Trubbigt, osynkat men ändå en rättvis seger
I en match som aldrig borde gått förbi 60 minuter så lyckades Tampa Bay tillslut krångla med sig två poäng ut ur Pittsburgh. Och i slutänden är det ju det som räknas.
Jag vill egentligen inte låta raljant, men det är ganska svårt i det här läget.
Pittsburgh Penguins, herre min skapare.
Det är värt att bära med sig att bortalaget för kvällen uppträdde otroligt osynkat, enormt slarvigt och med stor felprocent i spelet med puck. För det faktum att de gjorde det är enkom varför den här matchen spelade ut som den gjorde.
Ett Tampa i normalt slag hade kilat iväg med den här matchen ganska omgående. För maken till ytor, maken till uddlöshet och maken till ledsam uppenbarelse som bjuds från Pittsburghs sida är slående. Det tappas folk, det känns apatiskt och det känns, bortom Sidney Crosby ungefär lika vasst som en soppslev.
Effektiva var man, täckte skott gjorde man och målvaktsspel fick man. Men bortom det borde det här inom precis alla parametrar varit en promenadseger för gästerna från solkusten.
Nu krävde Tampas monumentala oskärpa att man tvingades ta det till extratid för att ta säsongens mest självklara seger. Det känns ju onödigt, men spelar såklart ingen som helst roll på det stora hela.
Laget fick jubla, spelarnas syskon, som är med på den här bortaturnén fick jubla även de. Och i slutänden är det ju det som räknas.
Nu väntar en riktig slamkrypare när man reser vidare mot Ohio för att ta sig an Columbus. Det är en match man bör ha med sig poäng ur, men det är ett Blue Jackets med lite smygbra kvalitet och utan något att egentligen förlora som ska passeras först.
Det kommer krävas mer fokus och större krispighet i allt, och det borde man också få, annars får man börja kika över sina förberedelser.
För en match som den här stöter man inte ofta på i NHL.
