Tack, och på återseende!
Det spelades en hockeymatch inatt. Och även om det finns mycket kul i siffrorna att bryta ner och analysera, så känns det ovidkommande.
För det är klart att det faktum att Steven Stamkos var tillbaka i Amalie Arena igen inatt överskuggar precis allt annat.
En person, så förknippad med ett lag och med en stad, som i ett ryck helt plötsligt representerar något annat. Det känns. Och han kommer fortsatt att klä otroligt illa i gult.
Men i en sådan här stund så kan man än en gång lyfta fram den här organisationen och supporterskaras fantastiska förmåga att lyfta fram och hylla sina utflugna hjältar. Och med Stamkos lyftes allt en vända till.
Stamkos, som likt under hela sin karriär, även innan den här matchen var tillgänglig, öppenhjärtlig och ytterst professionell. Fick all den kärlek man från supporterhåll bara väntat på att få utlopp för sen första Juli. Det hyllades, jublades, applåderades och gräts, både på läktaren och i bägge båsen. Det var så känslosamt som stunden förtjänade.
Och det kanske viktigaste av allt. Allt som sagts, allt som gjorts under gårdagen skvallrar om att det här inte är det sista vi ser av Stamkos i Tampa Bay. Jag vet att det är lätt att bli naiv som supporter, men hur han ständigt trycker på Tampa Bay som hemma, och hur han i intervjun efteråt sa att det inte kändes som ett farväl, utan ett på återseende, säger mig att han nog ser sin framtid i Tampa i någon form.
Om inte annat så visar det på en ikon och en organisation som ändå skiljs som vänner. Okej, jag tror väl inte att Stamkos och Julien BriseBois kommer käka julbord ihop, men det verkar finnas en förståelse för den buisness man befinner sig i, när röken lagt sig.
Sen är det såklart fullständigt amatörmässigt av Viaplay att klippa till reklam under hyllningen. Alla vet att sådana saker sker i första reklambreaket, att inte ta höjd för det är inget mindre än totalt bedrövligt och en tondövhet mot sina kunder. Skärpning å det grövsta.
Men, de är det gnäll jag tänker komma med. Allt annat var perfekt, värdigt och precis så snyggt som man förväntar sig av den här organisationen.
Det gör ont att se en ikon som Stamkos i andra färger. Men natten ger hopp om att tiden redan har börjat, och kommer fortsatt läka såren.
Tills dess tar vi inte farväl, utan säger bara tack, och på återseende!
