv:

RJ Umberger – från Columbus – trade
Pierre-Edouard Bellemare – från Skellefteå – free agent
Ryan White – från Montreal – free agent
Michael Del Zotto – från Nashville – free agent
Nick Schultz – från Columbus – free agent
Zack Stortini – från Anaheim – free agent
Andrew Gordon – från Winnipeg – free agent
Blair Jones – från Calgary – free agent
Rob Zepp – från Eisbären Berlin – free agent
Darroll Powe – från NY Rangers – free agent (AHL-kontrakt)

Förluster:

Scott Hartnell – till Columbus – trade
Steve Downie – till Pittsburgh – free agent
Erik Gustafsson – till Avangard Omsk – free agent
Adam Hall – till Ambri Piotta – free agent
Bruno Gervais – till Colorado – free agent
Hal Gill – ny klubb ej klar – free agent
Tye McGinn – till San José – trade
Kris Newbury – till Washington – free agent
Ben Holmstrom – till Carolina – free agent
Cal Heeter – till Toronto (tryout) – free agent
Marc-Andre Bourdon – ny klubb ej klar – free agent

Svenskar:

Nicklas Grossmann, Robert Hägg, Jesper Pettersson

Coach:

Craig Berube

Preliminär laguppställning:

Brayden Schenn – Claude Giroux – Jakub Voracek
Matt Read – Sean Couturier – Wayne Simmonds
Michael Raffl – Vincent Lecavalier – RJ Umberger
Jason Akeson – Pierre-Edouard Bellemare – Zac Rinaldo

Andrew MacDonald – Braydon Coburn
Nicklas Grossmann – Mark Streit
Michael Del Zotto – Luke Schenn

Steve Mason (Ray Emery)

Andra notabla spelare: Rob Zepp, Anthony Stolarz, Kimmo Timonen, Nick Schultz, Mark Alt, Brandon Manning, Oliver Lauridsen, Robert Hägg, Shayne Gostisbehere, Ryan White, Jay Rosehill, Darroll Powe, Scott Laughton, Blair Jones, Andrew Gordon, Chris VandeVelde, Zack Stortini

---

Bästa nyförvärvet: RJ Umberger

Ett aningen osexigt val, men det dräller inte direkt av nyförvärv och RJ Umberger lär ha en roll att fylla. Han kommer bli en viktig defensiv spelare och mångsidigheten kan alltid vara tilltalande. Umberger var på nedgång i Columbus, men kanske kan ett miljöombyte tända honom igen.

Värsta förlusten: Scott Hartnell

Scott Hartnell var en besvikelse under de två senaste säsongerna, men var en otroligt uppskattad spelare i omklädningsrummet, i samhället och på läktarna… även om han kunde vara otroligt frustrerande. Skridskoåkningen har alltid varit bristfällig, men när de dumma utvisningarna blev flera och tacklingarna blev färre var han inte längre samma jobbiga power forward, som dessutom precis har påbörjat ett långt kontrakt. Men med det sagt kommer Hartnell att saknas, även om konkurrensen inte heller i den här kategorin är så värst farlig.

Årets poängkung: Claude Giroux

Det är bara en långtidsskada som kan hindra Claude Giroux att ta hem den interna poängligan. Han har snittat minst en poäng per match tre år i rad och har vunnit Flyers poängliga under de fyra senaste säsongerna. Det är inte helt orimligt att förvänta sig att Giroux återigen placerar sig högt upp i NHL:s poängliga.

Årets nykomling: Pierre-Edouard Bellemare

Är det en ny Michael Raffl eller en ny Mika Pyörälä som Flyers har hittat i Pierre-Edouard Bellemare? Optimisten och realisten pekar på Raffl som det mer sannolika valet, och nog går det att hålla med. Bellemare är en klok spelare med rätt spetskvaliteter och han lär göra sig bra oavsett roll och position. Vissa frågetecken dock för tempot och tekningarna.

Årets genombrott: Jason Akeson

Jason Akeson visade vad han kan redan i slutspelet och får han förtroendet från början bör han kunna bygga vidare på det. Han är intelligent, vill göra något med pucken och kan husera på både höger- och vänsterkanten. Han lär få inleda i en mindre roll, men har kvaliteterna för att få ännu mer minuter.

###

REDAKTIONENS RANKNING:

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14. Philadelphia
15. Columbus
16. Detroit
17. Washington
18. Vancouver
19. Nashville
20. Arizona
21. Toronto
22. New Jersey
23. Edmonton
24. NY Islanders
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo